måndag 19 mars 2018 - 09:18

Barn som växer upp mellan olika världar - DEL 1

Jag har tidigare skirvit att mina barn är TCK´s -  det  vill säga "Third Culture Kids"

Eftersom jag har fått frågan om vad det begreppet egentligen innebär, tänkte jag ägna några blogginlägg åt att belysa barnens situation då familjen lever en tid som expatriarker.  

För familjer som funderar på nya -mer eller mindre temporära-  utmaningar i utlandet är det förståss också viktigt att tänka på hur flytten kan komma att påverka barnen och deras övergripande syn på -och tillhörighet i - världen. Hur länge man tänkt stanna utomlands, barnets ålder, personlighet och i vilken mån man kommer att försöka integrera dem i det lokala samhället dit man flyttar spelar också en viss roll för ifall barnet utvecklar klassiska  TCK- drag.

 

-En TCK  (Third Culture Kid) är en person som har tillbringat en signifikant del av uppväxtåren utanför någon av föräldrarnas egen kultur.  Barnet influeras av och skapar ett förhållande till alla kulturer hen utsätts för under de formbara åren - men utan att kunna ta till sej och deklarera någon av de här kulturerna som  " helt och fullt sin egen".  

För även om olika aspekter från de olika kulturerna  (både föräldrarnas och de övriga kulturer man levt i) har påverkat barnets livsåskådning, så är det istället känslan av tillhörighet / samhörighet  förknippad med andra personer som har liknande bakgrund och erfarenheter  som de själva,  som utgör de här barnens "egen" kultur.  - The Third Culture.

Till skillnad från immigranter brukar TCK´s någon gång förväntas återvända till det land där de har sitt medborgarskap och sin bakgrundskultur. 

 

"En  signifikant del av uppväxtåren" behöver inte alltid betyda under en väldigt lång tid, utan det kan också vara så att man exponeras för den tredje  kulturen under en extra viktig uvecklingsfas, som gör att man då lättare påverkas av sin flerkulturella omgivning. -Det är givetvis en stor skillnad på om barnet är t.ex. 0-4 år eller 11-14 år gammalt under utlandsvistelsen.  

 Man kan ju också fortsätta med att diskutera hur personer som från början har helt olika kulturell bakgrund kan hävda ett de utgör en alldeles egen kultur - när själva  ordet "kultur" hänvisar till en grupp mänskor som har samma levnaddsätt, seder och traditioner och kommer från ett likformigt samhälle ?!!

Jo, kanske är det en paradox, men man kan faktiskt trots olika ras, nationalitet, traditioner, religioner  eller uppväxtland/ -länder  finna väldigt många likeheter människor emellan - om man tillåter ordet kultur att i sin vidaste mening omfatta ett speciellt sätt att leva och som man delar med andra.   - i det här fallet delar man erfarenheten av att under uppväxten ha plockat med sej en mer eller mindre brokig väv av multinationella och multikulturella influenser för att forma sin egen identitet. 

-Även om utlandserfarenheterna också påverkar oss vuxna, så är det något helt annat eftersom vi ändå har tillbringat de mest formbara första 18 åren i en och samma kultur. Vår grundidentitet, vår syn på världen och på olika människor, samt hur vi hanterar relationer med andra har ju redan stadgats på den mest fundamentala nivån...  men så är ofta inte fallet med expatriarkens barn. Deras syn på livet har istället vuxit fram ur rötter i  en "tredje kultur" i vilken man ständigt utsätts för influenser från världens alla hörn.

 [embed width=480 height=270 class=left thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/19KsETnc-QI/hqdefault.jpg?r=3994]http://youtu.be/19KsETnc-QI[/embed]

Jag avslutar dagens inlägg med ett klipp från FN dags- firande vid barnens tidigare skola i Jakarta, Indonesien.  JIS är en internationell skola med 2 400 elever från 65 olika länder. Videon är inspelad vid ett av skolans lågstadiekampus.  -Att man inte kallar upp alla sextiofem nationer på scenen (och inte just Finland) , beror på att bara en del länder hade valt att göra egna uppträdanden. Vår son Jun, hade den här gången förmånen att medverka som en del av den rikssvenska gruppen.  Vid ca 4.40 min hör man konferencieren  ropa: "WE ARE PIE!"  (PIE= Pondok Indah Elementary).

