måndag 11 juni 2018 - 05:00

Kampen om Guldägget - Att bli förälder är ett privilegium

Jag har inte bloggat på en tid...  kunde visst ha dokumenterat allt ifrån härligt hårt trädgårdsarbete och långrandig lägenhetsrenovering...  till ett vårvarmt Stockholmsbesök med intressant kurs och en underbar tjejhelg i Vasa med barndomskompisar ... eller varför inte våndan och spänningen när ett enmansföretag föds?  

Men sen kändes det ett tag som om hela det här crazy flytt-året bakom oss plötsligt tornade upp sej och föll framåt. Luften gick ur mej lite grann. Jag insåg att det var dags att tillåta sej att ta ett steg tillbaka och betrakta. Ta ny fart.

Men i början av maj såg jag också en jäkligt naken film...  och visste redan då att jag ville skriva nåt om det nångång... 

Dokumentären handlade om vilket privilegium och mirakel det ändå är att få bli förälder. Och beskriver i detalj hur det är att gå igenom en IVF-behandling. Kameran var till och med med in på toa när gravitidtetstestet togs... för att inte tala om att den dokumenterade vad som händer i alla hemliga rum på ivf-kliniken.  Men det allra mest nakna och brutala som porträtterades var känslorna och tankarna hos paret. Hoppet och hopplösheten. Sorg och tvivel. Men också kämpaanda, kärlek och tvåsamhet. 

Fy tusan vad det gjorde ont att se , trots att det nu är mer än tio år sedan man själv befann sej i den helveteskarusellen!

Att få barn är en mänsklig drift. Kan man jämföra det med behovet av att andas eller att äta?

-Ja, i varje fall känns det så just då när man kämpar och inte lyckas. Då känns det verkligen som om man har en sjukdom - som alla borde ha rätt att få hjälp med. 

fullsizeoutput 99f0Ett första efterlängtat bebis porträtt. Japan år 2005

 

Inte mycket verkar ha förändrats under de senaste tjugo åren. Trots att det nu finns över 6 miljoner människor som har kommit till världen med hjälp av reproduktionsteknologi och man räknar med att vart sjätte par (globalt) har problem med att bli gravida på naturlig väg. Trots att den medicinska vetenskapen gällande själva ART(assisted reproductive technology) och den stödjande farmakologin helt säkert har utvecklats en hel del. 

-Det är fortfarande en sjuttons jobbig grej att gå igenom inte bara fysiologiskt utan också emotionellt. ... Och mera ordnat psykologiskt stöd för paren som genomgår sådan behandling verkar fortfarande vara ganska så OFF FOCUS. 

Jag skulle så gärna vilja vara med och ändra på det i framtiden... skapa en fysisk mötesplats här i Vasa ,där man kan känna sej trygg och fri att dela sina upplevelser med andra i en liknande situation. Och där man samtidigt skulle jobba med stresshantering, som vore SÅ viktigt just i det sammanhanget för att behålla välbefinnandet under tiden      -It´s on my bucket list! 

 

Vill du skapa större förståelse för någon du känner som genomgår (eller har genomgått) ART - eller om du själv har den erfarenheten och behöver få känna att du inte är ensam...  sök upp och kolla in den långa dokumentären i tio delar : 

fullsizeoutput 99eb