annasfoto

Uttråkning bra för kreativiteten

Skrivet av Anna Betlehem 17.03.2020 | 0 Kommentarer

Kategorier:
Taggar:

Man får inte vistas mer än fem personer samtidigt här nu, och vi kan i princip inte gå ut, om det inte är för att handla mat. Vi försöker vänja oss vid vår nya vardag hemma och hittills går det bra. Måendet hinner gå upp och ner under dagen, man har ju så mycket tid att reflektera och känna efter, men det är ändå ganska stabilt. Försöker upprätthålla lite rutiner nu, som att börja varje morgon på balkongen.DSC5175

Det känns ändå som att vi sinsemellan har bra feelis och inställning till ovissheten här hemma. Det är bra att vi spenderat så enormt mycket tid tillsammans redan innan att en sån här period när man är tätt in på varandra konstant inte borde vara något problem. Vi har övat och lärt oss att distansera oss från varandra hemma, vi kan sitta i varsin bubbla, i samma rum, och med små medel ändå bekräfta och se varann. Vinka från våra egna bubblor.

DSC5169DSC5196

Jag har mycket ideér på vad jag ska hitta på här hemma, men försöker att inte plöja genom allt för snabbt. Får inte vara för effektiv när tid nu är allt jag har. Igår väntade jag t.ex med att tvätta håret tills det kom en stund när jag faktiskt var uttråkad. Morgondagens projekt blir typ att gå ut med roskis och kanske städa ett av köksskåpen! Låter ju helt absurt egentligen. Mestadels kan jag ty mig till målandet. Och några skolgrejer har jag ju ändå att fixa. Det här är egentligen ett perfekt läge för att faktiskt skapa konst som tar tid. Uttråkning och begränsning är super för kreativiteten. Vill också lära mig nya saker. Är så harmad att jag inte har ett enda instrument med mig här, inte ens ett munspel. Det här skulle ju va perfekt tid för mig att lära mig spela dragspel!

DSC5241

Jag har ju en del fotouppgifter som jag ska få gjorda nu, och det är ju en begränsning i sig att jag inte kan fota på så många andra ställen än hemma. Det kan bli intressant det också sedan. Jag började ju med gatufotografi för några veckor sedan, men så mycket främlingar får man nog inte på bild nu. Idag på eftermiddagen slog det mig dock att jag kunde testa fota människor som går förbi i parken med teleobjektiv från min balkong, så det gjorde jag en stund. Det är lite extra intressant att se människor på gatan nu. Liksom vart är du på väg? Vad bär du på?

DSC5205DSC5210

Ofta står jag och kikar längtansfullt ut genom köksfönstret mot Geisbergstoppen. Oj vad jag ska vandra när det här är över. Lite oklart faktiskt, men nog hade man väl kunnat fara på vandringar nu också, som jag tidigare skrev att jag skulle göra, men känns inte läge för det riktigt. Vill nog bara hållas hejm.

DSC5219DSC5296En gammal dam satt på en bänk nere vid parken. Jag undrar vad hon funderade på. DSC5258

Nu som då blir det en liten tur till kylskåpet. Så himla sugen på allt möjligt hela tiden nu. Chokladen jag köpte senast jag var i butiken åts upp på något dygn och nu har jag bara en massa öppnade halvgoda chipspåsar i skafferiet att ta till. Har till och med börjat äta av TUC-kexen.

DSC5247DSC5252

Äntligen fick jag se någon på balkongerna mittemot! Vad tusan gör folk inomhus bakom sina fönster när de har så fina balkonger att vistas på! Jobba på dator kunde de ju till och med göra när de har så bra parasoll och grejer.

DSC5322Tanten tittade, precis som jag, ner på det förbigående gamla paret. DSC5311DSC5305DSC5329Lasse på jobb. DSC5285Han älskar när jag stör honom med mina otroliga skämt.... :)))DSC5264Solen började gå ner över parken utanför. DSC5332DSC5357 2DSC5383 2DSC5366 2och vi övergick från arbetstid till ledig kväll. DSC5344 2DSC5354 2Älskar att vi har utsikt över en park och ett så stort område för man får så bra översikt över hur mycket folk som faktiskt rör sig ute nu. De stängde av parken igår och lagade band för alla ingångar, men det satt ändå en tjej på en bänk kvar. Senare såg jag tre vuxna män leka "inte röra marken" utanför.

Den rådande krisen rör runt mina känslor gentemot mänskligheten ganska mycket. Ibland känns det som att vi människor är så dumma och hopplösa, men sen kommer vissa stunder, som när jag tittade ut genom fönstret på de tre männen, och då känner jag att vi är nog ganska fina och charmiga också. När vår vardag och allt som är vant och normalt för oss tas bort, så finns fortfarande skratt, lek, värme och mänsklig kontakt, kärlek. Det viktigaste har vi ändå kvar. DSC5423 2Och medan männen fortsatte hoppa från en grej till en annan, så lagade vi vår makaronilåda.DSC5404 2DSC5411 2DSC5429 2Sen läste jag om regeringens beslut i Finland, målade fem bilder med akryl, såg 5 avsnitt av en finlandssvensk serie och gick och sova tidigt för att orka upp tidigt till balkongsolen nästa dag, alltså idag.

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar