Postrodden - På me dansanskoan
Förra helgen jobbade jag till tre och körde sedan snabbt hem, plockade upp kille, bror och styrde kosan till Björkö där resten av familjen befann sig. Vi kom fram och mamma dukade upp somrig mat utanför husvagnen. Pappa var och ställde upp instrument och soundcheckade inför kvällen. Postrodden är ett event som vi aldrig missar och traditionsenligt spelade Gents på dansen. Vi tog det lugnt under tiden och gick ut på en promenix.
Vi hann se sista båten komma iland uppifrån från Saltkaret. Där var det verkligen fin utsikt.
Salteriet.
En sytnos som kisade för den starka solen.
Och en som tränat många år på att le för kameran när en egentligen är bländad och inte ser någonting. Inte lätt nöj.
Vi återkom till husvagnen och fixade oss. Grannen tvättade håret med hjälp av en kastrull.
Vi drack lite vin i solen. Sen la vi på dansanskoan.
Och begav oss till Salteriet.
Här var man glad. Finns ju inget somrigare än kvällar som den här. Kände även att kombinationen av mina tre favoritplagg gjorde att jag passade in rätt bra den här kvällen. Många hade som väntat sjömansmössor som liknade min, men riktiga sådana då, troligen inte köpta på Gina Tricot.
En väldigt fin kväll var det.
Vi kom in. Vi stod vid sidan en stund och såg på. Var ännu rätt tidigt på kvällen så vi väntade på folkmassan. Värmde upp med att dansa på vinden lite.
Hej papp.
Tog en massa keikkabilder åt dem och påmindes om hur mycket jag tycker om att göra det. Konsertfoto är verkligen en rolig grej.
Tog min Lars i handen och så dansade vi. Av alla keikkor jag någonsin varit på, stått breved scenen, suttit på högtalaren, försett pappa med filmer och foton, och varit med - var detta första gången jag hade någon att dansa med påriktigt. Efter att ha dansat med lillebror i över tio år (inte så pjåkigt det heller men). Och oj vad fint det var. Och vad vi funkade bra ihop på det viset. Kändes så självklart och naturligt från början. Våra fötters samspel och dansen alltså. Allt annat också förstås.
På pauserna kilade vi iväg till husvagnen hela gänget, drack vin och hade det skojj, pratade med folk. Skålade i roliga drinkar i båtlider. Hälsade på en och annan småkusin.
Slut på paus!
Ett tvåtvå ett tvåtvå ett tvåtvå räknade jag i början. Efter någon minut var det satt i system och jag kunde luta mitt huvud mot bröstkorgen, blunda och låta honom leda. Sån härlig känsla. Suger att danskulturen har ett nedsving och att medelåldern på danser är högre än vad man skulle vilja att den var. För det är ju så förbannat roligt. Var med och gjorde intervjuer tillsammans med pappa på danserna i Malung förra sommaren och var så otroligt mycket fler ungdomar där som verkligen kunde dansa.
Klockan blev mer och mer och pauserna blev finare och finare.
Vill alltid dansa med dig.
Trött och glad och ordentligt roddig i håret. Jag alltså. Den av oss som aldrig fixar det. Trivs med vild kalufs.
Vid slutet var det rätt trångt. Då tvingas man ta små steg. Tenderade förut ta för långa steg men faffa lärde mig. Hade nog gått rätt långt för att få en dans med honom idag.
Dansade med kameran på ryggen och knäppte foton nu som då. Svårt att komma ifrån sådana vanor.
När det var loppu slut åt vi nattmat i grannarnas husvagn och sedan somnade jag på golvet i vår. Nästa morgon vaknade vi och åt frukost i gräset. Husvagnsliv och dans är verkligen sommar för mig. <3
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar