Hemgjord glass
Igår gjorde jag världens godaste och enklaste glass.
Du behöver:
- 5 dl vispgrädde
- 1 burk kondenserad mjölk (de brukar vara ca 400 gram stora)
- 2 tsk vaniljsocker
- sylt (jag använde St Dalfours jordgubb- & rabarbersylt som jag fått i pr-gåva)
- maränger och jordgubbar enligt eget tycke och smak
Vispa vispgrädden och blanda i vaniljsocker. Vänd ner den kondenserade mjölken. Häll hälften av gräddblandningen i en form (en vanlig limpform går fantastiskt bra), klicka ut några matskedar sylt och bred ut den slarvigt med skeden. Häll mera gräddblandning i formen (hälften av det som är kvar), ett till lager sylt och sedan det sista av gräddblandningen. Avsluta med att klicka ut sylt igen och känner man sig konstnärlig kan man dra ett skedskaft genom de översta syltklickarna för att göra lite mönster. Lägg formen i frysen i ca 6 timmar och ta fram en stund innan glassen ska serveras.
Det tar en stund för glassen att gå från stenhård till mjuk och krämig. Är det en riktigt varm sommardag så går det ju att servera den genast. Igår (en mulig, regnig och ganska kylig dag) tog det så pass länge innan den var i redo att skopas upp att barnen hade tappat tålamodet ungefär tre gånger (fast de hade faktiskt exceptionellt dåligt tålamod igår).
Jag gjorde stora portioner i skålar och dekorerade med färska jordgubbar (årets första!), krossade maränger och varsin våffelstrut som topping. Nu känns det verkligen som sommar!
Maj månads nätshopping
Jag är ingen stor nätshoppare. Dels är jag ingen stor shoppare överlag (hej vårdledighet i kombination med någon sorts miljömedvetenhet) och dels så tycker jag att det är så krångligt att handla saker på nätet om de ska skickas tillbaka. Så de gånger jag handlar något från nätbutiker så har jag tänkt på det i flera månader och dessutom behöver jag en lockande rabattkod i min mejlinkorg som hjälper mig att fatta köpbeslutet.
Men sen när handlandet är gjort så är det alltid så otroligt roligt att öppna paketen som kommer! Fast jag har både beställt och betalt paketen själv så är det barnsligt roligt att öppna paket. Hoppas jag inte är den enda vuxna människan med denna känsla.
I maj månad dök det upp två paket. Låt oss titta vad jag hade shoppat!
Paketet med silkespapper och det härliga oh la la!-klistermärket är från Lykkeliten, en nätbutik (från Österbotten!) som är mest känd för sina stickmönster men som också säljer en del barnkläder. De hade en rabattkod på 30 procent i början av månaden på sina produkter och då passade jag på och köpte något till Elvira som jag har haft på att-köpa-listan i månader.
Jag tror att jag har tipsat om de här strumpbyxorna tidigare. De är från spanska Condor och jag tycker kvaliteten är riktigt bra. De är typ lika dyra (eller kanske lite billigare) än andra "fest"-strumpbyxor till barn som säljs på de vanliga klädkedjorna här. Jag köpte tre par till Elvira (två vita i olika storlekar och ett par i färgen lin) så nu har hon strumpbyxor de kommande åren.
I det röda Adlibris-paketet gömde sig tre böcker. Jag handlade såklart också det här paketet med rabatt när Adlibris hade tio procent på alla böcker. Jag brukar mest låna böcker från biblioteket och läsa böcker i appar, och de böcker jag har hemma är ofta loppisköpta. Så det var trevligt med några sprillans nya böcker för omväxling. Utbudet på engelskspråkiga böcker är inte så stort på varken bibliotek, bokappar (finns många engelskspråkiga ljudböcker men inte lika många som man kan läsa) eller på loppishyllorna. Köpte "the tiktok-sensation" The Love hypothesis och två andra contemporary romance-böcker. The Charm Offensive har jag redan läst och den var gullig (rätt så lik Red, White & Royal Blue om det finns någon annan här som läser romance).
En vecka med dröm-vårdledighet
Det är ju ingen hemlighet att jag har det ganska tråkigt och bedrövligt som vårdledig. Det är ensamt, jobbigt, fattigt och tråkigt, samtidigt som man (åtminstone jag) aldrig känner mig tillräcklig och konstant går runt med dåligt samvete över att jag borde leka mer, lyssna mer och städa mer. Den här gången som vårdledig har det ju dessutom varit en pandemi i två år av tiden vilket har gjort att vi mest bara suttit ensamma hemma. Det känns som att alla andra har det så drömmigt och fint på sin vårdledighet, de har kompisar med barn i samma ålder som de lunchar hos varje vecka, släktingar som bor nära som kan avlasta och på något magiskt sätt har de precis köpt en sprillans ny el-bil som fungerar så bra och är alldeles underbar.
Men vet ni, nu i en vecka har jag haft en sån där dröm-vårdledighet! (Japp, väldigt passande eftersom vårdledigheten tar slut om en månad, och jag kommer bara komma ihåg hur fantastiskt det var. Note to self: kom ihåg hur många gånger du grät av frustration och trötthet när du ville att nån skulle vara med Elvira i några timmar så att hon fick träffa en annan vuxen och du skulle få andas ifred//kissa utan sällskap/göra vad som helst utan en tvååring i släptåg men det inte fanns någon att ringa till.)
