Visa inlägg taggade med 'vin'
Du jag slänger ner en nyckel ifrån fönstret i köket
Vänta va, ser ni rätt? jo det gör ni. Ett hederligt gammalt vardagsinlägg med bara kravlösa telefonfoton från min helg. Nu kör vi.
Vi tar det från början. Min helg börjar alltid på torsdag kväll med keramik eftersom fredag är min lediga dag, eller ofta tid-för-min-egen-firma-dag. Några av min tallrikar hade åkt ett varv genom ugnen men behövde ett varv till.
Fredag och jag var faktiskt för ovanlighetens skull på kontoret pga hade en inspelning på morgonen för en video. Ganska så tröttis.
Men är ensam filmare/fotograf på kontoret nu när min kollega är på semester, och det är ganska stärkande att själv driva allt. Fixa ljussättningen, ha koll på knappmickar och att alla ljudkanaler är rätt, kameragrejerna förstås men det går på autopilot, editeringen och färgkorrigeringen och sen att sköta den finska kommunikationen med beställarna och de framför kameran. Huhu. 
Sen vidare på hemmafest. Åh hemmafest med bara tjejjer. Välkommen in av Veronica Maggio i högtalarna och osnubbiga samtalsämnen vilken dröm. 
BRA kväll! sen hem i blåa outfiten på bussen. 
Mysig lördag med morbröderna Palm och gänget.
Fortsättning på mysig lördag. This is us-maraton och somna 23.
Söndag. Lasse sprang 15 km under tiden jag inte gick en meter och pysslade i soffan. Limmade äntligen in Prag & Berlin bilderna från förra sommaren i en bok.
Och så påbörjade jag ett tredelat filmmaraton också. Gissa vad :) 
Det var det!
Hör vad jag säger istället.
8 mars och kvinnodagen idag. Flera har redan, bara här på sevendays, skrivit mycket bra inlägg om denna dag så jag behöver väl inte desto mera skriva så ingående om den. Linnea Portins text till exempel är ju mitt i prick, som vanligt. Känner ändå att någonting vill jag skriva.
Överallt ser jag folk skriva "Grattis på kvinnodagen" och liknande, och även om det är välmenande och så, så låter det lite fel i mina öron. Grattis för vad? tänker jag. Att mitt kön blivit spottat på i generationer? Att kvinnor fortfarande tjänar mindre än männen? Att extremt många människor går runt med så vidrig kvinnosyn? Att våldtäkter och misshandel är kvinnors vardag i vissa länder? Att våldtäktsmän också i våra länder slipper undan så lätt och att offren, vilka i de flesta fall är kvinnor, skuldbeläggs? Att extremt hemska saker som jag inte ens kan föreställa mig händer överallt i världen hela tiden?...
Njae. Jag tycker inte vi ska gratta varandra. Jag tycker vi ska peppa varandra för att fortsätta orka kämpa, för ett bättre samhälle, för jämlikhet, för att allt vidrigt ska avnormaliseras. Kvinnodagen är till för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen, inte för att fira könet man tillhör. Tåls även att förtydliga att kvinnodagen är till för ALLA kvinnor, inte bara vita cis hetero medelklass kvinnor utan ALLA!
Jag såg att flera andra också hade citerat Märta Tikkanen och det
passar så ypperligt så det gör jag med.
Behåll dina rosor
hör vad jag säger istället.
Avslutningsvis vill jag dela med mig av ett citat. Hittat Härifrån.
HÄR hittar ni en mapp på min pinterest där det finns en hel del andra bra citat.
Kom ihåg att stötta och stå upp för varandra. Vi kvinnor är allt bra fantastiska!
Kriget har inget kvinnligt ansikte
Jag måste till att börja med säga det, att jag verkligen inte är en person som vanligtvis tipsar om böcker, på en blogg. Ej heller läser jag speciellt ofta. Jag älskar att läsa en bok som är riktigt bra, men jag är inte så lättimponerad när det kommer till böcker. Alltså är detta är inte helt vanligt, men. Jag bara måste, för den här boken är i en klass för sig. Jag är helt betagen av den!
