Analoga minnen
Jag har turen att många av mina kompisar fotograferar aktivt och flera av dem till och med analogt. Under 2021 har jag därför fastnat på en och annan analog bild och det är verkligen nånting helt annat, en annan känsla.
En av mina nyårslöften är att själv ta upp mitt analoga fotograferande igen. Jag höll på med det en del 2017-2019 men kom sen av mig och ingen av mina analoga kameror har varit riktigt välfungerande sen dess heller så borde få detta fixat. Skulle t.om vilja påstå att analoga fotograferandet är en viss livsstil och speciellt när man jobbar som fotograf är det bra att lite skilja på sitt jobbfotande och vardagsfotande, där kan det analoga ha en bra plats.
Sommarregn på villan i början av augusti.
Lummigt i augusti och mjuk villasäng.
Stora glassar i Björkö.
Na skådas nere vid älven.
Dyrt vin i Eira en tisdag i juni. 
Blev många sommarkvällar vid Blåbärslandet. 
Förproduktion och övning med skådisar inför kortfilmen Linda & Kasu. 
Kompishelg i Österbotten, Freddy fick vara med.
Bastueldas från morgon till kväll.
Årets stillsammaste stund. 
Sista strålarna i köket. 
Hallonplockas. <3 plockade så mycket i år, Lasse kämpar tappert för att få uppätet allt ur frysen haha. 
Fyllde 23 och hade en picnickfest i maj. Det var helt okej varmt och vi satt där länge i mörkret innan vi förflyttade oss in. 
Häng på Tjärholmen med Kenneth. 
Blåbärslandet med Lasse, och Kenneth bakom kameran. 
Lite vardag kommer också med här bland all sommarfeelis. Från kortfilmsproduktionen "Linda & Kasu". Bilder tagna av min regissör Anton. 
En fredagsförmiddag i början på juli. Jag hade just fått första vaccinet och mötte upp Cecci och Kenneth vid Tjärholmen direkt efteråt. Fin dag i livet. 
Bilder tagna av Cecilia Lönnqvist, Kenneth Mattila, Anton Svantesson-Helkiö
Lugnet före stormen
Villaavslutning 2019. Efter en svettig tågresa och några svängar med bil och en med båt landade vi på villan för att fira. Jag var så otroligt trött men också så på gång av allt som hänt. Satt och åt min mat ännu efter att alla andra var klara, för hade haft så mycket att säga. 
En annan tröttnos.
Vi vilade på maten en stund medan vi väntade på att badtunnan skulle bli varm. Tände ljus från villan ända ner till piren.
När vi väl hoppade i tunnan var det för varmt så då hällde Axel i lite havsvatten för att väga upp.
Stjärnhimlen ovanför oss.
Sen mös vi lite till inne i villan innan vi somnade.
Nästa dag var det fint väder. Varmt och skönt. Plockade ihop alla marschaller.
Hängde runt i Villapyjamasen. Finns inget bättre plagg nånstans nånsin. Den är egentligen mammas och använts på villan i alla år. När jag uttryckte hur mycket jag tyckte om den sa mamma att jag kunde få den, ta med den hem. Men det skulle jag aldrig. Den hör hemma på villan. Den sitter ihop med huset.
Så mjuk o skön.
Så njöt vi lite i solen och hade det skönt. Testade mammas nya bräda.
Kikade på Axels alla bygg-projekt.
Och så sa vi hejdå till den villan. Oftast är villaavslutningen inte en avslutning för oss men den här gången var det det för mig och Lars. Sista gången där för sommaren. När kommer vi månne dit nästa gång? Nåväl. Platser som den finns alltid kvar. Ändras förhoppningsvis inte allt för mycket där.
Gosfreddy.
När vi packat i och ur båtar och bilar körde vi sedan till Nykarleby på kvällen med släpkärran för att tömma lite saker hos Lasses. Inte visste vi då att jag skulle bli hämtad därifrån igen om mindre än 16 timmar. Att mommo skulle gå bort. Nu när jag går igenom dagen innan det hände så här ingående, ser bilder av mig själv i båten, så kan jag inte låta bli att tänka att jag borde ha ringt mommo där. Men det tjänar ingenting till att tänka så nu i efterhand. Det är för sent.