- Som sagt... i en internationell miljö bleknar  (de i bland ohälsosamma)  nationalpatriotiska känslorna och om man är finne, svensk Asiat eller Europe´...  spelar då en mindre roll.  - Det blir istället mera påtagligt och verkligt att folk från all världens länder kan stå enade, likasinnade och lyckliga tillsammans. Vi har många olikheter - som vi naturligtvis kan och ska fira-  men det finns samtidigt  ännu flera likheter som länkar oss samman och bäddar för samarbete - för vi är alla människor.

Världsmedborgare.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

måndag 1 januari 2018 - 14:37

Gott Nytt 2018 - med liten "hint of Japanese "...

resizedimage800533 IMG 1429

Jag saknar som sagt Japan just den här dagen på året...  Nyårsdagen (och fram till 4 de januari)  är en tyst, stämningsfull och familjecentrerad högtidsdag, ollika alla andra i den uppgående solens land.  Den enda tiden på året då kommersen stillnar helt och man koncentrerar sej på att vara tillsammans, och enligt japansk tradition (och religion) , välkomna både kami (gudar) och förfäder, som man tror att kan hjälpa till med ens lycka och framgång under det nya året.  

Vid midnatt den 31 december ringer tempelklockorna 108 gånger ( en för varje mänsklig synd  enl. buddhistisk tradition ), och i hamnstaden Kobe, där vi bodde, hördes också de dova och ödesmättade signalerna -som nyårshälsningar med basröst - från samtliga fartyg som låg ute på redden i Kobe bay över nyåret.  Vid den här tiden äter ofta japanska familjer "nattamat" i form av långa bovetenudlar (=långt liv)  medan man inväntar Den Första Januari.  Den mest speciella, rituella och sofistikerade nyårsmaten kommer sedan,  under de följande dagarna. För den har man förberett länge -precis som vi ofta gör med delikatesserna på vårt julbord.

Tillsammans med nära och kära går japanerna på nyårsdagens morgon till någon helgedom och ber om "allt gott", och passar ofta på att dessutom få sej en nyårsförutsägelse - en slags spådom- som man hänger upp i träd eller på en ställning för att den ska tas upp "på agendan",  där ute i universum.  

resizedimage251188 fullsizeoutput 91ec

Framtidsförutsägelser "på strå"...

 

resizedimage8001066 fullsizeoutput 91ee

Kadomatsu - " Gate-Pine" , är Japans svar på vår dörrkrans... - Ni visste väl att vår traditionella julkrans också har en symbolisk mening ? -Nämligen: vintergrön= Tillväxt + ringform utan ände= Evigt liv

 

 

resizedimage8001066 fullsizeoutput 91f3

resizedimage800600 fullsizeoutput 91f3

 

Påminner mej annars gärna om Japan-tiden genom att ta fram nåt traditionellt som fått hänga med efter flytten från Kansai.   Jag är väldigt fascinerad av  de likheter som finns i till synes vitt skilda traditioner och ritualer hos olika folkslag... Oavsett om man är född i väst eller någonstans i öst. 

resizedimage252336 fullsizeoutput 91d4

Jag gjorde en nyårs-ikebana inspirerad av Kadomatsu (fastän en sådan ska bestå av tall och bambu - och jag valde knoppig amaryllis istället för tre bambustammar.) Kadomatsu kommer egentligen i par och placeras utomhus , på varsin sida om hemmets entre´.  Bambun växer rak och hög  = man kan då nå himlen med sina bekymmer, medan Tallen med sina spretiga barr är ett ställe som andar/gudomligheter trivs i. Har ni sett en drömfångare så fattar ni idén... 

resizedimage283212 fullsizeoutput 91be

Här är en  (strå dekoration)  i form av en sköldpadda.  Den symboliserar ett långt liv.  Shimekazari av olika slag använder man för att välkomna risguden Toshigami, som man tror att kommer på besök (med löften om lycka o god skörd) till nyår.   Till höger: En Kagami Mochi - dvs. en spegel-riskaka med japansk mandarin på toppen. Sägs symbolisera släktens/generationernas fortlevnad... då, nu och för alltid.   

resizedimage337485 fullsizeoutput 91d8

Hittade en gammal anteckning med tips om världens enklaste Nyårs arrangemang...  Bara en tallkvist och styvt guld/silverband. Det är min ikebanalärare; Kurimoto-Sensei, som har ritat bilden.

 

 

resizedimage413551 IMG 2

resizedimage415553 IMG 3737

 

Vi hade för övrigt bestämt oss för en mysig familje-middag hemma det här nyåret.  Vi åt gott, och ALLA i familjen bidrog med varsin rätt.  Vår elvaåring,  som gillar Micke Björklunds senaste kokbok, bidrog därför med något som han själv kallar "Lakrits pyttipanna" (" Micke´s Sweets",  s. 126-127) till dessert.  -Inget dåligt sätt att avsluta det gamla året på,  trots att anrättningen är svart som natten.  ;)  Vi avrundade med att spela familjespel fram till 03-snåret.  I Finland får man ju nämligen sova lääänge på nyårsdagen. 



