Människor i Berlin
En av mina favoritgrejer att göra när jag reser är att fota människor jag stöter på på vägen. Tycker det är så fint och levande minne man får med sig hem när man fotar stadens människor istället för stadens arkitektur. Jag brukar oftast fota så att människorna vid något tillfälle ser mig och har en chans att visa vad de tycker om fotandet, men förstås är vissa bilder tagna så i farten att man inte hunnit få nån kontakt alls. Det är en fin balans för man vill ju också vara lite osynlig för att få genuina foton utan att människorna börjar posera.
Sensommar i Berlin
Sakta smygande så har tysk/österrikisk sensommar, augusti, blivit det bästa jag vet. Lasse å Joa var på väg till Prag och Berlin i somras, och jag hängde på i sista minuten. Vi gjorde inte så mycket annat än gick runt och kikade, och drack öl. Sista dagen i Berlin var det 37 grader, så vatten drack vi också massvis av. Och svettades igenom de få plagg vi hade med, eftersom vi bara reste med varsin ryggsäck. Det var ljuvligt och exakt min sorts resa. 
Tycker det är kul att efter mitt år i Österrike vill jag helst bara resa dit, och till Tyskland. Drömmer inte längre om Japan, USA, Australien och Sydafrika-resor. Det är som att jag glömt bort resten av planeten. Vill liksom bara ha Biergartens och tysktalande ställen. Bra ölbryggerier, stora parker, berg, sydeuropeisk feelis, lummig natur och städer med en perfekt mix av gammal själ och nytt trendigt. Och typ små sjöar man kan simma i.
I efterhand är det också så konstigt att jag inte ens visste att alperna och bergen var en så stor del av Salzburg före jag bodde där, jag tog inte ens med min snowboard när jag flyttade dit. Jag drack inte öl ännu då, och jag visste troligen knappt vad oktoberfest var för nånting. Att gå runt i skogen hade jag förstås gjort mycket i livet, men aldrig medveten vandring och klättring. Och sen besattheten av cykling. Förstås har jag alltid gillat att cykla men inte långa vägar och aldrig satsat på det ordentligt osv.
Alla saker som är så stor del av mig idag, som förändrade mig så totalt under min tid där, visste jag så lite om innan 2019. Och det här inspirerar mig så mycket till att flytta till nya ställen och bryta bekvämligheten, för man hittar så mycket nytt man gillar.
Den här resan var min första gång i Berlin och trots min kärlek för tyskt och allt sånt som jag räknar upp, så måste jag faktiskt säga att jag blev lite besviken. Jag tror det handlar om att jag förväntade mig nånting som München, medan Berlin förstås är ganska annorlunda. Ändå vill jag tillbaka dit och upptäcka mer för fanns mycket att se, och några dagar räcker ändå inte till. Det bästa under vår Berlin vistelse var faktiskt att hänga i de stora parkerna och känna in feelisen där, som om man skulle bo där, istället för att hetsigt turista runt och försöka se allt av en stad på bara några dagar.
Någon av bilderna här är också från Prag. Den staden var verkligen fin och överraskade mig. Drack mycket Pilsner Urquell och såg fina charmiga hus.
Just nu är jag ganska harmad över att jag missar årets oktoberfest, men funderar om det hade varit kul med en vårresa för Frühlingsfest eller liknande.
En blöt cykelresa
Förrförra helgen hade vi längre ledigt tack vare kristi himmelsfärd, så vi tog tillfället i akt och for på en egen färd. 
På torsdagsmorgonen regnade det mycket, vi väntade ut det och försökte bestämma oss om vi överhuvudtaget skulle fara iväg alternativt stanna hemma och bara betala bort airbnb-nätterna som redan var bokade. Ungefär kring 13 tiden var det lite uppehåll så då kändes det ändå rätt att fara iväg mot Borgå. Det tog dock inte länge innan det började ösa ner igen, och vi cyklade största delen av turen i regn, men vi var ändå ganska förberedda med drybags och helt okej goretex kläder. 
