Visa inlägg taggade med 'helsingfors'
Du jag slänger ner en nyckel ifrån fönstret i köket
Vänta va, ser ni rätt? jo det gör ni. Ett hederligt gammalt vardagsinlägg med bara kravlösa telefonfoton från min helg. Nu kör vi.
Vi tar det från början. Min helg börjar alltid på torsdag kväll med keramik eftersom fredag är min lediga dag, eller ofta tid-för-min-egen-firma-dag. Några av min tallrikar hade åkt ett varv genom ugnen men behövde ett varv till.
Fredag och jag var faktiskt för ovanlighetens skull på kontoret pga hade en inspelning på morgonen för en video. Ganska så tröttis.
Men är ensam filmare/fotograf på kontoret nu när min kollega är på semester, och det är ganska stärkande att själv driva allt. Fixa ljussättningen, ha koll på knappmickar och att alla ljudkanaler är rätt, kameragrejerna förstås men det går på autopilot, editeringen och färgkorrigeringen och sen att sköta den finska kommunikationen med beställarna och de framför kameran. Huhu. 
Sen vidare på hemmafest. Åh hemmafest med bara tjejjer. Välkommen in av Veronica Maggio i högtalarna och osnubbiga samtalsämnen vilken dröm. 
BRA kväll! sen hem i blåa outfiten på bussen. 
Mysig lördag med morbröderna Palm och gänget.
Fortsättning på mysig lördag. This is us-maraton och somna 23.
Söndag. Lasse sprang 15 km under tiden jag inte gick en meter och pysslade i soffan. Limmade äntligen in Prag & Berlin bilderna från förra sommaren i en bok.
Och så påbörjade jag ett tredelat filmmaraton också. Gissa vad :) 
Det var det!
Vappen genom min festkamera
Nu ska jag visa hur min Valborgshelg såg ut genom min gamla systemkamera som nu fått titeln "festkamera". Livets roligaste bilder kommer säkerligen tas med den. Det är nånting magiskt som händer när man inte känner att man behöver vara försiktig med en kamera. Den har redan simmat i öl en gång förut och överlevt så jag kommer verkligen ta risker med den. Det är så man får intressanta bilder.
Valborgsfirandet började klockan 12. Våra kompisar ordnade brunch på sitt kontor och det var verkligen en bra start på vappen! 
Sen började vi röra oss mot Drumsö. Vi skippade havis amanda helt, min studentmössa glömdes ändå i Österbotten i år igen, så inget att lägga på huvudet. Vädret denna vapp var väl helt okej. Varmt när vi gick och kallt kallt när vi satte oss ner. 
På Drumsö ordnade våra kompisar öl-olympiad. Hälften av oss deltog och hälften såg på. Jag såg på och tyckte det var ganska skönt att få dricka i min egen takt haha. Frös gjorde vi dock. 
Efter åtta olika stafetter var vi äntligen klara och fick gå in i Emils varma lägenhet mmmm! 
Men diskussionerna dom var inte varma....
Nånä, bara kärlek. 
Roligt och najs är det iallafall att få tränga ihop sig med sina kompisar i lägenheter. Hemmafester är det bästa jag vet.
Sen blev det natt och inga bra bussar gick och vi råkade gå nästan hela vägen hem. 
Och sen dagen efter var det en ny dag och ny högtid på sätt och vis men ändå inte. 1 maj! 
Vi hade första maj picknick och det var helt najs men nog var man ändå ganska trött och seg. Två dagars festande kanske inte riktigt är min grej mera? det kan hända att det aldrig var det egentligen. 
Kring 21:00 bestämde vi oss för att nu fick det vara färdigt med firande och styrde kosan hemåt. Dessa bilder nedan visar ungefär hur jag visualiserade mig det skulle vara att bo och studera i Helsingfors före jag flyttade hit. 
Sedan kom jag hem och landade i Lasses famn helt emotionellt tom och trött. Längtade så mycket efter att känna mig pigg och frisk, längtade efter vardag och jobb.
Jag tror sånt här festande och den mentala påfrestningen det ändå kan vara för känsliga individer att fira och känna "rätt" saker på högtider blir lite för mycket för mig när jag inte har mycket lugn tid innan att förbereda mig. Så länge jag bara jobbat på nytt jobb en månad och ännu inte vant mig vid det livet riktigt blir det lite för mycket på samma gång. Sammanfattningsvis var Vappen riktigt lyckad och rolig, men hade jag gjort om det hade jag följt med på Lasses cykeltur på 1 maj istället för att fortsätta festa.
Stora stunder i en vanlig månad
Hej och vad längesen jag skrivit nåt här. April tog slut i helgen och nu tänkte jag gå igenom lite vad som hänt under den gångna månaden, som ett exempel på vad för slags saker jag gör i livet just nu
Nedan bilder från en helg i Helsingfors med Lasses familj. Promenix runt Fölisön, härligt väder och middag. Mysigt värre. 
Första babyn och dopet i kompisgänget. Stort ju! Vi och våra kompisar är ju hädanefter tanter och farbröder i barnens ögon och en ny era är inledd
Största som hänt i april men troligen också definierande för hela året. Jag har fått mitt första riktiga långvariga jobb. En fast tjänst, 9 to 5. På bank. Det trodde ni inte va! Men nej nej så drastiskt har jag inte bytt bransch och yrke, jag jobbar fortfarande bakom kameran och spenderar min vardag med att filma och klippa! Stoltheten som min kära sambo uttryckt under ansökningsprocessen och första tiden på det här jobbet har varit helt priceless. Jag är också stolt och nöjd. Att ge upp filmbranschen för bizniz har hittills varit ett beslut som bara påverkat mitt liv och mående positivt. 
Påsken firades i Österbotten. Först i Nykarleby, det som i mitt vuxna liv blivit mitt andra Österbotten-hem. 
Vidare till Vasa (vi såg äntligen Botnia Paradise!) och Malax för att fira med min släkt. 
Moffi.
Tillbaka i Helsingfors. Temat för sommaren 2022 är cykling och vi har kommit bra i gång. Vågar ännu inte skriva ut vad vårt mål med detta är, måste träna lite mera innan jag är mera säker på att det kommer gå hehe, men vi tränar iallafall mycket nu för ett speciellt mål och det är väldigt väldigt roligt. Förra helgen firade vi vår årsdag med att cykla till och runtomkring i nationalparken Noux som är här nära i Esbo. Vi sov över på airbnb och hade det väldigt mysigt, helgens saldo slutade på 130+ km. En bra början iaf! 
Vin köpt på vår första resa tillsammans i januari 2018, till Sydafrika. Ganska passande årtal på vinet alltså.
Vad annars då? jag är väldigt led på denna vårens väder och kyla. Tror jag aldrig varit så personligen kränkt över vädret nånsin i mitt liv. Så sjuk i kroppen av att ha fryst i för optimistiska jackor. Skriker rakt ut åt blåsten när den puffar på mig och saktar min cykelfart. Ahh! Nu får det va nog!! Ja ork int me dehär mer!!
Konstaterar out of nowhere åt Lasse mitt i något tv avsnitt att det ju inte går att bo i Finland, att nog förstår ju du precis som jag att vi bara mellanlandar här ett tag. Som om jag skulle vara långt inne i tankarna och sitta och älta flera timmar efteråt över en ruggig vindpust som om den hade varit en sårande förolämpning. Jag läste en gång om en plats på jorden där det blåser så mycket och ofta att en stor procent av invånarna där drabbas av galenskap. Jag kan verkligen förstå dem.
Om man ändå var en flyttfågel då hade jag flaxat till Salzburg direkt.
Helsingforslördag genom ny lins
Efter att ha fotat vardagsbilder med typ ett 85 mm objektiv väldigt länge så har jag äntligen köpt ett 35 mm. Det känns så roligt och lekfullt! bländaren är inte lika låg som jag är van med därav lite grynigt och dåligt men testar ännu och försöker lära känna den. I lördags tog jag med den på lördagslir, precis vad den är menad för. Häng med! 
Vi hade legat på soffan typ hela dagen, förutom en snabb skrinntur i kvarteret, och slöat riktigt ordentligt. Vi gick en sväng i bastun, drack en skvätt whisky, klädde på oss och tog oss ut.
Vi hade egentligen tänkt äta på nån fin restaurang i stan denna lördag men pga slöheten kändes det som slöseri att göra nåt så trevligt efter en sån dag. Inte rätt feelis i grunden riktigt. Man vill som se fram emot det, inte vara för trött för att knappt kunna njuta. Vi hade dessutom spontant bestämt träff med några kompisar så den här lördagen skulle ändå handla om det. Vi testade därför maten på baren närmast oss, drack en öl och for sedan vidare. Det passade bättre in i vårt mood och kändes riktigt mysigt.
På bussen.
Hej hej!
Äntligen fick vi se Joel å Jossos nya lägenhet som var så hemtrevlig. Joa var också med. Så himla skönt att få sjunka ner i någons sköna soffa och plocka öl ur sin tygpåse. Hemmafesterna kommer tillbaka <3
Tror ni vi är unika 20nånting-30 åringar eller tror ni vi pratar om lägenheter?
Väldigt mysigt.
Så for vi hemåt.
Att gå över järnvägstorget en lördagsnatt efter en fest tillsammans med Lasse gav mig såna flashbacks. Tror inte vi gjort det tillsammans en enda gång sedan vi flyttade från Österrike, så senaste gången var säkert på nån studiefest eller hemmafest långt ifrån pandemitiderna kring 2018-2019. Ser fram emot fler av såna här kvällar 2022 och småningom med ännu större schack.
Sista dygnet i Helsingfors
Jag skrev ju i mitt längre inlägg som var blandat med bilder från senaste månaderna att jag skulle gå närmare in på alla händelser, så börjar i rätt ordning nu med det som är längst tid sen. Sista dagen i Helsingfors alltså. Hoppas att jag inte upprepar mig för mycket nu med tanke på att jag skrivit lite om allt redan tidigare.
De sista veckorna i Helsingfors var det en grej jag ofta tänkte på när jag gick någonstans, "Det här kanske är sista gången jag går här". Är otroligt sentimental och då håller man så hårt vid saker, och förändringar tar mycket energi och tankekraft. Mvh. hsp
Så när det verkligen var sista gången jag gick genom centrum kunde jag inte riktigt tro på det eftersom jag redan tänkt att det var sista gången så många gånger. Men dessa bilder är från den riktiga sista gången. Det var så synd att Lasse var sjuk sista dagarna vi var här, för han orkade inte vara med ute på stan och promenixa. Det som vi hade gjort så mycket. Det var bara jag. Men jag mötte upp Kenneth och vi åkte upp i SOKOS huset och kikade på Helsingfors ovanifrån. Som för att faktiskt se på vad man lämnar. 
Kikade på spårvagnarna. Dom som är så stor del av ens vardag där. Tänk vad mycket olika känslor och tillstånd och tankar man burit med sig på de där spårvagnarna, i två år. Främlingar man suttit bredvid på morgnarna, betraktat. Poddarna och Spotify-listorna man lyssnat på. Stressen man burit eller mysig lördagskänsla på väg någonstans. Mindfulness andning. Ångestpåslag och försöka andas. Skratt man försökt hejda när man lyssnat på någonting roligt. Svetten som runnit längs ryggen när man just och just hunnit med, bärandes på kappsäckar och tunga fjällräven väskor.
Eller de där allra första turerna. När man åkte åt fel riktning och inte förstod sig på systemet ännu. När det kändes så spännande. Första skoldagen. Eller bara vanliga sketna novembermorgnar när man lutat kinden mot rutan och slumrat ända till Arabia. Eller på väg hem slutkörd efter filminspelningar. Frusen efter ljussättningar. Glad efter Yle-dagar. Huvudvärkig men energisk efter uppträdanden och uppvisningar. Det där första halvåret när vi flyttade mellan två lägenheter hela tiden. Drog kappsäckar och slarvigt packade väskor på spårvagnarna mörka söndagskvällar. Tänk att vi gjorde det. 
Svårt att ta in allt. Spårvagnarna bär så mycket minnen. Så mycket liv. Tyngd.
En sväng till salutorget hann vi med också, den här dagen. En sväng via Sofiagatan.
Åt på en italiensk restaurang och det kändes som att jag var turist i Helsingfors. Så obekant. Inom ett dygn skulle jag inte ens ha en lägenhet där. Vem är jag utan en lägenhet i Helsingfors? tja. Nu när jag skriver det här från Salzburg känns det ju inte så konstigt. Men då, den där dagen, kändes det läskigt. 
Köpte lite bär vid salutorget. Och foton av Helsingfors på 60-talet. Att hänga upp i nästa, Österrikiska, lägenhet. Nu vet jag inte ens vart jag lagt de där korten. Ärligt talat var jag helt förberedd på att Helsingfors-saknaden skulle hugga hårt. Jag förberedde mig så mycket inför det. Tog alla dessa "sista" foton och gick på alla dessa "sista" promenader. Men alltså nä. Det känns inte så mycket faktiskt. Inte just nu.
Sista tiden i Helsingfors, sommaren, var inte en jättejättebra tid. Det var en konstig tid. Kanske lite för att vi var på väg någon annanstans. Svårt att leva i nuet på samma sätt. Jag förknippar allt det lite, känslorna, med Helsingfors nu och saknar därför inte det så mycket. Skulle inte vilja vara där nu och njuter av distansen och att vara på ett nytt ställe. Njuter av att uppskatta Helsingfors från distans. Den här flytten kom verkligen så lägligt. Hade jag varit i Helsingfors nu hade jag nog kanske inte uppskattat staden alls som förut, den här pausen därifrån möjliggör dock att jag kan älska staden på ett nytt sätt igen den dagen jag kommer tillbaka dit. 
Mina närmaste vänner och sammanhangen, hemmafesterna, alla bekanta. Hela det sociala nätverk vi byggt upp som nu är lite på paus. Det är klart man saknar det. Känns konstigt att vara i från det. Jag upplever att man tappar bort sig själv lite när en inte omger sig själv med samma typer man är van med. Man glömmer. Men det behöver ju inte bara vara negativt. Det är ju en chans för en att upptäcka nya sidor hos sig själv. På samma gång försöker jag njuta av var jag är nu. Människorna och sammanhangen här. För de är betydligt mer flyktiga. Människor från en massa olika länder, grupper som bara är grupper nu, som sen kommer splittras och möjligtvis aldrig vara alla på samma plats samtidigt igen
Men Okej. Tillbaka till sista dagen i Helsingfors. Hejdå Marimekko. Hejdå alla svinbra loppisar jag hängt så mycket på. Shoppat väldigt lite de senaste veckorna för är så vilsen utan mina standard loppisar. Man får bli mer kreativ med det man har i skåpet. Hitta på nya kombinationer och outfits av sina gamla tråkiga tröjor.
Vi började bege oss hemåt till mitt. För att se hur Lars mådde. Och säga hejdå åt Kenneth.
Lars packade ihop sina grejer. Städade ur sina lådor. Vek ihop kläderna. Plockade i sina prylar. De mesta av mina saker var ju redan hemma i Bäckin eftersom mam o pap hade varit där med keikka-kärran någon vecka tidigare. Men nu var Palms med oss och vi skulle frakta hem det sista till Österbotten. Riva ner planscherna från väggarna. Flytta ut Betlehem Palm hushållet helt och hållet från rosa huset. 
Sängstommen hade åkt redan tidigare så vi sov på golvet en hel del nätter. Mysigt. Påminde om tiden när vi flyttade in och inte hade börjat flytta så mycket grejer dit ännu. Tomt och skönt. Man ska inte ha så mycket grejer. Insett det också i Salzburg. Vad skönt det är när man har lite saker. 
Frukost, lunch, middags-utsikten. Älskade den. Suttit och kikat ut på det här huset så mycket. Nu har vi utsikt över en stor park i höstskrud fylld med hysteriskt skrikande små barn som leker där oändligt många timmar i sträck. Det är inte så tokigt heller. 
Och min skrivbordsutsikt. Åh. Det där trähuset kommer jag sakna. Första nätterna vi bodde där hade de upp fönstret och lyssnade på samma 80-tals musik som jag. Och på vintern hade de ljusstakar i fönsterna. Precis som jag. 
Lars som städar.
Lars som packar. Borde ha fotat innehållet i vår garderob så man nu skulle minnas vad man lämnade hemma. Allt gick så fort där innan vi skulle resa så packade ganska stressat. Haft klädkris ända sedan vi kom till Salzburg, och skulle gärna veta nu vad jag valde bort. Se om det är något familjen borde ta med sig när de hälsar på. Ska nog schemalägga en genomgång av min garderob via Facetime med mamma någon dag.
Hejdå våra växter. Som hunnit växa mycket sen vi planterade dem. Och min äckliga vattenväxt som blev så ful, som vi slängde till slut.
Alla dessa bilder är alltså tagna på fredagen. Vår sista fredag. Med andra ord vår sista fredagspizza och vårt sista fredagsvin här. Och här var vi mitt i Breaking bad-tittande och det var ett fin sista fredag i hemmet där vi firat så många fredagar. Sett så många serier och filmer.
Morgonen efter packade vi ihop allt och körde till Österbotten. Men mera om det i ett annat flytt-relaterat inlägg!
Kamera käy!
Efter en vecka borta kom vi tillbaka till Helsingfors lördag-kväll och tidig söndag morgon kastades jag direkt in i inspelningsperioden som kommer vara min verklighet nu i en månad. Började denna period med att assistera en dokumentärproduktion innehållande fiktiva scener som C-foto, klappa och stillfotograf. De fiktiva scenerna har vi filmat de senaste dagarna och ikväll var det i paket.
Inspelningarna har ägt rum i en stor kall hall i Sörnäs - närmare bestämt "Kattilahalli". Verkligen bra ställe att filma på med mycket utrymme, högt till tak och rustik känsla. Golvet där förstörde tre byx-knän på tre dagar för mig. Måste verkligen köpa arbetsbyxor så snabbt jag hittar ett par bra eftersom dessa inspelningar innebär så mycket byggande och hasande på knän när man justerar stativ, bygger räls osv.
I den här produktionen har jag alltså varit C-Foto - hjälpt fotografen, byggt upp kameran, flyttat stativ och kamera mellan olika bilder, bytt objektiv mm.
Jag har skött klappan - innebörden av det säger sig självt ganska klart.
Jag har agerat stillbildsfotograf - det här är någonting jag ofta gör i mån av möjlighet beroende på hur mycket tid mina huvudsakliga roll tar men ofta finns ändå stillbildsrollen inskriven så då finns ändå tid för det. Har alltså fotat en massa behind-the-scenes-bilder men också filmat lite under produktionens gång. Sådant som är roligt att ha! Önskar jag kunde visa bilderna där skådespelarna är med och som föreställer det vi filmade men vill inte avslöja någonting förrän filmen är ute!
Nedan är två bilder på regissören för den här filmen - Olli. En lika glad, peppande och konstruktiv regissör hittar man inte i första taget! Den här branschen är ju lite tuff och hård så mera pepp mera uppmuntran mera Olli är precis vad den behöver tror jag!
Till min stora glädje fick jag jobba med flera nära vänner i den här produktionen. Det är det bästa, när det känns som att man är med alla sina kompisar och gör någonting häftigt tillsammans. När man kommer till inspelningsplatsen på morgonen och får en kram. När man har någon att skämta med hela tiden mellan tagningarna.
Ikväll packade vi ihop all utrustning och så var den produktionen färdig. Imorgon kommer jag ha en behövlig ledig dag med endast en repetition med skådespelarna till vår egna film på eftermiddagen. Då ska jag andas lite. Efter morgondagen har jag sedan fem dagar inspelning igen med två nya filmer. Det blir roligt, men oj vad man älskar att sova under dessa perioder. De kommande filmerna handlar också om assistentuppdrag för min del, sen om några veckor är det dags för mig, min regissör, vår producent samt ljudansvarige att ta oss an vår alldeles egna film som vi planerat sedan årsskiftet. Det blir spännande, och skrämmande, och nervigt, och lärorikt, och så. himla. kul.
