Du jag slänger ner en nyckel ifrån fönstret i köket
Vänta va, ser ni rätt? jo det gör ni. Ett hederligt gammalt vardagsinlägg med bara kravlösa telefonfoton från min helg. Nu kör vi.
Vi tar det från början. Min helg börjar alltid på torsdag kväll med keramik eftersom fredag är min lediga dag, eller ofta tid-för-min-egen-firma-dag. Några av min tallrikar hade åkt ett varv genom ugnen men behövde ett varv till.Fredag och jag var faktiskt för ovanlighetens skull på kontoret pga hade en inspelning på morgonen för en video. Ganska så tröttis.
Men är ensam filmare/fotograf på kontoret nu när min kollega är på semester, och det är ganska stärkande att själv driva allt. Fixa ljussättningen, ha koll på knappmickar och att alla ljudkanaler är rätt, kameragrejerna förstås men det går på autopilot, editeringen och färgkorrigeringen och sen att sköta den finska kommunikationen med beställarna och de framför kameran. Huhu. Sen vidare på hemmafest. Åh hemmafest med bara tjejjer. Välkommen in av Veronica Maggio i högtalarna och osnubbiga samtalsämnen vilken dröm.
BRA kväll! sen hem i blåa outfiten på bussen.
Mysig lördag med morbröderna Palm och gänget.
Fortsättning på mysig lördag. This is us-maraton och somna 23.
Söndag. Lasse sprang 15 km under tiden jag inte gick en meter och pysslade i soffan. Limmade äntligen in Prag & Berlin bilderna från förra sommaren i en bok.
Och så påbörjade jag ett tredelat filmmaraton också. Gissa vad :)
Det var det!
Sen allt blev annorlunda
Det börjar vara ett tag sen jag skrev ett inlägg med telefonbilder, försöker vara konsekvent med formatet här och har aktivt valt bilder med högre kvalité, men det finns fortfarande nånting med telefonbilder och den sortens inlägg som jag lite saknar. Nu när jag varit hemma hela tiden har jag börjat fota lite mer med telefonen igen, och tyckt det varit så roligt, så jag tänkte göra ett inlägg med bilder tagna under den här knasiga perioden sen allting började hända.
Vi börjar tisdagen den 10 mars. Senast jag var i skolan, tretton dagar sedan. Vi hade lektion för två olika fotokurser. På håltimmen gick jag, Kenneth och Maephv runt skolområdet lite. Jag skulle visa dem hur fint det var på baksidan. Jag försöker minnas hur stor grej coronan var för oss här ännu, hur mycket vi pratade om det, men jag minns inte.
När jag kom hem från skolan vid tre blev det klart att alla universitet skulle stängas i Salzburg. Jag minns att det kändes lite spännande, men också trist. Jag hade så längtat efter att perioden skulle komma igång, för jag älskar att vara i skolan här och träffa alla människor, jag har till och med längtat efter tidiga morgnar och ordentliga dagar, men så for det åt andra hållet då istället.
På onsdagskvällen umgicks vi några kompisar i stan, fotade lite nattbilder till ett projekt. Resten fortsatte till nån bar på öl sen, men jag kände mig konstig och cyklade hem snabbt. Att undvika större samlingar och barer var nog inte nånting jag tänkte på här än, men jag kände mig orolig, och behövde bara vara hemma. Coronan fanns nog i bakhuvudet ändå. Mina kompisar här tyckte nog hela grejen var lite överdriven, medan Lasse o jag kände på oss att det inte var det. Så jag pendlade lite där emellan hela tiden.
Dagen efter skulle vi mötas igen med kompisgänget. Jag steg upp tidigt och satt i kökssolen en stund.
Och så for vi till Golling. Möttes upp på tåget. Jag var nog ganska trött på allt coronaprat här ändå, ville tänka på nånting annat.
Och i Golling var det varmt, soligt och härligt. Var så himla glad över att vara där. Golling är nog ett så ljuvligt ställe, längtar alltid dit när jag inte är där.
Sen började Lasse jobba hemifrån också, fredag och måndag till att börja med, men de förlängde förstås. Jag som knappt hade vant mig vid att han jobbade nån annanstans än hemifrån var egentligen ganska nöjd med att få gå tillbaka till det vi är vana med. En vardag där båda är hemma.
Jag for och handlade på fredagen. Butiken var rätt full på folk.
Och sen försökte vi fira fredag så som vi brukar. Vi slängde in två pizzor i ugnen, jag gjorde min fredagsdrink och så kikade vi de nya avsnitten av Virala Genier. Lasse öppnade sin födelsedagswhiskey.
På söndagsmorgonen var vi ut på en liten cykeltur, efter att ha varit inomhus hela helgen, och det var så skönt. Insåg hur varmt det faktiskt var där ute.
Så när vi kom tillbaka sommarfixade jag på balkongen och drog ut solstolen som bara stått lutad mot väggen sen vi flyttade hit. Satt där och läste i flera timmar och det kändes som att jag var på solsemester. Även om det inte riktigt är sommarvärme här än så blev det riktigt varmt i solen. Och fick äntligen plocka fram min solhatt. Det här med karantän ska nog gå bra om det är så här skönt på balkongen - tänkte jag.
Solen värmer på vår balkong mellan 6 och 12. Det här är bra för det får mig att vilja stig upp tidigt och få så många soltimmar som möjligt. Samma sol kommer in i sovrummet och väcker en.
Genom klädhögar och pysselstök ut till solen! Älskar den här synen. Den har fått mig att bli en morgonperson och längta till morgnarna. Balkong är nog det bästa.
Frukost och bok. Har lagt upp dagarna så att jag njuter på balkongen till 12, lagar lunch och sen börjar göra skolgrejs och sånt efter det, vid 1 tiden. Funkar kanske inte så bra egentligen. Om jag ska få gjort nånting borde jag börja direkt från morgonen, men vill på samma gång fånga balkongsolen. Får kanske variera lite. Blir ju annat nu från och med idag när jag har lite fler kurser på gång.
Onsdagsmorgon. En seg känsla började smyga sig på. Och det var lite kyligare på morgonen så var mest inne.
Hej från mitt hemmakontor bakom orkidén.
Klädde på mig vanliga kläder för första gången på nån vecka och gick till apoteket för att köpa allergimedicin och värkmedicin. Kändes nästan lite spännande.
Vi bor ju inte långt ifrån Hauptbahnhof, alltså stora järnvägsstation, det är ungefär en kilometer. Just nu känns det dock så himla långt dit, har inte varit där på ett tag. Världen blir så mycket mindre för en, eller större, nu när man bara vistas i sitt eget kvarter.
På vägen hem gick jag genom parken och kikade på allt som blommat ut under de soliga dagarna. Längtar så efter att verkligen njuta av sommaren, solen och värmen här. Fara ut på cykelturer, vandringar och utflykter. Hoppas det inte är så långt dit.
Torsdag. Lite trött på att sola och dega på balkongen. Satt mest inne och gjorde skoluppgifter i ett enda kör tills 10 på kvällen. Verkar vara lite allt eller inget för mig. Kommer jag in i ett flow där jag får saker gjort är det bäst att fortsätta tills jag verkligen inte orkar mer.
Fredag, ändå! Skumppapodden, nytvättat hår och kaffe på balkongen. Kanske pikulite fredagsfeelis, men inte så mycket ändå.
Lasse fick hem nya skor på posten, men jag hann bara få en bild där skorna inte är med. Aja.
Inte så mycket inspiration för att blanda någon fredagsdrink. Kanske lite talande för hur seg och omotiverad man blir när man är hemma hela tiden. Som att inget spelar nån roll. Lite Baileys och mjölk blev det ändå. Vi kollade fyra bra filmer under helgen, och fick ändå lite helgkänsla. Vi var och handlade, och spelade sims. På lördagsnatten åskade det så hela lägenheten lyste upp i blått.
Så var vi ut lite också. Soligt men så himla kallt i jämförelse med tidigare dagar. Nåväl, värmen kommer väl tillbaka snart. Lasse sprang och jag promenerade ungefär samma runda med HYPAT-podden i öronen.
Så härligt att se floden. En del folk ute.
Nyduschad Lars. / Spenderade stor del av söndagen med att bara skrolla instagram. Blä. På kvällen såg jag dock en dokumentär om Dolly Parton och målade lite. Då kändes det inte lika blä. Finns inget som gör en så seg som evigt instagramskrollande.
Och nu sitter vi här. För kallt för att sitta på balkongen idag så har jobbat på datorn från morgonen. Borde nog gå ut och gå lite ändå. Får se hur den här veckan går. Kan hända det behövs lite mera ansträngning nu för att må bra. Lite yoga kanske, tydligare rutiner och kanske en plan för varje dag.
Önskar er en bra vecka mitt i allt kaos!
Galna månader - en flytt utomlands
Det är alltid lika svårt att börja skriva igen när det gått en tid och mycket saker har hänt i ens liv. Jag saknar att dokumentera livshändelser och pyssla med inlägg här, och publicerar jag inget nu blir ribban bara högre. Jag tänkte inleda med att gå igenom lite bilder från de senaste tre månaderna, urplock från olika situationer som jag i senare inlägg kanske kan gå mer detaljerat in på. Det har hänt så fruktansvärt mycket under en kort tid och jag har nog inte processat allt ännu riktigt, men att skriva igenom det kanske kan hjälpa. Vi kan börja här. Sista dagarna i Augusti. Sista dagarna i Helsingfors. Jag och Lasse, en madrass på golvet och en massa flyttlådor.
Bästishäng och separationsångest.
Sista promenixen genom stan. Så konstigt.
Hejdå järnvägsstationen. Hejdå alla jäktade människor, gnisslande spårvagnar, slaskiga morgnar jagandes nån av de där blåa bussarna och rullande resväskor. Hejdå Helsingforsvardagen, Helsingforsmorgnar, Helsingforseftermiddagar. Faktiskt skönt med lite ombyte en stund. Men kommer sakna.
Mammor som organiserar porslin och saker i lådor. Pappor som backar släpkärror genom de trängsta innergårdar. Vårt liv som packas ihop än en gång.
Vi hade så mycket grejer att bilen och släpkärran blev helt full den sista vändan. Den då vi skulle lämna lägenheten för sista gången. Lasse och jag lämnade därför i lägenheten med några väskor medan flyttlasset for iväg, och bokade istället tåg som skulle gå om två timmar. Där satt vi i fönstren och åt vår sista lunch, stress-frostade ur frysen och hällde ur några burkar ur kylskåpet.
Sen kom Lotta dit en sväng efter någon grej och kunde på samma gång ta lite foton åt oss. När dessa två nedan togs var känslan så konstig. Stressgrät lite när vi drog väskorna igenom Rödbergen på väg till tågstationen. När jag såg fasaderna, vägarna och korsningarna och ställena en sista gång på ett tag. På samma gång kändes det skönt. Äntligen är vi på väg. Som att jag ändå var lite mätt på kvarteren. En tågresa senare landade vi i Vasa. Tog en taxi hem, hoppade i en bil och körde sedan ut till villan där familjen var. Kämpade verkligen för att hålla fokus på Köklotvägen men huvudet var mos av flytt, känslor, hejdån och en tågresa. Axel körde båten över till villan och jag andades djupt in sjöluften. Vi kom fram till dukat bord och så firade villaavslutning, hoppade i badtunnan med grannarnas rövarfest som underhållning. Att en enda dag kan rymma så mycket.
Flera sköna villadagar.
En helg sov Lasse och jag på villan ensamma med Zita och fick riktig kvalitetstid med henne.
Juthbackamarkaden. Husvagsnluncher, fynd och försäljning.
Häng på Lasses villa med hans föräldrar. Hösten knackade på men jag ignorerade det eftersom jag nu äntligen hade mitt sommarlov.
Stress och fix inför flytten. Försäkringar och bilagor osv. Vi hade inte bokat flyg, hotell, fixat boende. Ingenting. Och datumet för min skolstart i ett annat land närmade sig. En obeslutsamhet som hängde över oss. Skulle vi ta tåg? eller ändå flyg? Hur ska vi veta vilka områden som är bra att bo i där borta. Ska jag ändå skicka på några annonser?
All ovisshet gick jag runt i när den här bilden togs medan Lasse gick igenom sista graduversionen, sittandes i kökssoffan vi hade haft i Helsingfors. Fyra minuter efter den här bilden ringde mamma och plötsligt var allt fix och tricks, alla små problem, alla oro bortblåst. Mommo har dött. Himlen mellan Nykarleby och Malax en timme senare.
Häng med släkten i många dagar.
Och sen. Tillbaka till Nykarleby. Tillbaka till övervåningen där vi höll på och fixade med allt innan telefonsamtalet. Tillbaka till Lasse som packar och jag som stickar bredvid. Overkligt. Hade allt faktiskt hänt?
Sen for vi ut till Björkö med Lasses föräldrar en natt. Tog sommarens sista dopp. Plockade bär. Bokade flyg och hotell. Vad tur ändå att vi hade varit obeslutsamma och inte bokat nånting. Nu skulle vi hinna gå på begravningen ändå. Allting löste sig. Det var väl meningen.
Mitt i allt det här skulle man också göra en massa beslut gällande allt möjligt. Medan huvudet var mos och hjärtat klappade ur bröstet mest hela tiden. Som mitt datorköp som jag hade skjutit fram hela sommaren och genomförde först när det blev bråttom. Svenskarna var på besök här också. Dom som jag inte hade trott jag skulle hinna träffa före avfärd, men som nu bodde hos oss i flera nätter pga begravningen. Så konstigt att ha dem närvarande när man är i sitt livs konstigaste stressfix tillstånd. Som man alltid brukar hänga med på de finaste rosenskimrande sommardagarna. Men men. Livet är knasigt ibland. I alla fall köpte jag till slut en dator. Skönt.
Snabb Kvevlax-visit på en av rundorna mellan kaabi och Vasa. Fin kväll.
Begravning. Pappa spelade superfin musik och höstvädret var så hemskt vackert dagen då Mommo bars till sin sista viloplats.
Samma kväll. Sista kvällen hemma. Väskorna fullpackade i hallen. Djuren lite oroliga som vanligt.
Och nästa morgon var det dags för oss att fara på vårt största äventyr. Lilla familjen samlade en sista gång på en stund.
Jag satt på Arlanda och redigerade begravingsfoton på min sprillans nya dator och det kändes nog ännu lite konsigt allting. Antar att man inte kan ha så stora förväntingar på sina känslor när det hänt så mycket. Då är det bara att ta allt som det kommer. Vi anlände i allafall till München på söndag kväll och tog in på ett hotell.
Nästa morgon for vi med buss till Salzburg som var slutdestinationen och vårt nya hem. Vi tog in på hotellet där vi hade bokat fyra nätter, ganska nära min skola. På kvällarna for vi in till stan och åt på olika restauranger. Försökte få en bild av staden. Jag började skolan dagen efter vi anlände och det kändes bra.
Den första dagen i skolan träffade jag en dansk tjej som också hade flyttat dit med sin pojkvän. De var också på jakt efter lägenhet men bodde i ett stort hus ute på landet i Golling så länge. Hon sa att de hade ett extra sovrum.
På fredagen hämtade de upp oss från tågstationen med sin bil och så flyttade vi in med dem för ett tag. Stället, huset, djuren och allting på den gården var så idylliskt och ljuvligt att jag var helt stum första dagen vi var där. Det var så perfekt och tiden i Golling var alldeles underbar. Vi gick på vandringar varje dag. Cyklade runt i otrolig natur och mådde bra. Väcktes av kornas MUUU på morgonen och blev vana att alltid ha sällskap när vi lagade middag.