Efter en ganska passligt kort tur på 40 km, och med genomvåta kläder, kom vi äntligen fram till vårt airbnb 13 km utanför Borgå som var urmysigt. 
Fick sådan inspiration av mysiga hemtrevliga inredningen där, kanske nånting för framtida renoveringsprojekt? Vi beställde pizza dit och mös på kvällen med serie, och med att skrolla i Airbnb-appen efter mysiga ställen i varmare länder. 
Dag 2 cyklade vi med slutdestination Järvenpää. Det ösregnade redan från morgon så det var bara att lägga på allt regnvänligt redan från start, och plasta in väskorna lite extra. Behöver verkligen köpa lite mer drybags, men det funkar också bra med nödlösningar. Med såna här sporter är det ibland bra att lite chilla ner med utrustningshetsen.
Vi cyklade massvis och långt i Salzburg med två skräpcyklar från skrottippen helt utan cykelväskor, specifika cykelkläder och andra tillbehör. Det gick det också. Tro det eller ej köphetsarhjärnan men man slipper faktiskt framåt i regn med en cykel utan 350 euros peak performance jackor hehe.
Vi tog oss upp för en lerig och blöt kulle. 
Och till sist kom vi sen fram på kvällen till ett nytt airbnb. Jag ville egentligen att vi skulle lägga till ännu en dag på resan och boka ytterligare ett airbnb för lö-sö natten men vi bestämde oss sen för att dra en riktigt redig sista dag med slutdestination hem. Det längsta jag hade cyklat på en dag dittills var ca 60 km och nu planerade vi en tur på 80. 
Så här såg vårt airbnb ut den andra och sista natten. Här var vi just på väg därifrån. 
Det blev till och med lite shortsväder där under lördagen, det varierade ganska så mycket. 
Mitt gopro-system just nu. Skulle behöva en liten ställning för den att lägga fast på styret. 
Lite bilväg också och inte bara skogs- och cykelvägar. 
Till sist kom vi sen hem, och packade upp.
Det här var det jag inte använde: Finare jumpsuit, extra byxor, extra långärmad, kortärmad, sistskydd, smink osv.
Det jag använde:
En topp, en t-shirt, träningsbyxor, 2x långärmad, 3x shorts, regnskydd till skorna, tunn cykeljacka, goretex jacka osv. 
Det jag saknade: Mysigare tröja än den jag hade med, mysigare klänning istället för jumpsuiten kanske? tunna sköna tights, liten handduk, flera hårsnoddar. 
Behoven kommer nog se ganska annorlunda ut nästa gång när det antagligen är varmare och mindre regnigt, men det är bra att ändå komma ihåg vad man använde och saknade när det kommer till packning, eftersom det är så noga hur mycket man packar med på cykeln.
Överlag gick det väldigt bra att cykla 180km på en helg, mycket skonsammare och lättare i stunden än jag trodde. Någon dag snart ska jag nog spräcka 100km på en dag rekordet men borde också fara på lite kortare turer. Både Lasse å jag är alltid lite förvånade över hur sega och uthålliga mina ben är trots att jag överlag tränar så lite. Lasse brukar säga att jag är som en fotisspelare som bara spelar match och spelar ganska bra trots att jag aldrig kommer på träningar. Att cykla på det här sättet är dock inte så riktigt bra trots att det funkar, märkte jag nu under veckan efter vår cykelresa, eftersom det tog en bra stund för mig att återhämta mig och har varit så otroligt trött i sju dagar efteråt.
Klagenfurt
Åhåjj, hej på er. Jag ser på sociala medier att många börjat jobba igen och gått tillbaka till något sånär vanliga rutiner. Här har Lasse just joinat mig på semestern och vi tågar för tillfället runt Österrike. Inte så svårt att resa inom landet när man bor här måste jag säga. Oftast reser vi till sjöar och berg där vi inte stöter på så mycket folk, så det är ganska coronavänligt, men inte hade man ju trott att den mest resande tiden i mitt liv hittils skulle sammanfalla med en pandemi, men livets tajming är ju ständigt knasig och märklig så bara att flyta med.
