Visa inlägg taggade med 'flytt'
Sista dygnet i Helsingfors
Jag skrev ju i mitt längre inlägg som var blandat med bilder från senaste månaderna att jag skulle gå närmare in på alla händelser, så börjar i rätt ordning nu med det som är längst tid sen. Sista dagen i Helsingfors alltså. Hoppas att jag inte upprepar mig för mycket nu med tanke på att jag skrivit lite om allt redan tidigare.
De sista veckorna i Helsingfors var det en grej jag ofta tänkte på när jag gick någonstans, "Det här kanske är sista gången jag går här". Är otroligt sentimental och då håller man så hårt vid saker, och förändringar tar mycket energi och tankekraft. Mvh. hsp
Så när det verkligen var sista gången jag gick genom centrum kunde jag inte riktigt tro på det eftersom jag redan tänkt att det var sista gången så många gånger. Men dessa bilder är från den riktiga sista gången. Det var så synd att Lasse var sjuk sista dagarna vi var här, för han orkade inte vara med ute på stan och promenixa. Det som vi hade gjort så mycket. Det var bara jag. Men jag mötte upp Kenneth och vi åkte upp i SOKOS huset och kikade på Helsingfors ovanifrån. Som för att faktiskt se på vad man lämnar. 
Kikade på spårvagnarna. Dom som är så stor del av ens vardag där. Tänk vad mycket olika känslor och tillstånd och tankar man burit med sig på de där spårvagnarna, i två år. Främlingar man suttit bredvid på morgnarna, betraktat. Poddarna och Spotify-listorna man lyssnat på. Stressen man burit eller mysig lördagskänsla på väg någonstans. Mindfulness andning. Ångestpåslag och försöka andas. Skratt man försökt hejda när man lyssnat på någonting roligt. Svetten som runnit längs ryggen när man just och just hunnit med, bärandes på kappsäckar och tunga fjällräven väskor.
Eller de där allra första turerna. När man åkte åt fel riktning och inte förstod sig på systemet ännu. När det kändes så spännande. Första skoldagen. Eller bara vanliga sketna novembermorgnar när man lutat kinden mot rutan och slumrat ända till Arabia. Eller på väg hem slutkörd efter filminspelningar. Frusen efter ljussättningar. Glad efter Yle-dagar. Huvudvärkig men energisk efter uppträdanden och uppvisningar. Det där första halvåret när vi flyttade mellan två lägenheter hela tiden. Drog kappsäckar och slarvigt packade väskor på spårvagnarna mörka söndagskvällar. Tänk att vi gjorde det. 
Svårt att ta in allt. Spårvagnarna bär så mycket minnen. Så mycket liv. Tyngd.
En sväng till salutorget hann vi med också, den här dagen. En sväng via Sofiagatan.
Åt på en italiensk restaurang och det kändes som att jag var turist i Helsingfors. Så obekant. Inom ett dygn skulle jag inte ens ha en lägenhet där. Vem är jag utan en lägenhet i Helsingfors? tja. Nu när jag skriver det här från Salzburg känns det ju inte så konstigt. Men då, den där dagen, kändes det läskigt. 
Köpte lite bär vid salutorget. Och foton av Helsingfors på 60-talet. Att hänga upp i nästa, Österrikiska, lägenhet. Nu vet jag inte ens vart jag lagt de där korten. Ärligt talat var jag helt förberedd på att Helsingfors-saknaden skulle hugga hårt. Jag förberedde mig så mycket inför det. Tog alla dessa "sista" foton och gick på alla dessa "sista" promenader. Men alltså nä. Det känns inte så mycket faktiskt. Inte just nu.
Sista tiden i Helsingfors, sommaren, var inte en jättejättebra tid. Det var en konstig tid. Kanske lite för att vi var på väg någon annanstans. Svårt att leva i nuet på samma sätt. Jag förknippar allt det lite, känslorna, med Helsingfors nu och saknar därför inte det så mycket. Skulle inte vilja vara där nu och njuter av distansen och att vara på ett nytt ställe. Njuter av att uppskatta Helsingfors från distans. Den här flytten kom verkligen så lägligt. Hade jag varit i Helsingfors nu hade jag nog kanske inte uppskattat staden alls som förut, den här pausen därifrån möjliggör dock att jag kan älska staden på ett nytt sätt igen den dagen jag kommer tillbaka dit. 
Mina närmaste vänner och sammanhangen, hemmafesterna, alla bekanta. Hela det sociala nätverk vi byggt upp som nu är lite på paus. Det är klart man saknar det. Känns konstigt att vara i från det. Jag upplever att man tappar bort sig själv lite när en inte omger sig själv med samma typer man är van med. Man glömmer. Men det behöver ju inte bara vara negativt. Det är ju en chans för en att upptäcka nya sidor hos sig själv. På samma gång försöker jag njuta av var jag är nu. Människorna och sammanhangen här. För de är betydligt mer flyktiga. Människor från en massa olika länder, grupper som bara är grupper nu, som sen kommer splittras och möjligtvis aldrig vara alla på samma plats samtidigt igen
Men Okej. Tillbaka till sista dagen i Helsingfors. Hejdå Marimekko. Hejdå alla svinbra loppisar jag hängt så mycket på. Shoppat väldigt lite de senaste veckorna för är så vilsen utan mina standard loppisar. Man får bli mer kreativ med det man har i skåpet. Hitta på nya kombinationer och outfits av sina gamla tråkiga tröjor.
Vi började bege oss hemåt till mitt. För att se hur Lars mådde. Och säga hejdå åt Kenneth.
