Nyheter om jordbävning väcker känslor av overklig verklighet

måndag 18 juni 2018 - 11:59 | 0 Kommentarer

Vaknade till nyheten om jordbävning i mina gamla hemtrakter.  Ett kraftigt skalv i Ibaraki - Takatsuki  mellan Stor-Osaka och den gamla huvudstaden Kyoto i Kansai, Japan vid 8-tiden på morgonen japansk tid. Magnitud: 6.1 på richter-skalan.

Just i morse skrev min vän Nobuko som bor i Kyoto, till mej på facebook :


"Tack, Carmela... Vi är alla oskadda. Iori kände sej inte frisk i morse så han stannade hemma från skolan och Utao antar jag att just hade kommit fram till sitt jobb nära Kinkakuji * (*Guld templet i Kyoto). Jag själv var på väg till busshållplatsen nära oss när jag hörde bergen och Moder jord ryta.

-Det tog ändå några ögonblick innan jag förstod att det var en jordbävning. En skolpojke i lägre tonåren som befann sej på gatan nära mej, rusade fram och ropade nånting som jag inte kunde uppfatta. Hans ansikte var alldeles stelt och kritvitt. Jag försökte tala lugnande med honom och bad honom gå hem igen, istället för att fortsätta till skolan. Alla skolor i Kyoto är ändå stängda i sådana här situationer.

Jag själv var ju inte så hemskt mycket äldre än den här pojken, när jag bodde i Kobe och upplevde den Stora Hanshin -jordbävningen 1995. Jag visste ju vad den här situationen innebär... men för honom.... !!!!

Shotaro skulle ha varit på jobbresa till Tokyo idag , mer eftersom alla tåg blev inställda efter kl. 08 gick han tillbaka hem och stannar med Iori-kun idag. Vi är fortfarande på helspänn här. Vi vet ju inte om det kommer mer. Ibland är det ju bara början... I vilket fall som helst är vi ok här nu. Mina vänner i Osaka har fått mycket förstört hemma, men jag vet inga detaljer än.

Jag oroar mej för alla utländska turister- det är så många av dem här i Kansai och Kyoto just nu. Jag gissar att det känns extra obehagligt för dem. Vi har redan haft 16 mindre efterskalv sen i morse"

 

fullsizeoutput 9a0b

 (Bilden ifr.  Japan times) 

 

En välbekant känsla av overklig verklighet infinner sej. Liknande de förnimmelser man brukade ha när tyfoner ofta drog in över kuststaden Kobe om sensommaren. Det knöt sej i magen.  

Den upplevelsen att man inget annat kan göra än att "vara och vänta"...  eftersom människan efter många tusen år på jorden inte ännu heller kan kontrollera naturen som hon vill. 

Vi kom till Japan bara några år efter den stora Hanshin jordbävningen som drabbade Kobe 1995.  Delar av stan var helt nya och andra var ännu under uppbyggnad.  Upplevelserna av katastrofen  fanns ännu i färskt minne bland lokalinnevånarna,  och vi tog del av många rörande historier - inte bara om död och elände,  utan om laganda och medmänsklig hjälpsamhet och omsorg.  Många gånger tröstades jag av fraser som " de  stora jordbävningarna kommer bara med ett visst antal års mellanrum... ni kan känna er säkra här nu".

Många gånger fascinerades jag av hur lugnt och tyst man i Japan både relaterade till och reagerade på stora naturkatastrofer. En del av livet. En acceptans som tycks vara nedärvd i otaliga generationer. Ett sätt att överleva.

Vi stannade dock i så fall för länge i landet som ligger vid "the ring of fire" , och i mars 2011  upplevde vi själva megajordbävningen i östra Japan som blev känd ute i världen främst på grund av den efterföljande tsunamin och kärnkraftsexplosionerna i Tjernobyl-format.  För vår del var det strålningsrisken som fick oss att lämna landet för en tid - själva jodbävningen kändes förståss inte så  mycket i Kansai hundratals km från epicentrum.  Men åter igen... lokalbefolkningens sätt att tyst och sammanbitet göra allt som kunde göras i den givna situationen -både fascinerade och imponerade på oss. Hela landet hade sorg och det var definitivt katastrofläge. Snabba insamlingar och mänskor som tog ledigt från sina jobb för att -så fort det tilläts av myndigheter - volontära genom  röjningsarbeten eller rent humanitär hjälp . 

Jag ska inte sticka under stol med att jag också var oroad för eventuella nya skalv, under hela det följande året då vi fortfarande bodde kvar.  Jag sov inte utan att lämna skjutdörrarna till terassen på tolfte våningen öppna och olåsta. Ryggsäckarna med vatten,  förnödenheter, extra kläder och skor fanns alltid redo under sängarna hemma hos oss.

De japanska öarna hade flyttats flera meter i och med Tohoku -skalvet...   och Osaka-området  ( i princip ihopvuxen med vår hemort; Kobe) är en plats där flera olika olika kontinentalplattor möts.  Ingen kunde veta exalt hur spänningarna i området hade förändrats i och med det som hade hänt under havet vid Tohoku. 

Och ändå är jag till hundra procent säker på... att om man måste genomleva en stor jordbävning så är Japan det rätta stället. Ingen annanstans på jorden vet man så mycket om hur man bygger skalvsäkert. Det är en kunskap som är livsviktig i ett land med 125 millioner innevånare - på en bergig  yta som inte är större än Finland. 

 

IMG 4676

fullsizeoutput 9a09Kitano tenmangu, Kyoto

Foto: Nobuko Hamamoto

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar