torsdag 7 juni 2018 - 13:25

Att landa i Finland (utan säkerhetsbälte)

 

 

fullsizeoutput 8dab 

Det är nu på dagen ett år sen vi damp ner här i Vasa...  Efter en sista lång resa från Jakarta med omväg via Doha och till Helsingfors . Med barn, hund och en skräckslagen indonesisk katt i bagaget.

 -Men att "landa" i vardagen har tagit mycket längre tid. Och fortfarande känns det lite som att vara utan säkerhetsbälte. Osäkert.

Vilken tur att man var van med ett vardagskaos. I Indonesien var ju oordning mera en regel än ett enstaka undantag.  

Vilken tur att man hade stålsatt sej inför saknaden av de mänskor som vi fäst oss vid under de senaste sex åren, som blivit lite som en "extra familj" och som blev kvar i "the big durian" (Jakartas passande smeknamn).

fullsizeoutput 986bTHE BIG DURIAN

Jag saknar vår "Jakarta-familj" ännu idag... allt som oftast. Det fanns alltid så mycket intressant att diskutera med mänskor från en annan kultur och bakgrund. De lärde oss så mycket. Om olika sätt att se på livet - på människan och på samhället.

Men det största är ju ändå att vi alla- utifrån våra olika perspektiv- har samma mål:  Att få vara lyckliga. Ett minskat lidande . Att leva väl. 

 

fullsizeoutput 8dbb

 

 

Det var också tur att vi redan hade räknat med att nystarten skulle ske i ett ofärdigt byggkaos.  -Det hade gått upp för oss så sent som i april 2017, när vi just skulle till att börja packa ihop vårt liv i Jakarta... 

fullsizeoutput 99d3...att ett påbörjat bygge som ser ut så här ...

.

 fullsizeoutput 99d6

..inte kan förvandlas till det här.... på bara en månad (som experterna lovade) .

 

-Nej, det tog alltså ett extra halvår för det nya gårdshuset (där jag har tänkt ha min verksamhet i framtiden)  att bli klart och ett helt år för att få den leriga trädgården i någorlunda njutbart skick. Lerhögarna låg nämligen kvar tills just före den första snön föll.  

Bilden alledeles ovanför är däremot tagen idag. Med tiden fixar man allt. Gräset gror (i fläckiga plättar) . Äppelträden har redan blommat. 

Och jag har slösat ännu en solig söndag på att slutligen gräva min 20 meter långa och slingrande grusgång fram till syrenbersån. 

Nån sa visst att det är vägen som egentligen är målet. 

 

fullsizeoutput 99d9 

När jag nu ser tillbaka på året som gått, så inser jag plötsligt  att tiden har rusat helt gränslöst.  Idag fattar jag inte hur vi har orkat...  riva upp,  ordna om och lagt tillrätta igen.  

Livet. Glädjen. Rutinerna. Vardagsmödorna. Samtalen runt matbordet. Skrattet.  Kivandet. Familjens  dåliga insider -skämt. Tryggheten. Kärleken. Omsorgen. 

-Tänk att vi orkade genomleva en så stor livsförändring. Att komma tillbaka hem.

 

Till det yttre börjar alltså saker och ting falla på plats nu... huset vi flyttade till är nästan färdigt renoverat (helt klart blir ett gammalt hus aldrig!).  Trädgårdsplanen jag ritade för ett par år sen är nu i varje fall på G (och man har lärt sej både att så gräs, dränera , skotta grus och lägga ner tonvis med dekorsten).  Lägenheten vi renoverar samtidigt och på sidan om vårt eget husprojekt , den är också i alla fall väl på G....  

Jag har dessutom fortbildat mej under hela det gångna året vid sidan om allt renoveringsjobb och jonglerandet med den nya vardagen -och fortsätter som bäst med det.  Jag läser teori.  Jag tränar mycket själv. -Mindfulness alltså!

Jag har företagsplanerat  och registrerat mitt eget företag nu i vår -eftersom allt jag vill är att hjälpa mänskor att må bättre än bara vara "OK"  - eller ännu hellre att de ska hitta nyckeln till sin egen förmåga till läkning och till lycka.  

Självhjälp är ett viktigt komplement till vård,  och det finns BRA redskap som bidrar till välmående och hälsa som ofta ignoreras i väst idag. Ignoreras både av vårdtagare och vårdgivare. Läkning ska helst vara en "quick fix" som man får av någon annan.

"Gör mej mindre stressad! Hjälp mej att sova! Ta bort min oro! Minska min smärta! Gör mej alert- nej förresten...  smartast i stan! Gör så att jag presterar. Fokuserar. "

 

Jag vill att mänskan ska få ÄGA... både självtillit och självkontroll.

Vara fri... i sin insikt om att man kan göra SÅ mycket själv för att förbättra eller behålla sin livskvalitet.

