annasfoto

Sommar och berg i Salzburg

Skrivet av Anna Betlehem 24.05.2020

Kategorier:

Förutom att jag fortfarande har skola på distans och använder ansiktsmask i affären så börjar livet vara ganska normalt här i Salzburg igen. Lasse är tillbaka på kontoret och vi har börjat träffas och fara på utflykter med kompisar här igen. I helgen var vi och drack öl på Augustiner igen vilket kändes så roligt och coronan börjar ta mindre och mindre utrymme. Vi får se om det kommer någon andra våg här eller hur det blir, men just nu njuter vi av sommarvärmen. DSC7587DSC7677

För en vecka, i söndags, vandrade vi upp för Geisberg med Kenneth och några tjejer. Det var min fjärde gång upp för Geisberg men nu gick vi på andra sidan av berget så var en helt annan hike, vilket kändes roligt.

DSC7590DSC7610DSC7657DSC7674

Det tog ungefär 2,5 h för oss att komma upp, och kände mig inte alls trött. När jag och Lasse vandrar har vi ganska bra tempo och pausar inte så mycket, men det här gänget är lite mer fotande av sig och vill pausa ofta och fota vyer så därför kändes det som en ganska lätt hike. Fick inte upp pulsen så många gånger.

DSC7706DSC7709

Jag gillar faktiskt kontrasten och behöver båda sällskapen för att få min kvot fylld. Det där fotandet vill jag förstås också göra, och det känns ganska skönt när åtta andra fotande personer är med och man inte är den som stannar vandringen hela tiden. Samtidigt kunde jag sakna tempot som Lasse o jag har när vi vandrar ordentligt. Jag tror att jag ligger nånstans där i mitten på den där skalan. Jag behöver inte fota exakt varje utsikt, men jag vill ändå få en del bra bilder. Slutsatsen är alltså att jag behöver båda slags vandringarna, för när jag varit på en vandring med mycket fotande är jag ganska mätt och vill nästa gång fokusera på att faktiskt vandra o mest uppleva vyerna med ögonen.

DSC7712DSC7717DSC7788

Sen måste jag också säga att jag njutit av lite kvinnligt sällskap för omväxlingens skull. Jag har ju det senaste året (eller åren) mest umgåtts med Lasse, min närmsta vän Kenneth, min andra goda vän Henkka, och Simon, och alla andra killar jag lärt känna genom typ filmproduktioner osv. Jag har ju varit väldigt nöjd med att ha det så, blivit så van med det att jag slutat reflektera över det, de män som är mig närmast har ändå de värderingar och synsätt jag söker i alla kompisar och det är inget jag saknat i de relationerna som jag kunde fått från en tjejkompis. Ändå har de senaste dagarna, utflykterna med det här gänget, varit så roliga och härrliga. Omväxling är najs.

DSC7728DSC7822DSC7785

När vi till slut kom upp tog vi en öl och la oss ner i gräset i sluttningen, och det var en så fin stund. Känslan i kroppen efter att ha vandrat upp för ett berg blandat med känslan av en (två) öl blandat med skrattigheten i gott sällskap - är kanske det bästa i världen. Hoppas känna den känslan igen inkommande vecka när vi säkert far på nya utflykter. Måste planera in lite ikväll.

DSC7731DSC7735DSC7739DSC7747DSC7770

Så hade vi en tant att ta lite gruppbilder på oss men fokuset var på bakgrunden på exakt alla bilder så jag ställde då kameran i gräset i stället och sprang fram o tillbaka. Därav våra avklippta fötter.

DSC7831DSC7836

Efter att ha solat på toppen i två timmar började vi ta oss ner, på den sidan som Lasse o jag alltid vandrat på.

DSC7840DSC7843

Det bästa med den vägen är att det i mitten finns en stor härlig öppen äng man kan springa på. Vi sprang ner på den och kastade oss i gräset. Har fortfarande en vecka senare en bula under knät från det. Helt värt det.

DSC7868DSC7893DSC7917

Hälsade på kossorna. Efter tiden i Österrike är nog kor ett av mina nya favoritdjur. Blir så lugn och glad i närheten av dem. Morgnarna i Golling när vi vaknade till deras muuande är verkligen nånting jag saknar.

DSC7942DSC7958

Sen kom vi ner igen kring 6-tiden med den där möra känslan man bara har efter timmars träning i gassande sol. Nu börjar det dock vara dags att bestiga något nytt berg nästa gång. Ska kika lite ikväll på min vandringsapp. Kanske Untersberg skulle vara ett alternativ. Det är dock lite mer av en mördarhike som är tre gånger längre i tid än Geisberg och betydligt brantare led, där man får reservera åtm 3 dagar vila efteråt, men sånt älskar man ju.

Borde köpa en sån där påse man har vatten i på ryggen, och nån behållare för min telefon att hänga på magen. Och vandringsskjorts med fickor. Skulle också vilja köpa ett tält och gå på en flera dagars hike i sommar.  Tycker det är så roligt hur mitt shoppande ser så annorlunda ut nu mot för ett år sen. Då loppisköpte jag mest snygga Marimekkogrejer att ha på stan. Nu är det nästan bara vandringsgrejer som snurrar i hjärnan, och vill bara gå omkring i frilufts och natur butiker. Det bästa med just det här shoppandet är att man köper saker man kommer kunna använda i många år framöver.