Filmskapande. Finns mycket att säga om det. Det är så annorlunda än vad jag förväntade mig. Handlar om så mycket andra saker än vad man trodde. Är så mycket mer svårt, skrämmande, nervöst, påfrestande, känslosamt, tröttande, givande och spännande. Speciellt alla känslor hade jag inte väntat mig. Oron, beslutsångesten, lättnaden, frustrationen, ilskan, glädjen, skratten, stoltheten, tröttheten, gemenskapen, rädslan, lyckan.
Det är så svårt att göra film. Det är så stort. Det suger själen ur en. Men det fyller en också. Ibland, oftast, är det som att alla mina celler består av film och att hela min värld bara snurrar kring det, det finns inte rum för någonting annat. Tjugofyra timmar om dygnet handlar om film. Jag har svårt att skilja på jobb, skola, fritid när allt handlar om samma grej. Vad är work-life balance ens?
Oj vad jag började svamla iväg nu. Hm. Hur sammanfattar man detta då? 1. Första filmen är färdigfilmad och det var kul. 2. Filmbranschen behöver peppande och snälla regissörer. 3. Det är kul att jobba med nära vänner. 4. Filmskapande är krävande och mäktigt och fyller mitt liv till brädden.
Utanför fönstret slår våren ut - 17 saker jag längtar efter
allt som var dött väcks till liv det kan också vi så länge vi andas
(Finns det något vårigare/somrigare än Ted Gärdestad? ne)
Våren är på väg med stormsteg. Jag skulle säga att den redan är här, men sen finns det också chans för att snön och kylan återvänder än och på Google står det att den kommer 20 mars men jag försöker vara mer optimistisk än så! På vissa ställen här i stan är det helt snöfritt och ah, så härligt. Jag har varit så taggad på vår i år så jag tänkte gå in i detalj. Förklara exakt vad det är jag väntat på. 17 saker.
1. Solpromenader.
Nu påverkar ju inte vädret det faktum att vi tar oss ut. Vi gör det året om för det får oss att må bra sova bra och andas bra. Men visst kommer det bli ännu härligare att gå i solen och i kvällsljus istället för snöregn, halka och mörker. Vill gå på långa söndagspromenader i sällskap eller ensam med prat i öronen.
 |
|
2. Väckas av solen
Att vakna utan väckningssignal snarare utav ljuset som kommer in i rummet, det är verkligen ett sånt uppvaknande - inte bara från sömnen men från dimman som är mörk vinter. Överraskas alltid av hur härligt och skönt det känns, och det händer alltid så plötsligt. Åh vad jag längtar.
3. Plocka fram vårkläder
Jag har så orimligt mycket jackor. Framför allt höst-och vårjackor. Hoppas på att få plocka fram dem snart så jag hinner använda alla innan sommaren är här. Har faktiskt gått och nosat på dem de senaste dagarna där de hängt och väntat på värme och vår. Tänk att få lägga ihop en massa roliga outfits och matcha med jeansjacka, kappa, läderjacka, trenchcoat osv. Samt vårskor!
 |
|
4. Spela in film.
Jag lever för tillfället i ett tillstånd som kan liknas med något slags lugn före stormen. Mars kommer vara helt galet tror jag. Då börjar vår inspelningsperiod och jag har signat upp för en hel del assisterande förutom vår egna film. Ska bli så spännande att göra den. Nästan lite för spännande. Ska njuta varje minut.
5. Äta utomhus.
Vill äta frukost utomhus. Gick så mycket lättare när man bodde i egnahemshus med egen gård, som när denna bild togs men får väl styra upp picknick i nån park eller liknande. Har tjuvstartat lite i och med att jag ätit min frukost på väg till spårvagnen nu några dagar, men det räknas inte för det har inte varit särskilt njutbart. Vill också äta och framför allt dricka på uteserveringar.
6. Hälsa våren på villan
Längtar dit så det värker överallt. Vill gå i skogen och skrika vårskrik. Springa på mina stigar och andas in luften. Vårtider på villan är så häftiga. Om man ändå hade tajmat det så man fick se isen gå.
7. Cykla!
Att cykla överallt i somras och höstas fick mig att må så bra. Vill börja med den rutinen igen. Vill skapa bra spotifylistor och cykla igenom dem. Längtar.
8. Plocka fram mina solglajjor och klippa håret
Alltså ja det skulle ju vara trevligt att plocka fram de där brillorna om man skulle veta var de är! Är rätt hopplös med, iallafall dessa, solglasögon. De är alltid alltid borta. Hoppas jag hittar dem. Ja och håret. Vill ha lite förändring men vet inte vad. Kanske kortare kanske ljusare kanske pannlugg kanske inte.
9. Äta glass på trapporna
Har väl blivit en tradition trots att vi bara gjort det en gång förr. Men den gången betydde mycket. Någon gång i tiderna firade man ju jul andra året i rad också. Traditioner måste ju börja någon gång. Just denna tradition betyder mycket för mig eftersom det var en målbild jag alltid hade innan jag bodde här. Att jag skulle göra det om jag slapp hit. Det gjorde jag ju och nu gör vi det. Det ska vara en dag som verkligen känns som "vårens första dag" när det är lite för kallt för glass men man kämpar.
