ÅRET 2017
Min traditionella årsvideo kommer här. Videon börjar vid 1:45 och före det kommer ett intro innehållande några klipp med originalljud.
Jag har aldrig tidigare levt genom ett år som varit ens nära likt 2017. Jag vet att den här videon får det att se ut som att mitt år bara varit lätt, härligt och roligt, men det är inte sant. Det ligger så mycket bakom varje klipp som inte syns. Det har hänt massor som jag inte filmat. De saker, människor, ställen, händelser och stunder som definierat mitt år mest finns inte med på film, och de klipp som här är så blåa och härliga kändes kanske ganska gråa egentligen.
Det har varit ett förändrande, händelserikt, viktigt och tungt år. Jag vet inte hur jag har klarat allting men jag har gjort det och jag är så stolt. Jag är så tacksam för de människor som jag haft med mig på vägen, som kommit in i mitt liv precis när de behövdes, som om det var förbestämt. Det har även hänt så mycket bra saker. Viktiga händelser. Roliga minnen. Jag har kommit nära människor vars personligheter jag alltid tidigare i mitt liv sökt i människor. Jag är lärt mig så mycket om mig själv och om andra, och jag är så olik den jag var när det här året började.
Jag är så lättad över att det här året är över, men jag kommer aldrig glömma det. Året 2018 handlar om att hela. Det handlar om att vara trygg. Leva och göra saker som känns rätt. Vistas med människor som tycker om en, stöder en och får det att kännas bra i hjärtat. Njuta av roliga händelser. Vara glad och bekymmerslös.
Jag har en del saker jag ska ta itu med nästa år. Det kommer hända flera roliga grejer som jag ser framemot och jag hoppas de kommande trehundrasextiofem dagarna innehåller mycket kul jag inte ens kan föreställa mig nu.
Hejdå tjugohundrasjutton och allt jag lämnar kvar i det året. Nu välkomnar jag tjugohundraarton med allt gott jag tar med mig dit. och ja, man måste verkligen dö några gånger innan man kan leva.
En sommarvisa med sol och blomdoft i melodin
Hinner knappt stiga upp ur sängen innan det är mörkt igen. Då kan man sitta och redigera grönblåa somriga bilder och längta efter ljus. Passar förvånansvärt bra att lyssna på Feliz Navidad när man går igenom bilder från juli, som igår när vi julfestade till Sommaren är kort.
Idag är det lördag men känns som söndag, andra veckan i rad. Läser på tent, bildstorlekar och liknande. Kan inte ens förstå att det fanns en tid då man hade t.ex kemi och fysikprov. Saknar inte känslan av meningslöshet jag alltid kände då. Att investera sin energi på någontig man inte skulle få ut något av.
Göödbäj Äna
Jag har bott i Vasa i 19 år, i samma kvarter. Nu gör jag inte det längre. Förstås ser jag ännu mitt barndomshem som mitt hem, men det är inte där jag är nu. Jag har spenderat en del av Juli och Augusti i Helsingfors. Förra veckan for jag och Lasse ner permanent efter att vi festat lite med våra vänner hos mig i Vasa. Jag hade avskedsfest med en del av mina kompisar och Lasses innan alla skulle börja skolan, vilket var så roligt.
Vi drack bål, vi åt kaka, vi spelade spel, vi tog bilder och vi lyssnade på Abba m.m.
Vi satt bland ljusen och glasen och pratade till morgonen. När vi hade kramat om och sagt hejdå åt alla umgicks ännu Hanna som sov över, Lasse och jag en stund till. Då, med dem, kände jag mig verkligen så glad. När det blev ljust där ute började vi sen sova.
Dagen därpå lagade vi god mat och hade en mysig dag medan det regnade som bara vad utanför. Mot kvällen for vi till David och förfestade. En sista utgång i Vasa innan flytten blev det och jag fick en känsla av att det skulle bli så skönt att komma bort.
Dagen efter det, på söndagen, hann vi bara vakna så kom Emilia och Hanna. Vi åt mera kaka och firade Hanna som fyllde år. Vi satt i mitt kök och skrattade, gick igenom gamla roliga bilder och tog vara på varandra innan det var dags för hejdå.
Lev så hjärtat ständigt glöder
Det är fyrtiotre dagar sedan sist. Att det hänt mycket under den tiden är en grov underdrift. Allt har snarare hänt. Den här sommaren har varit så intensiv, revolutionerande, svår, komplicerad men också fin - på det viset att jag förstått mitt eget värde, vad som påriktigt betyder någonting i livet, utvecklats emotionellt så otroligt mycket och lärt mig hantera rädslor och känslor. Jag har skapat fina minnen med bra människor. Jag har hamnat i sammanhang jag drömt om innan. Jag har fått känna mycket kärlek. Jag har växt mycket och blivit lite hårdare. Jag har spenderat sommaren med familj, pojkvän och närmaste vännerna, alltså bara människor som älskar en på ett självklart och ovillkorligt sätt.
I mitt huvud har så många olika tankar, funderingar och insikter jobbat på. Jag har aldrig någonsin förr förändrats så mycket under en tre månaders tid som jag gjort nu. Jag märker det hela tiden i små och stora delar av vardagen, att jag är så förändrad. Jag har öppnat många nya inlägg här men stängt alla. Berättar man inte allt, har man ingenting att berätta, har jag känt. Därav har också de få inlägg jag publicerat varit sjukt opersonliga och korta. Sen har jag slutat gå in på bloggen överhuvudtaget. Förträngt den mest. Levt för min egen skull. Dokumenterat för min egen skull. Insett hur skönt det kan vara att inte en massa människor vet vad man gör och har på gång. Även insett hur konstig en bloggpaus kan kännas efter åtta år av ständigt bloggande.
Jag har varit sjuk. Jag har fokuserat mycket på välmående. Sömn. Mat. Promenader. Snälla tankar. Tryggt umgänge. Jag har undvikit att läsa andras bloggar. Jag har undvikit facebook. Jag har inte haft snapchat sen maj.
Det har hänt så mycket roligt. Jag har så mycket att visa och berätta om. Jag har sagt flera gånger att jag hela vintern kommer skriva om sommaren. Ska se först nu hur det känns att blogga.
Det som är säkert är att jag aldrig någonsin kommer glömma den här sommaren. The good and the bad.
sommarn snurrar fort
Mellanlandade på villan några nätter efter en vecka till sjöss. Badat bastu, simmat, kört vattenskoter, vaknat 12, kört båt, rökt fisk, solat osv..
Inatt far jag igen.
En kväll i juni
Hanna tog några bilder på mig i måndags. Vi sov över på villan med Emmi och hade ett väldigt mysigt dygn. Jeansjackan ni ser på bilderna köpte jag från Monki på min och Jessicas sverigeresa. Den kommer nog hänga med mig länge känner jag. Förresten älskar jag känslan och färgen i dehär bilderna.
I skrivande stund sitter jag vid min stationära Mac för första gången på flera veckor. Är väldigt lite hemma och minns inte ens när jag senast sov i min egen säng. Jag lever i en väska känns det som, eller egentligen är det bakluckan i min bil som blivit garderob. Med undantag för midsommaraftonen har jag jobbat 10 dagar i rad, men snaart blir jag lite ledig. Efter morgondagens skift väntar en händelserik helg med Postrodden, examensfest, konfirmation och pendlande hit och dit.
En midsommarnattsdröm
Förra fredagen vaknade jag upp på villan. Jag åt frukost och begav mig sedan ganska snabbt hem mot stan för att möta upp killen och midsommarhandla lite. Vi hämtade sedan våra kompisar och började köra till den villa där vi skulle fira midsommaraftonen.
Det blev ett superroligt dygn med god mat, snapsvisor, blomkransar, midsommarlekar, bastu, sommarens första dopp, roligt sällskap och övernattning i tält. Så midsomrigt som det bara kunde bli. Resten av helgen fortsatte firandet på köklot med kusiner, villagrannar och andra bekanta.
Vi satt på gräset som växte i takt med himlen
Förra torsdagen for Jessica och jag iväg på våran resa. Till Sverige bar det av och nu tänkte jag visa resan så som den ser ut i min systemkamera. Kommer visa mera sedan ur gopro och telefon.
Det första som hände när vi hade hoppat av båtbussen i centrum var att vi hörde basen från musiken de spelade på studentflaken som körde runt. Vi skyndade oss till en plats med bra sikt och såg på.