Boken ”Kriget har inget kvinnligt ansikte” är den första av fem delar som går under samlingsnamnet ”Utopins röster” och är skriven av Svetlana Aleksijevitj. Boken handlar om krig, om kvinnor i krig. Sådant som jag är väldigt fascinerad över det vill säga.
Boken inhandlades på Arlanda för 300 kronor. Det stod mellan den och någon överprissatt produkt från Victoria's Secret. Det var dock inget svårt val. Jag bedömde redan utifrån pärmen att jag skulle gilla den här. I skolans historiakurser får vi läsa om män män män och lite fler män, men kvinnorna då? Den här boken berättar om kvinnorna, och deras hjältedåd. 
Boken innehåller alltså många många personliga historier och berättelser av kvinnor som levt under krigstiden. Den innehåller historier om små händelser som ändå har stor betydelse. Den här boken berör och får en att förstå hur det verkligen var att leva som vanlig dödlig under den tiden - och inte om hur det var att vara en general vid fronten eller något sådant.
En kvinna berättar att i hennes hem finns ingenting som är rött. 40 år har gått sedan hon deltog i andra världskriget, men fortfarande hatar hon den röda färgen. Blodets röda färg.
Redan när man läser de första sidorna av den här boken är man tvungen att välja: Lägga undan boken eller möta krigets grymma värld in i minsta detalj. Jag läste vidare.
Just nu är jag på mitten av den här boken. Hittils har den varit grymt bra. Det känns verkligen som man lär sig mycket och får förståelse för vissa saker på ett helt annat vis än förr. Den är med andra ord mycket givande, speciellt om man från början har ett intresse och en nyfikenhet till allt detta. Författaren av boken, Svetlana Aleksijevitji, vann även Nobelpriset i litteratur i år. 
Som sagt, jag är ganska kräsen när det kommer till böcker, men denna tycker jag om. Jag skulle nästan vilja säga att det hittils är den bästa bok jag någonsin läst, och då är det faktiskt bra. Läs den! .A
Vingårdar i Napa Valley
De sista dagarna av vår USA-resa spenderades i San Francisco, där resan hade börjat.
En av de allra sista dagarna var det de vuxnas tur att välja vad vi skulle göra och då blev det vinprovning. Vi packade i bilen och körde i cirka 1 timme för att besöka flera vingårdar. Efter två intensiva veckor i Kalifornien var jag helt slutkörd, så jag sov hela bilresan till Napa Valley. Axel och jag var inte så brydda i själva vinet men det var väldigt roligt att se de fina gårdarna och husen! och vi gick runt och smakade på väldigt god vinäger, bröd och liknande saker.
Vi besökte 5 vingårdar. Detta var den första där det var väldigt fint !
Vid vingård nummer två fanns inget stort tillhörande hus, så istället gick jag ut bland planteringarna och tog lite foton. 
Vingård nummer 3. Här var väldigt fint, och det fanns mycket fina blommor utanför.
Axel och jag fick solsting och satt på en bänk utanför och vilade oss lite. På samma gång tog jag lite foton av mig själv och min nya hatt. 
Vingård nummer 4. Mäktigt hus och vacker läge med fin utsikt över odlingarna. 
Sista vingården vi besökte hade en väldigt fin bakgård med fontäner och mysiga utemöbler som Axel och jag vilade i medans mamma, pappa, Helena, Jaakko och Carina smakade på vitt vin ur tjusiga flaskor.
Vi avslutade vår lilla vin-roadtrip med att äta på en liten, fin och mysig restaurang med en innergård där parasollen fungerade som tak. 
Efter att ha druckit USA-cokis (sötare än finsk) varje måltid, flera gånger om dagen i två veckor fick det vara nog. Axel beställde in ett mjölkglas och alla blev vi lika förvånade.
.A