Vara mindre stressad. Mera närvarande i sitt eget liv. En huvudaktör. Stå vid rodret. 

Tillfreds med det som är. För då blir man också mera kreativ -och produktiv.

Med Balans mellan driv- ,  och lugn- och ro -systemen uppe i knoppen.

 

Din hjärna är föränderlig. Mycket mera formbar än du anar. Du kan visst repa nya spår.  Du har flera val än du kan tro, när det gäller hur du handskas med  problem, ser på livet, uppfattar och förstår dej själv och dina medmänskor. 

 

Min egen Mindfulnessträning har säkerligen också hjälpt mej att klara turbulensen under det senaste året utan att jag blivit spritt språngande galen.

Och så NATUREN - HAVET... här i Österbotten. En helt enorm kraftkälla för mej.  

 

Så...summa sumarum, våren 2018...  

Den sonen som följde med oss hem har nu gått klart sitt första läsår i en finlandssvensk skola och funnit sej väl tillrätta i Vasa. Fått kompisar. Är nöjd.  Det känns tryggt och bra att kunna sända honom tillbaka till samma plats och samma lärare nästa termin. Inget nytt och främmande den här gången. 

 fullsizeoutput 99e1

 

Maken i sin tur har hunnit bli både uttråkad...  och stimulerad - av en mera kreativ fritid. -Vi gillar nog egentligen att "vara med hus", trots allt extra jobb i början. 

Så här långt har väl det  mesta gått enligt våra förväntningar. 

Jag har såvitt bekantat mej med det finlandssvenska samhället igen och märker att jag reflekterar både mera och mindre över "vem är jag" i den här soppan som är Sanningen & Livet.  Jag har nu råkat få med mej lite kryddor härifrån och därifrån,  och jag känner mej (oftast) okey med att vara en konstig figur som varken beter mej som "en riktig" finlandssvensk eller  en "äkta" ålänning eller något annat väl definierbart heller för den delen.  Jag kommer kanske aldrig att passa in helt i en enda  socio- kulturell mall igen.  Så jag får gå min egen väg. 

Ibland tror jag att det här är jobbigare för folk runtomkring en...  det att behöva handskas med en mänska utan skarpa kanter och utan en tydlig österbottnisk dialekt. En som jobbar häcken av sej (men hittills utan lönekuvert). En som inte satt på sej säkerhetsbältet för att delta i Prestationsracet. 

Min absolut största reflektion efter ett år i Finland är att det i dag handlar mycket mera om YTTRE prestation i samhället  (socialt,ekonomiskt,akademiskt) än vad det gjorde för tjugo år sen när jag var här sist.  Det leder till stress, utbrändhet och en ständig känsla av att ingenting är gott nog. Det leder till att en del mänskor inte väljer med varken hjärta eller hjärna vad de vill fylla sina liv med. Både  vuxna och ungdomar som står på gränsen till vuxenlivet.

Inte så nyttigt för folkhälsan. Inte heller produktivt i längden.

För kommer nån ihåg hur det gick i fablernas värld... då när sköldpaddan och haren skulle tävla?  

-Om det går för fort så tappar man fokus. 

 

 

 

 

 

 

 

lördag 17 februari 2018 - 20:48

En bit Vasa-histora på Pop up Loppis...

Började den här soliga februari-lördagen med en liten avstickare till Pop up Loppis på Royal Wasa. Det var en kompis som tipsade om att de skulle sälja bort gammalt hotell-silver...  -Jag måste  erkänna att jag har noll pejl på vad som egentligen händer i stan på helgerna än så länge.

-Så...-Tack fina Johanna , för tipset och guidningen!  

I Japan brukade jag nämligen ofta njuta av The 4th Sunday Fleamarket vid vår närmsta helgedom (Gokoku jinja vid Shinohara Kitamachi)...  Ja, man ordnade faktiskt antikmarknad utanför  "Shinto kyrkan" en gång i månaden.  Där träffade man alltid på bekanta och efter ett antal år i landet kunde man till och med identifiera och värdera många av de gamla föremålen som fanns där.   Min äkta hälft undrade dock oftast "vad det var för skräp jag släpade hem denna gången ? " ...  

Men hör och häpna... det finns grejer från den tiden som jag nyligen sett att värderas rätt  högt  i TV 4 ´s antikvitetsprogram "Bytt är bytt" .  Det finns tydligen samlare i Skandinavien som gillar japanskt. ;)  Så allt man köper på loppis är då inte bara skrot.

 fullsizeoutput 9397

 

Nåja... just idag var jag mest på jakt efter redskap som man verkligen kan använda.  Vi ångade förbi raderna av kläder och nyare prylar för att ägna en god stund åt att gräva i gamla, bortglömda besticklådor. Kanske hade det funnits mera av intresse om man sett sej omkring, men vi hade inte så mycket tid.  Jag håller på med ännu ett renoveringsprojekt nu.  Tiden räcker inte till. 