Den sista dagen i Golling for vi på en riktig dundervandring med dem. Jakob och Sara. Vi besteg Bärenstuhl som är 1750 meter högt. Det tog oss cirka 6 timmar upp och ner. Och vi kunde inte gå ordentligt i trappor eller nerförsbackar på 1.5 vecka efter det här. Det var brant, tungt, läskigt och helt sjukt häftigt.
Utöver det har vi också varit på många andra vandringar och turer. Älskar det.
Lärt känna många nya människor från alla världens ställen.
Människor med liknande intressen ;)
Och börjat använda basker.
Efter triljonertusentals tyska meddelanden, telefonsamtal, mejl och några lurendrejare fick vi äntligen en lägenhet som vi nu tycker väldans mycket om. Njuter av den där balkongen väldigt mycket, speciellt när det ännu är så varmt här. Vi har varit några vändor till IKEA och nu börjar det bli riktigt mysigt här.
Men faktiskt lite oväntat att det skulle vara så svårt att få tag på en lägenhet i Salzburg. Priserna är rätt låga här om man jämför med vår Helsingforshyra men ändå var det som att efterfrågan var mycket större än utbudet, vilket ju egentligen inte går riktigt ihop. Nåväl. Skönt att vi inte behöver hålla på och analysera marknaden mera, och flytta runt på en massa hotell och Airbnbn.
Det var en liten uppdatering om vad som händer och sker. Förhoppningsvis känns det lite lättare att skriva nya inlägg här nu hädanefter för behöver verkligen skrivandet i min vardag för att hållas på banan och hänga med i allt som händer.
Söndag till söndag
Vad maj susar förbi fort. Samtidigt känns det som att de senaste veckorna har varit fyllda med så mycket. Händelser, utveckling, tankar, känsloarbete, möten o träffar, upplevelser. Så mycket liv. Speciellt den senaste veckan har varit fylld med liv, som ett uppvaknande där allt känts lite mera och klarare. Vet redan nu att jag kommer minnas den så starkt. Kan ju visa toppen av isberget i form av bilderna jag tagit. Söndag till söndag. Söndag nittonde maj började, i en varm svettig hög av gullisar ute på kullerstenarna mitt i natten. Ljudet av Bee Gees nerifrån källaren. Dans i trapporna ner. Orkade högst vara inne två låtar i gången innan vi behövde hämta utomhusluft. Svor över mitt klädval, långa byxor. De andra hade varmt fast det var barbenta. När jag hade kramat Anna hejdå och slutligen gick sista biten hem ensam kunde jag knappt hålla upp ögonen. Fåglarna sjöng så hårt som de bara gör när man går hem halv 4 en natt i maj. Orkade inte ens gå slalom mellan vatten-spridarna i parken, lät dropparna nudda benen.
Vaknade nästa morgon helt uttorkad med brinnande eksem. Men glad över en lyckad kväll. Någon timma efter vi vaknat kom Fred över på lunch och tårta. Sen låg jag på köksgolvet en stund och bara vilade mitt trötta huvud. Att ligga på köksgolvet, sträcka ut ryggen, är underskattat.
Måndag och ny vecka. Cyklade till skolan med för lite timmar sömn i ryggen, satt i graden med Simon mellan åtta och fyra. Fick mycket gjort. Känns skönt men också lite vemodigt att snart ro i land det här projektet.
Efter tio på kvällen bestämde vi oss för att cykla Skatudden runt, så då gjorde vi det. Det var väldigt skönt, och fint. Satte oss nere vid vattnet och bara tittade på himlen en stund. Mötte enstaka turister men annars var det folktomt.
Vaknade...nej gav upp vid 6 på tisdagsmorgonen efter att inte fått nån ordentlig sömn. Skulle till skolan men kände mig så konstig i kroppen att jag lämnade hemma. Gick ner till stranden och låg på stenmuren en stund. Stirrade upp på molnen och hade för varmt fast jag hade sommarkläder. Andades in havsluften, såg människor passera förbi och viftade bort humlor och fåglar. Längtar efter att göra det igen när sommaren kommer tillbaka.
Efter att ha vilat någon timma under täcket hoppade jag på cykeln för att se bl.a Bella göra sitt nivåprov vilket var helt fantastisk. Kan säga att när man sovit noll, är ganska svag och hör Bella sjunga en Lisa Nilsson låt. Då brister det. Bella är helt otrolig. Känner ofta att jag blir så stolt över alla musicerande människor i mitt liv, som henne. Hur man kan se upp till, lär sig och utvecklas av människorna runt en. Framför allt lära sig att våga.
Sjöng en duett med Bella i vintras på vår Abba-konsert vilket kändes så tryggt, fast jag var super förkyld och inte kunde lita på min röst, eftersom jag fick så mycket stöd av hennes kraft. Min nervositet på scen har också förminskats enormt mycket sen jag flyttade hit och började röra mig i de här kretsarna. Beror nog mycket på att jag inte känner av jämförelse, konkurrens eller tävlingsinstinkt alls. Jargongen är mera att stöda, pusha, hjälpa, hylla. Det är det BÄSTA. Sov lite bättre. Orkade till skolan på onsdagsmorgonen. Skrev in eftertexterna på vår kortfilm. Vid halv 3 orkade vi inte påta i Avid mera så då åt vi lite i en park. Bland annat en Risifrutti utan sked.
Sen vinkade jag av Kenneth & Emma, hoppade på cykeln och styrde mot Jenni med 18% i telefon. Vågade därmed inte lyssna på musik och öda upp batteriet eftersom cykelturen skulle ta åtminstone en timma, så lyssnade på naturen och omgivningen istället. Cyklade förbi ängar, liljekonvaljer, genom rondeller, broar och skogsvägar. Till slut kom jag fram med trötta ben. Efter att ha druckit några glas vatten och hälsat på pojkvän + hundar så gick vi ut i försommarkvällen. Drack vin vid havet tills inget regn hade förvandlats till duggregn hade förvandlats till regn.
Jag ansåg mig nöjd med tjugo kilometer på cykeln för den dagen och tog metron hem. Med 11% i telefon så kunde inte lyssna på nåt då heller för hade köpt biljett via HSL-appen och ville inte att den skulle slockna. Så jag tittade ut genom fönstret, betraktade människorna, lyssnade på finska samtal runtomkring mig. Tycker om hur man upplever allting mera utan telefon.
Sen kom jag hem och vi skrollade genom tusen hotell innan vi slutligen bokade mitt i natten.
Torsdag morgon. Cyklade till skolan. Har cyklat kring 60 km den här veckan. Påtade lite mera i Avid, gick igenom typsnitt till titeln och liknande. Vid fem var jag så hungrig att jag inte orkade mera. Cyklade hem på tom mage för att snabbt byta kläder, kasta i mig något och sen fara iväg på nytt.
Ringde på och steg in i trapphuset jag sprang upp och nerför i ett år, men som jag inte varit i sedan juli. Det kändes vemodigt, men fint. Som att man fick gå in i sina minnen en stund. Minnas tillbaka till allt som hänt på det stället. En finsk person jag aldrig träffat öppnade dörren.
Personen som nu sover i rummet med utsikt över de gamla röda taken, äter i köket med de höga fönstren och borstar tänder med utsikt över lönnarna. Personen som likt mig inte ändrat efternamnet på ytterdörren. Jag fick en hög med post med mitt namn på, och jag frågade på finska om de trivs i lägenheten. Jag ville så gärna gå in. Se hur rummen är inredda idag. Kändes jobbigt att inte ha tillträde till ett ställe som är så bekant för en. Ett ställe vars väggar bär ens minnen. Jag ville stå och småprata med henne länge. bara för att få stå i den där hallen, men jag for därifrån. Människan som brukade titta tillbaka på mig i hiss-spegeln var sig ganska lik, men nog hade hon vuxit sen sist. Kommer aldrig glömma första gången jag gick i den här trappan. Kanske det här var sista. Sen ringde Kenneth och sa att de är på väg gåendes mot Esplanaden med en rödvinsflaska. Och jag svarade att jag hoppar på cykeln nu med en korg full med kuvert.
Vi såg "Vilja andas" på Svenska teatern av Nya Tadam. Det var verkligen en upplevelse. Och alla var så himla duktiga. Musikalen behandlade ämnen som psykisk ohälsa, gymnasiet, studenten, inträdesprov osv. Vi pratade efteråt om att den kändes både som ett hugg i magen och som ett mjukt moln att sjunka in i. Väckte mycket tankar. Det var verkligen så bra, och så viktigt.
På fredagsmorgonen hoppade jag på cykeln igen. Den här morgonen var det dock inte lika roligt eftersom det blåste så hemskt, regnade och var pickande kallt jämfört med tidigare dagar. Klädde mig i långbyxor och Goretex-jacka men packade med shorts i ryggsäcken. Var trött och irriterad när jag kom fram och det hade tagit 15 minuter mer än det brukar, blir alltid så när jag cyklar i blåst. Inte min favorit. Bilden nedan föreställer Tavastvägen-kaoset. I skolan hade vi klippkurs hela dagen. Cyklade hem med lite mer jävlaranamma. Trampade så hårt jag orkade för att inte vinden skulle ta i en.
Hann hem via i fem minuter för att hämta utrustning och for sedan direkt vidare till Luckan för att ställa i ordning inför kvällens spelning. Åt middag med Henkka och Cecci innan spelningen började när vi hade ställt allt färdigt. Alltid så skönt o tryggt att umgås och prata med dem. Få bamsekramar när man är på trött och tråkigt humör. Få vara svag och skör. Kunna öppna upp sig och fundera på djupa och personliga grejer och sedan bli tackad för att man vågar. Också få vara på andra sidan, hjälpa och stötta. Den känslan är helt fantastisk.
![]() |
![]() |
Sen började vi jobba igen och det var Bubbeli & The runeberg orchestra som spelade ikväll. De var helt fantastiska. Fick sån bra feelis av deras musik. Gjorde min fredag! Efter att keikkan var över packade jag ihop snabbt snabbt och skyndade mig till Maxim bion där Lars väntade på mig. Vi såg filmen "Tolkien" som var riktigt bra och hade riktigt fina bilder. Satt halvt omedvetet och tittade på färgerna genom filmen eftersom det är något som varit aktuellt för mig den senaste tiden, blev väldigt inspirerad. Det var ett fint sätt att avsluta en jobb-fredag med bio + rödvin + någon som kliar en i håret emellanåt.
![]() |
![]() |
Nästa morgon vaknade vi till regn och sjuk hals. Tog det lugnt hela förmiddagen. Vid två for Lars iväg på vår kompis Kandidats-firande som innebar att de i lag skulle tävla mot varandra, följa ledtrådar och hitta platser runt om i Helsingfors. Jag hade helgens andra foto-keikka ungefär samtidigt så kunde inte vara med i tävlingen. Jag försökte därmed sysselsätta mig, fixa färdigt utrustningen i tid och lyssna på musik för att inte min FOMO skulle ta över. For hemifrån bra i tid så att jag hann besöka en av alla parker där folk sålde loppisgrejer den här dagen. Måste säga att det funkade bra och kändes inte lika jobbigt att inte vara med alla kompisar då, kunde istället vara glad för Lasses skull och tänka att han hade roligt för min del också. Köpte en skjorta och ett par byxor, sen cyklade jag mot eventet.
Hamnade att vara väldigt social och prata mer än vanligt på den här keikkan. Styra upp och organisera. Vara framåt och påträngande. Någonting som ibland kan kännas lite osäkert, när man helst skulle vilja vara en fluga på väggen, fota obemärkt och smidigt. Att dessutom göra allt det på finska var verkligen utanför ens bekvämlighetszon men supernyttigt. Så mycket man klarar av som man aldrig trodde man kunde. Älskar att växa in i yrkesrollen och bli mer säker i den. En keikka i taget bara. Och även våga prata fast ens finska är lite broken.
![]() |
![]() |
Hundratals bilder senare packade jag ihop och trampade hem så snabbt jag kunde. Packade en ryggsäck med handduk och öl, rev ut hela garderoben för att hitta en bikiniunderdel och hoppade sen på en spårvagn. Kastade in en banan och smörgås springande sista biten. Sen. Äntligen fick jag ansluta mig till festen och människorna som jag längtat efter hela dagen. Hann passlig tills vi skulle gå i bastun. Då kunde jag andas ut. Då kändes det så skönt. Också så behagligt efter att ha jobbat att hänga med nära människor i ett så avslappnat, personligt och skönt sammanhang.
Sen hoppade vi på en buss hem igen mitt i natten. Gick sista kilometern hem. Stannade på ställen. Satt på en stentrappa och pratade. Ville inte gå hem. Lyssnade på de där sjungande majnatts-fåglarna. Träffade en bekant i en folktom korsning bara sådär. Snubblade till slut innanför ytterdörren med en glad och hoppfull känsla.
Imorse vaknade vi med en mysig trötthet och jag med en stark lust att se på Mamma mia. Så jag tittade igenom den liggandes under täcket i soffan. Åt glass och smörgås. Kände en sån glädje, och kärlek till allt i den filmen.
Sen var klockan plötsligt halv åtta och hela dagen hade susat förbi i ett mysigt töcken. Drog på mig jeanshalare, rukka-regnjacka och så gick vi och röstade i EU-valet. Förstås. Sen köpte vi godis och nu tror jag vi ska avsluta dagen som den började. Under täcket i soffan.
Det var åtta dagar i mitt liv som jag kommer komma ihåg.
VINTERN RASAT UT BLAND VÅRA FJÄLLAR
Stämningsmusik som ni kan lyssna på när ni läser det här inlägget.
Ja eller den här då. Låtom oss backa bandet till förra veckan. Vad gjorde vi nu då på vappen i år? Jo jag ska berätta för er att
Jag vaknade upp till den sista dagen av april och var helt ledig. Fast egentligen inte. Jag hade saker att göra. Ganska viktiga saker. Lars också. När vi (jag) hade ödat några timmar i onödan gick vi över till närmsta sushiställe och åt lunch. En stressig lunch. En "ush va ja sku måst hem och fix allt klart nu, hur ska jag hinn me allt" lunch. Sen skyndade vi oss hem efter att ha slängt i oss några sushibitar. Jag avklarade allt som skulle göras och lade mig sen på sängkanten och andades djupt djuuupt en stund. Och så ringde det passligt på dörren och där började Vappen på riktigt. Packade snabbt min Kånken med skumppa och studentmössa, drog på halaren och for iväg - fortfarande lite skakis och stressad men försökte mjukt övergå i festmode.
Så var vi då på blötpicknick en stund. Med fin utsikt.
Och därifrån sen vidare mot Havis Amanda. För att få lägga på studentmössorna och öppna skumppaflaskorna. Här var det bra.
Wehooo. Man kan nästan höra ljudet av bilden nedan.
Och efter att Havis Amanda och alla andra fått studentmössorna på huvudet yrade alla runt åt olika håll. Vi försökte hålla reda på varandra och styra mot domkyrkan och senatstorget. Möta upp resten av gänget.
Så vi satte oss ner på torget och drack upp skumppan. Väntade på kompisarna och försökte ta det lugnt trots att alla var lite yra och kände att vi hade brådis till alla fester och ställen. Att sitta där på torget i en ring bland en massa andra studentmöss-beklädda människor och känna av energin där var en av de bästa stunderna på vappen. Som att det var precis där man ville vara precis då. Till slut styrde vi kosan mot Kronohagen där resten av kompisarna höll till. Drack gurksmakande öl, hoppade mellan alla bekanta för att hinna prata och hade det gott.