Det var iallafall en fin och kravlös och mysig villaavslutning vi hade. Så här i efterhand kan man verkligen konstatera att det var lugnet före stormen.
Det var en gång en Juthbackamarknad
Det var en gång en Juthbackamarknad som bara flög förbi i en dimma av trötthet. En helg som nu känns så avlägsen. Juthbackamarknaden är dock en av mina favorit traditioner och helger på året, så någonting som trötthet skulle aldrig stoppa mig. Dessutom var vi ju där och sålde vilket till och med är roligare än att fynda. Men både och gjorde jag nog. 
Folkmassor fyllda av en massa olika familjebekanta att stanna och prata med. Alltid så roligt tycker jag.
Det är klart att när man säljer så hinner man ju inte gå runt och kika lika mycket, och ännu mindre fota så mina Juthbacka-inlägg blir lite kortare då. I alla fall har jag fotat stora bokstäver som man kunde köpa. 
Och en himla massa porslin som vanligt. Något mumin-porslin köper jag dock aldrig på Juthbacka eftersom det inte känns lönsamt. En och annan mini porslinskanna köpte jag dock. 
Här åt vi lunch. Vid husvagnen förstås. Mysigt.
På vägen tillbaka till vårt säljbord såg jag en sån här fin gungstol. Söndrig visserligen, men färgen och storleken var bra. Inspiration för ett framtida köp kanske. 
Samma färg men helt annan grej. Fjällräven byxor. De hade varit bra att ha här i bergen, men inget köp på dem heller. När man vet att man är på väg på en lång resa och redan drunknar i alla saker man försöker packa bort nånstans i sina föräldrars hem, då är man inte så shoppingsugen faktiskt. 
Så vi gick tillbaka för att sälja istället. Det, däremot, vill man gärna göra när man drunknar i prylar och framför allt kläder. Usch då. Mamma kom så småningom för att hjälpa oss sälja också. 
Sen plötsligt blev det kväll så fort. 
Och trötta var vi. 
När två marknadsdagar hade gått for vi för en natt till villan och det var det enda man behövde då. Vila ut och ta det riktigt lugnt. 
Sista villakvällen utomhus. 
Morgonen därpå.
Finns inget mer avslappnande att ligga i en kökssoffa och göra ingenting. Läsa eller skrolla Reddit-inlägg.
Mysigt sensommarhöstigt väder.
Gå runt i pyjamas o va trött.
Borsta tänderna utomhus. I rufsigt hår.
Aldrig någonting annat än Birkenstock. Fick dem i maj och har använt dem så mycket hela sommaren att det ser ut som att jag hade haft dem mycket längre. Spillt ganska mycket vatten på dem, och gått på fuktigt underlag, så det har nog nött dem ganska mycket också. Men det är livets sko. Skulle gärna gå i dem utomhus året runt. Borde sikta på att bo någonstans där man kan göra det. 
Hugga lite ved.
Jag vet inte hur jag ska avsluta det här inlägget. Man går igenom en massa villabilder som liknar varandra och sen mitt i allt tar det slut. Lite så som det känns när man åker därifrån. Man vill inte.
Försmak av semester
Har skrivit så få inlägg under den här sommaren. Var väl samma förra året tycker jag att jag minns. Men nu tänkte jag skriva om en riktigt somrig julihelg mitt i en period av köttiga 9-halv6 vardagar. Har fotat med Nikonen men här slinker nog några telefonbilder in också. Vet inte om det egentligen är så smart att blanda på det viset. Blanda format. Inläggen blir ju inte lika...konsekventa? vad heter det? Det blir inte en lika starkt genomgående stil I guess. Men nu har jag redigerat dem alla på samma sätt och jag känner att telefonbilderna ändå har något att berätta så på det viset motiverar jag deras plats här. Jepp.
(Typiskt att man känner sig tvungen att motivera innehållets relevans på sin egen blogg där konceptet är helt upp till en själv. Kanske det blir så när man studerar media. Svårt att producera något slags innehåll utan att sönderanalysera, kritisera, oftast radera. Men vill ju hålla den här platsen kravlös!)
Vi börjar i alla fall på en fredag för några veckor sen. Veckans sista inspelningsdag. Har snart jobbat två månader på en finlandssvensk humor-tv-serie vilket har varit oerhört lärorikt och minnesvärt, men börjar förstås bli mör. Eksemen blommar och breder ut sig på min hud. Säger åt mig att det är dags för semester. Och snart är det dags för semester.
Efter att jag hade slutat jobbet denna fredag skyndade jag mig så hårt jag kunde till järnvägsstationen. Var där 45 minuter i förtid. Taggad på helg. På att träffa Lars. På att festa. Hänga på villan. Träffa kompisar. Simma i sjön. Cider och vin.
Ett riktigt svettigt fredagskontor. 
Vid en kvällsolig tågstation blev jag hämtad. Vi kollade en film och somnade. Bestämde oss för att stiga upp tidigt och hinna till villan. Men när man är jobbtrött kan man inte riktigt lita på sig själv. Stängde av alarmet i sömnen och halv 11 vaknade vi. Men sånt måste få vara okej. Vi for till villan direkt efter vi vaknat och försökte ta vara på den tiden vi hade i alla fall.
Efter att ha solat, läst, kört båt, simmat och paddlat lite begav vi oss mot villafesten som vi hade väntat på och sett fram emot mycket. Villafest och sleepover med en massa favoritmänniskor i Birkenstocks! Finns få saker som toppar det.
Vi hade knytis och alla hade fixat nånting, så när vi hängt färdigt på terassen och alla var passligt tipsy och några djup började vi grilla och äta. Och jag njöt faktiskt väldigt mycket allt. Av maten, av sällskapet, människorna, samtalsämnena, allting. Det är verkligen en fin grej med att jobba mycket. När man väl gör någonting annat, har speciella planer, så blir det så mycket bättre, man uppskattar det så mycket, njuter av varje liten liten del av det. 
En annan grej är ju också sällskapssjukan. Jag har verkligen ansträngt mig för att umgås med vänner under jobbveckorna, och gjort det mer än jag orkat. Men oftast har jag varit så trött - speciellt fysiskt men också socialt, att jag överlag inte pallat. Det är verkligen ovant att känna att man VILL men verkligen verkligen inte orkar. Dagarna/kvällarna innan just den här kvällen hade jag därför fokuserat mera på mig själv, vilat upp och haft egentid vilket var riktigt skönt. Så när den här kvällen kom var jag utvilad och redo för massa socialt häng igen, och det kändes så roligt att prata med en massa människor. Diskutera och reflektera och lyssna på andras tankar och ideér och ahh. Det var bra.
Sen höll killarna lite frågesport och lekar, och middagen övergick till något mellanting innan det var dags för bastu.
Vi tjejer gick i bastun medan de spelade lite kubb. Simmade gjorde vi ju också. Pratade om dåtid och framtid och jobb och liv och var folk ska bo och ja, minns väl inte riktigt ens. Sedan virade vi in oss i handukar och satt under kökslampan inne i villan och mös tills vi somnade på golvet. 
Märker nu att mina bilder porträtterar lite samma människor om och om igen. Vad synd. Fotade ganska sporadiskt och ojämnt. Så får det väl vara.
Nästa morgon vaknade vi, med lite sjuka ryggar men annars på skrattigt humör. Och så åt vi frukost i solen. 
När har man senast ätit frukost med kompisar såhär? Kändes ju som världens bästa grej. Trots trötthet och fest kvällen innan var jag energifylld pga bra dygn och roliga saker. Äta frukost med kompisar, med dehär kompisarna, är något jag behöver mera av känner jag. Goa saker.
Efter att vi hade ätit frukost såsade vi runt en stund, plockade ihop våra utspridda grejer och började så småningom bege oss till egen villa igen. 
Där vi dippade ganska hårt efter en stund. Lasse håller i sin telefon och ser på film här, sovandes. Sånt ska ju fotas. 
Så tog vi vara på värmen, njöt och låtsades som att jag inte skulle hoppa på ett tåg fem timmar senare. 
Men till slut gjorde jag det. Ett svettigt tåg som jag läste bok på och som kom fram ganska sent. När jag steg in genom ytterdörren hemma till en mörk tyst tom lägenhet kändes det lite knasigt men också skönt. Lade på "Lugna favoriter" i högtalaren och packade upp min väska, gick och sova lite senare än vanligt bara för att hinna landa ordentligt hemma. 
Och det var den underbara men otroligt korta och snabba helgen. Vad jag ska sakna den i vinter. Vad jag är tacksam att jag fick leva den, och för människorna som var med.
Jag känner så starkt, att positiva händelser och helger som denna gör så mycket gott med mig. Behöver mer mer mer mer.
Jag kommer minnas men inte förstå
Vi vadar runt i vattnet på villagrannarnas bakgård och det känns ljumt. Familjen sitter på terassen och dricker kaffe. Vi hör ljuden av dem i bakgrunden. Går tillbaka efter en liten stund. Små myror kryper över mina tår i tofflorna.
Jag flyter runt i badtunnan. Behöver sitta på kanten ibland när det blir för varmt. Packar sedan ihop alla plagg jag använt och inte använt i en gul kånken. Vi kör hem båten och fortsätter med bil.
Det är en solig eftermiddag. Jag byter kläder i bilen, Lasse kör. Väljer den svarta klänningen som luktar mest rent och slänger på en jeansjacka. De vinkar åt mig från gården och jag ansluter mig till festen.
Vi grillar och jag stöter handen på någonting vasst och blöder i lavoaren i några skrämmande minutrar. Vi blandar sangria, tar roliga bilder och har det skojj. Jag ringer och väcker Lasse några timmar efter midnatt som hämtar mig och så far vi vidare till villan. Kör båt i sommarnatten.
Är ensam i Helsingfors några dagar. Har saknat vår gata. Rutinerna där. Ringer en massa samtal. Pratar finska och engelska. Går på ett möte. Träffar en kompis. Går på visningar. Släcker en eld i vårt kök. Cyklar och går. Har det bra. Tänker att Helsingfors är så mycket mer hektiskt än Österbotten men på samma gång så mycket lugnare. Kanske är det själen som blir lite lugnare.
Efter bara några enstaka men väldigt effektiva dygn far jag tillbaka till Öbotten.
Åker båt, nakenbadar, ligger i kökssoffa. Vaknar rätt tidigt varje dag och det känns skönt att jag inte slänger bort sommaren. Hoppar på studsmatta. Mår illa en dag. Har en förkylning som går på sparlåga hela tiden men aldrig tar fart.
Packar fyra stickade tröjor för att sedan använda den enda kortärmade jag hade med
Stiger upp 6:00 några dagar i rad. Njuter av morgonljuset. Jobbar lite. Gillar de jämna rutinerna och tiderna. Njuter av egentiden i min bil påväg hemifrån och hem.
Packar ihop mitt porslin som stått i bokhyllan några år. Snurrar skivor i skivspelaren. Lyssnar från mitt rum och måste stiga upp och svänga skivorna nu som då.
Vädret skiftar lite. Det är södernvärme på bakgården. En annan dag åskar det över mig när jag springer till bilen. Jag vill hoppa runt i pölarna men är också för rädd. Torkar min blöta telefon på jeansklänningen.
Bäddar ner min kisse i cykelkorgen och far på en tur. Vi har gjort det några gånger förr men inte på länge. Hon trycker ansiktet i tröjan. Jag håller ena handen om henne för att minska hennes rädsla. Ångrar ett tag att jag tog med henne då hennes hjärta dunkar så hårt men cykelturen är inte lång så det går bra sen.
Vi kommer fram och umgås med fammo en stund. Hon frågar efter Lasse och jag säger att vi snart ska tillbaka till Helsingfors och visar bilder från den senaste tiden.
Spenderar en eftermiddag med Jessica. Pratar om jobb och skola och hösten och annat. Skrattar och skämtar. Det är en riktigt bra eftermiddag.
