Ett lyckat besök till Kuddnäs museum
På Kristi himmelsfärdsdag gjorde jag och barnen något jag pratat om i flera år: vi besökte Kuddnäs. Kuddnäs museum invigdes 1934 och har innan dess haft en hel del uppgifter och människor boende i sig, men mest känt är det för att Zacharias Topelius föddes och växte upp i huset. Kuddnäs finns ett (medellångt) stenkast från oss så det är riktigt pinsamt att erkänna att jag senast var inne i muséet för nio år sedan. Ni som läst bloggen ett tag vet att vi har som tradition att varje sensommar cykla till caféet och äta glass, men att äta glass och sedan cykla hem är inte riktigt samma sak som att besöka ett museum.
Kuddnäs har öppet sommartid varje dag i juni och juli kl 10-17 (förutom midsommarafton och midsommardagen då det är stängt), och varje dag i augusti kl 12-17.
Det är alltid lite spännande att ta med sig barn till museum med gamla saker. Men det gick bra! I uthuset fanns bland annat en häftig gammal brandvagn att spana på, men att det rejäla bakbordet i bagarstugan användes för både bakande och obduktioner eftersom Zacharias pappa var provinsialläkare höll jag tyst om.
Och när det var svårt för treåriga ben att stiga över tröskeln ner till stentrappan så höll storebror fint i handen.
Japp, där hänger han: sagofarbrorn, även känd som Zacharias Topelius. Tavlan är en kopia av Albert Edfelts målning som ingår i Helsingfors universitets samling.
Och där hänger bandet som jag har cirka tio närbilder på i telefonen. För de som inte genast förstår vad det är för ett band så är det ett broderat spjällband som hänger från spjället på kakelugnen. Spjällband är något som jag har länge haft på min lista över saker jag vill hitta på loppis men hittills har jakten varit fruktlös. Det här bandet måste ju ha livets vackraste hänge?!
Vi kan ju fortsätta på temat inredningsdetaljer-jag-såg-i-Kuddnäs-som-jag-vill-ha-i-mitt-eget-hem: ett sånt där litet metallställ att ställa i hörnet som eldgaffeln kan stå på. Praktiskt och snyggt.
Kuddnäs är inrett som ett borgarhem från 1800-talets första hälft, och det känns ju inte orimligt att också vårt hus (byggt 1863, bebott de första åren av en överstinna, placerat cirka trehundra meter fågelvägen från Kuddnäs) skulle ha kunnat ha sådana här inredningsdetaljer. Jag inreder ju inte vårt hem med enbart 1800-tals grejer men jag tycker om tanken att ha saker som som speglar de tidsåldrar vårt hus har funnits.
Den där gulliga tavlan! Skulle inte ha något emot att ha den hemma heller.
I sovrummet står en säng som det sägs att tsar Alexander I sov i när han besökte Nykarleby år 1819. (Han övernattade inte vid Kuddnäs utan vid ett hus vid torget, men sängen flyttades senare till Kuddnäs.)
Stänkmålade väggar. Så snyggt.
Kuddnäs genomgick en omfattande renovering för några år sedan och det märks t.ex. på att tillgängligheten är förbättrad inne i muséet så att man kan ta sig genom rummen på nedre våningen med rullstol. Utseendemässigt har muséet dock inte ändrats (om jag nu kommer ihåg rätt).
I köket stannade vi till länge och såg på de olika köksredskapen och funderade på vad de skulle användas till. Jag försökte få barnen fascinerade över att sockertoppen var över åttio år gammal, men barn och tidsuppfattning är ju lite sisådär som ni vet. De har en gammelfarmor som är långt över nittio, så hur skulle nu en så pass ung sockertopp intressera ens lite.
Här och där i muséet gömde sig myror, som till exempel här i stockväggen på väg uppför vindstrappan. Jakten på myrorna var så omtyckt av barnen! I nästan varje rum fanns det en myra på ett mer eller mindre tydligt gömställe och det gjorde förstås att orken bibehölls längre medan jag beundrade spjällband och sänghimmeln över tsar-sängen.