Vi har köpt ett tågkort som heter "sommerticket" och kan alltså resa vart som helst i Österrike i en månad för 60€ och det gör vi nu. Tåget far över höga broar, genom dalar och mellan berg. Det behövs inga poddar eller böcker för att fördriva tiden när utsikten inte upphör imponera längs vägen. Vi har hittils åkt till byar ungefär 2-3 timmar bort från Salzburg.
Angående coronan är vi ändå rätt ängsliga. Desin flödar, ansiktsmaskerna är vår trygghet och när folk nyser på tåget svär vi för oss själva och byter plats. Det hjälper också mycket att vi båda har samma inställning och kör samma linje, samma försiktighetsnivå och samma irrritationsnivå gentemot andra människor hehe. Jag tycker ändå inte det drar ner på resefeelisen, det ger bara ett extra lager till. Någonting vi kommer minnas. Vi har ju använt masker och hållit på såhär länge redan eftersom coronan togs på stort allvar i Salzburg redan från början. Vi reser ofta i 30 graders värme just nu vilket gör mask-användingen lite halvsvettig, men men, vi är inte så klagande av oss så det funkar finfint.
I onsdags åkte vi iväg till Klagenfurt. En stad lite på tre timmar ifrån Salzburg. Vi åkte på morgonen från Salzburg Hbf och kom fram till Klagenfurt kring 12.
Så promenerade vi omkring i stan någon timma. Det var supervarmt dock.
Vi slog oss ner på ett lunchställe rätt fort. Även om jag egentligen är en person som vill ta samma grej tusen gånger på restaurang och helst håller mig till det jag vet att är gott, så försöker vi nu testa på nya saker när vi reser. Sånt som låter konstigt och intressant beställer vi.
Fint charmigt promenadstråk omringat av gamla byggnader.
I lagens namn!
Efter lunchen körde vi en liten photoshoot i trappan bredvid restaurangen som jag hade kikat på lite.
Ville mest fånga på bild min jumpsuit tillsammans med Lasses ansiktsmask.
Så småningom började vi promenera till Klagenfurt sjön som vi hade sett från tågfönstret när vi kom. Det tog nog en bra stund att komma dit till fots men att promenera är ju ändå i princip det främsta vi gör när vi reser. Går och går och går. Iallafall jag njuter väldigt mycket av vårt flängande.
Såg ett riktigt ståtligt hus på vägen. Perfekt fasadfärg, härlig semestervibe på den balkongen och väldigt fint torn. Bygger man eget hus nån gång i livet känns det nog som att ett torn skulle vara en bra ide'. Ger en så festlig vibb.
Så kom vi till sjön och det var brännande eftermiddagssol och rätt mycket folk. Vi sökte upp en liten gräsplätt nära bryggan där vi inte behövde vara så nära andra.
Så otroligt svettiga, sega, mosiga och varma var vi här. Nästa gång man vaknar upp i kall finsk novembervardag kommer det säkert vara svårt att föreställa sig den värmen och mosigheten. Brukar tänka på det på morgnarna här när jag vaknar av att kroppen är varm och svetten redan rinner längs näsan. -tänk att det fanns en tid när man vaknade upp på morgnarna och inte ville lämna varma sköna täcket? så svårt att förstå det nu. Nu rusar man upp på morgonen för att svalka sig.
Så himla skönt att doppa sig.
Efter lite på en timme vid vattnet var det dags att rusa till tåget. Det kändes verkligen som att den där dagen swishade förbi i ett huj. Vi hann bara gå igenom stan, äta lunch, promenera till stranden, ta ett dopp och sen vips var det dags att åka hem. På vägen hem fick vi iaf fortsätta se på fina utsikter, coola torn och solen som gick ner bakom bergen.
Vill tillbaka till den där dagen!
