Det nya året
.
Det blev nog gott! 
Sen fick vi nyårsfestbesök! och testade att laga drinkar i min nya mixer. Brukar inte dricka alkohol alls i januari så då vill man att det man dricker på nyårsafton ska vara någonting extra gott. Drinken nedan var nån fundering med myntablad, tequila och fläderblomssaft.
Jag hade i sista minuten hittat girlangerna från förra året. Det som nu är förrförra året...
Första dagen av året spenderades i soffan framför någon skön serie. Och kvällen bestod av lite smygande och fixande för dagen därpå fyllde Lasse.
Han önskade sig födisfrukost i köket så på brickan fanns i år kort, ljus, presenter, juice och en liten växt som jag hade köpt istället för blommor. 
27 åringen! Wohoo. Rockåret började bra med en mysig födis där vi var ute och skrinnade, promenerade, åt god lunch, tittade på film, lagade mera pasta och hade det allmänt skönt. Januarifödelsedagar är verkligen mysiga, och lite mera prestationslösa kanske än vår- och sommarfödisar. Är det inte lite så? 
sen var jul, nyår och födisfirandet över och året 2022 började på riktigt!
Avsluta ett år och börja på nytt
Det var en gång en jul som nu börjar bli lite avlägsen, men tänkte ändå sticka in här mitt i allt utan förvarning som vanligt. Tyvärr innebär julen ofta mera stress än man hade önskat, speciellt för oss som alltid firar i Österbotten och alltid bor någon annanstans, men i år var det lite extra förstås pga the big C.
Det blev ändå någon slags jul. Lite annorlunda, ändå mycket samma. Lasse och jag gav upp med rajtandet mellan Nykarleby och Vasa, och inledde vår 100% gemensamma jul. Kändes väldigt bra. Känts så konstigt de senaste åren att inte fira julafton med den människan som är närmast en. Någon gång måste man börja våga luckra upp gamla traditioner och anpassa det efter hur ens liv ser ut idag.
Julafton firade vi då i Vasa. Den första julaftonen på 14 år utan katt. En julafton då snön äntligen kom. En första julafton med julbastu. En första julafton utan fammo, som firade på sitt boende.
Freddy, som allt som oftast går efter namnet Freddygobben, strosade runt i julstöket och sökte sin plats.
På juldagen vidare till Nykarleby, som var så mysigt med alla söta hus klädda i snö.
Här firades då julafton nummer två, läste böcker och gick på snöiga promenader. Efter att ha bott här i nästan två månader i höstas kändes det extra hemtamt. Det är klart att det ibland är lite omständigt när våra föräldrar bor en timma från varann, speciellt då vi ska hålla på och flytta stup i kvarten och organisera våra möbler och grejer mellan ställena, men visst finns det positiva sidor också.
Dels har Österbotten utökats så mycket för mig, och så har det varit najs att bygga lite annan relation till Österbotten genom att vistas i en stad där nästan ingen känner en. Det är rätt skönt ibland, när man är så van med anonymiteten i större städer.
10 000 steg om dagen i höstas på de här gatorna och samma nu. Om det är en rutin som är speciellt viktig att hålla vid under julen när man kan bli lite snurrig av allt program så är det den.
Någon dag innan nyår körde vi ner till Helsingfors med Lasses syster + man, och så firade vi nyår tillsammans i en villa på Pellinge. Kan inte tänka mig något passligare sätt att fira nyår i corona-tider. Perfekt sällskap och perfekt blandning av fest och mys. Absolut 0% av den där nyårspressen o stressen man haft som yngre.
Vi lagade god mat, drack olika viner och lite tysk öl, gick i bastun och så spelade vi spel, och jag fixade mitt livs första pannacotta. Eftersom Lasse är en sån kung på matlagning har jag tänkt bli kung på efterrätter, göra lite mer komplicerade grejer än pannacotta då.
Sen kom tolvslaget emot, som det alltid gör.
Skyndade oss ner till brasan med champagneglasen.
Pang bom, hejdå 2020, du var otrolig.
Sen vaknade vi till ett ljust 2021 solen sken in på köksbordet coronavaccinet rullades in Donald Trump rullades ut klimatmålen uppnåddes Sanna Marin ledde Finland med sin varma hand svarta communityn fick sin röster hörda rättigheter säkrade sjukhusen blev tommare igen människor kramades igen jag dansade på ett smockfullt dansgolv igen och när julen kom emot igen var det så lätt att andas.
En högtid som känns
Tänk att Valborg kommit och gått! känns ju inte alls så, men någon annan känsla hade man ju inte förväntat sig. Dels är vi ju utomlands och hade oavsett inte firat som vanligt, men nu gjorde ju inte någon i Finland det heller, så då känns det ännu mindre som en vapp. Det är ju också 20-25 grader här just nu, så vi är nog mera i sommarmode än vår/valborg-mode.
På något sätt kan jag tycka att det var skönt att ha det är såhär i år. Som en återställning. Jag ska skriva lite senare om vad vi faktiskt gjorde i år. I det här inlägget blir det lite gamla bilder från tidigare år, och tankar kring valborg.
Jag tenderar ha såna otroliga förväntningar och press på högtider, speciellt Valborg och 1 maj. Någon slags hets kring att det måste vara på ett visst sätt. Som att Valborgsfirande skulle vara någon prestation.
Det här är ju väldigt dumt. För när jag ser tillbaka på de senaste årens Valborgar så har de ju varit väldigt fina. De har innehållit hopp, glädje, glada människor och skojiga hemmafester i Helsingfors. Ingenting att stressa för, det blir alltid bra, med andra ord. Jag önskar bara jag skulle ha kunnat släppa pressen ännu mera och bara njutit av allt fint. Inte varit så stressad över våra planer och bara flutit med. Det där är ju nån slags ångestgrej där man hetsar kring att det ska bli perfekt, och det är så tröttsamt. Jag vill bara flyta med och njuta.
Sånt kan man tänka på det här året när det inte händer så mycket. Sånt tänkte jag på på valborgsmorgonen när jag gick igenom hårddisken med gamla vapp-bilder. Vad roligt vi har haft ändå!
Min sista tid i Vasa, för tre år sen, var ganska tung och den vappen började inte bra, men slutade bra. Jag stod i någon jäkla Fontanakö och allt var fel. Sen kom Lasse, som jag hade varit tillsammans med i typ en vecka och hämtade mig, och hans kompis som jag hade träffat en gång förut lyfte upp mig i famnen och gav mig en lång kram, och så lämnade vi den där kön. Resten av den vappen var så märkligt bra, det kändes som att jag kom hem. Jag vaknade upp hos Lasse på 1 maj, och ville inte vara någon annanstans.
Kring Valborg påminns jag lite om den där tiden, och kan känna den där samma pressen och oron, ovissheten. Sen vaknar man upp till nuet och inser att man lever ett helt annat liv nu, där allting är i sin ordning. Vänner finns, självkänsla finns, glädje finns och ingenting behöver "fixas" för allting är som det ska i sig självt.
Och Valborg blir alltid bra om man vågar tro på det, vågar släppa taget och bara flyta med. Och inte projicerar gamla minnen på nutiden, så att säga.
Exempelvis 2018, min första vår i Helsingfors, ordnade vi världens hemmafest i kollektivet med Linnea, Daniella, Robin och Lasse. Jag hade nästan glömt det men såg nu bilder från det. Helt sjukt. Vi var så mycket folk, och det ringde på dörren hela tiden. Den vappen kan man verkligen leva länge på.
Förra året var också väldigt fint. Jag hade en analog kamera med mig under natten och framkallade rullen i julas. Önskar jag skulle ha kunnat visa de bilderna här nu, men de är i Vasa tyvärr. Förra våren var fylld med mycket skola och stress, men så kom Valborg emot och blev helt superlyckad och gav en lite ny energi. Jag skickade också in en ansökan till Salzburg, och sålde min bil, på valborgsmorgonen. Vi firade sen med en massa fina människor under dagen och var på en mysig hemmafest i Kronohagen.
sen dansade jag och Lasse på någon bar i centrum som spelade alla våra bästa låtar och hade så roligt. 1 Maj blev lite halvdan kanske, men minns den där valborgsnatten som så himla fin och bra.
Det här året var det ändå skönt att allting var annorlunda. För då fanns heller ingen struktur, tanke eller stress kring hur Vappen skulle firas. Det skulle oavsett bli annorlunda. Jag hade också ganska låga förväntningar. Vad tror ni hände? det blev en helt superbra vapp. Igen.
Malaxbröllop
Vi har haft bröllopsvecka på Sevendays och jag ansluter mig här sent om sider. Jag har inga speciella bröllopstips att komma med, men tänkte närma mig ämnet från min roll som fotograf och visa lite bilder från ett Malaxbröllop jag fotade förra sommaren, dela med mig av lite tankar kring det. Sanna & Viktor gifte sig i juni 2019, och det var otroligt fint ordnat, får rysningar när jag tänker på det. En ära att få fota ett så fint och sprudlande bröllopspar som blev så bra och naturliga på alla bilder.
Säga vad man vill om bröllopsfoto men jag tycker det är så njutningsfullt. Det finns förstås mycket klichér, men man kan alltid utveckla sin egen stil, sätta sin prägel på det. Efter några år kanske man kommer in i en rutin där man inte får känna lika mycket, men än så länge blir jag skakig på hand i vissa känslosamma situationer som ska fotas. Håller man på med kameror och grejs konstant blir det förstås efter ett tag lite bekvämt, lite på rutin, lite monotont. Men bröllop, alltså ojoj. Då får man känna saker bakom kameran! När jag körde hem från det här bröllopet i natten kände jag att jag var på så rätt bana, så glad.
Det är också väldigt tacksamt att fota bröllop eftersom bröllopsdagarna ofta flyter på på samma vis och har liknande program. Det är lätt att planera och förbereda sig, tänka ut var man ska stå och nästan visualisera ett bildmanus på förhand. Man vet vad som kommer hända men på samma gång bjuds det på många överraskningar och stora reaktioner av många olika människor. Det är som att intressanta och händelserika bilder kommer rakt i famnen på en och det är bara att trycka av, låta kameran gå varm. 
Man har förstås också lite press på sig. Det är inte som att fota ett vanligt business-evenemang precis. Dessa bilder kommer ramas in och stå i släktens bokhyllor, hänga på väggar. I årtionden! Det är på samma gång motiverande. Får en att göra sitt yttersta för att få så tidlösa och fina bilder som möjligt. 
För att inte tala om paranoian kring tekniken. Jag har verkligen noll tillit till teknik när det kommer till så här viktiga dagar. Backup kamera och tillbehör är ett måste. Jag har tiotals tomma minneskort i bakfickan och byter kontinuerligt under dagen, varje timme, så om det händer något med ett kort så finns inte exakt allt på det. Har också med dator och för över material vartefter under dagen så gått det går. Kör hem efter bröllopet med en känsla av att jag har en nyfödd bebis i baksätet, när jag har hårddisken och minneskorten där... Hoppas lite av oron försvinner med lite mera erfarenhet, ändå förvaltar man ju någonting som är av stort värde för paret och lite oro ska man nog ha. Gifter jag mig någon gång och ska anställa bröllopsfotograf kommer jag värdesätta den där försiktigheten högt. 
Inför det här bröllopet hade vi diskuterat stilen och kikat genom lite Pinterestmappar. Grönt och naturligt var ledord. Blanda bröllopsklassiker med mer personligt. Några trendiga poseringar tillsammans med det som känns bra på plats. Jag kikade mycket på släktingars bröllopsfoton i olika bokhyllor innan. De man sett på tusentals gånger i alla år. Försökte fundera kring vilka som verkligen fastnat för mig och varför, vilka som känns mest tidlösa, och vad det var med dem som verkligen var bra. 
Det är ju tacksamt att kunna se på vad andra bröllopsfotografer tar för bilder och sen influeras av dem och försöka återskapa det man sett. Innan man hittat sitt eget grepp är det ju vägen att gå, men jag vill nog gräva lite djupare. När den stora dagen väl kommer gäller det ändå bara att köra på magkänsla och lita på sin stil, sitt öga. Allt går ändå i sådan raketfart. Jag är glad för min vana vid dokumentärfotografi. Det gör att det inte finns så mycket osäkerhet, självtvivel. Att få vara självsäker i sin roll är den bästa känslan jag vet. 
På festplatsen fanns så många alternativa fotoställen. Så mycket natur, fina hus och omgivning. Älskade att fota ett Malaxbröllop. Kändes bara rätt. 
Vädret var den här dagen faktiskt riktigt bra fotomässigt. Som ni kanske förstått så regnade lite på morgonen men stunden när bruden kom och vi skulle ta parbilderna slutade det regna och var mest molnigt, vilket är perfekt för porträtt. Jag var glad över att jag inte behövde kämpa med direkt sol. Mot eftermiddag/kväll kom solen fram och vi fick också lite fina solbilder på gården. 
Det var det. Underbar dag var det. Längtar tills jag får fota nästa bröllop!
Okej några tips kan jag komma med. Förstås ska man ta fina bilder och kunna sin teknik osv, men en av de viktigaste sakerna när man fotar bröllop är nog hur man beter sig. Det är kanske självklart men ack så viktigt att man är lugn och sprider glad energi eftersom man kommer befinna sig nära paret redan från morgonen. Att socialisera med människor och försöka vara en del av festen, smälta in, är också bra eftersom gästerna blir mer bekväma och vana med en då, och det blir lättare att få bra bilder på dem. Vad mer? hmm. Smidighet är bra. Jag har som gäst varit med om bröllop där fotografen jycklat massvis med blixtar och stativ, sprungit fram och tillbaka framme vid altaret under hela ceremonin, och det är ingen vacker syn. På samma gång måste man också våga vara lite störande för att få vissa bilder. Vara bekväm med att folk tittar på en när man står mitt i altargången och fotar paret. Kämpa emot obekvämheten. Så ja. Viktigt att finna den där balansen. Våga störa, men inte för mycket. Ta skor som inte för ljud! Och kläder som är bröllopsfina OCH praktiska.
Lugnet före stormen
Villaavslutning 2019. Efter en svettig tågresa och några svängar med bil och en med båt landade vi på villan för att fira. Jag var så otroligt trött men också så på gång av allt som hänt. Satt och åt min mat ännu efter att alla andra var klara, för hade haft så mycket att säga. 
En annan tröttnos.
Vi vilade på maten en stund medan vi väntade på att badtunnan skulle bli varm. Tände ljus från villan ända ner till piren.
När vi väl hoppade i tunnan var det för varmt så då hällde Axel i lite havsvatten för att väga upp.
Stjärnhimlen ovanför oss.
Sen mös vi lite till inne i villan innan vi somnade.
Nästa dag var det fint väder. Varmt och skönt. Plockade ihop alla marschaller.
Hängde runt i Villapyjamasen. Finns inget bättre plagg nånstans nånsin. Den är egentligen mammas och använts på villan i alla år. När jag uttryckte hur mycket jag tyckte om den sa mamma att jag kunde få den, ta med den hem. Men det skulle jag aldrig. Den hör hemma på villan. Den sitter ihop med huset.
Så mjuk o skön.
Så njöt vi lite i solen och hade det skönt. Testade mammas nya bräda.
Kikade på Axels alla bygg-projekt.
Och så sa vi hejdå till den villan. Oftast är villaavslutningen inte en avslutning för oss men den här gången var det det för mig och Lars. Sista gången där för sommaren. När kommer vi månne dit nästa gång? Nåväl. Platser som den finns alltid kvar. Ändras förhoppningsvis inte allt för mycket där.
Gosfreddy.
När vi packat i och ur båtar och bilar körde vi sedan till Nykarleby på kvällen med släpkärran för att tömma lite saker hos Lasses. Inte visste vi då att jag skulle bli hämtad därifrån igen om mindre än 16 timmar. Att mommo skulle gå bort. Nu när jag går igenom dagen innan det hände så här ingående, ser bilder av mig själv i båten, så kan jag inte låta bli att tänka att jag borde ha ringt mommo där. Men det tjänar ingenting till att tänka så nu i efterhand. Det är för sent.
Det var iallafall en fin och kravlös och mysig villaavslutning vi hade. Så här i efterhand kan man verkligen konstatera att det var lugnet före stormen.
Det var en gång en Juthbackamarknad
Det var en gång en Juthbackamarknad som bara flög förbi i en dimma av trötthet. En helg som nu känns så avlägsen. Juthbackamarknaden är dock en av mina favorit traditioner och helger på året, så någonting som trötthet skulle aldrig stoppa mig. Dessutom var vi ju där och sålde vilket till och med är roligare än att fynda. Men både och gjorde jag nog. 
Folkmassor fyllda av en massa olika familjebekanta att stanna och prata med. Alltid så roligt tycker jag.
Det är klart att när man säljer så hinner man ju inte gå runt och kika lika mycket, och ännu mindre fota så mina Juthbacka-inlägg blir lite kortare då. I alla fall har jag fotat stora bokstäver som man kunde köpa. 
Och en himla massa porslin som vanligt. Något mumin-porslin köper jag dock aldrig på Juthbacka eftersom det inte känns lönsamt. En och annan mini porslinskanna köpte jag dock. 
Här åt vi lunch. Vid husvagnen förstås. Mysigt.
På vägen tillbaka till vårt säljbord såg jag en sån här fin gungstol. Söndrig visserligen, men färgen och storleken var bra. Inspiration för ett framtida köp kanske. 
Samma färg men helt annan grej. Fjällräven byxor. De hade varit bra att ha här i bergen, men inget köp på dem heller. När man vet att man är på väg på en lång resa och redan drunknar i alla saker man försöker packa bort nånstans i sina föräldrars hem, då är man inte så shoppingsugen faktiskt. 
Så vi gick tillbaka för att sälja istället. Det, däremot, vill man gärna göra när man drunknar i prylar och framför allt kläder. Usch då. Mamma kom så småningom för att hjälpa oss sälja också. 
Sen plötsligt blev det kväll så fort. 
Och trötta var vi. 
När två marknadsdagar hade gått for vi för en natt till villan och det var det enda man behövde då. Vila ut och ta det riktigt lugnt. 
Sista villakvällen utomhus. 
Morgonen därpå.
Finns inget mer avslappnande att ligga i en kökssoffa och göra ingenting. Läsa eller skrolla Reddit-inlägg.
Mysigt sensommarhöstigt väder.
Gå runt i pyjamas o va trött.
Borsta tänderna utomhus. I rufsigt hår.
Aldrig någonting annat än Birkenstock. Fick dem i maj och har använt dem så mycket hela sommaren att det ser ut som att jag hade haft dem mycket längre. Spillt ganska mycket vatten på dem, och gått på fuktigt underlag, så det har nog nött dem ganska mycket också. Men det är livets sko. Skulle gärna gå i dem utomhus året runt. Borde sikta på att bo någonstans där man kan göra det. 
Hugga lite ved.
Jag vet inte hur jag ska avsluta det här inlägget. Man går igenom en massa villabilder som liknar varandra och sen mitt i allt tar det slut. Lite så som det känns när man åker därifrån. Man vill inte.
VINTERN RASAT UT BLAND VÅRA FJÄLLAR
Stämningsmusik som ni kan lyssna på när ni läser det här inlägget.
Ja eller den här då. 
Låtom oss backa bandet till förra veckan. Vad gjorde vi nu då på vappen i år? Jo jag ska berätta för er att
Jag vaknade upp till den sista dagen av april och var helt ledig. Fast egentligen inte. Jag hade saker att göra. Ganska viktiga saker. Lars också. När vi (jag) hade ödat några timmar i onödan gick vi över till närmsta sushiställe och åt lunch. En stressig lunch. En "ush va ja sku måst hem och fix allt klart nu, hur ska jag hinn me allt" lunch. Sen skyndade vi oss hem efter att ha slängt i oss några sushibitar. Jag avklarade allt som skulle göras och lade mig sen på sängkanten och andades djupt djuuupt en stund. Och så ringde det passligt på dörren och där började Vappen på riktigt. 