När man besöker Kuddnäs ska man inte missa trädgården. Lusthuset, där familjen sommartid firade alla namnsdagar, kan man kika in i genom glaset i ytterdörren. Och bakom boningshuset finns välkrattade grusgångar och flera blomsterrabatter. Och mellan trädgården på baksidan och åbranten finns en rejäl gräsplätt som lämpar sig fint för barn som har lite extra spring i benen som behöver springas ut.
Det var fortfarande vår i luften och tulpanstjälkarna bar endast på stängda knoppar. Nu har de säkert hunnit slå ut.
Står man vid lusthuset ser Kuddnäs ut så här. Så fint med den vita rappade fasaden, de mörka fönsterspröjsen och pelargoner på varje fönsterbräda.
Sen gick vi till det gula huset där sommarcaféet Café Emelie finns (det måste ju vara döpt efter Zacharias Topelius fru Emelie?!) och avslutade besöket med varsin glass. Såklart.
I café-byggnaden säljer Nykarleby hemslöjd sina produkter, vilket är allt mellan himmel och jord, eller som i det här fallet mellan örhängen och stickasockor. Elviras favorithund köpte vi därifrån för några år sedan.
Ett riktigt toppenbesök, rekommenderar er alla att besöka Kuddnäs i sommar.
Loppisköpta smycken till morsdagspresent
Strax innan morsdag såg jag ett kort videoklipp över att mammor inte vill ha blommor eller smycken till morsdagspresent. De vill hellre ha en städerska som sköter städandet i en vecka, någon som tar fotografier när mammorna umgås med sina barn eller en natt ensam vid ett lokalt hotell (bästa presenten!). Jag skulle ju inte tacka nej till en städerska, men inte tackar jag nej till smycken heller. Och det var tur det, för gissa vem som fick smycken i morsdagspresent (som hon valt ut själv)? Japp, denna mamma.
I morsdagspaketet i söndags gömde sig ett armband och ett halsband i brons från Kalevala. De som kan sin Kalevala-katalog ser att det här är en gammal kollektion. Så ja, jag har tvingat min man att köpa smycken åt mig från loppis haha.
Vi backar bandet lite. För några veckor sedan var jag till loppiset Fyndis i Smedsby. Bakom kassan fanns en repig Kalevala-ask. Jag min nöt tittade på asken, tog en bild och la tillbaka den utan att ens öppna det. Vem gör så?! Tydligen jag. Det är ju aldrig en garanti att ett smycke i en Kalevala-ask är ett Kalevala-smycke, men jag har ett Kalevala-halsband (med lapsikoru-berlocken) som har likadan kedja i silver så jag var ju ganska säker på att det var the real deal.
Eftersom jag inte ens öppnat asken och inte hade någon aning om hur de såg ut så googlade jag när jag kom hem. Och ångrade mig genast eftersom de ju verkligen är min typ av smycken. Sedan ångrade jag mig i fyra dagar och sedan berättade min man att han skulle till Vasa på något ärende och då gav jag honom grundliga instruktioner om vad jag önskade mig i morsdagspresent, vad Fyndis har för adress och för säkerhetsskull skickade jag bilden till honom så han nu säkert skulle hitta rätt. Och sen höll jag tummarna för att ingen annan hade hunnit köpa dem.
Tur för mig så lyckades min man både hitta till Fyndis och lokalisera Kalevala-asken.
Halsbandet är namnlöst men armbandet heter Aurinkoleijona.
Japp, det är mitt nya favorithalsband. Såklart. Jag börjar ha min beskärda del av Kalevala-halsband, men de känns klassiska och jag tycker om att bära finländsk design.
p.s. ingen får kommentera om att eventuella bad vibes från föregånde ägare kan sitta fast i smyckena. Jag tror inte på sånt. Dessutom måste man ju per automatik bara ha good vibes om man har matchande hals- och armband?! d.s.
Frukost vid Marimekko
I lördags var vi Sevendays-bloggare inbjudna till Marimekko i Vasa för ett mysigt frukostevent. Frukost och finsk design, är det kanske mina två favoritord som börjar på f? Ja, jag tror det. 
Linda på Marimekko började med att presentera min favoritdel av Marimekkos sortiment: de nya hållbara produkterna för hemmet som går under namnet Marimade. Marimades produktsortiment består bland annat av take away-muggar och matlådor gjorda i sulapac, tygpåsar sydda av överblivna tygbitar, och de där ytterst fotogeniska glasflaskorna med marimekkomönstrad sleeve i kork som väl alla har sett.
Och på tal om hållbarhet så kan jag ju på samma gång tipsa om Marimekkos preloved-hemsida där man kan både köpa och sälja Marimekko-produkter (om man bor i Finland). Förlåt alla er som följer mig på både bloggen och instagram, jag vet att jag tjatat om den här satsningen tidigare men jag gillar verkligen det här, helt rätt väg att gå.
En del av vårens och sommarens textilnyheter. På väsksidan fanns det nya Gratha-varianter och dessutom en mindre Gratha modell som heter Baby Gratha.
Jag använder ju min Marimekko-logokasse med mörkgrönt tryck varje dag men skulle inte tacka nej till att ha en orange unikko-väska som variation nu i sommar.
Det fanns en hel del färgglada kläder i sortimentet, men jag fastnade förstås framför de här klänningarna i mörkblått. Ska vi prova? Jamen det gör vi väl!
Det blev ju bra!
Som alla 90-talister när jag provar något a-linjeformat så tänker jag "fint, men det skulle vara bättre med ett bälte". Tur den här klänningen hade ett bälte. Och fickor! Den här modellen heter Iissat unikko. Materialet var riktigt mjukt och följsamt (60 % cupro (görs av rester från bomullsplanta) och 40 % viskos). Kändes som att den här klänningen skulle passa lika bra på ett bröllop som en vanlig dag på kontoret.
Jag kom inte hem med någon klänning men jag köpte däremot nyckelringen som jag spanat på i en evighet. Trots att jag samlade på nyckelringar när jag var liten och borde ha hur många som helst att välja på så har husnyckeln växelvis bott i plånbokens myntfack och en begagnad liten Marimekko kukkaro de senaste tre åren. Fördelen med att bo i ett hus med endast en ytterdörr och att Jimmy alltid är den som kör är att man (jag) enbart behöver en nyckel, nackdelen är att man (jag) aldrig vet var man (jag) lagt nyckeln eftersom den är så liten att den alltid försvinner. Nu ska jag lägga fast nyckeln i nyckelringen och kan med gott samvete slänga ner den i vilken väska som helst, för nu borde jag väl kunna hitta den igen.
Marimekko i Vasa hälsar att de ger 20 % rabatt på valfri normalprissatt produkt i Vasa-butiken om man nämner "Sevendays20" i kassan. Gäller fram till 13 maj.
Chicken tikka masala
Förra lördagens storkok hos oss blev en stor gryta med chicken tikka masala som räckte hela veckan. Ni vet ju att jag tycker om mat som är enkel att göra och som leder till att kylskåpet är fullt av rester så att man inte behöver börja tänka på vad man ska laga för mat varje vardag klockan halv fem. Den här rätten tycker jag extra mycket om för jag har aldrig gjort den i hela mitt liv, jag muttrar bara till Jimmy att jag är sugen på något med kyckling. Och så fattar han alltid vinken och gör det här åt mig. Älskar det.
Skär 900 gram kycklingfilé i bitar (eller köp sån där färdigtärnad kycklingfile om du är riktigt smart). Blanda ihop 1,5 dl turkisk yoghurt med 1 msk garam masala, 1 tsk svartpeppar, 1 tsk korianderpulver, 1 tsk chilipulver och 1 tsk salt i en stor glasskål. Vänd ner kycklingen i yoghurtröran. Täck skålen med plast och låt stå minst två timmar i kylskåpet.
Hacka 1 gul lök och stek lökhacket i smör eller olja i en gryta. Tillsätt 2 vitlöksklyftor (pressade eller finhackade), 1 msk färsk riven ingefära, 2 tsk spiskummin, 1 tsk senapsfrö och 1/2 tsk gurkmeja. Fräs allting under omrörning i ca 1 min. Tillsätt 4 msk tomatpuré och fräs lite till. Vänd ner kycklingen och all yoghurtröra. Stek under omrörning tills kycklingen inte längre är rå. Blanda i 1 förpackning krossad tomat, 3 dl matlagningsgrädde, salt och svartpeppar enligt eget tycke, och låt koka upp. Sänk värmen och låt allting sjuda långsamt under lock i ca 20 min. Rör om i grytan med jämna mellanrum.