Minnen från Zell am See
Någonting jag inte alls skrivit om här, bara på Instagram, är vår skidresa till Zell am See i mitten av februari med Lasses familj. Jag köpte en ny snowboard i slutet av januari när vi hade varit några vändor till Flachau som är 70 minuters bussfärd från Salzburg. På den här skidresan åkte vi i Kitzsteinhorn och Saalbach i några dagar och det är de längsta och bästa backarna jag åkt i någonsin. Undrar hur finska och svenska fjäll kommer kännas efter att ha åkt där? 
Toppen av Kitzsteinhorn ligger på 3029 m.
De första dagarna åkte vi vid Kitzsteinhorn. Det var väldigt dimmigt och snöigt så man såg inte konturerna av backen alls, bara en jämnvit massa, och eftersom det snöade så kraftigt var det ganska skarpa drivor i backen överallt. Jag flög och strittade därför ofta och på ett ganska skojigt och knasigt sätt. Som en ofrivillig framåtvolt emellanåt.
Jag har blivit mycket säkrare och modigare på snowboarden och åker hårdare än förut, tar mer risker, därmed faller jag också hårdare, men snön var ju nu väldigt mjuk och luftig så stötte mig inte så fasligt. Hade bara typ 3 kilo snö innanför jackan konstant. Men den nya snowboarden som är lite i kortare laget och har böjda ändor passar bra för snabba svängar och tricks, så den funkade bra och var så nöjd med den.
Bilderna nedan är tagna i Saalbach. Vi hade mera tur med vädret och jag tyckte nästan ännu mera om backarna där också. Det fanns betydligt fler, och oändligt många olika liftar.
Det här kommer jag nog minnas som en av de bästa stunderna från 2020. Otrolig uteservering mitt i backen, stark sol och goood öl. Jösses jag är så trött på att dricka öl ur flaska vid vårt köksbord eller i soffan. Vill dricka öl i olika sociala sammanhang igen. Det längtar jag efter och det ska jag nog njuta av när det händer igen.
Inte för att jag inte uppskattat och njutit av det förut. Om det är någonting jag minns från dessa pre-corona månader är att jag var väldigt medveten och tacksam. Högljutt glad liksom, taggad på små och stora saker. Vill komma tillbaka till den högljudda glädjen och tacksamheten. Karantänen har nog dragit ner mig i lite gamla sega ältiga slöa banor, men det är nog inte så konstigt.
Livet och måendet går ju i cykler och medvetenheten kring det gör att jag snabbare kommer tillbaka till det bra, inte fastnar. Just nu är det ju externa faktorer som påverkar också, men fortfarande har man nog själv mycket kontroll att styra över sitt mående. Det finns massor man kan göra för att må bra i karantän, bara man orkar och vill. Skulle jag göra allt som jag vet hjälper, skulle jag nog vara mer på G nu.
Okej, tillbaka till backen i Saalbach. Var väldigt nöjd med min helblåa smurfoutfit. Det var inte helt meningen och planerat, men när man oftast dras till allt som är blått så blir det så där. Min nya vandringsryggsäck fick också hänga med. Värmen och kylan kunde fluktuera en del under dagarna och för mig som får panik av att ha för varmt gäller det att bygga i lager och kunna skala av och lägga i ryggsäcken.
Sista dagen i backen var så rolig, och ville helst inte åka tillbaka hem på eftermiddagen, men tänkte också att det inte skulle ta så länge till nästa gång. Flachau är ju nära till, bara att hoppa på skidbussen i centrum, och sen var det ju bara någon månad kvar till påsken när min familj och deras bekanta skulle komma med oss till Bad Gastein. Oh well, det är ju inte så svårt att gissa vad som hände med den resan, men vi får göra om den ett nytt år.
En otrolig ölutsikt före det sista åket. Undrar när nästa snowboard åk faktiskt blir av? jag hoppas det inte tar allt för länge, för det är verkligen så roligt.