Svarta och repiga, men vacker retro design...  vi plockade på oss både fiskbestick och annat smått och gott-utan att veta om det ens vore möjligt att fixa upp våra "fynd" till användarstandard.  Men det blev helt ok, som ni ska få se senare.

 

 

fullsizeoutput 9389

fullsizeoutput 938b

fullsizeoutput 938e

 

Resten av dagen har gått åt till renoveringsarbete.  För...ja,  vi är redan där igen :   Vi har ett nytt hem att förnya -fastän inte till oss själva.  

Jag gillar verkligen att måla... Färger (eller icke-färger) säger så mycket och de påverkar både humör och känslan/ rymden i ett rum.  Det blev ett mjukt, ljust och fräscht vardagsrum denna lördagseftermiddag, i lägenheten som vi snart ska sälja.  

fullsizeoutput 90e9

 

Nu ikväll, efter att vi kom hem igen, har jag prövat att polera en del av morgonens 50 cents fynd - och det ser riktigt bra ut så här långt.. -Jag tycker inte att graveringen "Central" -som antyder hotellets ursprungliga namn -stör alls... det är bara kuriosa -eller kalla det Vasa-historia om du vill. 

 

fullsizeoutput 9392

IMG 3983

fullsizeoutput 938c

 

söndag 17 december 2017 - 00:00

Byggstress & julstök

 resizedimage266260 fullsizeoutput 90ab

 

I god tid (tyckte vi) före Finlands-flytten hade vi hittat ett hus som kändes rätt.

Rätt plats, rätt trädgård, rätt känsla ( ni vet ... feelizen som bara kommer över en redan när man står innanför dörren).

Och det var inte heller svårt att föreställa sej vad man kunde förändra för att skapa en alldeles ny helhet som skulle passa just oss.

Vi behövde naturligtvis hjälp med vissa saker - men det fanns ändå en hel del som vi kunde fixa till själva. -Det tycker jag är viktigt för att hemmet ska få en personlig prägel, men det har också att göra med känslan av att man själv tar huset i besittning och gör det till sitt eget. Det gula skulle bli vitt. Sällskapsytorna skulle bli större och framför allt skulle huset bli mera praktiskt och funktionellt. 

 

 resizedimage238178 IMG 2397

 

Tanken var alltså att de saker som skulle utföras utav proffs skulle vara klara under våren 2017, i rätt god tid före nytt jobb, ny skola och en helt ny miljö skulle kräva sitt, i form av fokus och energi.
Jag såg ändå fram emot att kunna fortsätta med de DIY - projekt som påbörjades redan hösten 2015 när vi köpte huset. -I lagom doser.

Som många andra med erfarenhet av husbyggande också vittnar om, blev ingenting riktigt som vi tänkt oss. Det blev en total bygg-och renoverings-sommar (OCH höst) både för oss själva och för proffsen som nu i skrivande stund har haft ett år och sju månader på sej att göra klart. Senaste deadline var i början av december - men vi är inte riktigt i mål än.

Alla förseningar har väl egentligen varit både på gott och ont. -Jag har nämligen lärt mej massor i processen ... rappat, målat, borrat, sågat spikat, tapetserat, gjort trädgårdsplanering, grävt ner dränering, burit sten och planterat träd...
Jag är glad över att ständigt få vara kreativ, och kanske har allt fokus på att få hemmet i ordning också hjälpt mej att skingra en viss oro för en del annat som kan dyka upp när man flyttar familjen från ena sidan jordklotet till den andra?

Men just idag är jag bara så oändligt trött på all frustration, besvikelse väntan och otålighet. -Vi har ju sett fram emot att äntligen , äntligen kunna fira den "perfekta finlandssvenska julen" igen. Den med rätt ute-temperatur, rätt gran, rätt mat och i rätt stämning. Den utan tropisk hetta, utan IKEA-skinka och utan paraplydrink (för vad är glögg?!?) serverad av solkyssta tomtenissor i djup urringning, på Bali.

Och nu ...är vi är närapå där...
Världen är gnistrande vit och bara man hinner byggstäda i den nya gillestugan ,flytta in möbler, fixa julmat, baka, lyssna på julsånger, dekorera pepparkakshus, tvätta fönster,köpa julklappar, klä granen...  

 

 

resizedimage280210 fullsizeoutput 9066 

 

 

Jag övar på min Mindfulness och inser att det inte är läge för att fortsätta med att göra listor. Det är som det är -här och nu. För den yngre sonen är det viktigt med granen just idag -så vi tar bara den... Lägger på en spellista med julmusik, gör en kopp varm glögg och bestämmer oss för att 2017 ska granen kläs i guld, svart och rosa. Svart är stiligt, guld är festligt och rosa får stå för kärlek. Det är inte så trendigt i år - men vem bryr sej egentligen?  

 resizedimage800536 fullsizeoutput 9097