Analoga minnen
Jag har turen att många av mina kompisar fotograferar aktivt och flera av dem till och med analogt. Under 2021 har jag därför fastnat på en och annan analog bild och det är verkligen nånting helt annat, en annan känsla.
En av mina nyårslöften är att själv ta upp mitt analoga fotograferande igen. Jag höll på med det en del 2017-2019 men kom sen av mig och ingen av mina analoga kameror har varit riktigt välfungerande sen dess heller så borde få detta fixat. Skulle t.om vilja påstå att analoga fotograferandet är en viss livsstil och speciellt när man jobbar som fotograf är det bra att lite skilja på sitt jobbfotande och vardagsfotande, där kan det analoga ha en bra plats.
Sommarregn på villan i början av augusti.
Lummigt i augusti och mjuk villasäng.
Stora glassar i Björkö.
Na skådas nere vid älven.
Dyrt vin i Eira en tisdag i juni. 
Blev många sommarkvällar vid Blåbärslandet. 
Förproduktion och övning med skådisar inför kortfilmen Linda & Kasu. 
Kompishelg i Österbotten, Freddy fick vara med.
Bastueldas från morgon till kväll.
Årets stillsammaste stund. 
Sista strålarna i köket. 
Hallonplockas. <3 plockade så mycket i år, Lasse kämpar tappert för att få uppätet allt ur frysen haha. 
Fyllde 23 och hade en picnickfest i maj. Det var helt okej varmt och vi satt där länge i mörkret innan vi förflyttade oss in. 
Häng på Tjärholmen med Kenneth. 
Blåbärslandet med Lasse, och Kenneth bakom kameran. 
Lite vardag kommer också med här bland all sommarfeelis. Från kortfilmsproduktionen "Linda & Kasu". Bilder tagna av min regissör Anton. 
En fredagsförmiddag i början på juli. Jag hade just fått första vaccinet och mötte upp Cecci och Kenneth vid Tjärholmen direkt efteråt. Fin dag i livet. 
Bilder tagna av Cecilia Lönnqvist, Kenneth Mattila, Anton Svantesson-Helkiö
Sommarens första vandring
Den här helgen kändes det verkligen som att sommaren kom. 
På fredagen drack vi öl på balkongen som badade i sol, lyssnade på Frank Ocean och det kändes lite som att vara i Salzburg.
Även om förra sommaren var en pandemisommar så var den för min del en oförglömlig och otrolig. Just eftersom vi var i Österrike där det var väldigt varmt från tidig vår, jag hade många olika Erasmuskompisar att hänga med och vi kunde resa runt mellan många olika berg, sjöar, vandringsleder och byar. Då förra sommaren var så speciell och bra och jag kopplat ihop det mycket med Österrike har jag inte haft jätte stora förväntningar på denna kommande, men i helgen fick jag ändå en stark känsla av att det kommer bli så mysigt med finsk sommar. 
Vi for iväg till Nationalparken Noux med några kompisar i lördags. För att riktigt välkomna våren och sommaren ordentligt, i skogen. Det var ljuvligt att vandra lite och kunna gå i T-shirt. Det slog mig att jag egentligen förknippar vår med blöt och fuktig skog. Tänkte tillbaka på skogsturerna vi for på i skolan när man var yngre om våren och hur det är nånting jag underskattat på senare tid. 
Nu får man inte till någon riktigt ordentlig vandring i Noux på det sättet och både Lasse och jag njöt väldigt mycket av de få större uppförsbackar som ändå fanns där. Inser hur mycket vi saknar bergen och ordentlig uttröttande genomsvettig vandring, hoppas på att kunna gå i lite större berg under sommaren, om än finska. 
Sista biten av vinter kämpade lite ännu.
Vi satte oss ner vid några klippor, tog av vandringsskorna och njöt i solen. Kändes så varmt och mjukt och härligt. Fick lust att ta sommarens första dopp. Ska nog ta det snart!
Sen åkte vi tillbaka hem helt mosiga och trötta. Öppnade en skumpaflaska på balkongen och sov gott.