Vid något skede var vi några som for och kikade in på en annan fest för att hälsa på några vänner men återvände sen tillbaka till den ursprungliga efter att vi var klara där. När vi hade kommit tillbaka for vi direkt vidare ut och dansa. Och dansade, det gjorde vi massvis. Lasse var supertaggad på att dansa vilket i sin tur fick igång min dansfeelis, och resten av schacki var också med. Längesen man dansat genom så många låtar under en kväll. Det var så roligt, också bland de bästa stunderna under hela vappen.
Sen när vi var urtrötta och genomsvettiga dansade vi lite till för att vi inte kunde förmå oss fara hem, men till slut var vi tvungna att ändå acceptera att vi fysiskt inte orkade mera, så tog en ballong (i taket på baren hängde hundratals ballonger så på vägen ut kunde man ta med sig en hem) och promenerade hem bland skräpfyllda parker och fulla människor.
Morgonen efter, på 1 maj, vaknade vi upp mycket senare än jag hade velat. Tror jag har lite svårt att acceptera 1 maj tröttheten eftersom att den dagen ska vara så glad och händelserik och somrig. Ett välkomnande av sommaren. Känns så dumt att sova bort det. Så jag skuttade upp ur sängen direkt, klädde på mig min färggladaste klänning och var färdig direkt. Lars lämnade hemma en stund till medan jag trampade iväg på hans svarta cykel - den som är för stor för mig.
Vi syns sen! sa vi. Och så kom jag inom några minuter fram till parken där vi skulle ha picknick. Och den picknicken var inte bara en picknick, den var också ett farväl eftersom Elin efter några timmar skulle iväg på en lång resa. Vi lyssnade på svensk somrig musik, njöt av det perfekta 1 maj vädret och kikade på båtarna som flöt förbi. Här peakade nog dagen tror jag för efter det här påmindes min kropp om den långa gårdagen och natten och jag dippade lite.
Vi cyklade iallafall iväg mera mot centrum efter några timmars parkhäng. Vi skulle möta upp Lars vid domkyrkan.
Där åt vi sommarens första bollglass, på trappan, och duckade för måsarna. I takt med energin började vädret också lite dimpa här.
Men vi gav inte upp utan fortsatte ihärdigt. Gick till stranden och satt där en stund. Lyssnade på musiken, kikade på alla dansanta människor runtomkring ända tills det blev alldeles för kallt. Här var förmiddagens väder som bortblåst. Vi gick mera in mot centrum i hopp om att få tillbaka lite värme. På vägen vek Lasse av hemåt för att lägga sig under täcket. Simon fick dock, på något magiskt sätt, med mig på ett glas till. Ett sista glas. Då var jag redan så pass trött och obenägen att festa mera så jag tog ett glas rött eftersom det känns mera som mysdricka och mindre som festdricka. Och inte helt fel var det heller. Också svårt att vara på dåligt humör med Simon eftersom han är så energisk och gla'. Vi pratade lite. Träffade lite nya kompisar. En gammal kompis kom och anslöt sig. Vi spelade ett sällskapsspel. När nästan vi alla satt och sov bestämde vi oss för att ge upp, så då kramades vi hejdå. Jag gick hem i regnet och lade mig sen bakom en varm rygg efter jag kommit in.
Och det var den vappen. Många olika tillstånd hann vi med vad gäller humör, energi och feelis.
Överlag var det en fin vapp. Jag kommer minnas 15:00 ljuset på valborgseftermiddagen då allting började, skojiga feelisen vid Havis Amanda efter att alla hade fått på mössorna, stunden vid senatstorget när vi satt och pratade och njöt av varandras sällskap, kvällen på dansgolvet och hur roligt vi hade där samt den soliga cykelturen och picnicken på 1 maj. Nog är det en av de bästa högtiderna det här! Blir spännande att se vad man gör nästa år.
Fem år av Valborg
Det här inlägget hade jag tänkt publicera på Valborgs-morgonen, men hann aldrig ens öppna inlägget förrän vi skulle iväg och fira eftersom det tog så länge att hitta alla bilder nedan. Men nu så. Lite tillbakablickar på hur jag firat valborg och 1 maj x 5. Ni får ursäkta att formatet inte är så konsekvent i det här inlägget. Bilderna är fotade med fem olika kameror gissar jag.______________________________________________
2013 Bodde i Vasa, gick på åttan, hängde med mitt barndomsgäng. Om jag inte har fel tror jag vi filmade in en musikvideo till Carly Jepsens "Call me maybe", hade en kall picknick på vår terass och blåste en massa ballonger i mitt rum det här året. Bara hade det roligt tillsammans.
Det är kul att se tillbaka på filmerna man gjorde då, som den där musikvideon, och tänka att det där som man höll på med utvecklades till någonting större. Allt jag ville då var att få göra det där hela tiden, och det gör jag nu - och får till och med studiepoäng och betalt för det. Tack 2013-Anna för att du höll på så ihärdigt, och till de som hängde med.2015. Firade Valborg med vänner. Var så investerad i Håkan Hellström & co. under den här tiden och då är Valborg verkligen en stor högtid, den bästa kanske. Här drömde man nog om att vara som alla svenska hipsters jag beundrade på Instagram och försökte efterapa, som alltid firade Valborg så storslaget och verkade så coola. Vi for via någon fest - vidare till Hoviska på cykel - och sen hem igen i natten.
Vad konstigt det var att vara nästan sjutton, fint på något sätt också. Att allting kändes så stort, som i efterhand verkar så smått. Och att allting är så suddigt nu. Minns egentligen inte vad vi gjorde. Bara känslan av det. Det enda jag lämnat med är bilderna från 1 maj som spenderades med familjen. Det minns jag då igen tydligare.
2016 Det här minns jag som en väldigt fin Valborg. Tror det var så att Vappenplanerna hade varit så oklara hela tiden och jag orkade inte vänta på det. Var ju lite så när folk var under 18, man fick veta samma dag vad man skulle göra. Så jag bestämde mig för att fira i skären med min bror. Vi gick i skogen, körde båt och var över natten till familjebekanta där vi tog sommarens första dopp. Jag hade garanterat lite FOMO till festerna i stan, men såhär i efterhand tycker jag ändå att jag gjorde ett bra val. Dagen efter, 1 maj, for vi med hela familjen och körde med gamla Volvon
2017 Det här var nog en period för sig. Var i en sån övergång på så många plan. Hängde i mellanrummet mellan två klippor, på väg över från den ena till den andra. Kippade efter luft. Allting var så mörkt men ändå så ljust. Jag sökte bilder från det här året i flera timmar, vet att de finns i en speciell mapp, men nu hittar jag inte den. Hittade bara denna men den är symbolisk. Desto mera text fanns det. Massvis med text. Det säger också någonting.
"Han gav mig en lång kram när de mötte upp mig. Torkade ögonen. Kramade bort allt ont. Visste precis. Hans kompis gav mig också en kram. Lyfte upp mig så att jag dinglade med fötterna i luften en stund. Så fina och söta och bra personer. Jag vet inte, men det måste vara någon form av högre krafter som fört så här goda människor in i mitt liv nu, precis nu, exakt när jag behöver dem. Sånt kan inte hända bara sådär, på tur. Vi gick vidare, träffade resten av människorna och kvällen svängde, blev bra till slut. Som om den var indelad i två. Andra delen började när de kom."