Samma kväll hjälper jag och pappa en bortsprungen katt hitta hem och sedan cyklar jag iväg på fest till en lägenhet jag cyklat och åkt förbi hela min lågstadietid. Det regnar emellanåt på terassen men vi stannar kvar. Vi har det roligt och jag mår bra i sällskapet. Några sitter under paraplyn. Vi trycker oss mot väggen och låter regndropparna röra våra ben.
Nästa dag har min förkylning slagit ut ordentligt. Ingen är hemma och jag sover hela dagen. Lasse kommer på eftermiddagen och väcker mig. Det är några dygn sedan vi sågs senast. Ser på honom förvirrat och säger heeeeej!
Lördagen spender jag med att ligga på stranden i flera timmar bredvid Hanna. Vi simmar och det känns verkligen som att vi fångar sommaren. Samma eftermiddag blir jag bjuden på mat och kollar fotis med Jenni och Sebastian. Därifrån kör jag sedan hem. Hannas och mitt häng fortsätter med vin, musik och dans i köket.
Mera festsällskap anländer och vi cyklar till stan. Egentligen får jag skjuts på min egen cykel. Solen bländar oss och jag lämnar jackan hemma. Den behövs inte.
Vi har en bra kväll ute och träffar upp mer kompisar på plats. Jag tänker att vi valde en bra kväll att fara ut och dansa. Några bekanta ansikten på plats, men inte för många. Några roliga diskussioner med gamla kompisar, men inte för många. Jag mister mina solglasögon och Hanna letar efter dem som om det vore hennes egna. Jag tycker så mycket om henne för det.
Nästa morgon ska jag köra bil så jag cyklar hem tidigare än de andra. Lovar Hanna att skicka när jag är hemma. Cykelturen går på åtta minuter. Det är rekord.
Efter två timmar i bil och lite stress sitter vi på tåget. Det är ett tag sedan vi åkt tillsammans och det är så skönt att göra det igen. Det är också skönt att komma tillbaka till Helsingfors.
Vi går runt på stan och kollar in uppståndelsen kring presidenternas möte.
Går sedan hem och kollar livesändningen därifrån. Hör ljud från stan genom fönstret. Ser en helikopter flyga av och an.
Det är värmebölja i Helsingfors och inga kläder är tillräckligt svala. Varje gång vi är hem via byter jag.
Vi sover med fönstren uppe och inser vad vi inte saknat när vi varit i Österbotten: trafikljuden.
"Det här kommer se härligt ut på bloggen men egentligen var det en stressig tiominuters frukost påväg någon annanstans" Säger Lasse när jag tar den här bilden.
Vi går vidare och Lasse får se vårt nya hem för första gången.
En morgon cyklar vi några kilometer och går sedan 14 tusen steg. Min rygg börjar smärta redan på förmiddagen och det förvärras hela tiden. Är van vid ryggvärk men inte sådan.
De kommande fyra dagarna går vi lika mycket, någon dag står mätaren på 20 tusen. Det är mycket vi vill få gjort. Det är mycket vi vill göra. Vi har båda semester och det är så skönt att äntligen få njuta av sommaren tillsammans. Men jag känner mig som en gammal tant som inte kan böja sig ner för att lägga på skor och andra annars lätta saker.
Vi går på nya gator och lär känna nya kvarter. Helsingfors blomstrar och är så fint på sommaren. Folk klär sig i fina kläder. Vi dricker öl.
Vi firar. En champagnekork flyger i taket. Det är fullt med sand på vårt badrumsgolv. Att sova med täcke är en omöjlighet. Jag dinglar med fötterna untanför fönstrena. Sjunger ut i natten och hoppas inte människorna med öppna fönster väcks.
Solnedgångarna varierar från rosa och orange. Jag vill att den här veckan ska gå i repris många gånger om. Jag kommer sakna de här veckorna i vinter, det vet jag. Jag kommer inte minnas ryggsmärtorna, tröttheten och det tunga. Jag kommer minnas ljuset, lättsamheten och semestern. Jag kommer minnas men inte kunna förstå värmen.
Jag kommer minnas hur vi satt i fönsterbrädet och sa "idag är det ganska kalllt, det är 23". Men jag kommer inte förstå.