Packade snabbt min Kånken med skumppa och studentmössa, drog på halaren och for iväg - fortfarande lite skakis och stressad men försökte mjukt övergå i festmode. 
Så var vi då på blötpicknick en stund. Med fin utsikt. 
Och därifrån sen vidare mot Havis Amanda. För att få lägga på studentmössorna och öppna skumppaflaskorna. Här var det bra.
Wehooo. Man kan nästan höra ljudet av bilden nedan. 
Och efter att Havis Amanda och alla andra fått studentmössorna på huvudet yrade alla runt åt olika håll. Vi försökte hålla reda på varandra och styra mot domkyrkan och senatstorget. Möta upp resten av gänget. 
 |  |
Så vi satte oss ner på torget och drack upp skumppan. Väntade på kompisarna och försökte ta det lugnt trots att alla var lite yra och kände att vi hade brådis till alla fester och ställen. Att sitta där på torget i en ring bland en massa andra studentmöss-beklädda människor och känna av energin där var en av de bästa stunderna på vappen. Som att det var precis där man ville vara precis då. 
Till slut styrde vi kosan mot Kronohagen där resten av kompisarna höll till. Drack gurksmakande öl, hoppade mellan alla bekanta för att hinna prata och hade det gott.
Vid något skede var vi några som for och kikade in på en annan fest för att hälsa på några vänner men återvände sen tillbaka till den ursprungliga efter att vi var klara där. När vi hade kommit tillbaka for vi direkt vidare ut och dansa. Och dansade, det gjorde vi massvis. Lasse var supertaggad på att dansa vilket i sin tur fick igång min dansfeelis, och resten av schacki var också med. Längesen man dansat genom så många låtar under en kväll. Det var så roligt, också bland de bästa stunderna under hela vappen.
Sen när vi var urtrötta och genomsvettiga dansade vi lite till för att vi inte kunde förmå oss fara hem, men till slut var vi tvungna att ändå acceptera att vi fysiskt inte orkade mera, så tog en ballong (i taket på baren hängde hundratals ballonger så på vägen ut kunde man ta med sig en hem) och promenerade hem bland skräpfyllda parker och fulla människor. 
Morgonen efter, på 1 maj, vaknade vi upp mycket senare än jag hade velat. Tror jag har lite svårt att acceptera 1 maj tröttheten eftersom att den dagen ska vara så glad och händelserik och somrig. Ett välkomnande av sommaren. Känns så dumt att sova bort det. Så jag skuttade upp ur sängen direkt, klädde på mig min färggladaste klänning och var färdig direkt. Lars lämnade hemma en stund till medan jag trampade iväg på hans svarta cykel - den som är för stor för mig.
Vi syns sen! sa vi. Och så kom jag inom några minuter fram till parken där vi skulle ha picknick. Och den picknicken var inte bara en picknick, den var också ett farväl eftersom Elin efter några timmar skulle iväg på en lång resa. 
Vi lyssnade på svensk somrig musik, njöt av det perfekta 1 maj vädret och kikade på båtarna som flöt förbi. Här peakade nog dagen tror jag för efter det här påmindes min kropp om den långa gårdagen och natten och jag dippade lite. 
Vi cyklade iallafall iväg mera mot centrum efter några timmars parkhäng. Vi skulle möta upp Lars vid domkyrkan. 
Där åt vi sommarens första bollglass, på trappan, och duckade för måsarna. I takt med energin började vädret också lite dimpa här.
 |  |
Men vi gav inte upp utan fortsatte ihärdigt. Gick till stranden och satt där en stund. Lyssnade på musiken, kikade på alla dansanta människor runtomkring ända tills det blev alldeles för kallt. Här var förmiddagens väder som bortblåst. 
Vi gick mera in mot centrum i hopp om att få tillbaka lite värme. På vägen vek Lasse av hemåt för att lägga sig under täcket. Simon fick dock, på något magiskt sätt, med mig på ett glas till. Ett sista glas. Då var jag redan så pass trött och obenägen att festa mera så jag tog ett glas rött eftersom det känns mera som mysdricka och mindre som festdricka. Och inte helt fel var det heller. Också svårt att vara på dåligt humör med Simon eftersom han är så energisk och gla'. Vi pratade lite. Träffade lite nya kompisar. En gammal kompis kom och anslöt sig. Vi spelade ett sällskapsspel. När nästan vi alla satt och sov bestämde vi oss för att ge upp, så då kramades vi hejdå. Jag gick hem i regnet och lade mig sen bakom en varm rygg efter jag kommit in. 
Och det var den vappen. Många olika tillstånd hann vi med vad gäller humör, energi och feelis.