Jag ser på mig själv på dessa bilder och vet att jag njöt väldigt mycket, men tänker också att jag borde ha varit ännu mer tacksam än jag var. Tog för givet att hela våren skulle vara fylld med utflykter, fester, resor och vandringar. Kanske karantäntiden var behövlig för att väckas upp och uppskatta allting som kommer framöver extra mycket. Kommer absolut inte ta dagsutflykter till fina europeiska städer för givet. Men inte kunde man ju ha vetat hur allting skulle bli heller. Kan inte alls minnas hur vår inställning till coronan var där ännu.
Människor i München
I slutet på februari var jag iväg på en resa till München och Innsbruck med Anna o Kenneth. Efter en månad fylld med resande var det här den sista resan på ett tag och jag var taggad på att bara vara mera hemma några veckor, och inte flänga runt. Min lilla resepaus blev ju nu lite längre än jag hade tänkt. Trist. Jag saknar verkligen München just nu. Den dagen vi var där fotade jag en hel massa människor och det var verkligen superroligt. 
Att vi inte kunnat resa nu har ärligt talat inte stört mig så mycket. Det är klart man vill passa på när man är här nere i Europa men vi hinner nog. Inom Österrike kan vi åtminstone säkert resa lite i sommar, och hoppeligen Tyskland. Vi bor ju också i en så naturskön stad att man kan upptäcka väldigt fina ställen bara med cykel. Jag är så tacksam över att det var just i februari vi hade bokat in så många resor. Det var inte för sent och inte för tidigt att ha en sån månad.
Hoppeligen börjar saker så småningom gå tillbaka till det normala, även om det går ganska långsamt. Här har de öppnat en del småbutiker och om några dagar får man börja umgås med folk igen. Livet har också krympt så mycket under dessa veckor. Det finns inte i mitt huvud planer eller ens en tanke kring att resa till andra städer. Jag är mest taggad på att fara på någon vandring, och att cykla till outlet-butiken och kika på vandringskläder här nära oss. Och att byta ut telefonpromenaderna med Kenneth till att träffas på riktigt. Dricka öl i gräset vid floden.
Sista dagen i Wien
Tredje och sista dagen i Wien. Vi åt frukost på ett annat cafe' som hade extra gott kaffe. 
Vi kikade in i katolska kyrkan men gick sen ut ganska fort. Människor pratade superhögt, tog foton på precis allt där inne och betedde sig som att det mera bara var en turistattraktion än en kyrka, och vi kände kanske inte riktigt för att ansluta oss till det schacket, så jag tog EN snabb bild och sen gick vi ut.
Tror det bara är så självklart för oss att när man går in i en kyrka ska man ta av mössan, inte pratskrika och fota i alla fall lite mera sparsamt. Visa respekt helt enkelt. Oavsett hur stark ens tro är känner jag att kyrkor är heliga, och håller man inte med om det så kan man iallafall visa respekt för de som känner så. Nåväl. Kyrkan var i alla fall fin.
När jag ser människor joxa runt med sina selfiesticks helt utan någon slags medvetenhet kring sig själva och sin omgivning blir jag dock alltid akutäcklad över hela den här dokumenteringskulturen och vill typ trycka ner min kamera i väskan och inte ta upp den på en stund. Nåväl, slut på negativiteten. 
Vi jobbar mycket på att leva i nuet och verkligen uppleva saker på resor på riktigt, vi har infört 15 minuters fotopauser och då ska man bara uppleva allting med full närvaro och inte ta en enda bild. I en kultur där fotandet är där ständigt tycker jag det är viktigt att vara lite medveten, speciellt för mig som lever ett sånt fotande liv. Kvalité framför kvantitet helt enkelt.
Och vissa sevärdheter kan man bara spara i minnet också, det är faktiskt möjligt, de blir nästan mer värdefulla då. Man kan alltid köpa ett vykort i efterhand som föreställer platsen (haha kan knappt tro att jag skriver det här) Det är också de platser jag inte fotat som jag minns bäst och känner mest för i efterhand. Kanske att man automatiskt tar en minnesbild med ögonen när man vet att man inte kan se på det i efterhand i kameran.