 


En högtid som känns

Skrivet av Anna Betlehem 03.05.2020

Tänk att Valborg kommit och gått! känns ju inte alls så, men någon annan känsla hade man ju inte förväntat sig. Dels är vi ju utomlands och hade oavsett inte firat som vanligt, men nu gjorde ju inte någon i Finland det heller, så då känns det ännu mindre som en vapp. Det är ju också 20-25 grader här just nu, så vi är nog mera i sommarmode än vår/valborg-mode.

På något sätt kan jag tycka att det var skönt att ha det är såhär i år. Som en återställning. Jag ska skriva lite senare om vad vi faktiskt gjorde i år. I det här inlägget blir det lite gamla bilder från tidigare år, och tankar kring valborg.3FAEAF44 04A9 4689 A22B B96CD1B1FB724IMG 7706 2

Jag tenderar ha såna otroliga förväntningar och press på högtider, speciellt Valborg och 1 maj. Någon slags hets kring att det måste vara på ett visst sätt. Som att Valborgsfirande skulle vara någon prestation.

8C6D8178 99D5 4688 8ED8 2663544F7A69130443D3 F5B8 4BDA B479 53EE347FEE58

Det här är ju väldigt dumt. För när jag ser tillbaka på de senaste årens Valborgar så har de ju varit väldigt fina. De har innehållit hopp, glädje, glada människor och skojiga hemmafester i Helsingfors. Ingenting att stressa för, det blir alltid bra, med andra ord. Jag önskar bara jag skulle ha kunnat släppa pressen ännu mera och bara njutit av allt fint. Inte varit så stressad över våra planer och bara flutit med. Det där är ju nån slags ångestgrej där man hetsar kring att det ska bli perfekt, och det är så tröttsamt. Jag vill bara flyta med och njuta.

DSC3568f 2

Sånt kan man tänka på det här året när det inte händer så mycket. Sånt tänkte jag på på valborgsmorgonen när jag gick igenom hårddisken med gamla vapp-bilder. Vad roligt vi har haft ändå!

BTVI9190XQQC2489

Min sista tid i Vasa, för tre år sen, var ganska tung och den vappen började inte bra, men slutade bra. Jag stod i någon jäkla Fontanakö och allt var fel. Sen kom Lasse, som jag hade varit tillsammans med i typ en vecka och hämtade mig, och hans kompis som jag hade träffat en gång förut lyfte upp mig i famnen och gav mig en lång kram, och så lämnade vi den där kön. Resten av den vappen var så märkligt bra, det kändes som att jag kom hem. Jag vaknade upp hos Lasse på 1 maj, och ville inte vara någon annanstans.

TWOO8139MJNY533

Kring Valborg påminns jag lite om den där tiden, och kan känna den där samma pressen och oron, ovissheten. Sen vaknar man upp till nuet och inser att man lever ett helt annat liv nu, där allting är i sin ordning. Vänner finns, självkänsla finns, glädje finns och ingenting behöver "fixas" för allting är som det ska i sig självt.

Och Valborg blir alltid bra om man vågar tro på det, vågar släppa taget och bara flyta med. Och inte projicerar gamla minnen på nutiden, så att säga.

NCTZ2188IMG 3841 2REMA7876

Exempelvis 2018, min första vår i Helsingfors, ordnade vi världens hemmafest i kollektivet med Linnea, Daniella, Robin och Lasse. Jag hade nästan glömt det men såg nu bilder från det. Helt sjukt. Vi var så mycket folk, och det ringde på dörren hela tiden. Den vappen kan man verkligen leva länge på.

IMG 7700 kopiae19c778d 8352 44c8 8649 ac2372d85f1c 2F5FF3E6B FFEF 4090 84EF 70248A2A65874

Förra året var också väldigt fint. Jag hade en analog kamera med mig under natten och framkallade rullen i julas. Önskar jag skulle ha kunnat visa de bilderna här nu, men de är i Vasa tyvärr. Förra våren var fylld med mycket skola och stress, men så kom Valborg emot och blev helt superlyckad och gav en lite ny energi. Jag skickade också in en ansökan till Salzburg, och sålde min bil, på valborgsmorgonen. Vi firade sen med en massa fina människor under dagen och var på en mysig hemmafest i Kronohagen.

2064B13C CBC7 4483 A301 656B1CEFC65EIMG 3761 3VGYD6372WGLW7801

sen dansade jag och Lasse på någon bar i centrum som spelade alla våra bästa låtar och hade så roligt. 1 Maj blev lite halvdan kanske, men minns den där valborgsnatten som så himla fin och bra.

IMG 3907 2IMG 3923 2

Det här året var det ändå skönt att allting var annorlunda. För då fanns heller ingen struktur, tanke eller stress kring hur Vappen skulle firas. Det skulle oavsett bli annorlunda. Jag hade också ganska låga förväntningar. Vad tror ni hände? det blev en helt superbra vapp. Igen.