Överlag var det en fin vapp. Jag kommer minnas 15:00 ljuset på valborgseftermiddagen då allting började, skojiga feelisen vid Havis Amanda efter att alla hade fått på mössorna, stunden vid senatstorget när vi satt och pratade och njöt av varandras sällskap, kvällen på dansgolvet och hur roligt vi hade där samt den soliga cykelturen och picnicken på 1 maj. Nog är det en av de bästa högtiderna det här! Blir spännande att se vad man gör nästa år.
Fem år av Valborg
Det här inlägget hade jag tänkt publicera på Valborgs-morgonen, men hann aldrig ens öppna inlägget förrän vi skulle iväg och fira eftersom det tog så länge att hitta alla bilder nedan. Men nu så. Lite tillbakablickar på hur jag firat valborg och 1 maj x 5. Ni får ursäkta att formatet inte är så konsekvent i det här inlägget. Bilderna är fotade med fem olika kameror gissar jag.
______________________________________________
2013 Bodde i Vasa, gick på åttan, hängde med mitt barndomsgäng. Om jag inte har fel tror jag vi filmade in en musikvideo till Carly Jepsens "Call me maybe", hade en kall picknick på vår terass och blåste en massa ballonger i mitt rum det här året. Bara hade det roligt tillsammans.
Det är kul att se tillbaka på filmerna man gjorde då, som den där musikvideon, och tänka att det där som man höll på med utvecklades till någonting större. Allt jag ville då var att få göra det där hela tiden, och det gör jag nu - och får till och med studiepoäng och betalt för det. Tack 2013-Anna för att du höll på så ihärdigt, och till de som hängde med.
2015. Firade Valborg med vänner. Var så investerad i Håkan Hellström & co. under den här tiden och då är Valborg verkligen en stor högtid, den bästa kanske. Här drömde man nog om att vara som alla svenska hipsters jag beundrade på Instagram och försökte efterapa, som alltid firade Valborg så storslaget och verkade så coola. Vi for via någon fest - vidare till Hoviska på cykel - och sen hem igen i natten.
Vad konstigt det var att vara nästan sjutton, fint på något sätt också. Att allting kändes så stort, som i efterhand verkar så smått. Och att allting är så suddigt nu. Minns egentligen inte vad vi gjorde. Bara känslan av det. Det enda jag lämnat med är bilderna från 1 maj som spenderades med familjen. Det minns jag då igen tydligare.
2016 Det här minns jag som en väldigt fin Valborg. Tror det var så att Vappenplanerna hade varit så oklara hela tiden och jag orkade inte vänta på det. Var ju lite så när folk var under 18, man fick veta samma dag vad man skulle göra. Så jag bestämde mig för att fira i skären med min bror. Vi gick i skogen, körde båt och var över natten till familjebekanta där vi tog sommarens första dopp. Jag hade garanterat lite FOMO till festerna i stan, men såhär i efterhand tycker jag ändå att jag gjorde ett bra val. Dagen efter, 1 maj, for vi med hela familjen och körde med gamla Volvon
2017 Det här var nog en period för sig. Var i en sån övergång på så många plan. Hängde i mellanrummet mellan två klippor, på väg över från den ena till den andra. Kippade efter luft. Allting var så mörkt men ändå så ljust. Jag sökte bilder från det här året i flera timmar, vet att de finns i en speciell mapp, men nu hittar jag inte den. Hittade bara denna men den är symbolisk. Desto mera text fanns det. Massvis med text. Det säger också någonting.
"Han gav mig en lång kram när de mötte upp mig. Torkade ögonen. Kramade bort allt ont. Visste precis. Hans kompis gav mig också en kram. Lyfte upp mig så att jag dinglade med fötterna i luften en stund. Så fina och söta och bra personer. Jag vet inte, men det måste vara någon form av högre krafter som fört så här goda människor in i mitt liv nu, precis nu, exakt när jag behöver dem. Sånt kan inte hända bara sådär, på tur. Vi gick vidare, träffade resten av människorna och kvällen svängde, blev bra till slut. Som om den var indelad i två. Andra delen började när de kom."
"Vi vaknade upp tillsammans, en första Valborg ihop. Och 1 maj. Min telefon hade slocknat för längesen. Ingen visste var jag var. Jag cyklade hem med hans svarta cykel som var helt för stor, med hjärtklappning och snurrigt huvud. Hoppade direkt i Volvon med familjen. På eftermiddagen låg jag under täcket med en intensiv känsla. Frös. Cyklade tillbaka till honom på kvällen. För att föra tillbaka hans cykel men mera för att hämta sinnesfrid och inre lugn från honom. Vi somnade på hans säng, sen förde han hem mig i natten. Tur att han finns"
2018 En första Valborg i Helsingfors. Minns att jag var lite stressad innan. Visste inte vad det var man skulle göra. Kände inte till alla Helsingfors och studietraditioner kopplade till den här högtiden, visste bara att det fanns mycket. Men den stressen avtog och sen hade vi det riktigt fint. Många vänner som planerade saker. Planer som man var delaktig i. Fin känsla.