Det var superblåsigt denna dag, trots att väderapparna hade lovat bättre väder åt oss. Vi orkade inte gå utomhus mera så vi bestämde oss för att besöka konsthistoriska museet som vi nosat på dagen innan.
Lasse berättade att det här museet är ett av världens viktigaste. Vi gick där i fyra timmar och det är nog det otroligaste museet jag någonsin besökt. Det var flera våningar fyllda med fynd från skattkammare, enorma tavlor, skulpturer osv. Och hela byggnaden var alldeles otrolig. 
Eftersom jag egentligen var ganska trött på att fota här, och dessutom ville inspireras av konst inte skapa konst, så har jag bara tagit en bild på vad vi såg i museet. Fint så, tycker jag. Då får jag minnas i huvudet istället.
Men jag kan ju visa mina absoluta favoriter genom att visa vad vi köpte i musee-shopen.
T.ex ett vykort föreställande Belvedere garden förr i tiden. Så fin.
En stooor affisch med den här otroliga målningen som vi båda föll för. Älskar ljussättningen, och inspireras till att måla. Vi hängde upp den på den tomma delen av väggen ovanför soffan och den passar perfekt in med resten av rummets färger och ljus. Borde köpa en ram till den så den får hänga rakt. En sån fin affisch ska inte hänga slarvigt.
Den här hänger bredvid min sida av sängen. Det är viktigt för mig att ha inspirerande bilder att vila morgontrötta ögon på i sovrummet. Blev så akutsugen på att måla en massa tavlor när jag såg den här i museet, och vill kopiera den känslan och känna den här hemma också.
Och sen den här. Hänger ovanför vårt köksbord. Älskar bilder med mycket olika detaljer där människor gör olika saker på olika håll. Fanns många liknande och de var alla så fina. 
Sen började vi bli riktigt dåsiga efter att ha stirrat på konst i flera timmar.
Så vi gick ner till andra våningen.
Och åt lunch här. Gud vad jag saknar den där soppan och den där ölen och den där utsikten nu när jag sitter hemma vid köksbordet och skriver det här. Saknar att äta lunch med Lasse nu när han jobbar </3
Sen kikade vi på lite gamla pengar på högsta våningen innan vi hängde i musee-shopen i typ en halvtimme och sen sa hejdå till museet. Vi såg nog mycket häftigt på den här resan men det facto att vi valde att gå till konsthistoriska och spendera så många timmar där, det var nog kanske ändå det allra bästa. När jag tänker tillbaka på det vill jag dit igen direkt.
Efter det tog vi metron till shoppinggatan vi hade gått på den första dagen för att jag skulle köpa en jättefin skjorta på Benetton jag hade sett tidigare, men så fanns den inte kvar.. Så istället gick vi då på jakt efter middag. Jag hade önskat asiatiskt/sushi för en av middagarna på resan och nu var det dags. Vi hittade till slut ett ställe som var helt bra. 
Och sen fortsatte vid till ett annat ställe på öl, pratade om vilka alla länder man möjligtvis kunde bo i. 
Sen hoppade vi på tåget och for mot Salzburg igen. Så sov vi en natt hemma, tvättade lite kläder och sen fick vi familjebesök och for iväg på nytt, på skidresa..
Arkitektur Wien
Här är lite mera bilder från vår andra dag i Wien. Lite arkitektur-bilder och sånt.
Albertinaplatz
Nationalbiblioteket vid Josefsplatz.
Naturhistoriska museet.
Maria Theresia monumentet.
Konsthistoriska museet.
St. Charles kyrka.
Josefsplatz.
Nu är jag inte helt hundra, men tror det där är ett femstjärnigt hotell. "The ritz carlton" 
Längs Wien floden.
The Belvedere garden.
Nationalbiblioteket i Wien
Som jag skrev tidigare besökte vi nationalbiblioteket i Wien och här kommer lite mera bilder därifrån. Det var nog ett helt otroligt ställe. Så högt i tak, tusentals böcker och fina målningar och skulpturer. 