"Vi vaknade upp tillsammans, en första Valborg ihop. Och 1 maj. Min telefon hade slocknat för längesen. Ingen visste var jag var. Jag cyklade hem med hans svarta cykel som var helt för stor, med hjärtklappning och snurrigt huvud. Hoppade direkt i Volvon med familjen. På eftermiddagen låg jag under täcket med en intensiv känsla. Frös. Cyklade tillbaka till honom på kvällen. För att föra tillbaka hans cykel men mera för att hämta sinnesfrid och inre lugn från honom. Vi somnade på hans säng, sen förde han hem mig i natten. Tur att han finns"2018 En första Valborg i Helsingfors. Minns att jag var lite stressad innan. Visste inte vad det var man skulle göra. Kände inte till alla Helsingfors och studietraditioner kopplade till den här högtiden, visste bara att det fanns mycket. Men den stressen avtog och sen hade vi det riktigt fint. Många vänner som planerade saker. Planer som man var delaktig i. Fin känsla.
"Jag är kort och såg inte så bra genom folkmassorna så när de la studentmössan på Havis Amanda lyfte Lasse upp mig i famnen på samma vis som min kusin höll i sin två-åring bredvid. Det äldre paret som stod bakom oss såg roade ut. Vi gick vidare. Spelade gitarr i någon lägenhet. Lyssnade på Toto. Efter en stund for vi vidare till oss. Hos oss var en större fest på gång och vi kom dit när alla redan var där. Vi öppnade upp alla dörrar och festade runt i alla rum. Tömde den lilla flaskan som legat i min vänstra halarficka hela dagen. Gick och sova medan folk ännu kom och gick"
Och det var fem år av Valborg. I ett nytt inlägg skriver jag årets historia.
En påsk i Österbotten
När jag skriver det här inlägget känns det som att jag berättar om någonting som inte ens hänt. Påsken gick förbi så extremt snabbt så jag hann inte med. Lyckligtvis hade jag med mig kameran och fotade iallafall lite mellan varven, så att jag kan uppleva det i efterhand. Vi kom till Vasa en solig eftermiddag. Jag for direkt från tåget på ett fotomöte och Lars väntade på mig, sen hämtade Axel oss - vilket inte var en så liten grej. Tusentals gånger har jag suttit på med honom när han kört fyrhjuling, traktor, moped, båt, vattenskoter, ja allt möjligt - men aldrig bil i trafiken. Det här var första gången och det kändes speciellt, men också så självklart. Han hade nog kunnat köra bättre än många i trafiken för längesen.
Vi kom hem och kramade om våra gullungar
Sen körde vi direkt iväg till villan där vi blundade, andades och lyssnade på sommaren som snabbt smyger sig fram i olika hörn och kanter. Jag hade planerat att vi skulle ta lite parbilder i skogen och först efter vi släpat med stativ och grejer insåg vi att alla minneskort hade lämnat i fel fack på fel väska, så det blev inga bilder. Ett tydligt bevis på att jag borde vila huvudet är när jag glömmer grejer som minneskort - någonting jag annars dubbelkollar miljoner gånger. I sådana stunder får man bara förlåta sig själv och andas djupt. Vi gjorde fotograferingen i stadsmiljö några dagar senare istället, bra så. Huvudsaken var ändå att vi fick andas in lite Kyroälvsluft och se hur det såg ut där nu.
Mamma hade påskpyntat i hela huset och fixade och donade tillsammans med pappa inför påskmiddagen. Vi vilade våra pollenallegiska huvuden en stund efter att vi hade anlänt hem och sen hjälpte vi dem. Ångrade nästan lite att vi inte hade påskpyntat hemma hos oss i Helsingfors. Känns så vårigt och härligt med påskpynt.
Vi vaknade upp nästa morgon och gick på långpromenad med Freddy. Om några timmar skulle gästerna komma.
Träffade bekanta på vägen, vilket Freddy också gjorde.
Gick förbi korsningen vid Alskatvägen och kände mest - OJ här det det hänt grejer!
Fick ta en helt annan väg till skolan när jag var i lägre lågstadieåldern för att undvika exakt den här korsningen pga ganska farlig. Läste nu att det ska bli en "planskild korsning" och Wikipedia säger att planskilda korsningar innebär att vägen går på broar för att inte påverka varandra. Och de bygger ju ganska klart och tydligt en bro. Jag brukar inte vara så progressiv vad gäller att platser, vägar, hus och områden som jag rört mig mycket på ska ändras. Varit en nostalgisk typ sen jag var liten men blir roligt att se hur det här blir.Ibland när man kommer till Vasa känns det som att tiden stått still. Sen igen är det mycket som ändrats. Som sådana här grejer. Man börjar känna sig lite gammal när man exempelvis kallar Espen för "Gamla HS center" och säger saker som "Vi träffas utanför dörren där Anttila var förr". Svårare att glömma det som varit när man inte levt där med det nya.
Ett hus jag spenderat mycket tid i. För typ ett liv sen. Eller åtta år. Hur kan det bara gått åtta år?
Nu är det dags för lite instrument-bilder i det här inlägget för annars blir den här historien om vår påsk inte alls verklighetstrogen. Vid den här tidpunkten, typ något dygn in på vår Österbottenvistelse, hade jag nämligen redan spenderat många timmar på att spela dragspel och piano, någonting som jag ju inte har kunnat göra i Helsingfors och...STOPP OCH BELÄGG!
Nu skenade jag iväg och började skriva tusenmiljarder ord om hela musikgrejen men det blev alldeles helt totalt för långt när det här inlägget ska handla om påsken så flyttade över det till ett helt nytt inlägg. Håll till godo. Nu sätter jag stopp för det ämnet här och så får ni läsa vidare om det här sen. Det enda ni behöver veta är att jag spenderade otroligt mycket tid i Vasa på att spela dragspel!
(Borde göra såhär oftare. Splitta isär mina inlägg. När jag börjar skriva skenar jag iväg så fort och sen lämnar jag med ett långt inlägg som hade kunnat vara 5.)
Okej vi fortsätter! Påskmiddag! På med finskjorton, borst tänderna och så va det klart! Hade på mig en rätt påskig fundering från Marimekko/Uniqlo.
Så kom lite släktingar och så åt vi en massa gott.
Hängde med bästa fammo.
Sen for gästerna hem och vi spenderade kvällen hos familjebekanta. Lördag-morgon vaknade vi lite sent, hoppade i bilen och körde till Kaabi.
Hälsade på Lasses far/morföräldrar. Njöt av vårsolen i trädgården.
Och drack kaffe såklart.
Sen svirade vi om till festkläder och for och firade våra vänner. Ångrar lite nu att jag inte hade med mig Nikon:en på fest så hade inlägget blivit mer enhetligt, men nu avslutar jag istället med tre telefonisar. Borde börja ha med systemkameran oftare på fest faktiskt!
...men sen vågar man inte ifall man ska fara vidare ut efteråt, och man vill inte hänga in den i någon garderob och man orkar inte dansa med den på ryggen..Så det är lite knepigt. Just den här festen började och slutade egentligen på samma ställe så då hade det ju gått bra. Äh, svårt att veta. Om man skulle ta i bruk nån av mina gamla kameror som festkamera kanske? Och som jag redan skrivit förut, så steg vi upp nästa dag och begav oss tillbaka hem, till Helsingfors.
Nykarleby. Fint med eller utan bron.
Och det var den påsken. Vips sådär bara var den förbi. Glad för det vi hann med, också ledsen för allt vi inte hann med. Så många människor som lämnade oträffade. Släktingar. Mommo och moffi. En natt på villan. En visit till Malax. Mera tid i skogen.
Men nästa gång! Måste börja planera in vårt schema i minuter på förhand för dehär besöken. Stiga upp tidigt på morgnarna. Inte slösa bort en sekund. Det igen låter lite väl kravfyllt. Man vill ju ta det lungt och ha det skönt, skulle vara att hitta en mellanväg tror jag.
Höstlöv och nya tag - Årsresumeén 2018
Detta är mitt nästsista inlägg om fjolåret och börjar se ett slut på den här resumeén. Det händer så mycket i livet just nu och skulle vara roligt att skriva om sådana saker också men känner att jag vill få det här projektet klart först! Så nu försöker jag tappert slutföra detta. Hejaheja!
