Söka nål i höstack och öla vid Walbad anif
I onsdags steg jag upp tidigt, hällde i en kopp kaffe och for till Hbf. Skulle till Golling med Kenneth och jobba på ett fotoprojekt innan vi skulle ha ölpicknick vid skolan med bl.a Heidi. Kom in redo med kamera utrustningen, och han menade att han hade tappat sitt pyttelilla sd kort dagen innan på sin 10 km:s springtur från Urstein, för han hittade inte det nu. Ett kort helt fullt av alla vandringar, fester och händelser med Erasmusmänniskorna vi hängt med här. En pytteliten men megastor förlust. 
Tanken var då att promenera hela gårdagens springtur igenom i jakt på kortet. Det här lät helt ologiskt för mig, det är klart att vi inte hittar det. En nål i en höstack. Jag följde ändå med för sånt gör man för sin bästa kompis, samt att en promenadtur i naturen lät ganska bra. Något kort hittade vi inte, men fint väder var det och en trevlig promenad blev det. Salzburg levererar ostabilt men oerhört ljuvligt maj väder.
Till slut kom vi fram till Urstein och köpte lunch att äta på skolans bakgård. Inte varit här sen...tionde mars tror jag? då det stängde. Vi kommer ju inte vara där mera i sommar heller, tror man inte ens får gå in. Många kompisar bor ju dock här vid campuset och bland dem Heidi som vi idag skulle träffa. Var så otroligt varmt när vi satt där. Vi drack lite öl och hängde också med på en zoom lektion samtidigt.
Efter några timmar tog vi vårt pick och pack och gick iväg till Walbard anif som är en liten sjö med tillhörande bar och scen. Har tydligen inte tagit några bilder av området, men det påminde så mycket om något amerikanskt ställe man sett på tv, lite Ozark-feeling på det hela faktiskt. Vi drack mera öl, kände på vattnet med fötterna och insåg att det var exakt nu sommarens första dopp skulle äga rum.
Det hade jag inte förväntat mig, och hade därmed inte med simkläder, men som tur var det så varmt att man kunde simma med kläderna på och förvänta sig att de skulle torka snabbt.
Scenen med tillhörande band flöt ut på vattnet när vi simmade. Jag kan inte minnas om de faktiskt någonsin spelade någonting...kan ha varit något förberedande bara för en annan dag. Så går det när man dricker öl, och har så mycket att prata om med så många människor.
Bryggorna och det här stället var dock helt perfekt. Som en dröm. Det var alltså ingen överraskning när nån sen berättade att i juni kommer de ta inträde för att ens slippa in hit. Så drömmigt ställe.
Någon gång kring 8 började vi ta oss hem igen. Det kändes dock som typ 5 på morgonen eftersom vi hade hållit på så många timmar. Så tycker jag faktiskt om att ha det. Svänga om dygnet och köra dagsfylla, istället för att vara ute så hemskt sent på natten. Komma hem och äta makaronilåda i horisontellt läge på soffan och få dela med sig av kvällen direkt. Inte behöva smyga i mörkret för att inte väcka den andra. Det är som bara mer praktiskt och skönt på många sätt tycker jag. Speciellt när man är tillsammans med någon är det praktiskt att vara på galej på dagen när den andra är vaken och tillgänglig på telefon ifall någonting skulle hända. Det om det.
Till Walbard anif vill jag gärna komma snart igen.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar