VINTERN RASAT UT BLAND VÅRA FJÄLLAR

Skrivet av Anna Betlehem 07.05.2019 | 0 Kommentarer

Stämningsmusik som ni kan lyssna på när ni läser det här inlägget.

Ja eller den här då. Låtom oss backa bandet till förra veckan. Vad gjorde vi nu då på vappen i år? Jo jag ska berätta för er att

Jag vaknade upp till den sista dagen av april och var helt ledig. Fast egentligen inte. Jag hade saker att göra. Ganska viktiga saker. Lars också. När vi (jag) hade ödat några timmar i onödan gick vi över till närmsta sushiställe och åt lunch. En stressig lunch. En "ush va ja sku måst hem och fix allt klart nu, hur ska jag hinn me allt" lunch. Sen skyndade vi oss hem efter att ha slängt i oss några sushibitar. Jag avklarade allt som skulle göras och lade mig sen på sängkanten och andades djupt djuuupt en stund. Och så ringde det passligt på dörren och där började Vappen på riktigt. Packade snabbt min Kånken med skumppa och studentmössa, drog på halaren och for iväg - fortfarande lite skakis och stressad men försökte mjukt övergå i festmode. Så var vi då på blötpicknick en stund. Med fin utsikt. Och därifrån sen vidare mot Havis Amanda. För att få lägga på studentmössorna och öppna skumppaflaskorna. Här var det bra.Wehooo. Man kan nästan höra ljudet av bilden nedan. Och efter att Havis Amanda och alla andra fått studentmössorna på huvudet yrade alla runt åt olika håll. Vi försökte hålla reda på varandra och styra mot domkyrkan och senatstorget. Möta upp resten av gänget.

Så vi satte oss ner på torget och drack upp skumppan. Väntade på kompisarna och försökte ta det lugnt trots att alla var lite yra och kände att vi hade brådis till alla fester och ställen. Att sitta där på torget i en ring bland en massa andra studentmöss-beklädda människor och känna av energin där var en av de bästa stunderna på vappen. Som att det var precis där man ville vara precis då. Till slut styrde vi kosan mot Kronohagen där resten av kompisarna höll till. Drack gurksmakande öl, hoppade mellan alla bekanta för att hinna prata och hade det gott.Vid något skede var vi några som for och kikade in på en annan fest för att hälsa på några vänner men återvände sen tillbaka till den ursprungliga efter att vi var klara där. När vi hade kommit tillbaka for vi direkt vidare ut och dansa. Och dansade, det gjorde vi massvis. Lasse var supertaggad på att dansa vilket i sin tur fick igång min dansfeelis, och resten av schacki var också med. Längesen man dansat genom så många låtar under en kväll. Det var så roligt, också bland de bästa stunderna under hela vappen.Sen när vi var urtrötta och genomsvettiga dansade vi lite till för att vi inte kunde förmå oss fara hem, men till slut var vi tvungna att ändå acceptera att vi fysiskt inte orkade mera, så tog en ballong (i taket på baren hängde hundratals ballonger så på vägen ut kunde man ta med sig en hem) och promenerade hem bland skräpfyllda parker och fulla människor. Morgonen efter, på 1 maj, vaknade vi upp mycket senare än jag hade velat. Tror jag har lite svårt att acceptera 1 maj tröttheten eftersom att den dagen ska vara så glad och händelserik och somrig. Ett välkomnande av sommaren. Känns så dumt att sova bort det. Så jag skuttade upp ur sängen direkt, klädde på mig min färggladaste klänning och var färdig direkt. Lars lämnade hemma en stund till medan jag trampade iväg på hans svarta cykel - den som är för stor för mig.

Vi syns sen! sa vi. Och så kom jag inom några minuter fram till parken där vi skulle ha picknick. Och den picknicken var inte bara en picknick, den var också ett farväl eftersom Elin efter några timmar skulle iväg på en lång resa. Vi lyssnade på svensk somrig musik, njöt av det perfekta 1 maj vädret och kikade på båtarna som flöt förbi. Här peakade nog dagen tror jag för efter det här påmindes min kropp om den långa gårdagen och natten och jag dippade lite. Vi cyklade iallafall iväg mera mot centrum efter några timmars parkhäng. Vi skulle möta upp Lars vid domkyrkan. Där åt vi sommarens första bollglass, på trappan, och duckade för måsarna. I takt med energin började vädret också lite dimpa här.

Men vi gav inte upp utan fortsatte ihärdigt. Gick till stranden och satt där en stund. Lyssnade på musiken, kikade på alla dansanta människor runtomkring ända tills det blev alldeles för kallt. Här var förmiddagens väder som bortblåst. Vi gick mera in mot centrum i hopp om att få tillbaka lite värme. På vägen vek Lasse av hemåt för att lägga sig under täcket. Simon fick dock, på något magiskt sätt, med mig på ett glas till. Ett sista glas. Då var jag redan så pass trött och obenägen att festa mera så jag tog ett glas rött eftersom det känns mera som mysdricka och mindre som festdricka. Och inte helt fel var det heller. Också svårt att vara på dåligt humör med Simon eftersom han är så energisk och gla'. Vi pratade lite. Träffade lite nya kompisar. En gammal kompis kom och anslöt sig. Vi spelade ett sällskapsspel. När nästan vi alla satt och sov bestämde vi oss för att ge upp, så då kramades vi hejdå. Jag gick hem i regnet och lade mig sen bakom en varm rygg efter jag kommit in. Och det var den vappen. Många olika tillstånd hann vi med vad gäller humör, energi och feelis.

Överlag var det en fin vapp. Jag kommer minnas 15:00 ljuset på valborgseftermiddagen då allting började, skojiga feelisen vid Havis Amanda efter att alla hade fått på mössorna, stunden vid senatstorget när vi satt och pratade och njöt av varandras sällskap, kvällen på dansgolvet och hur roligt vi hade där samt den soliga cykelturen och picnicken på 1 maj. Nog är det en av de bästa högtiderna det här! Blir spännande att se vad man gör nästa år.