 

onsdag 27 december 2017 - 10:00

Snart nyår - då tänker jag på Japan

resizedimage8001200 fullsizeoutput 9129 

Varför det?
Jo för att Nyårshelgen är den absolut viktigaste högtiden på hela året i Japan - och idag (28 december) är traditionellt den bästa dagen för att rigga upp nyårsdekorationerna i ett japanskt hem. Eftersom jag har samlat på mej en del typiskt japanskt så ska jag göra detsamma - fast kanske lite mer på mitt eget sätt.
Vi har bott i Japan under rätt så många år. -Jag brukar till och med säga att jag egentligen blev "riktigt vuxen" där, eftersom jag kom dit som 25 årig, ung mamma och flyttade bort först när jag närmade mej fyrtio. Jag älskade att upptäcka mystiken bakom japanska traditioner - och som den inredningsnörd jag är, föll jag dessutom pladask för enkelheten i japansk interiördesign. -Jag antar därför att det kommer att bli både ett och annat blogginlägg i framtiden, som handlar om just sånt.
I Japansk hemdekor tar man hänsyn till årstid och särskilda högtider, så det är ingen risk att man tröttnar på den samma gamla tavlan som hänger där dag ut och dag in, år ut och år in. Man byter frekvent både väggprydnad och interiört "skådebröd" .
Det brukar finnas en speciell plats; en slags inbyggd alkov där man placerar blomsterarrangemang och/ eller dekorationer som associerar till en årlig festival eller årstid. Den här platsen kallas Tokonoma.
Så här kunde vår Tokonoma se ut i Japan:

resizedimage254403 fullsizeoutput 2 

 

Allt sedan dess har jag drömt om att nångång kunna fixa till vår egen Tokonoma, i ett alldeles eget hus, här i Norden ... och nu har det äntligen blivit tid och rum för det. Så klart är den lite "Westernized", eftersom jag flyttat upp ytan avsedd att dekoreras från direkt golvnivå (vi sitter ju inte på knä framför tokonoma så som man gör ifall rummet är inrett med tatami, dvs. japanska stråmattor) . Istället fungerar två små japanska tansu (byråar) med minst hundra år på nacken som en focal point i vår japanska alkov.

 

resizedimage415657 fullsizeoutput 3

 

 Som jag redan skrev i början av inlägget, så är 28 december den bästa dagen att dekorera inför det japanska nyåret (siffran 8 är ett turnummer).  Däremot låter siffran nio (kyu) som  ordet "lida" på japanska, och siffran tjugonio  (nijukyu)  som "dubbel börda" - och det vill man ju inte ha under hela det kommande året, eller hur?  Inte heller är det ok att vara ute i sista minuten och förbereda nyåret den 31 december - för det anses också bringa otur . Man kallar det "ichiya kazari"  och menar då att man pyntar bara för syns skull och inte har ägnat tillräcklig möda för att förbereda högtiden så att det tillfreddställer shinto -gudarna.  

Så... ikväll ska jag ta fram och damma av mina japanska nyårsdekorationer - och hoppas kunna visa dem här inför nyårshelgen.   Kram och ha en fin fortsättning på mellandagarna så länge.

 

resizedimage365486 IMG 3183

måndag 25 december 2017 - 00:00

När juldagsmorgon glimmar...

resizedimage323431 fullsizeoutput 90ca3 

Julaftonen kom och gick. Med tända ljus i alla fönster, god mat, festfint hus med ett omslutande men vänligt mörker utanför, stämningsfull julkyrka och framför allt en dag när familjen hade tid att vara tillsammans. Tårarna triillade ett par gånger under julbönen i Brändö kyrka.Det var så längesen vi kunde gå till julkyrkan. Jag kände mej helt enkelt så tacksam över att vi får den här tiden på året för att ha det fint ihop. Och jag blev rörd av en del av det vi påmindes om.  -Att det finns människor som sitter ensamma jul efter jul efter jul...  Att det finns männsikor som har det så svårt av olika anledningar, så att they couldn´t care less ifall det är juletid eller ej...  Att det är viktigt att ta vara på varenda skön minut i livet just då när vi fångar den.  -Och naturligtvis var det de härliga gamla  julsångerna som fick mej att gråta litegrann... av glädje. Mina söner ser på varandra och himlar med ögonen men ler samtidigt, då de vet att deras mamma ofta lipar fastän hon inte är ledsen.  Och jag säger bara... att det är skönt och hälsosamt  att våga vara i kontakt med sina känslor.  Mindfulness- träningen fungerar bra också då det gäller den biten. Man lär sej att bli medveten om och iakta sina känslor i nuet och låta dem vara som de är utan att vara dömmande och analyserande eller försöka förtränga eller reglera dem alltför mycket. Man förtjänar att vara lite snäll och förstående mot sej själv också.