Kasta smörgås, klättra på stenar och tupplura
Förra helgen levde vi villaliv deluxe och hann runda tre olika villor på tre dagar. När klockan var 13 på lördagen hade vi redan hunnit vakna upp på en villa, kört hem därifrån med båt, kört bil 2 timmar och sen mera båt till en annan. Det kändes produktivt. 
Vi umgicks med Lasses fammo och faffa ute i skärgården vilket var väldigt mysigt. Det var så fint där och jag älskade stället. Nu är jag ju också verkligen en villamänniska och trivs direkt jag kommer ut till en. Lasse roades av hur upprymd jag var där.
Den här dagen var det väldigt varmt och skönt. Vi gick på en liten rundtur runt ön och kikade.
Klev runt bland stenarna.
Vi gick ner till vattnet och lekte runt där. 
En fin människa. Som visade alla stora stenar han brukar klättra uppför och berättade historier från förr. 
Sen var det dags för smörgåskastning. 
Letade efter alla platta och släta stenar vi kunde hitta.
Han lärde mig sina tekniker och första gången i livet fick jag stenarna att studsa mer än en ynklig gång.
Sen satt jag och tittade på en stund. Doppade fötterna i vattnet som efter en stund kändes ljummet. Såg stenar som studsade 5 6 7 8 gånger.
"Stenplockaren Palm kan du kall mig!"
Sedan slutade vi kasta stenar och klättrade på dem istället.
Tröjan som hängt med i så många år. Den som jag köpte från Monki i Umeå när jag var där på fotiscup. Ett liv sedan man for på fotiscuper.
Efter vår lilla klättring tog batteriet slut i både kamera och telefon vilket var skönt. Vi plockade lite blåbär, åt god mat, läste tidningen och slockande sedan i samma säng efter maten. Sjöluften kan verkligen göra en så trött. Vi vaknade upp någon timme senare lite halvdåsiga och gick över till andra sidan ön.
En väldigt fin dag var det. En sån där som skimrar i minnet bland andra glömda.
Kom ljusa nätter låt oron gå
Efter en kall vecka i Reykjavik landade jag i Helsingfors lite efter 15 i söndags. Flyget var en stund försenat och jag hade redan tight schema. Satte min fot ner på perrongen vid järnvägsstationen 16:20 från flygtåget och då började sekundschemat som jag och killen planerat via whatsapp för att jag skulle hinna allt. Om en halvtimme skulle jag behöva vara tillbaka på järnvägsstationen för mitt Vasatåg. Innan det skulle jag hem och packa om.
Med två stora resväskor och en 10 kilos ryggsäck var det tungt att springa de sträckorna som behövdes mellan tåg och spårvagn samt spårvagn och ytterdörr, dessutom med två timmar sömn, en flygresa bakom sig och ingen mat i magen. Utöver det var jag klädd för Island - 5 grader, inte Helsingfors - 26 grader. Helsingfors hade förvandlats från vår- till sommastad under de dagar jag var borta. Kan lugnt säga att jag hade lite värmeslag.
Trots allt så gick det iallafall. Flög in genom dörren hemma. Rev upp väskorna samt garderobslådorna och slängde över saker i en annan väska under fyra minuter på samma gång som jag hyperventilerade - av stressen men också av all fysisk ansträngning. Sen var det bara att springa igen, utan vetskapen om vad jag ens hade eller inte hade med mig. Cirka två timmar senare, i tåget, kunde jag andas igen. 9 tiden kom jag till Vasa. Till familj och pojkvän som väntade på mig.
Dagen därpå, fjortonde maj, fyllde jag 20 år. I måndags alltså. Vaknade under samma tak som de senaste tretton födelsedagarna - till ljudet av dragspelsmusik och sång bakom dörren. Fick frukost på sängen och pussar av både katt och hund. När killen kom hem tidig eftermiddag packade vi alla i bilen och for till villan för att fira vidare där. Fanns inget ställe jag hellre ville vara på den dagen än där. Vi åt, gick i bastun och skålade.