SEPTEMBER & OKTOBER 2018
September började i Vasa. Det var ännu skönt väder och vi hade svenskarna hos oss. Passade på att mysa med min gollavän. Dessa bilder är väl tagna sista augusti men det känns som att de hör till september iallafall.
![]() |
|
1 september hände det mycket. Jenna och Johan gifte sig och det kändes så roligt eftersom jag kände så många av bröllopsgästerna. Kändes lite som en fest med släkten på samma gång.
![]() |
|
Vi sjöng lite med familjen. Troligen första gången vi uppträdde alla tillsammans.
Tillbaka till spårvagnar och studion då skolan började igen.
Hade mycket ny energi, viljestyrka och motivation. Och älskade att börja umgås dagligen med mina vänner igen. Några gånger på sommaren var ingenting.
![]() |
|
Bestämde mig för att undvika spårvagnar så mycket som möjligt fram till sista oktober och cyklade varje dag till och från skolan vilket blev en bra bit. Byggnaden nedan sa jag "god morgon" och "god eftermiddag" åt varje dag då. Älskade cykelrutinen och mådde bra av det men plötsligt en dag bestämde jag att jag inte orkade mer och laddade mitt kort och då fick det vara färdigt.
Vi var faktiskt himla duktiga vad gäller rutiner, veckohandling, matlagning och städning där i början av hösten. Så taggade och motiverade. Just nu är vi nog lite LITE mer vimsiga med allt.
Det blev allt höstigare. Och det var så mysigt. Älskar hösten så mycket.
![]() |
![]() |
Vi gick på en del studiefester och grejs. Och tur var det för nu i början av 2019 har det inte alls funnits tid för sånt i och med filmproduktion, uppsättning av konsert och en fleraveckors förkylning som aldrig går bort.
Vi började nosa lite på dokumentärproduktion där på hösten. Gjorde en kort dokumentär varje vecka innan vi sen började med den längre dokumentären som tog upp slutet av året.
Jag och Lars stack till Tallinn och hade det mysigt tillsammans. Cyklade hem från terminalen i Helsingfors med massa sprit och fällde lite på vägen, en del öl och lite tårar.
Det var varmt och sen kallt och sen regn och sen varmt.
Fotade denna fina familj en solig dag i oktober.
Hängde hos kusin en dag och hjälpte med en liten fotografering.
Fick finbesök av en gosig filur. Lars var överlycklig.
En annan gosig filur som jag hängde med varje dag på hösten. Att få jobba tillsammans i samma produktioner är det bästa för då åstadkommer man maximalt med häng.
En solig höstdag var vi påväg hem för att fortsätta på något vi inte hunnit göra färdigt och var så förbenat trötta båda två. Vi missade någon spårvagn och hamnade gå en bit varpå vi passerade en park fylld med löv. Vi gick dit, la oss ner i lövbädden och tittade på moln, fåglar och löven som föll mot oss. All trötthet sköljdes bort och efter det sprang vi runt i löven som två galningar och var super-energiska igen. Önskar jag kunde lägga mig i ett hav av löv varje gång jag är trött på vägen hem. Minns detta som en av de finaste stunderna under hösten 2018.
Gick på examensfest. En riktigt rolig fest.
Gick på Halloweenfest. Som turist. En riktigt rolig fest.
![]() |
![]() |
Satt en hel vecka och gick igenom alla mina hårddiskar för att kunna klippa ihop en film om mamma som fyllde år på lördagen när de kom på besök. Vi såg Chess på Svenska Teatern, gick på stan, åt god mat och drack vin.
Äntligen var det dags! En av mina närmaste vänner fyllde 28 så vi packade en bil med folk och grejer, kidnappade honom, körde hundratals kilometer och spenderade en helg på en villa med bastu, nattsim, mys, spel, aktiviteter, en massa fotande och en massa skojj. Längtar tillbaka så det värker.
Årets sista dopp ägde rum 19 oktober och var mera skönt än jobbigt pga supervarm bastu fylld med folk.
Axel och Ellen kom till Helsingfors. Vi for till Borgbacken och såg alla fina ljus. Åkte ett åk.
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
Gosigt.
Vi slutförde sista korta dokumentärfilmen. Denna var faktiskt rolig.
![]() |
![]() |
![]() |
|
Det blev mörkare och kallare och vi blev tröttare och gosigare. I det pissiga finska vintermörkret vill man bara ligga med kinden mot en bröstkorg och bli kliad i håret.
Produktionen av den lite längre dokumentären inleddes och vi gjorde förproduktion, hade möten, träffade människor som skulle vara med och planerade.
Ljussättningskursen började och det inleddes på P. Mutasen Elokuvakonepaja där vi gick igenom all världens kamerautrustning. Tre trötta typer i slutet av dagen.
Fortsatte med att gå igenom lampor och olika slags ljus dag in och dag ut, lärde mig så mycket nya saker på en kort tid.
Bild: Sebastian Lindroos.
![]() |
|
Byggde upp många ljussättningar och sen började vi filma dem. Fick vara praktisk, kreativ och arbeta mycket med kroppen och det kändes som att vi verkligen var så aktiva och hela tiden gjorde någonting. Den här perioden ägde rum under de mörkare delarna av året vilket gjorde att tröttheten var ett jobbigt hinder för orka med allting och där och då kunde det kännas rätt tungt ibland med våra långa dagar, men nu i efterhand tänker jag bara att det var så givande och roligt och att jag vill göra om det fem gånger.
Medan vi höll på med lampor och kameror och förproduktion inför kortfilmerna gick vi obemärkt över till november och det riktiga mörkret och kylan smög på mitt i allt och vardagen började kännas tyngre, men det tar jag i nästa årsresumeé-inlägg som faktiskt också är det sista! Hurra!
En lycklig tid - Årsresumeén 2018
Ja, vad tusan hände med min årsresumeé? Det är sista januari idag och jag kan bara konstatera att livet kom emellan, för det gjorde det verkligen. Januari var mer händelserikt än jag hade förväntat mig och det var en del saker som jag och Lasse var tvungna att ta itu med som tog mycket av den tid vi hade reserverat för annat - som en plötslig takrenovering.
Visst har jag tänkt på det, och ju längre tid som gått desto mer har jag känt att det ändå inte är någon ide' längre. Vem bryr sig om 2018 mera liksom? Svaret på den frågan är: jag. Jag gör.
2018 är ett år som jag kommer minnas länge som året när jag hittade tillbaka. Helade. Lärde mig många viktiga saker. Lärde mig släppa taget. Fick inte bara nya bekantskaper utan nära vänner. Tog hänsyn till min hälsa och jobbade på den mera än nånsin förr genom bättre sömn och mat, snällare syn på saker, själspromenader, yoga, meditering, optimism, nedtrappning av Instagram tills det i slutet av året var 0%. osv. Växte tillsammans med Lasse, fokuserade mycket på oss, lärde oss mycket om oss, hade det jättebra. Alla såna saker, bra saker, vill jag hålla fast vid.
Klart jag tar med mig allt bra i det nya året men kopplar ändå ihop 2018 med dem och har kanske ännu en liten gnutta separationsångest från det året ännu. Ni vet när nånting har varit så oerhört bra att man inte vågar tro att det kan bli bättre.. Så jo. Sammanfattningsvis - jag har bestämt mig för att slutföra åresresume'n och gör det nu!
JULI & AUGUSTI 2018
Juni övergick till juli obemärkt. Så där som tiden går om sommaren. Jobbade ännu en del i juli. Det kändes roligt. Bästa var att jag fick köra lite med min kära bil. Snurra skivan från 2016 och njuta av morgonsolen.
Mycket familjehäng på villan. Det bästa jag vet.
Plockade hallon och blåbär. Också det bästa jag vet.
|
Hann med lite sommarfester och en ollissväng.
Lite mera villahäng.
Spenderade en hel dag i Helsingfors på stan med killen för att hitta ny kostym. Det hittade vi.
De två roligaste veckorna på hela året började här. Jag hade gått på en nervös visning ensam och kirrat lägenhet åt oss medan han var tvungen att hundratals kilometer bort lita på bilderna och mitt omdöme. En solig morgon när Helsingfors var så fint som det blir åt vi frukost i en park och sedan fick han se stället en första gång. Nu har vi bott där i mer än ett halvår och älskar stället.
Samma natt drog vi dit ett täcke, två kuddar och sov på golvet. Hade med oss två bananer och en champagneflaska vars kork studsade i taket. En fläkt hade vi också med oss, inte att förglömma. Det var ju varmt här.
Vi började flytta till fots. Det kändes så busigt och roligt. Och praktiskt. Varje grej hittade sin plats direkt när vi inte flyttade in allt på samma gång.
Vi köpte möbler och skruvade ihop. Stället började ta form.
På dagarna höll vi på i ett med allt som skulle göras och på kvällarna drack vi vin å öl. Hade så roligt tillsammans och levde i vår egna lilla bubbla som var flytt, värmebölja, sommarlov.
Bådas föräldrar var också med och flyttade. Hjälpte oss med större möbler och liknande. Hann visa lite mera av staden åt mamma och pappa.
Som om det inte var tillräckligt med flytten så var jag del av en kortfilmsproduktion samma vecka. Inspelningsplatsen var så häftig så kunde inte tacka nej och åkte med och assade.
Gick omkring i den där hängselklänningen hela sommaren. Ett av de bästa plaggen jag köpt. Minns nu att jag hade extrema smärtor i ryggen på sommaren också, mitt i allt trevligt och roligt. Därav slutade jag med mina tofflor och använde mina Nikes. Troligen berodde det dock inte så mycket på skorna.
Plockade fram faffas gamla skrivmaskin och skrev lite ord. Gav denna som en tavla åt min vän Natalie.
Det mesta började bli klart med flyttandet och vi for till Lasses villa och bodde där i en vecka. Den varmaste på hela sommaren. Det är vid havet man ska vara när det är riktigt varmt. Vi simmade många gånger om dagen.
(Tycker denna bild nedan är så rolig. Det är sådär det egentligen ser ut när jag tror att jag dyker långt under ytan..)
Plockade hallon i åskregn.
Njöt av fina sommarkvällar.
Hängde med gullefammo.
Två presidenter kom till Helsingfors och det var stor uppståndelse kring det. Vi höll oss mest på avstånd. Kikade på helikoptrar genom fönstret.
Gick på café med världens myggbett i pannan.
Umgicks med Ella.
Tyckte att det var särskilt kul att åka tåg tydligen.
Sensommar i storstan. Kompisarna var tillbaka och vi gick på hemmafester med fönstren på vid gavel.
Köpte en vit skjorta och använde den massvis.
|
|
Håll på med en massa småfix i lägenheten hela tiden, sånt som aldrig tar slut.
Tredje sista tågresan till Vasa för sommaren. Vi for på Juthbacka marknaden. En av sommarens höjdpunkter.
Tillbaka en sväng till Helsingfors.
För att fortsätta iväg till Stockholm. Åt någonting dåligt på båten under kvällen och spydde ännu på förmiddagen när vi kommit fram till Stockholms centrum. Det var kaotiskt men gick bra med en omhändertagande pojkvän. Minns det ändå som en så bra och rolig resa. Vi hann träffa alla våra vänner i Stockholm och tog ett ordentligt farväl av en bra sommar.
Kroppen ordnade upp sig passligt innan konserten som vi var där för. Fick nämligen se Oskar Linnros på Gröna lund, som jag väntat på i många många år. Hans senaste skiva speciellt har betytt så många olika saker för mig, framför allt hjälpt. Att hinna höra honom innan han tog paus kändes så bra.
Och där tog juli och augusti slut. Så himla fin period med så mycket innehåll.
Det känns i luften - Årsresumeén 2018
Vi har kommit fram till försommaren av min årsresumeé. Två månader innehållande otaliga tågresor och fina sommardagar.
2018 MAJ & JUNI
Några dagar in på majmånad firade jag min födelsedag på förhand med en hop folk jag tycker särskilt mycket om. Blev en jättelyckad fest och är alltid lika glad när jag kollar igenom bilderna som togs den här kvällen.
Efter festligheterna hann jag vila en dag och sedan for jag och en nära vän iväg till Island på en musikresa. Med oss hade vi också två andra tjejer. Vi bilade runt genom folktomma natursköna områden, lärde känna Reykjavik och besökte blå lagunen.
Det var riktigt kallt och ruggit på Island den här veckan och stundvis längtade jag hem till Lasse men det facto att mitt resesällskap var pratglatt och skrattigt distraherade mig och gjorde mig glad. Gäller ju att leva lite i stunden när man är på en så häftig plats som Island fast man har lite drygt hem
Efter en halv vecka anslöt sig mera folk och så gick vi på sångövningar kopplade till Norbusang där duktiga sångpedagoger från England höll lärorika lektioner i stämsång. Vi skrev egen musik och framförde ett större nummer i konserthallen "Harpa". Minnen för livet.
Jag hann vara på finsk mark lite på en timme så gick mitt tåg mot Vasa där jag skulle fira min födelsedag kommande dag. Jag hade önskat mig att fira den på villan i pyjamas med familjen och djuren och så blev det. Vi åt tårta på terrassen, badade bastu, cyklade på ängarna sent om kvällen och njöt av lugnet - och framför allt värmen.
Hann också ha lite släktkalas och fick musikpresenter av familjen. Gillar starkt.
En riktigt fin majdag i Helsingfors spenderade jag med Agnes och Jenna.
En annan med Linnea. Vi satt en fin kväll nere vid bryggorna och funderade över skolåret som hade gått. Hur vi hade förändrats och vad vi kände inför nästa. Minns det som en så fin kväll.
Tillbaka i ÖB och vi la ut flytbryggan på killens villa.
Myste där någon dag. Fick lite försmak av sommarlivet vi hade framför oss.
Passade på att plocka flera buketter av min favoritblomma.
Skolavslutningshelgen stundade. Brorsan gick ut högstadiet och fick verktyg i present.
Det var ju också ett år sen studenten den dagen. Hade undrat lite innan hur det skulle kännas. Det kändes skönt. Och konstigt att det bara hade gått ett och inte tre år.
Spenderade en hel del tid ensam i Helsingfors under junimånad vilket var något nytt och nyttigt. När jag inte jobbade så använde jag egentiden till att stiga upp tidigt om morgnarna, läste i parker, skrev väldigt mycket och bra, målade, gick många själspromenader och njöt av försommaren. Minns det som riktigt fina dagar och roligt att umgås med sig själv ibland.
Egentid i all ära men nog är återföreningarna vid tågstationen ändå så sköna. Efter en vecka isär kom Lasse "på besök" till Helsingfors och vi rände runt stan på cyklar hela helgen, picnickade, solade, åt på uteserveringar, drack vin och hade det så mysigt. En av de lyckligaste helgerna på året. Vi hade hela sommaren framför oss och Helsingfors levde.
Och så for vi ut till en ö en dag med våra vänner och låg där på klipporna, drack öl och spelade spel.
Levde villaliv.
Firade midsommar hela helgen. Saknar det.
Fotade lite med Anna en solig dag. Var så irriterad på mitt ostyriga ickesamarbetsvilliga hår hela den fotograferingen.
Så bokade en tid och beställde kort. Var nöjd med det valet.
|
Passade på att gosa med djuren.
Vi avslutade juni traditionsenligt med postrodden. Träffade mycket folk, drack vin, dansade och sov i husvagn.
Sen var maj och juni över. Två härliga och fria månader. Längtar tills nästa gång vi ses. Maj och juni!