"Jag är kort och såg inte så bra genom folkmassorna så när de la studentmössan på Havis Amanda lyfte Lasse upp mig i famnen på samma vis som min kusin höll i sin två-åring bredvid. Det äldre paret som stod bakom oss såg roade ut. Vi gick vidare. Spelade gitarr i någon lägenhet. Lyssnade på Toto. Efter en stund for vi vidare till oss. Hos oss var en större fest på gång och vi kom dit när alla redan var där. Vi öppnade upp alla dörrar och festade runt i alla rum. Tömde den lilla flaskan som legat i min vänstra halarficka hela dagen. Gick och sova medan folk ännu kom och gick"
Och det var fem år av Valborg. I ett nytt inlägg skriver jag årets historia.
En påsk i Österbotten
När jag skriver det här inlägget känns det som att jag berättar om någonting som inte ens hänt. Påsken gick förbi så extremt snabbt så jag hann inte med. Lyckligtvis hade jag med mig kameran och fotade iallafall lite mellan varven, så att jag kan uppleva det i efterhand. 
Vi kom till Vasa en solig eftermiddag. Jag for direkt från tåget på ett fotomöte och Lars väntade på mig, sen hämtade Axel oss - vilket inte var en så liten grej. Tusentals gånger har jag suttit på med honom när han kört fyrhjuling, traktor, moped, båt, vattenskoter, ja allt möjligt - men aldrig bil i trafiken. Det här var första gången och det kändes speciellt, men också så självklart. Han hade nog kunnat köra bättre än många i trafiken för längesen.
Vi kom hem och kramade om våra gullungar
Sen körde vi direkt iväg till villan där vi blundade, andades och lyssnade på sommaren som snabbt smyger sig fram i olika hörn och kanter. Jag hade planerat att vi skulle ta lite parbilder i skogen och först efter vi släpat med stativ och grejer insåg vi att alla minneskort hade lämnat i fel fack på fel väska, så det blev inga bilder. Ett tydligt bevis på att jag borde vila huvudet är när jag glömmer grejer som minneskort - någonting jag annars dubbelkollar miljoner gånger. I sådana stunder får man bara förlåta sig själv och andas djupt. Vi gjorde fotograferingen i stadsmiljö några dagar senare istället, bra så. Huvudsaken var ändå att vi fick andas in lite Kyroälvsluft och se hur det såg ut där nu.
Mamma hade påskpyntat i hela huset och fixade och donade tillsammans med pappa inför påskmiddagen. Vi vilade våra pollenallegiska huvuden en stund efter att vi hade anlänt hem och sen hjälpte vi dem. Ångrade nästan lite att vi inte hade påskpyntat hemma hos oss i Helsingfors. Känns så vårigt och härligt med påskpynt.
Vi vaknade upp nästa morgon och gick på långpromenad med Freddy. Om några timmar skulle gästerna komma. 
Träffade bekanta på vägen, vilket Freddy också gjorde. 
Gick förbi korsningen vid Alskatvägen och kände mest - OJ här det det hänt grejer!
Fick ta en helt annan väg till skolan när jag var i lägre lågstadieåldern för att undvika exakt den här korsningen pga ganska farlig. Läste nu att det ska bli en "planskild korsning" och Wikipedia säger att planskilda korsningar innebär att vägen går på broar för att inte påverka varandra. Och de bygger ju ganska klart och tydligt en bro. Jag brukar inte vara så progressiv vad gäller att platser, vägar, hus och områden som jag rört mig mycket på ska ändras. Varit en nostalgisk typ sen jag var liten men blir roligt att se hur det här blir.
Ibland när man kommer till Vasa känns det som att tiden stått still. Sen igen är det mycket som ändrats. Som sådana här grejer. Man börjar känna sig lite gammal när man exempelvis kallar Espen för "Gamla HS center" och säger saker som "Vi träffas utanför dörren där Anttila var förr". Svårare att glömma det som varit när man inte levt där med det nya. 
Ett hus jag spenderat mycket tid i. För typ ett liv sen. Eller åtta år. Hur kan det bara gått åtta år? 
Nu är det dags för lite instrument-bilder i det här inlägget för annars blir den här historien om vår påsk inte alls verklighetstrogen. Vid den här tidpunkten, typ något dygn in på vår Österbottenvistelse, hade jag nämligen redan spenderat många timmar på att spela dragspel och piano, någonting som jag ju inte har kunnat göra i Helsingfors och...STOPP OCH BELÄGG!
Nu skenade jag iväg och började skriva tusenmiljarder ord om hela musikgrejen men det blev alldeles helt totalt för långt när det här inlägget ska handla om påsken så flyttade över det till ett helt nytt inlägg. Håll till godo. Nu sätter jag stopp för det ämnet här och så får ni läsa vidare om det här sen. Det enda ni behöver veta är att jag spenderade otroligt mycket tid i Vasa på att spela dragspel! 
(Borde göra såhär oftare. Splitta isär mina inlägg. När jag börjar skriva skenar jag iväg så fort och sen lämnar jag med ett långt inlägg som hade kunnat vara 5.)
Okej vi fortsätter! Påskmiddag! På med finskjorton, borst tänderna och så va det klart! 
Hade på mig en rätt påskig fundering från Marimekko/Uniqlo. 
Så kom lite släktingar och så åt vi en massa gott. 
Hängde med bästa fammo.
Sen for gästerna hem och vi spenderade kvällen hos familjebekanta. Lördag-morgon vaknade vi lite sent, hoppade i bilen och körde till Kaabi. 
Hälsade på Lasses far/morföräldrar. Njöt av vårsolen i trädgården. 
Och drack kaffe såklart. 
Sen svirade vi om till festkläder och for och firade våra vänner. Ångrar lite nu att jag inte hade med mig Nikon:en på fest så hade inlägget blivit mer enhetligt, men nu avslutar jag istället med tre telefonisar. Borde börja ha med systemkameran oftare på fest faktiskt!
...men sen vågar man inte ifall man ska fara vidare ut efteråt, och man vill inte hänga in den i någon garderob och man orkar inte dansa med den på ryggen..Så det är lite knepigt. Just den här festen började och slutade egentligen på samma ställe så då hade det ju gått bra. Äh, svårt att veta. Om man skulle ta i bruk nån av mina gamla kameror som festkamera kanske? 
Och som jag redan skrivit förut, så steg vi upp nästa dag och begav oss tillbaka hem, till Helsingfors. 
Nykarleby. Fint med eller utan bron.
Och det var den påsken. Vips sådär bara var den förbi. Glad för det vi hann med, också ledsen för allt vi inte hann med. Så många människor som lämnade oträffade. Släktingar. Mommo och moffi. En natt på villan. En visit till Malax. Mera tid i skogen.
Men nästa gång! Måste börja planera in vårt schema i minuter på förhand för dehär besöken. Stiga upp tidigt på morgnarna. Inte slösa bort en sekund. Det igen låter lite väl kravfyllt. Man vill ju ta det lungt och ha det skönt, skulle vara att hitta en mellanväg tror jag.
Juthbackamarknaden - ett traditionsenligt sommarhejdå
För några helger sedan avslutade vi sommaren så som sommaren bör avslutas: Juthbackamarknaden. Visst, villaavslutningen ska vi ju inte glömma bort här, men Juthbackamarknan hör lika mycket till mitt långsamma farväl-tagande av sommaren. 
Traditionsenligt hälsade vi på en massa bekanta samt tittade och plockade i en hel del intressanta grejer. Mycket sånt som finns där varje år, som man sett många gånger förut, men som ändå är roligt att se på. Och visst finns det nya saker varje år. Till exempel kunde man köpa ett stort gubbhuvud, om man var intresserad av ett sådant. Det var inte jag dock. 
Annat nytt för i år: jag köpte inte bara utan sålde också! och var första gången nånsin alla dagar på marknaden. Det var verkligen roligt.
Så kom mamma och hälsade på emellanåt också. Visade upp sina fynd. Fick uppdatering om vår försäljning.
Nu som då gick vi runt på marknaden och kollade in de bord vi missat på förra rundan. Någon hade gjort smycken av söndrigt mon amie porslin. Fick lite ont i magen av att se på det men lade på samma gång den goda ide'n bakom örat för framtida missöden. 
Någon vecka innan hade den omtalade muminmuggen släppts på olika håll. Minst en handfull försäljare sålde den på marknaden. Lyssnade med ena örat när jag gick förbi ett bord och en äldre man sa förskräckt "Den där får man väl för 15€ i butik??" människorna runtomkring upplyste honom att näe du, inte riktigt.
Sen kollade vi på mera porslin förstås. När jag var liten orkade jag inte se på det, ville bara gå och se på bilarna med pappa - leksaksbilar och veteranbilar.
Trägrejer. 
En fin spegel och en Anna ur fokus. 
Efter ett tag blev vi hungriga så då gick vi och åt till husvagnen med mamma och pappa och getingarna. Praktiskt att kunna umgås med bådas föräldrar i samma stad. 
Traditionsenligt var Juthbacka-vädret lite molnigt, lite sommarvärme, lite höstkyla ibland och lite regn. Väldigt blandat. Tog på och drog av min stickade tröja säkert tjugo gånger. 
Yle var också där och hade en fotostation. Där fanns gamla kläder att klä ut sig i. Oturligt nog var detta under en promenix runt marknaden då jag hade bestämt mig för att lämna kameran i tältet, men telefonbilderna funkade ju ändå helt bra med lite redigering på.
På lördagen gick vi på "sommarens sista hemmafest". Dagen därpå körde vi från Nykarleby och sen minns jag inte vad vi gjorde dagarna efter det. Men Juthbacka marknaden var iallafall rolig, som alltid. Att hälsa på en massa bekanta var också roligt, som alltid. Mina inköp på marknaden utgjordes av: fem vinylskivor och boken 501 filmer att se (min bäst spenderade 1 euro nånsin eftersom vi redan nu plöjt igenom flera filmer från den)