 

 

 

resizedimage721541 fullsizeoutput 2

 

 En annan sak som gjorde mej rörd och SÅ glad igår...  var ett enkelt och gammaldags julkort med anknytning till trakten. Det hade lagts i vår postlåda, och förmedlade en önskan om en härlig första jul i Vikinga. Avsändaren var familjen som ägde huset före oss. De bor fortfarande här i stan och jag gissar att de med visst intresse på avstånd har följt med de förändringar som gjorts här på gården under det senaste året.  Härligt att veta att det finns så omtänksamma och goa människor i vår ny-gamla hemstad. -Man får verkligen lust att bjuda in dem på glögg någondera dagen.  

 

resizedimage847510 fullsizeoutput 911b

 

 

 

 

lördag 23 december 2017 - 10:05

Äntligen jul !

 

Och SOM vi har längtat...  

Det var SÅ länge sen vi firade jul i Finland.  Och det ska erkännas att jag har längtat efter möjligheten att som omväxling  få tända en härligt sprakande brasa och kanske  kura under en skön filt på julaftonskvällen, istället för att -som tidigare år-  ta mej ett kvällsdopp i + 30 celcius grader, ofta med de galet falska tonerna från ett traditionellt indonesiskt bröllop skallande mellan husväggarna hemma i Jakarta,  eller på nån solvarm strand på Bali.  Det  är inget fel med en sådan set up  heller, men julstämningen blir nog inte densamma. Vad som skapar stämning har ju med tidigare erfarenheter och förväntningar att göra.

För mej sitter vissa minnen av jular från förr som berget i i hjärteroten.  Det är julaftonens tidiga morgontimmar då man tassade upp i mörkret i bara nattlinnet, för att se om där fanns en liten morgongåva under den glittrande granen, så som det brukade vara varje år. (Min kloka mor förstod sej verkligen på hur man byggde upp julens förväntan stegvis.)  Det är stämningen man kände när vi sjöng julsångerna i kyrkan, då spänningen steg till en närmast fysisk förnimmelse i magtrakten när man tänkte på vad jultomten skulle ha med sej i sin säck senare på kvällen (OM han skulle komma vill säga?!?).  Det är julmiddagen så som mamma gjorde den, där ALLT som både stora och små tyckte om fanns med. Det är glögg med mandel tillsammans med Kalle Anka på tv medan vi väntade på maten.  Det är julfint,  pyntat och sjuttiotalets klassiker;  änglaspelet i mässing tinge-lingar allt högre tills pappa får nog av det frenetiska plingandet och släcker ljusen.   Det är den sena kvällen när man  tar en promenad för att smälta julmaten och samtidigt beundra andra människors julfina fönster som lyser upp decembermörkret. 

resizedimage440330 fullsizeoutput 90d0

resizedimage301401 fullsizeoutput 90e0

Nybyggnadsprojektet blev klart i sista minuten, precis samma kväll som äldre sonen; P. kom hem från sin studiestad i Nederländerna.  Att få ha honom hemma ett litet tag och att dessutom slippa gå i byggrtankar, är det i särklass bästa med  den här julen. 

 

 - Nu städar och pyntar vi som bara den här i Vikinga. Pepparkakshuset som sönerna dekorerade tillsammans i går kväll står på hedersplats på piedestalen mitt i vardagsrummet.  Skinkan är klar för ugnen och Jansssons frestelesen med.  Laxen är gravad och sillen färdigt inlagd.  

 

resizedimage8001066 fullsizeoutput 910e 

 

En nyhet för i år är lackandet av paket.  Det ska vi göra ikväll samtidigt som vi skriver julrimmen.  Rim på klapparna är en tradition som barnens pappa fört med sej in i familjen.  Det är alltid lika roligt både att rimma och gissa. Ju sämre rim man levererar, ju roligare tycks det vara för alla de övriga .   Önskar er alla en underbart stämningsfull Dagen före Dopparedagen!

 

resizedimage8001066 fullsizeoutput 911d