Visa inlägg taggade med 'fotografering'
1-års & hemmahos-foto
Ett av de roligaste uppdragen jag får göra genom mitt företag är 1-års foton och speciellt att fota dokumentärt hemma hos en familj. Då är jag verkligen i mitt rätta element och får leka runt och fånga äkta känslor på linsen. Speciellt när man fotar en snabb ettåring som rusar runt behöver man inte kämpa så mycket för att få bort den uppstyrda känslan som ibland kan komma på bild. Istället får man kämpa med fokuset och att hinna med! 
Om man vill se mera av vad jag jobbar med kan man följa min instagramprofil: @annabetlehemphotography
Banananaaa
Tidigare i höst gick jag en kurs där vi pratade mycket om konst och fotografi. En uppgift som vi fick där var att välja en mening ur en bok och sedan ta en analog bild utifrån meningen man valt. Man skulle visualisera bilden i sitt huvud före man tog den och kanske hitta på en historia till den. Det är också just det som jag gillar så mycket med analog fotografering - att man måste vara mer sparsam och fundera igenom sina foton mera innan man tar dem. Bilden nedan är den som jag valde och presenterade.
"I change what I am wearing five times before I see you" blev meningen jag sedan valde till min bild och den kommer från boken "Milk and Honey" skriven av Rupi Kaur. Jag hade väldigt många bilder i mitt huvud som snurrade och flöt ihop i varandra. En natt när jag hade för många ideér i huvudet för att sova låg jag och hittade på en historia.
Min slutliga ideé landade sedan på att fotografera någon som är på väg ut ur sitt hem. Människan har inga kläder på sig och alla plagg som han testat ligger på golvet. För att göra det mer intressant böt jag ut kläderna till bananskal. Personen är på väg ut för att träffa någon ny och därför har han varit nervös och testat så många plagg. Jag drog det sedan till att bananskalen symboliserar alla skal personen skalat av sig - i det här fallet de olika sidorna av sig själv han visar åt människor. Det att han sedan går utan kläder betyder att han går som sig själv.
Den digitala telefonbilden ovan är från när vi fotade. Vi var några stycken som samarbetade med allas våra bilder och det var tur för jag hade köpt ganska mycket bananer...
Den vita ljusstrimman på bilden jag slutligen valde visste jag inte om förrän vi hade framkallat bilderna och jag såg den där. Det var med andra ord ett misstag men ett ganska lyckat misstag. Jag hade tidigare varit lite rädd för att nakenheten skulle ta över bilden så passade rätt bra in.
I en värld där allting går så snabbt hela tiden och fotografering ofta innebär att man tar bilder på rullande band och allt görs på så kort tid så är analog fotografering så skönt. Jag älskar hur nästan meditativt det är. Man får ta tid på sig, får tänka igenom ordentligt, visualisera och sedan måste man också vänta flera dagar på bilderna.
Det är någonting så magiskt med den där processen. För någon kväll sedan var jag med två vänner och tog lite analoga bilder. Jag kan knappt vänta på att få se de bilderna medan de vi tog i digitala kameran ligger där - och jag bryr mig inte så mycket om dem. Känns som att jag värdesätter de analoga på ett helt annat sätt. Kanske kombinationen av att man satsat mera, riskerat mera, aldrig kan vara helt säker på att bilderna lyckades och också måste vänta lite!
Kortfilmsproduktion och skolstart
Det är ett tag sedan jag skrev någonting här. En motivation att publicera har lite bubblat under ytan. Idag gör jag det! har jag tänkt säkert tio dagar i rad. Skrivmotivationen är däremot ständigt närvarande, men att sätta ihop allting och skala ner det tar mycket tid - betänketid. Formatet blogginlägg känns plötsligt lite trångt. Jag söker en stil. Jag försöker ställa mig efter vad som passar i bloggen men det tankesättet tar livet av all innehållsrik text, allt intressant content. Så jag söker mig fram till någonting. Så länge får ni se lite bilder. Det här är ju trots allt en fotoblogg.
Jag har börjat skolan igen. Spenderar dagarna med att läsa om media, reklam, film, foto och mer. Jag var del av en kortfilmsproduktion i somras och där tog jag dessa bilder på Elin i badkaret mellan tagningarna. Filmteamet utgjordes av cirka 8 pers varav alla var utbildade eller studerande fotografer, till och med skådisarna i filmen.
Annars upplever jag årstiden och temperaturerna utomhus just nu väldigt förvirrande. Jag går en dag till skolan i långbyxor, skjorta och kappa medan jag ser längtande på människor i kortärmat på spårvagnen och ångrar mitt klädval. Nästa dag tar jag tunnare kläder. Det ena är lite för varmt det andra är lite för kallt. Jag tror ändå att jag är ganska färdig med sommaren eftersom jag inte krampaktigt håller tag i den i form av bara ben, som jag brukar.
Förövrigt känns det skönt och vara tillbaka i rutiner. Efter femhundra resor fram och tillbaka till Österbotten vill man mest bara vara hemma, i sitt eget hem. Det här känns också som en rätt lugn och skön höst. Mycket lugnare och behagligare än förra. Jag känner att jag har en skön nonchalans till saker som stressar. En bra utveckling. För ett år sedan låg fokuset i att hinna vara precis överallt hela tiden. Gå på evenemang jag inte ens hann med. Den stressen börjar lite tyna bort. Vill göra saker nu, har större lust att göra saker nu. Men förväntningarna, pressen är borta. Studielivs-hetsen är borta. Skolan känns också plötsligt roligare, intressantare, mer givande. Goood stuff!
Möten och fotouppgifter
Jag vaknade imorse med världens tryck i ansiktet. Stod ute i kylen igår och filmade intervjuer vilket bevisligen resulterade i en ordentlig förkylning. Lämnade hemma från skolan, somnade på soffkanten och vaknade sedan med ett ryck. Slänge i mig mat snabbare än kvickt och skyndade iväg på ett viktigt möte för att sedan möta upp Cessi utanför domkyrkan.
Vi gick runt någon timma i Kronohagen och tog bilder till en skoluppgift. Det var så kallt så vi fick gå in på olika ställen och värma oss emellan, och upptäckte då även spontant en och annan rolig affär. Jag upptäckte att mina martens inte alls är så vintervänliga egentligen, och frös om fötterna så jag nästan tappade känseln. Inte så bra för förkylningen min direkt.
När jag sedan kom hem hoppade jag i duschen och det ljumma vattnet som annars skulle kännas kallt brände rätt ordentligt. Nu, tre timmar senare, ligger jag på soffan under en filt och fryser fortfarande. Någonting som verkligen är svårt är att göra ett fotojobb riktigt ordentligt och noggrant när man fryser sådär fasligt mycket. Det gäller att vara tålmodig och uthållig som fotograf i Finland, eller klä sig typ såhär...
Analog fotografering
Jag har nu fotat digitalt i åtta år. Jag kände att det var dags för någonting nytt. En utmaning. Analog fotografering. 
Att fota digitalt är enkelt, smidigt och rätt billigt. Det är nästan för lätt. Att fota analogt verkar krångligt, dyrt, lite svårt och väldigt roligt. Speciellt för mig som älskar gamla saker och gamla tillvägagångssätt. Det är en liten utmaning och jag tror att själva grejen med att man ser bilderna första gången när man tar ut dem gör att det blir så spännande och kul. Mycket mer lycka än när man ser bilderna direkt på skärmen. En mycket längre prosess. En speciell känsla.
Vi har en hel del analoga kameror här hemma. Jag valde tre jag tyckte verkade bra och ställde dem på min bokhylla. Innan jag lägger i den analoga filmen jag köpt måste jag först och främst välja vilken kamera jag ska börja med, för det går självklart inte att byta och flytta över filmen sen. Jag måste också planera lite vad jag vill fota nu. Jag har 24 bilder som kommer kosta en hel del att framkalla, så de slösar man inte bort sådär bara. En bild eller två per händelse tänkte jag.
Det jag tror jag kan lära mig av att fota analogt är att bli nogrannare med inställningar och inte ta så överflödigt mycket bilder som det ofta blir med min digitala systemkamera. Istället för att per rutin ta 10 bilder på samma sak skulle jag vilja bli mer precis, få till det bra genom att planera. Att känna igen olika ljus och få en bättre känsla för sådant tror jag också jag kan få, för nu kan jag inte ta några testbilder.
Jag har googlat och hittat många recensioner på liknande modeller till den jag håller i ovan. Det som är bra med den är att den sköter mycket av inställningarna själv och har inbyggd blixt. Den är dock lite plastig men tror det skulle vara en eminent festkamera. Måste tillägga att jag mestadels läser bloggar som publicerar analoga fotografier och tycker det är något alldeles drömlikt med dem. En av dem är Emmy och hon använder ofta analoga kameror på fest.
Canon-kameran har jag flera tillhörande objektiv och blixtar till, tydligen är det en sån som många använt förut. YASHICA-kameran är den tyngsta av dessa tre och känns som en riktig retro-kamera. Den har luggit i bokhyllan många år och jag har poserat med den många gånger utan att tänka tanken att jag skulle kunna fota med den påriktigt. Det ska bli så oerhört spännande att se hurudana bilder det blir med den.
Någon gång i framtiden. Då när jag tagit mina 24 analoga bilder. Om jag tagit några bra. Då ska jag visa dem!
Disk-foto och något som harmar
Jag lekte lite med kameran idag och fotade i disken. Sådana foton som man alltid tog när man var tolv-tretton år och nyligen hade fått en egen systemkamera. Foton på valfritt porslin eller glas och rinnande vatten, det var the shit! men roligt är det ju ändå, det kan jag inte förneka. Jag gillar annars också produktfotografering då man får experimentera lite med extern blixt och olika ljus!
Annars då?
Decembermörkret har nog aldrig varit så mörkt tror jag, eller har det? mörkare kan det iallafall inte bli. Idag har jag hoppat och dansat lite på gymmet tillsammans med Jessica samt klippt lite mera film här hemma. På fredag uppträder vi i skolan med vita luciaklänningar och sjunger om julen som snart är här. Imorgon är det dags att dansa lite vals innan skolan slutar och jag möter upp några härliga och saknade tjejer för en träffis. Det mesta är väl ganska okej sådär annars, inget särskilt, som det ska vara.
Eller jo en sak. En sak stör mig riktigt ordentligt. Jag har tappat bort ett minneskort.
Ett minneskort där de allra bästa resevideorna jag någonsin filmat finns. ALLT från Spanien-resan. Detta gör mig något otroligt harmad och ledsen, jag orkar inte ens tänka på det. Kortet får dyka fram när det gör det. DÅ ska ni få se dom filmerna, jag lovar!