Efter det där dygnet blev det bara så att jag stannade på villan. Har sagt så många år att jag vill bo på villan och känner att det är någonting jag skulle behöva. Någonting som min själ behöver för att läka och sådana saker. På kvällar och nätter har jag haft sällskap men om dagarna har det varit jag och vildingen nedan. Min älskade katt.
Hon mår så bra av att vara här efter en vinter innomhus, och jag tror vi är ganska lika där. Hon springer runt som världens lyckligaste katt och pratar med mig nu som då. Då hon inte är utomhus springer hon av och an i huset och hoppar upp på bord och soffor. Vi har varit bästisar sen jag fyllde 8 och jag läser henne som en bok. Hon är mest bekväm och van med mig och när vi är på tuman hand kan hon vara precis som hon vill. Det, i kombination med att hon är på sin favoritplats resulterar i en så lycklig katt och det känns bra att ta igen lite tid som vi gått miste om när vi är särbo.
Annars om dagarna har jag har sovit rätt länge, lyssnat på p3:s musikdokumentär om Oskar Linnros m.m, jobbat lite, målat på terassen, kämpat och dragit ut gamla cyklarna ur lidret och cyklat ut på smala guppiga vägar i skogen och allt sådant jag kommit på. Kravlösa saker som jag mår bra av. Igår kom pappa hit och åt med mig, och så for vi på en cykeltur. Har även skärt ner på sociala medier pånytt. Så mycket skönare att vara utan, speciellt när man är här, men överallt egentligen. Avskyr egentligen sociala medier, men det hör till ett annat inlägg.
På kvällarna har vi gått i bastun, spelat spel, druckit prosecco, sett solnedgången, eldat i spisen med mera. Har verkligen välkomnat sommaren på bästa sätt genom att göra somriga saker som att gå kvällstid utomhus i dimman med bara pyjamas och borsta tänderna på gräset och att äta frukost på bryggan till musik av Monica Zetterlund och att kissa med utsikt - finns inget somrigare än det.
Idag vaknar vi av att träden vajar av blåsten och att katten springer av och an i huset pågrund av det. Ska på ett födelsedagskalas idag och innan dess hem till stan och städa lite inför mitt eget, men alla saker och katten lämnar här. Före det ska jag låta henne springa av sig ordentligt utomhus, och jag själv cykla av mig. Förundras över hur mycket jag gillar att ha det här stället som bas.
En sommarvisa med sol och blomdoft i melodin
Hinner knappt stiga upp ur sängen innan det är mörkt igen. Då kan man sitta och redigera grönblåa somriga bilder och längta efter ljus. Passar förvånansvärt bra att lyssna på Feliz Navidad när man går igenom bilder från juli, som igår när vi julfestade till Sommaren är kort.
Idag är det lördag men känns som söndag, andra veckan i rad. Läser på tent, bildstorlekar och liknande. Kan inte ens förstå att det fanns en tid då man hade t.ex kemi och fysikprov. Saknar inte känslan av meningslöshet jag alltid kände då. Att investera sin energi på någontig man inte skulle få ut något av.
sommarn snurrar fort
Mellanlandade på villan några nätter efter en vecka till sjöss. Badat bastu, simmat, kört vattenskoter, vaknat 12, kört båt, rökt fisk, solat osv..
Inatt far jag igen.
En kväll i juni
Hanna tog några bilder på mig i måndags. Vi sov över på villan med Emmi och hade ett väldigt mysigt dygn. Jeansjackan ni ser på bilderna köpte jag från Monki på min och Jessicas sverigeresa. Den kommer nog hänga med mig länge känner jag. Förresten älskar jag känslan och färgen i dehär bilderna.
I skrivande stund sitter jag vid min stationära Mac för första gången på flera veckor. Är väldigt lite hemma och minns inte ens när jag senast sov i min egen säng. Jag lever i en väska känns det som, eller egentligen är det bakluckan i min bil som blivit garderob. Med undantag för midsommaraftonen har jag jobbat 10 dagar i rad, men snaart blir jag lite ledig. Efter morgondagens skift väntar en händelserik helg med Postrodden, examensfest, konfirmation och pendlande hit och dit.