Lars packade ihop sina grejer. Städade ur sina lådor. Vek ihop kläderna. Plockade i sina prylar. De mesta av mina saker var ju redan hemma i Bäckin eftersom mam o pap hade varit där med keikka-kärran någon vecka tidigare. Men nu var Palms med oss och vi skulle frakta hem det sista till Österbotten. Riva ner planscherna från väggarna. Flytta ut Betlehem Palm hushållet helt och hållet från rosa huset. 
Sängstommen hade åkt redan tidigare så vi sov på golvet en hel del nätter. Mysigt. Påminde om tiden när vi flyttade in och inte hade börjat flytta så mycket grejer dit ännu. Tomt och skönt. Man ska inte ha så mycket grejer. Insett det också i Salzburg. Vad skönt det är när man har lite saker. 
Frukost, lunch, middags-utsikten. Älskade den. Suttit och kikat ut på det här huset så mycket. Nu har vi utsikt över en stor park i höstskrud fylld med hysteriskt skrikande små barn som leker där oändligt många timmar i sträck. Det är inte så tokigt heller. 
Och min skrivbordsutsikt. Åh. Det där trähuset kommer jag sakna. Första nätterna vi bodde där hade de upp fönstret och lyssnade på samma 80-tals musik som jag. Och på vintern hade de ljusstakar i fönsterna. Precis som jag. 
Lars som städar.
Lars som packar. Borde ha fotat innehållet i vår garderob så man nu skulle minnas vad man lämnade hemma. Allt gick så fort där innan vi skulle resa så packade ganska stressat. Haft klädkris ända sedan vi kom till Salzburg, och skulle gärna veta nu vad jag valde bort. Se om det är något familjen borde ta med sig när de hälsar på. Ska nog schemalägga en genomgång av min garderob via Facetime med mamma någon dag.
Hejdå våra växter. Som hunnit växa mycket sen vi planterade dem. Och min äckliga vattenväxt som blev så ful, som vi slängde till slut.
Alla dessa bilder är alltså tagna på fredagen. Vår sista fredag. Med andra ord vår sista fredagspizza och vårt sista fredagsvin här. Och här var vi mitt i Breaking bad-tittande och det var ett fin sista fredag i hemmet där vi firat så många fredagar. Sett så många serier och filmer.
Morgonen efter packade vi ihop allt och körde till Österbotten. Men mera om det i ett annat flytt-relaterat inlägg!
Inflyttningsfest och aprilhimlen
Nu ska ni få en genomgång av min senaste fredag. Vad jag sysslat med.
Vi tar det från början.
Igårmorse befann jag mig på Soc&Kom för lite feedback. Efter det for jag hem en sväng, vilade mitt huvud horisontellt ett slag, böt jacka och begav mig för att gå på stan en stund. Hade tydligen på mig mitt snorallvarliga ansikte, men var solig i sinne trots det.
Dräglade lite över Marimekkos vårkläder. Tog lite dethärönskarjagmig-bilder och gick inte därifrån förrän jag hade rört och känt på hela sortimentet.
Kände mig väldigt vårig i min outfit. Denna dag var det även årlig premiär för min jeansjacka. I den har jag sett Håkan Hellström, varit genomblöt i otroligt översvämningsregn och cyklat i Sverige.. bland annat.
Efter att ha testat lite kläder köpte jag en glass och satte mig vid trappan nära Stockman och betraktade en himla massa människor strömma in dit. Satt och lyssnade på vårig Maggio-musik, lutade mig bakåt och blundande. Hade även på mig mina 10-minuter-sedan-köpta-solglasögon. Fint var det, fint som snus.
Messade lite.. "Nu har jag ätit upp den här glassen *bild* och är sysslolös, kom!"...och inom kort fick jag sällskap. Beredde oss på folkmassa och gick in till Stockman för att, en av oss - testa skjortor, den andra av oss - agera smakråd.
Sedan bar det av hemåt. Mamma och pappa fick via facetime se lite modevisning på inköpen vi hittat och påminde oss sedan om att vi skulle skynda oss för att hinna på fest. Märker att man är mycket mindre jäktad när man ska på något nu kvällstid när det är ljust ute så länge. Innan man hinner säga "fredagsmys" så är klockan 7. Här hade värken i mitt huvud förflyttat sig ner till halsen.
Till sist blev vi klara, om än lite sena. Skyndade oss efter lite drink-ingredienser och for sedan vidare. Förundrade mig över hur ljust och fint och vårigt och aprilligt det var ute. Så ljuvligt. Känner typ - vi gjorde det! vi tog oss igenom ännu en seg och gravsvart vinter! heej aprilhimlen!
"Snälla snälla ta bild på min outfit"
"Wihuuiuuiuuu"
"Okej nu e de bra! Okej okej! Int sådär många va!"
Sedan kom vi fram.
"Hääj!
Grattis!
Tack fö att vi fick kom!
Nee va mysit kök!
Va fin utsikt!
Nåmen häeej!
Å heej!
Hu ere?
Jo vi e liiti fökyld!"
Hängde i kök. Satt i min favoritfamn vid bordet. Drack färgglada drinkar. Hängde med sänggänget större delen av tiden och hade det väldigt behagligt och bra.
Tog en bild åt mamma.
"Släktträff!"
Så självklart och ljuvligt att efter så många år hänga tillsammans på samma fester.
Sedan for de flesta ut och dansa. Vi förkylda och trötta satte oss på en bar och sjöng lite kraxig karaoke. Kvällen avslutade vi med att sjunga Bohemian Rhapsody flerstämmigt med bakgrunds- och förgrundsdansare. Så tokigt och roligt och kul.