Min relation med mat genom åren

Skrivet av Anna Liljekvist 21.09.2020 | 2 Kommentarer

Varning! Detta inlägg innehåller ämnet mat och beteende kring mat.

Börjar veckan med ett tungt ämne. Eller ja tyngre antar jag. Sen jag delat med mig om min hälsoresa har en del människor frågat "Anna hur mår du egentligen?" och ifrågasatt min relation med mat och hur hälsosam/ohälsosam den är.  Vilket ju är toppen på sätt och vis. Bra att folk snappar upp om något ändras och det som kan vara farligt om det går snett. Men jag tänkte berätta att jag mår helt fantastiskt faktiskt. Och här är varför (och saker som irriterar mej lite också).

För lite backstory kan jag berätta att jag för 4 år sedan tränade regelbundet, ungefär 5 gånger i veckan, och till mina kompisar var jag nog den sportiga. Sen fick jag knäproblem allt blev till skit och nu i 4 år har mitt enda marathon var på  Netflix. End of backstory.

Så efter min episod där under 2016 var mat min tröst. Jag var arg, ledsen och jag kunde inte hantera att hela min vardag förändrades. Inte för att jag själv ville ändra på den utan för att det bara blev så. Som ni kanske förstår började min kropp ändras i rask takt samtidigt som jag plåstrade om såren med chips och allt möjligt gott. Här kommer också det som faktiskt irriterar mig. Ingen frågade hur jag mådde då. Om min relation till mat eller om jag var ohälsosam. Jag mådde pissdåligt. Jag blev obekväm bara någon såg på mig och utan att ens prata om någon gav mig en kram eller pröva kläder.

Minns så klart vi pratade om kroppsformer och självbild i skolan och jag hade ett mega breakdown. Är annars inte typen som är känslosam bland folk. Om det händer är det nog kris. Och där och då var det kris. Så inge vidare hälsosamt.

Efter den dippen byggde jag upp mitt liv sakta men säkert igen. Jag ville inte gå igenom jorden då någon tittade på mig och klarade av att shoppa kläder igen. Men nästa steg var igen att jag fick ångest av precis allt jag åt. Jag gick igenom perioder då jag åt "hälsosammare" och andra gånger åt jag allt som kom i min väg. Ingen skillnad vilken period jag var i, så var det verkligen tufft var och varannan dag. Inge vidare hälsosamt, men ingen undrade hur det gick i livet.

Så kommer vi till i år då. Jag bestämde mig för att det var dags att ändra på något. Jag var trött på att alltid känna mig trött och ostabil och var redo att bli mig själv igen. Så jag hoppade på min diet och ändrade mina matvanor totalt. Det jag lärde mig var

1. Att äta hälsosam näringsrik mat.
2. Det finns inget man inte kan/borde äta
3. Livet händer ibland och det är okej me chips, godis och allt det goda, men inte varje dag. Man behöver inte heller må dåligt om livet kommer emellan
4. Jag är värd att ta hand om mig själv och att ta mig den tiden för att göra saker jag mår bra av.

-> jag får frågor av flera personer hur jag mår, om jag verkligen är hälsosam, om det här är smart av mig och att jag borde bara älska mig själv som jag är. Nu då jag själv skulle säga att jag har den hälsosammaste relationen med mat på väldigt länge. Det är väl så att det är svårt att veta vad någon annan går igenom om man inte frågar eller vet. Fast jag delar med mig av mitt liv både här och på Instagram så är det ju så att man väljer vad som syns och vilka delar av livet man visar.

Då jag inte var på topp var jag verkligen inte redo för att dela om mitt mående med någon annan och speciellt inte med Instagram. Men till alla som undrar tänkte jag berätta att jag mår bra, bättre än på länge faktiskt. Tackar som frågar.