Efter en stund gick vi via Max och hade picnick i parken som studentflaken körde runt. Det var bra underhållning. Solen lyste och det var härligt varmt. Att få sitta i en solig park i Sverige med en bästa vän kändes bra.
Vi gick sedan vidare för att kika i lite butiker.
Efter några timmar på stan gick vi för att checka in på vårt hotell. Vi bodde på U&Me som ni ser skymten av nedan på bilden till vänster.
Efter att ha vilat benen en stund och testat några nya inköp mötte vi upp Robin och gick till "Båten" för att äta och hänga lite. Solen gick ner och båten var fylld med folk. Konstigt nog såg vi inte skymten av några studenter, vilket vi utforskade mera senare på kvällen. Kul att se lite av svenskarnas student-traditioner.
Nästa morgon vaknade vi utan en klar plan på vad vi skulle göra. Vi googlade och frågade och kollade på kartor. Till slut bestämde vi oss för att hyra cyklar och äventyra med dem.
Vi cyklade en lång bit och såg delar av stan vi aldrig sett förut. På vägen stannade vi vid "Lager 157" samt handlade en massa picnick-mat på Coop. Vi slog oss ner i gräset nära älven. Solade, lyssnade på somrig musik och åt våra jordgubbar och annat. Det var härligt.
Lite solstingiga cyklade vi till hotellet för att vila en stund. Efter att ha cyklat långt och solat länge var vi verkligen trötta. Efter några timmar begav vi oss ut igen med våra cyklar. Vi for till Broparken där vi för fyra år sedan var på en speciell fanträff som vi nog aldrig glömmer. Det kändes speciellt att återvända dit.
Vi fortsatte att cykla över bron, som vi också stannade på en bra stund eftersom det var så oerhört vackert där när solen gick ner. Vi satt på bänken, såg på när de körde vattenskoter i solnedgången och lyssnade på Valborg av Håkan. Hade velat spara den stunden på burk.
Nästa dag vaknade vi upp, hämtade hotellfrukost till rummet och funderade över vad vi skulle klä på oss samma kväll. Vi gick in till stan och jagade vykort och frimärken en bra stund. Jag köpte och skrev några stycken och skickade hem till nära och kära. Lovade mig själv nu att göra det på varje resa. Efter det här mötte vi upp Natalie och Irene som äntligen hade anlänt. Konsertpeppen kunde börja och vi inledde med mat på Pinchos.
Vi skyndade sedan oss via hotellet. Bytte kläder. Klistrade stjärnor på kinderna. Dubbelkollade att biljetterna var med. Packade våra väskor med godis och dricka. Var rätt nervösa. Sedan bar det av till Håkankön.
Enligt nikon-kameran slutar resan här. men oh nej det gjorde den inte. Håll till godo..
Man måste dö några gånger innan man kan leva
Här kommer ett livstecken från mig. För jag lever faktiskt. (man måste dö några gånger innan man kan leva osvosv..), Den första juni skrev jag senast någonting här och på två veckor har det hänt mycket, speciellt inombords. Livet är allt bra konstigt tycker jag. Kanske jag skriver en bok någon dag utifrån alla mina anteckningar, tänker jag ibland. Publicerar historier om alla människor jag älskar och inte älskar. Tills dess skriver jag kryptiskt på en blogg jag inte ens skriver någonting på.
Det var egentligen meningen att mitt första sommarinlägg skulle innehålla bilder från min student, jag har tänkt på det flera dagar, men det blev så överväldigande med alla foton såhär kvällen innan en resa, så ikväll får ni se bilder från ikväll.
Annars har jag spenderat hela halva juni med min kille, jobbat, firat en massa grejer, träffat en massa roligt folk, umgåtts med bästisar hit och dit samt skrivit och målat och fotograferat och promenerat och minskat på social media-användandet och matat huvudet med glada tankar och gjort saker som är bra för måendet.
Jag hoppas det inte tar två veckor tills nästa gång nu. Jag har ju så mycket jag vill visa, så mycket att skriva. Men tills dess...hade gött häj!
1 JUNI
Fin och härlig första juni hade jag ändåå.
Det är andra juni nu. Imorgon tar jag studenten.