10. Fylla 21 och fira
Pratade med Lasse tidigare idag att vi borde fara till USA men vi kommer inte fara till USA i år. Kan inte ännu riktigt definiera hur tjugoett känns men ganska självklart tror jag. Vant. Börjar komma ifrån 18. Det känns konstigt. Får se var och hur jag firar det. Har också en nära vän som fyller nästan samma dag. Henne vill jag också fira.
11. Inleda villasäsongen på riktigt
Ooh jaa. Första båtturen. Hänga ut med armarna från båten och känna av vattnet. Doppa fötterna vid stranden och gå så långt ut som jag vågar. Kanske gå i bastu och simma på riktigt så tidigt som möjligt.
12. Gå barbent.
Tänk att vi bara är cirka tretton veckor ifrån detta beroende på när värmen kommer i år!! Längtar så efter att gå barbent. Har så fruktansvärt mycket klänningar men vinterhalvåret går jag nästan i bara byxor ändå eftersom jag och strumpisar inte funkar så bra. Alltid varit rätt petig med kläder nämligen. Kläders bekvämlighet. Men när jag kan gå barbent kan jag använda hela klänningsgarderoben igen!
| 
|
13. Öla med en massa folk, ute.
Oavsett hur mycket man hänger med folk under vintern så blir det alltid en annan grej på våren. Folk vaknar till, hemmafesterna ökar och man kan sitta ute och dricka öl.
14. Vårsola.
Vara på väg hem från skolan. Sätta sig på en trappa någonstans. Dra kepsen över ögonen och sola benen. Lyssna på vårig musik i lurarna. Ha hela sommaren framför sig. Bästa.
15. Fotografera en massa.
Jag försöker vara kreativ och fotografera i vintersolen men det är ändå en helt annan grej när det blir grönt, varmt och ljust. Man kan fotografera outfits utan jackor mycket lättare utan att frysa. Man har fler timmar på sig när det är ljust.
 |  |
16. Åka bort en helg.
Någonting vi har tänkt göra. Kanske till Malmö, hälsa på kompis. Kanske Stockholm, hälsa på kompisar. Kanske till och med Göteborg, hälsa på staden. Skulle vara så roligt.
17. Fira Valborg och första maj.
Sen börjar det snart övergå i sommar. Men först kommer Valborg och första maj. Vill gå på en stor hemmafest med hall fylld av skor. Öppna skumpaflaska i park fylld av folk. Fota analogt och ha det bekymmerslöst och glatt.
DET längtar jag efter. Fy vad härligt det ska bli. Vad längtar ni efter att göra i vår?
Att inleda ett år - 2018 resumeén
Jag har de senaste fem julloven suttit och klippt min års-video om nätterna. I år var det en lite stressigare höst och jag kände att jag verkligen behövde ta jullov på riktigt och andas lite, så bestämde mig för att inte stressa lika hårt med den. Videon kommer därför inte idag utan om ett tag, och jag försöker vara okej med det.
Istället har jag gått igenom årets bilder och tänkte göra en mera vanlig årsresumeé nu. Har saknat lite att ha en sådan från tidigare år när jag satt all årsresumeé-tid på videon. Kör både och i år då alltså. Tänkte gå igenom två månader i gången så blir 6 st inlägg av den här rumban. Ännu inte säker på hur öppen jag ska vara och vad allt jag ska ta med, men har valt ut några små och stora händelser per månad och hoppas ni tycker det är intressant.
2018 JANUARI & FEBRUARI
Nyåret firades in i Helsingfors. Vi skulle iväg med flyg på nyårsdagen och var därför tvungna att avbryta julledigheten i Österbotten lite tidigare, men superbra det också. Fint med ett första nyår i sin stad. Fiskade upp en festklänning ur min stora färdigpackade kappsäck och så for vi över till våra vänner - spelade spel, drack champagne och såg de största fyrverkerierna jag sett i Finland. Jag minns att jag inte riktigt vågade hoppas på ett bättre år, men att jag ändå ville det så mycket. Lämnade mycket dåligt i 2017 och började om. Är tacksam för det. Så bra som 2018 blev hade jag aldrig ens kunnat hitta på i min fantasi.
På nyårsdagen vaknade vi, stängde väskorna, mötte upp Lasses bror, skyndade oss till flygplatsen och så drog vi till Sydafrika för att hälsa på deras syster + man.
Vi stannade i nästan två helt fantastiska veckor. Roadtrippade, besökte vingårdar, åt så mycket god mat, hann sola lite, såg höga höjder och lärde känna min andra familj ännu bättre.
Gjorde någonting jag egentligen inte vågade: klättrade upp för "Lions head" - vilket tog oss några timmar, var väldigt varmt och framför allt riktigt läskigt eftersom det var så brant men med hjälp av uppmuntran, hjälp och lite optimism gick det och när vi till slut efter många om och men kom upp till toppen kändes det alldeles otroligt.
Tror att den här resan satte tonen för resten av året och att jag på grund av den var solig i sinne så stor del av tiden. Goda förutsättningar när man börjar ett år sådär bra.
Vi kom hem till ett kallt Helsingfors, hann sova ut några nätter och sedan kom Natalie på besök till oss.
Så vi ordnade fest och bjöd in några vänner. Spelade ett eget påhittat och hysteriskt kul musik-spel hela kvällen tills vi for ut och dansade.
 |
 |
Innan Januari, en månad full av speciella datum och minnen, var över hann vi också fira kärleken lite.
Februari började och jag skulle vilja säga att vi mest låg nerbäddade i soffan och såg avsnitt efter avsnitt när vi inte var ut på kvällspromenad i pyjamas och ytterkläder, som nedan. Men sen då jag går igenom arkivet ser jag ju förstås att vi gjort annat med. En hel del faktiskt.
Fotade skoluppgifter med den här bruden i ett svinkallt Kronohagen.
Planerade samt övade koreografi och låtar.
Hängde med Danni. (Detta var kanske årets stressigaste dag för min del men där i lyckades vi ändå trycka in en fotografering, tokigt).
Och lånade kläder av Linnea på grund av att jag var så trött på min egen garderob.
Ordnade hemmafest.
Satte min fot första gången på svenska Yle i Helsingfors och assisterade en regissör i många roliga veckor.
Inledde förarbetet innan inspelning, vilket bland annat innebar att öppna alla barns brev och skriva låttexter och klippa musikvideor utifrån innehållet i dem.
Till skillnad från skolgången hösten innan så blev det nu betydligt fler tidiga morgnar, vilket jag blev van med fort och njöt av - och februarisolen.
Fotade lite, festade lite. Gjorde de två sakerna på samma gång stundvis.
Det är så märkligt, för när jag tänker tillbaka på den här dagen var jag så sjukt trött och var inte alls beredd på att både fota, uppträda OCH efterfesta men på något vänster löste allt sig och det slutade med en så galet rolig kväll där jag ser genuint glad ut på alla bilder. Borde minnas sånt här i framtiden och tro på Lars ord "det blir nog så bra" oftare hehe.
Axel fyllde 25 och vi dansade till Bee Gees hela natten.
Och sedan plötsligt var vi in i mars och det är där jag tar vid i nästa inlägg.
Jag har nu mest behandlat de konkreta saker som hänt, sådant jag har bild på. Vad som hänt inom en, orosmoment, svåra grejer, sådant jag själv till och med inte minns längre - sånt är svårt att framförallt fota och ta upp här. Känns som att man bara skrapar lite på ytan av allt som är ens liv med såna här inlägg, men ändå är det ju så fint att ha sen när minnet sviker.
De två första månaderna på året var såhär i efterhand väldigt fina och är väldigt tacksam för dem. Snart får ni se hur det fortsatte..
Det har gått trettioåtta dagar
sedan tjugofemte september.
Jag vet att det har hänt mycket sedan sist och jag skulle vilja skriva det, men sen minns jag inte riktigt vad. Det har mörknat och jag har haft fullt upp och förutom det som finns i telefonrullen så har jag inte dokumenterat livet och vardagen så som jag brukar. Inte många texter. Inte alls varit så närvarande och medveten om allt som jag brukar.
Tänker att det är det som händer när det händer mycket - man hinner inte reflektera och det gillar inte jag. Men på något sätt har det också varit bra. Bara köra utan att stanna för en gångs skull. Så istället, då jag inte minns riktigt, så tänkte jag prata om det som går att ta på. Händelser och förevigade grejer och vardagens uppbyggnad och vad den mestadels utgörs av. Låt mig ta er in i mina senaste veckor, från fönsterbrädet jag sitter vid just nu.
Den senaste månaden har det varit 3 huvudsakliga tidstjuvar. Tidstjuvar jag också välkomnar. Om det som tjuvar bort ens tid är något man tycker om kan det ju inte ens ses som stöld.
Den första: SKOLA
Bland annat i form av förberedelse inför filmproduktion. Vi ska göra en dokumentär och vi har haft otaliga möten. Diskuterat, funderat, sökt inspiration, skrivit manus tills vi fastnat sen druckit nånting starkt och gått vidare. Vi har scoutat inspelningsplatser. Jag har ritat en shotlist från sängkanten. Redigerat och gjort om. Vi har pitchat. Vi har tänkt om. Vi har ibland varit oinspirerade och inte pratat mycket. Andra gånger har vi pratat i mun på varandra när ide'r flödat ut från alla håll. Och det har varit en intressant process. Och jag inser att man gör små eller stora misstag i alla produktioner och det är dem man lär sig mest av, och det är meningen. Och ju mer saker man lär sig om filmbranschen och filmerna - ju mer finns det kvar att lära sig.
Vi har också börjat ljussätta. Byggt upp ljussättningar. Lärt oss om lampor och el och en massa massa annat. Det har varit väldigt intressant och mycket att ta in på en gång. Ett väldigt fysiskt jobb där vi burit kulisser och tunga lampor, stativ och andra grejjs. Lite skylift har vi också kört.
Går nu på samma gång också en kurs där vi kritiskt analyserar media vilket jag gillar. Har under det här året fått en annorlunda relation till media och i synnerhet sociala medier så det är väldigt intressant när ens utbildning stöder ens utveckling och hjälper en få nya (kanske friskare) synsätt på sånt i och med sådana kurser.
Sakerna jag beskriver här, sådant vi gör i skolan, kräver att man ger en del av sig själv och kreativiteten är oftast ganska slutanvänd när man kommer hem. Känns verkligen som att film och allt kring det är enda som snurrat i mitt huvud på senaste tiden. När man ska kolla någon serie eller film på kvällen bara för att ta det lugnt, inte för research eller lärandets skull, så är det ändå bara bildvinklar, ljus, färg och panoreringar man tänker på. Men det är en charm i det också.
En av mina klasskompisar hade av en slump suttit i ett klassrum med människor från en helt annan linje och lyssnat på deras lektion - och insett hur intressant, spännande, inspirerande och rolig vår utbildning är i relation till det han såg. När det är mycket att stå i och man lite glömmer varför man gör allting är det bra att få perspektiv och verkligen inse hur roligt och bra man egentligen har det. Att man verkligen är på rätt när man har så skoj, och att det inte är en självklarhet. Att det faktiskt finns andra verkligheter där man kunde ha gjort nånting man tyckte var lite halvtråkigt. Hujedamej.
Den andra: FEST
Den andra grejen som tagit lite av min tid är faktiskt fest. När mörkret kom blev jag taggad och for på flera fester i rad trots att jag kanske var lite väl trött för det. Och är glad över det för hade verkligen några riktigt roliga festgånger.
Den tredje: KOMPISHÄNG OCH MYS
Den lugnaste och skönaste av de tre. Har faktiskt hunnit umgås lite med kompisar annat än på fester också vilket varit mysigt. Vi for på en liten roadtrip och hängde vid havet några höstiga dagar. Såg belysningen på Borgbacken en kall kväll. En och annan lång myskaffe har jag varit på.
Så var vi tillbaka här då i nutid vid fönsterbrädet i min marimekko-pyjamas. På skärmen står det oktober men jag lyssnar just nu på min nya novemberlista. Jag har köpt ett par nya skor för några timmar sedan. Kollat några serieavsnitt och ätit en godispåse. En liten katt stryker sig mot min rygg där jag sitter. Om femton minuter ska jag träffa upp några kompisar på öl. Under den tiden ska jag hitta något som passar att ha med de nya skorna.
Ha en skön o stressfri och najs helg kompisar!
En augustidag i Helsingfors
Kameran har jobbat rätt hårt i sommar. Vardags-fotograferandet börjar komma tillbaka. Har haft med den många vanliga vändor till stan och på kortare promenader. Tycker det är roligt att ta med den, fota lite spontant och kravlöst ibland. Dessa bilder exempelvis, tagna en helt vanlig blåsig sensommardag i Helsingfors.
En sån där vanlig dag i Helsingfors när vi far till stan med en liten inköpslista innehållande väldigt spridda saker. Första stoppet var i en vanlig affär för att fylla på lagret med lite roligare kryddor. Stod mellan hyllorna i många minuter innan vi hade bestämt oss.
Vidare till Marimekko. Kollade koppar som vi behöver och lakan som kunde passa med lakan vi har. Expediten menade att den större kaffekoppen visst är bättre än den mindre så man får "reilun kahvikupin" eller något liknande. Är inte så bra på att minnas på finska ännu. Vi köpte både och, men det var någon vecka innan. Nu var vi bara på spaningsrunda till MM.
Sen har vi tydligen varit till Clas Ohlson. Alltid dit. Känns som att det ständigt är någon sladd eller adapter-fundering som man behöver köpa. När vi hängde med min småkusin i Stockholm för någon vecka sedan sade hon att vi kommer se tillbaka på nutiden och tänka - vad sjukt att man ens höll på med sladdar förr. Att det kommer kännas helt absurt.
Påväg hem fotade jag främlingar längs gatorna som tog oss hem. Känner mig rätt blyg när det kommer till sådant ännu. Streetstyle-fotografering och liknande. Teleobjektiv hjälper ju en avsevärt med att kunna fota diskret. Tycker på samma gång att det är väldigt kul. Bränna av en massa foton och sen när man kommer hem se vad man fångat för människor på bild och undra vad de tänkte på, analysera deras stilar.
Någon annan som också fotade.
Vi uträttade de sista ärendena, som att köpa en ny whiskeyflaska att ha i skåpet, och så gick vi hemåt.
Eller bara en av oss gick. Svårt att cykla och fota på samma gång.
Backe upp och backe ner.
Våra trötta fötter närmade sig äntligen hemgatan.
Sensommarens favoritutstyrsel: Marimekko tröja och hängselklänning från Zaras barnavdelning. Kan vara två av årets bästa köp. Är möjligt att jag köpte tröjan i slutet av förra året men det kvittar. Och så höga martens som stått och dammat en del den senaste tiden. Såg charmen i dem på nytt och började använda.
Till slut låsa cykeln.
Hur många färger ser ni på den här bilden?
Och det var bilderna från den dagen.
Hejdå