Att fota främlingar just nu

Skrivet av Anna Betlehem 19.04.2020

Ett säkert tecken på att jag glömt bort mig själv lite i karantän var när jag insåg att min kamera hade stått på hyllan många dagar i rad utan att jag tänkt på det. Det händer inte mig. Jag glömmer inte att fota. Det är vad jag gör. Det är det mitt liv snurrar kring. Jag hade varit orolig i kroppen och sovit dåligt nån vecka, var helt snurrig i huvudet. Jag gick ut på en promenad med kameran, och kunde direkt andas bättre. Det är den bästa distraktionen som finns.

Jag kom igång igen och började också ta itu med fotoprojekten jag har på gång i skolan. DSC6570 2DSC5788 3

Under det senaste året har jag mer och mer börjat syssla med gatufotografi och att ta porträtt av främlingar på gatan. Någonting som kräver en del mod, och därför också någonting som växte fram långsamt medan jag blev modigare. Under en resa till München, sista resan innan koronan kom hit, så kom jag verkligen igång på riktigt. Jag fotade minst 10 personer på en dag som jag verkligen vågade gå fram till och prata med, inte bara fegt smygfotande. Koronan har ju ställt till med mycket värre besvär än det här, men det är ändå synd att den avbröt mig just när jag kom igång.

DSC5785 2

DSC5314

Efter några veckor hemma insåg jag att jag använde koronan som ursäkt för att inte utsätta mig för gatufotograferandet. En lätt utväg, bekvämt att få lägga det på is och inte utvecklas mera. Men jag vill ju fortsätta med det! man växer så mycket av det, speciellt socialt. Jag bestämde mig därför att dokumentera Salzburg-människor i karantän till ett av mina skolprojekt. Gatufotografi corona-edition. Det här har också fått mig ut på många promenader.

DSC6579 2

DSC6445DSC6212 2

Men var befinner sig människorna just nu? var ska jag hitta främlingar att fota? Well well. De är ju där hemma. De är på sina balkonger, de sitter i sina fönster och kikar ut. Ställer man sig framför ett höghus en stund och synar alla lägenheter så kommer man till slut se flera människor, även om huset först såg helt tomt ut. Så i den linjen har mitt projekt gått nu. Människor på sina balkonger och i sina fönster. 

DSC6424DSC6603 2

De flesta har varit omedvetna om mig och kameran. Förutom kvinnan på den allra första bilden i det här inlägget. Vi hade nästan en hel konversation. Jag stod på muren nere vid floden och hon kikade ner. Det är en helt annan grej när man fotar människor och de faktiskt ser en och man får ögonkontakt med dem .Man kan vila mycket tryggare i att de faktiskt gett samtycke till att medverka. Genom sitt kroppsspråk eller ord.

DSC6429

DSC6440

Jag har nog känt mig lite creepy när jag fotat människor på sina balkonger eftersom de ju faktiskt befinner sig i sina hem. Jag har googlat runt lite om lagarna kring detta, och som alltid verkar de otydliga och flytande. Min uppfattning är ändå att det är tillåtet att fota nån på sin balkong så länge man själv som fotograf står på en offentlig plats, alltså då oftast på trottoaren. Finns det någon läsare som har mer information om detta?

Som fotograf kan man inte alltid vila på lagar utan man måste också ha med sina egna gränser och principer i sitt fotande. Vad tycker jag är okej? Känns det rätt att fota den här människan nu, i den här situationen, på det här sättet, även om det är lagligt? om man är något sånär en okej människa känner man nog av det där ganska tydligt.

DSC6441

DSC6453

Ser inte den här gubben lite ut som Englands prins Charles av Wales? eller har jag bara sett för många Youtube-videor om prinsessan Diana de senaste dagarna? (såg hennes begravningsceremoni på 5 timmar igår...)

DSC6592 2

En Bengal!! på fönsterbrädet många våningar upp. Stod där helt mållös. Brukar den sitta där ofta? var det här första gången och ägarna såg det bara inte? Vågade inte gå vidare förrän den hade gått in igen. Nog för att man älskar och sörjer en katt oavsett vilken ras den är, men har man betalat priset för en Bengal så kanske man ändå inte har den på fönsterbrädet tänker jag. Jag var också lycklig över att ha sett en bengal och skickade bild direkt åt Lasse. Det är en häftig kattras. Super energisk, atletisk, lekfull och kan lära sig mycket olika saker - likt hundar.

DSC6546 3

Jag kan inte bestämma mig om jag ska fota vida bilder där människorna är långt borta eller lite tätare porträtt. Tätare bilder är ju intressantare när man verkligen ser människan, men distansen till människor berättar ju en annan historia - det som vi upplever just nu - social distansering. Jag tror det får bli en kombination, för jag älskar att komma närmare också och verkligen se människor och deras ansikten.

DSC6589 2DSC6538 2

Har någon annan försökt dokumentera den här perioden i bilder på något speciellt sätt? skulle gärna höra!