Blev så inspirerad av all konst vi såg under den här resan att jag plockade fram mina akvarellfärger direkt vi kom hem till Salzburg igen. Fotografering är ju en konstform i sig men ofta blir det så massproducerat på något vis, speciellt när man fotar digitalt, och då kan jag ibland sakna målandet eftersom det går lite långsammare och man lägger mer tid och tanke i det man skapar. Analog fotografering är ju lite bättre när man blir mer sparsam och tänker efter mera. Jag har tänkt att jag på någon kommande resa bara ska fota analogt, 36 bilder på tre dagar. Då lever man verkligen i nuet, och man kan inte ens kika på bilderna förrän de är framkallade. 
Fick läsa lite intressanta grejer om bl.a Beethoven. Det stod på ett ställe att eftersom han varken var attraktiv eller trevlig så fick han inte kvinnor på det vanliga sättet...och vi diskuterade att om man blir beskriven på ett sånt sätt i ett 'museum' tvåhundra år efter ens död, då måste man verkligen ha varit otrevlig.
Målningarna ska föreställa krig och fred.
Svindlande mycket böcker. Hur länge hade det tagit att läsa ut bara den här hyllan? Räcker ett liv? 
Wien dag 2
Jag har plockat bort en massa turistfoton ur det här inlägget och slängt in dem i ett annat istället, så blir detta inte så långt. Det var 161 bilder här först, kanske inte rimligt.
Den sjätte februari vaknade vi upp till vår andra dag i Wien. Jag hade packat ganska dumt så klädde på mig denna morgon med vetskapen om att jag ännu denna dag skulle frysa lite. Lasse hade packat desto bättre, exempelvis den gosiga blåa fleecen.
Vi begav oss ut kring 9 kanske? Vi brukar vara ganska tidigt igång på morgonen på resor och jag älskar det. Vi åt frukost på ett cafe' i närheten, sen var vi redo. Promenerade genom mäktiga Josefzplats bland enorma hus.
Vi skulle till nationalbiblioteket som är inne i Hofburgpalatset. Ska visa lite mera härifrån senare, det var så otroligt mäktigt här. Det var inträde till det här biblioteket (6€ för studerande och 8€ för vuxen) Ovanligt för ett bibliotek kanske, men tycker verkligen det var värt det.
Sen gick vi vidare. Här vid Albertinaplatz.
Jag och min nya vandringsryggsäck från Jack Wolfskin, fast man inte ser den så bra här. Så bra grej att låta axlarna vila för en gångs skull och istället lägga vikten på höften. Då kan man bära med sig hur många extra objektiv som helst. 
Jag ville ta en gosig bild på oss och Lasse gjorde en ful min vilket jag märkte först när jag såg bilden på kameraskärmen. Denna bild togs precis efter det. Luring alltså. Så nu får han bara vara med halft. 
Sen var det dags för dagens första öl vid Palmenhaus.
Nytt favoritställe. Här kommer det ju vara smockfullt i sommar. 
Sen var det ober, zahlen bitte och så på språng igen.
Stötte på denna bekanta Salzburgare, som alltså bodde i Wien som vuxen.
Alltså Österrike och speciellt Salzburg är verkligen ett perfekt ställe för en musikintresserad fotograf som mig eftersom det finns så mycket fin natur att fota och staden är så inriktad på musik. Wien också för den delen. Blev så imponerad av Wien. Hit vill jag komma i sommar igen, har hört att det ska vara väldigt varmt här ibland. Vill gå runt och upptäcka mera, och dricka öl i parker i solen. Dröömin! 
Sen kom vi till Maria-Theresien-Platz och tror jag aldrig sagt wow så många gånger efter varann nånsin. Var så genuint imponerad och helt stum. Storheten syns kanske inte helt på bilderna men det är som två enorma byggnader mittemot varandra och det kändes så mäktigt.
Naturhistoriska museet.