Jimmy hälsar att han den här gången dubblade receptet så att vi nu helt säkert inte skulle bli tvungna att koka en enda vardagskväll den här veckan. Jimmy hälsar också att receptet kommer härifrån.
Ja, det är hopplöst att ta en bild på vitt ris och brun sås. Allt ser äckligt ut. Att jag i desperation hackade lite sallad och slängde över för att få åtminstone en liiite bättre bild var genialt.
Ett försiktigt hej
Här kommer jag intassande med ett försiktigt "hej". Minns ni mig ens längre? Hon som skrev småsarkastiska blogginlägg om vardagsliv med småbarn, loppisfynd köpta i lokaler med söndrigt betonggolv och visade orimligt många bilder på sitt hus.
Jag bloggade tydligen senast i slutet av oktober och vad en lång tystnad på sociala medier innebär vet vi ju alla. Nu borde jag plötsligt skriva det där stora överentusiastiska överraskningsinlägget och berätta att jag flyttat till en ny kommun, att jag har hittat livets kärlek ("jag visste inte att man kunde känna så här") och att jag, hoppsan, är trettioåtta veckor gravid ("när det är rätt så går det fort"). Synd för er att jag har noll smaskigt att berätta. Här är jag, med samma hus och samma familj och lika många hjärtan i min kropp som senast jag bloggade (ett).
Inte ens mitt hår har jag klippt under tiden jag har varit borta (det borde jag ha gjort).
Vad har hänt då?
Det har snöat. Vinterns första snö och vårens sista snö, och rätt så mycket snö däremellan också. Där under snötäcket någonstans ligger en grusgång och en gräsmatta som vi nästan hann räfsa klart innan snön började falla igen.
Det har ätits hamburgare. Såklart. Inte så många som man har kunnat tro, men den här jag åt förra fredagen var den bästa. Jimmy tog med mig på lunchdejt till Jeppis och vi var via Angelica's efter mat och satte oss på en bänk vid Gamla hamn och såg på isen. Jag hade jeansjacka!!! Och cokis!!! Kul med fredag!!!
Det har varit påsk. Och innan dess jul, nyår, åttaårskalas och alla andra högtider som inträffar under vintern och våren. I år plockade jag inte fram ett enda påskpynt och vi var hos mina föräldrar över påsken så jag tyckte att det inte kanske gjorde så mycket. Elvira hade som ni ser hem påskgräs från dagis som de fiffigt hade planterat i kaffekoppar så det måste ju ha varit helt tillräckligt?! Ja, jag försökte ta en sociala medier-anpassad bild där man inte ser hennes ansikte. Hon vägrade och såg på mig som att jag var helt dum i huvudet. Såklart hon ska vara med på bild och visa upp den blommiga koppen och det icke matchande blommiga fatet som hon själv hade valt ut.
Sen har det varit havregrynsgröt och vardag. Mycket havregrynsgröt och mycket vardag. Men här toppad med massor med svärmors jordgubbar så inte är det alltför fattigt och bedrövligt hos oss. Men ja, mycket vardag. Jag gick upp i arbetstid för ett tag sedan så nu jobbar jag heltid och barnen är heltid på dagis och för- och eftermiddagsverksamhet vid skolan. Det går bra, för oss alla. Jag saknar förstås att hänga i vårt hus, men jag försöker få in eller två distansdagar i veckan för då får jag ju vara i vårt hus helt själv på dagen och se hur vårsolens strålar skiner in genom fönstret och visar exakt hur smutsiga fönster vi har.
Nu tassar jag försiktigt härifrån och går ner till köket för att se om det finns glass i frysen. Vi hörs!
Nytt jobb, Lostenen och glassprovning
Jag kunde ju inte bara dyka upp med ett recept på kolapopcorn och sedan försvinna igen från bloggen, så nu kommer ett hederligt blogginlägg också.
Och hoppsan vad det har hänt mycket här sedan augusti.
Det har blivit höst. Med galonkläder, mulna promenader hem från skolan, vissnade löv och allt vad det innebär.
Och jag har köpt en ny telefon. Är ännu inte riktigt överens med kameran som ni kan se. Men den duger. Dessutom har den ju ofantligt mycket minne så nu behöver jag inte ständigt gå in i kamerarullen och försöka rensa bort bilder som jag är för lat för att flytta över till datorn när jag måste uppdatera en app. Okej, jag måste väl erkänna att min förra telefon nog hade 128 gigabyte, men den hade också fyra år av bilder och filmer. Den nya har dubbelt så stort minne och förhoppningsvis vänjer jag mig snart av med ovanan att ständigt ta tio bilder när jag ska fota en grej.
Men sen har det hänt en till grej utöver att jag köpt en ny telefon, jag har bytt jobb. Sådär passligt tills att jag återgått till att jobba efter tre års föräldraledighet och preciiiis kommit in i rutinerna på mitt gamla jobb så började jag på ett nytt istället. Det har varit flera tunga veckor med mycket nya grejer men tror att jag förhoppningsvis börjar landa snart. Och jag jobbar numera ett stenkast från vårt hus (jag brukar ibland ta med mig en mugg med te på morgnarna när jag ska till jobbet, och eftersom jag bor så nära så är det inte ens lönt att hälla över den i en termosmugg de får metrarna jag går). Så ser ni mig på trottoaren med en muminmugg i handen någon morgon så är jag bara på väg till jobbet.
På sikt innebär det att jag kommer kunna hämta barnen tidigare från skolans eftermiddagsverksamhet och dagis. Och i och med att jag slipper pendlingen så hoppas jag att det blir mera tid och ork för familjen. Hurra!
Jag jobbar fortfarande inom samma bransch (löneadminstration) och eftersom det inte finns så mycket spännande att säga om kollektivavtal, excelfiler och löneprogram så tror jag vi lämnar det där.
Annars har jag varit på afternoon tea till biblioteket när de hade bokprat om brittiska deckare...
...varit på bio med sjuåringen på höstlovet. Vi lyxade till det med premiumstolar där man fick armstöd på båda sidorna av stolarna!!!
...och varit på skogspromenad till Lostenen. Det var roligare än det såg ut. Sjuåringen är som vanligt skeptisk över kameran och treåringen sammanbiten över att hon inte fick klättra uppför trapporna till toppen av stenen. Jag var glad för jag visste att det väntade fika i form av bullar och frukt i Jimmys ryggsäck.
Någon annan som packar med sina fulaste muminmuggar inlindade i kökshanddukar när det ska bli picknick?
Och igår var det fredag. Jag jobbade hemifrån och Jimmy skulle via sitt jobb så jag tog långlunch mitt på dagen och följde med. Jag blev bjuden på en hamburgare från Angelicas som vi åt i bilen och så var vi via Lidl där jag valde ut min födelsedagspresent (tyggrejer att ha mellan stekpannorna). Du vet att du är gammal när du väljer sånt här tråk.
När vi jobbat klart och hämtat barnen körde vi raka spåret till K-supermarket och så fick alla (eller nåja, tre av oss) välja varsin Ben & Jerry's glass och så hade vi glassprovning som fredagsmys. Som tur är har jag massor med halvstora glas jag köpt på loppis så det blev en riktig glassprovning med glass i olika glas. Och som tur visade det sig att alla hade olika favoritsorter så ingen glassort behövde känna sig utanför.
Kolapopcorn
Helg, och dags för helgmys! För två veckor sedan gjorde jag kolapopcorn till fredagens filmkväll då vi alla satt i soffan och premiärtittade på Frost. Stor rekommendation! Och det är ju dessutom bra med variation, man kan tyvärr inte äta chips hela tiden.
Att göra egna kolapopcorn (eller karamelliserade popcorn som det också heter) är hur enkelt som helst, men man behöver lite tålamod så man inte råkar bränna fast det karamelliserade sockret i kastrullen.
Börja med att poppa popcorn. Jag brukar poppa i kastrull, till det här receptet poppade jag tre liter färdiga popcorn och hällde 1 liter i en skål för man behöver ju några vanliga klassiska popcorn också när det vankas filmkväll. De resterande två liter popcornen saltade jag och la åt sidan. Men det går ju såklart lika bra med mikro-poppade popcorn, då behöver man ungefär två tredjedelar av en påse.
I en tjockbottnad kastrull mätte jag upp 2 dl strösocker och lät smälta på medelhög värme medan jag konstant rörde om. När sockret smält så blandade jag ner 50 gram smör och 1 tsk bakpulver. Jag rörde om tills ingredienserna blandats och smöret smält och tog sedan av kastrullen från värmen. Häll därefter popcornen i kastrullen och vänd om tills popcornen är täckta av kolasmeten. Bred ut popcornsröran på en pappersklädd plåt och låt svalna. Bryt/skär i delar när popcornen har svalnat. Ät helst inom de närmaste timmarna, då är kolasmeten runt popcornen krispig, väntar man får länge blir både kolan och popcornen inuti mjuka.
Juthbackamarknaden 2022
Äntligen blev det en Juthbackamarknad! Efter två års corona-paus konstaterade vi att det kändes som att det var lite mindre besökare än förr om åren (åtminstone var det inte lika trångt som det brukar bland de parkerade bilarna här inne i centrum). Men nog fanns det ändå mängder av besökare (och mängder av skräp till salu), precis som vanligt.
På fredagen tog jag en flätad korg med mig och gick en stund på marknaden. Som tur var så gick jag hem innan det stora åskvädret drog in över staden.
P.s finns det något mer obehagligt än gamla dockor på loppmarknader? Ibland undrar jag om det faktiskt finns en potentiell köpare till vissa saker (som typ läskiga gamla dockor). Men jag såg faktiskt en marknadsbesökare som höll i gammalt avskavt dockhuvud som jag antar att hen hade köpt vid något försäljningsbord.
På fredagen fyllde jag min flätade korg med fyra föremål: en mässingsbricka, två mässingsljusstakar (den trearmade är för små ljus) och en emaljskål från Italien. Jag har försiktigt börjat samla på små mässingsljusstakar nu när jag har så många normalstora redan.
På lördagen gick vi också en stund på marknaden, och då var barnen också med. Vi tittade på de bord jag inte hade sett på fredagen, hämtade ballonger från stadens punkt och stod länge och väl vid försäljningsstånden som säljer leksaker. Jag hann precis i vimlet berätta till de jag kände att jag bara köpt småsaker, klipp till fem minuter senare och jag köper en Rörstrand-servis i typ 30 delar. Till mitt försvar så hade jag köpt kannan i serien när vi var på loppisrace till sjöbyarna tidigare i sommar så det var ju självklart att jag måste köpa fler delar. Så nu har vi två finserviser och jag måste köpa ett vitrinskåp till. Hoppsan.
Hej augusti och vardagsliv
Tjugonde augusti och det är första gången i augusti som jag känner att jag faktiskt har rejält med tid att sätta mig ner och blogga om att vardagslivet har startat med rivstart hemma hos oss. Sista veckan i juli började jag jobba (för första gången på över tre år, hjälp!). Jag återgick till mitt arbete som jag hade innan föräldraledigheten, som löneräknare på en stor bokföringsbyrå. Det är fantastiskt med kaffepauser, kollegor och arbetsuppgifter och dessutom underbart att få åka hemifrån varje dag utan att varken packa en extraväska till barnen eller ens behöva ta i beaktande någon annans toa- och lunchbehov.
Där stod de, jobbväskorna, i en hög på trappen och väntade på att få komma med till arbetet.
Veckan efter, alltså den första dagen i augusti, började dagis, sommareftisverksamhet och jobb för resten av familjen. Jimmy fick sköta inskolningen på dagis och jag var nog ärligt talat lite fundersam kring hur det skulle gå. Treåringen är ju trots allt ett corona-barn som har träffat andra barn i sin egen ålder väldigt sporadiskt och dessutom blir det långa dagisdagar när vi båda föräldrar jobbar kontorstider i Jakobstad och pendlar. Lyckligtvis verkar det hittills (ta i trä) gå fantastiskt. Treåringen trivs, och trots de långa dagarna ägnar hon kvällarna åt att sjunga och leka, medan de resterande 75 procenten av familjen mest sitter i soffan och stirrar rakt fram och längtar tills man får gå och sova.
Jag hann ta några bilder till det privata fotoalbumet av den nyblivna dagisungen innan handen kom fram och hon tyckte att jag tog för många bilder.
Lite jobbigt tycker jag att det är att Elvira nästan alltid har varit sist kvar på dagis (av alla barn på dagisets alla (!) avdelningar) när vi kurvat in på parkeringen halv fem på eftermiddagarna. Jag tycker själv inte att det är extremt sent men alla andra verkar ha något magiskt arbete där de lyckas pussla så att barnen kan hämtas tidigare än så. Nu är det ju förstås fortfarande lite semester- och sommarlovstider för barnen så förhoppningsvis är hon inte ensam kvar varje gång. Hon tar ju såklart inte skada av det (det är säkert mysigt att få vara sist kvar med en pedagog och få hjälpa till med att plocka in uteleksakerna i förrådet), men det känns ju nog lite jobbigt att dagis måste ha öppet "bara för oss". Nåja, tanken är att jag ska jobba 80% i höst (partiellt vårdledig för att Johannes börjar ettan), så förutom att han får en skoldag utan föris- och eftisverksamhet tänker vi att Elvira samma dag får en helt dagisfri dag.
Rivstarten med dagsprogram för hela familjen kröntes med att vi förra helgen klämde in ett försenat trettioårsfirande vid Glasbruket för Jimmys kompis, sjuåringen hade sin första fotbollscup i Jakobstad lördag och söndag och så var jag hela söndagen på en baby shower (mitt livs första!). Jamen ni hör ju, helt logiskt att blogg-tiden inte riktigt har funnits där.
Och nu i tisdags nådde vi ju dessutom milstolpen att sjuåringen hade sin första skoldag. Det var nog en större grej för mamman än för honom, han hade ju redan varit i sommareftisverksamhet några veckor och förskolan finns i samma byggnad som lågstadiet, så egentligen var nästan ingenting nytt för honom. Värre är det för mamman som nu ska försöka rota fram sina inplastningsskills från tiden när jag plastade in några av mina gymnasieböcker (för 10+ år sen!).
Så nu är det fullt fokus på att vänja sig vid att vi alla har riktiga jobb/dagsprogram och att jag måste ställa alarmklockan på telefonen inför varje morgon. Tänkte också skriva att jag måste vänja mig vid att ha mascara, men ärligt talat så tror jag att jag redan den fjärde arbetsdagen glömde att sminka mig. Tur en bara sitter framför datorskärmen dagarna i ända.
Storloppis i Jakobstad
Jakobs dagar har börjat i Jakobstad och igår var det storloppis på torget. Jag har aldrig varit tidigare, men vår sista semestervecka är på gång och jag kände att vi behövde göra något utflyktigt. Så tidigt på måndagen åkte vi till Jakobstad. Det gäller ju att vara i tid så inte alla fynd hinner säljas! 
Är Grön Anna det vackraste Rörstrands-porslinet? Jag tror det. Och blå Ostindia förstås. Och Mon Amie!
Sjuåringen blev så fascinerad av alla kaffekoppar som Arabia-boden hade vid sitt marknadsstånd. Hans favorit var Kirsikka-koppen.
Jag köpte några tallrikar och några små grejer men inte så mycket mer. Men jag stod länge och tittade på de nygjorda bakborden. Skulle gärna önska mig ett sånt av jultomten (men vill då på samma gång också få förvaringsutrymme för bordet nånstans i köket). Vill egentligen ha ett sånt där gammaldags inbyggt bakbord i köksinredningen men det måste vänta till köksrenoveringen och det lär ta minst tio år till.
Barnen avslutade torgdagen med att köpa godis från godisståndet. För inget marknadsbesök är väl komplett utan en lakritsrem eller två (eller en enorm slickepinne).