Maria Theresia monumentet som är byggt i drottningens ära år 1888. Nu började jag läsa mera om henne och hon fick tydligen 16 barn (Bl.a Marie Antoinette) med Frans Stefan av Lothringen (Frankrike). Mozart finns faktiskt också med i det här monumentet på sidan. 
Och konsthistoriska museet.
Fick sån Paris-feeling av gatorna och byggnaderna här.
St. Charles kyrka, i södra änden av Karlsplatz. "En av de mest enastående barockkyrkorna norr om Alperna" 
Vidare.
Så promenerade vi längs med den här floden som alltså mynnar ut till Donau. Man kan alltså åka från Passau till Wien med båt, vilket vi faktiskt funderade på att göra. Då hade vi åkt Flixbus från Salzburg till Passau, sen hoppat på båten klockan 9:00 en fredagsmorgon och varit framme i Wien 18:30 på lördag. Båten i fråga åker alltså bara de dagarna. Det hade kostat 300€ per person, såg jag nu. En häftig grej tycker jag. 
Vi tog oss inte fram bara genom att gå. Vi testade faktiskt metrosystemet, och hoppade på några spårvagnar. Köpte ett 24 timmars kort den andra dagen när vi insåg att vi inte ville ta ut oss för mycket, utan faktiskt ha lite energi över också, för att orka dricka mer öl ;) 
Svängde hastigt och lustigt in på ett loppis och vips så hade jag köpt en österrikisk klänning. Älskar färgen. Det är ju inte en riktig dirndl, utan någon slags barnversion tror jag, men föredrar den här modellen. Vet inte när jag ska ha den, men kändes obligatoriskt att köpa någon slags sån klänning här och var så glad över att hitta en på loppis i så fin kvalité. "Made in Austria / SALZBURG LINZ INNSBRUCK" står det på tvättlappen. 
Hundertwasserhaus. En sevärdhet som såg så bra ut på turistbilder på instagram men som var så...grå i verkligheten. Så kan det kanske vara. Hade väl varit finare i solljus än det stormiga gråa vädret vi hade här. 
Sen styrde vi kosan mot ett ställe jag hade hittat på Pinterest, som Lasse också blev taggad på. 
Nämligen Belvedere garden. Nej men alltså det här stället var så otroligt. Måste komma tillbaka hit i sommar när det är blommigt och grönt. 
Hallihallå.
Ganska typisk outfit för den Österrikiska versionen av mig. Haglöfs jacka och vandringsväska, men också kostym-byxor och skor. Så förvirrad stilmässigt. Gillar dock hur livsskeden påverkar ens stil och rör till det lite ibland. 
På väg till spårvagnen stötte vi på krigsmonumentet "Heldendenkmal der Roten Armee". Byggt 1945 för de 17,000 sovjetiska soldater som stupade i Wien under "Wienoffensiven". Här kommer det vara fint i sommar när fontänerna är igång. 
Vi tog spårvagnen till Stephansplatz för att söka middagsställe, men framför allt wc. Så dålig ovana att gå kissnödig för länge när man går runt såhär på resor att det till slut blir riktigt riktigt jobbigt. Det var därmed bara några riktigt snabba bilder jag tog på Stefansdomen som är Wiens katolska kyrka. 
Vi var på jakt efter Wienerschnizel och hittade restaurangen Figlmüller Bäckerstraße som serverat den längst, i 110 år närmare bestämt. Vi hamnade stå i kö ett tag för att få ett bord, men till slut lyckades det. Orkade äta så mycket som 2/3 av schnitzeln, och då ansträngde jag mig verkligen, men de var ju ganska stora, och goda! Ottakringer, som lagas i Wien, drack vi mycket på den här resan och det är faktiskt min nya favorit. Har köpt den flera gånger i mataffären hemma i Salzburg efter det. 
Sen kom vi hem till airbnb-lägenheten och jag testade min klänning igen. 
Testhoppade den och ramlade av sängen. 
Sen somnade vi med lampan på efter en lååång och fin dag med många intryck.