Började förra veckans onsdag med utflykt tillsammans med församlingens små och stora-grupp till Storstara gård utanför Jakobstad. Så kul vid bondgården! Elvira gav kossorna hö, åkte hästvagn, tittade på åsnor och picknickade. Bäst var 1) gårdskatterna och 2) ett yngre barn som satt i barnvagn. Dessutom var det ju den allra första riktigt varma vårdagen så det var så härligt med en utfärd.
Ni ser att katterna var den stora favoriten. Vet inte varifrån hon fått sitt kattintresse för alla hon delar gener med är väldigt anti-katt.
Den andra föräldern var ju tvungen att jobba hemifrån så att vi kunde åka till bondgården (vi kämpar på med att ha bara en bil i familjen). Och eftersom han jobbade hemma så fick Elvira sova sin dagsvila efter utfärden och jag kunde ta bilen och åka söderut till Vasa. Åt en försenad 30-årsmiddag med Johannes gudmor på Faros. Så trevligt att få sitta ner själva en stund och prata om allt möjligt utan att bli avbrutna av barn.
Vi beställde båda deras veganska batat-rätt. Det var det godaste jag har ätit på flera år. Vill hädanefter äta det varje dag. Enda minuset var att portionen var rätt så liten för en huvudrätt, speciellt när bataten var det som skulle vara mättande. Så vi åt tre sorters glass till efterrätt för att fylla magarna. Men glass är ju gott så det gjorde inte så mycket.
Och eftersom vi hade haft program och träffat både barn, vuxna och kossor på onsdagen så var vi glatt hemma både torsdagen och fredagen. Vi sådde vårens första och enda sådd: en påse tagetes i mjölkburkar och planterade om grönväxter tills all blomjord jag hade hemma tog slut. Märker själv att jag har mer ork och tålamod att hitta på lite roliga projekt med Elvira om jag också får lite miljöombyte och möjlighet att prata med vuxna ibland. Så några timmar på Faros och en bondgård var tydligen precis så mycket jag behövde för att orka kladdprojektet att plantera tillsammans med en tvååring som bara vill vattna, vattna och vattna.
Av bara farten blev det helg och vi fick åka till Vasa och träffa barnens kusin och handla sommarsandaler på Stadium outlet.
Måndagen kom och vi tog bilen igen och den här gången åkte till Pavis på lunch med en kompis och hennes barn. Första utelunchen var lite blåsig men maten var god och sällskapet bra. Jimmy skulle åka på arbetsresa i några dagar så på vägen hem kurvade vi via Lidl och storhandlade massa saker som barnen tycker är goda.
Började måndagskvällen som gräsänka med att ta med barnen på Johannes fotbollsträning, ge dem risifrutti till kvällsmål och stoppa dem tidigt i säng så jag fick njuta av tystnaden och lugnet.
Tisdagen började precis som jag på förhand hade föreställt mig min vårdledighet: eftersom jag var den enda vuxna hemma så åt vi frukost tillsammans och sedan cyklade vi alla till förskolan, solen sken, alla var glada och jag hade barnens kepsar på cykelstyret. (I verkligheten har Jimmy fört Johannes till förskolan 9 av 10 gånger, och den tionde gången när jag och två barn ska hinna till förskolan till klockan halv nio har det alltid varit blåsigt, gnälligt och stressigt).
Elvira och jag fortsatte cykelfärden till Forsby där Folkhälsans föräldra-barn-grupp hade avslutning med naturbingo, glass, ballonger och en titt på bondgårdsdjur.
Och sedan har jag haft det ganska harmoniskt som enda vuxna med två barn. De har lekt tillsammans, vi har läst massa böcker, vi har ätit av allt gott vi handlade från Lidl (japp, är man hemma själv med mamma så får man fryspizza och chokladpudding till middag utan att mamman ens hade lite dåligt samvete över deras näringsintag), och på kvällarna har jag lagt dem tidigt att sova så att jag ska få äta mintchokladglass i fred (att Elvira sen vaknade halv sex respektive tjugo över fyra på tisdagen och onsdagen behöver vi inte prata om).
Sedan kom ju bakslaget: kan ju inte ha hur drömmig vårdledighet hur länge som helst heller?! Johannes fick en vattenflaska förra veckan och Elvira är ju så fascinerad av allt som är hans. Som den snälla mamma jag är så lät jag henne dricka vatten ur hans flaska när han var på förskolan. Vips så hade hon testat om hennes finger gick att trycka genom vattenhålet. Typiskt nog var hålet så stort att fingret gick in, men så litet att fingret inte gick ut igen.
Så jag försökte lirka och snurra, jag försökte med matolja, jag försökte med tvål, jag försökte med kallt vatten och badstund. Men fingret satt fast. Det tog inte ont, fingret var inte svullet och Elvira var ändå glad (förutom när jag drog i locket) men fingret satt ohjälpligt fast. Kände mig som en idiot när jag ringde till Hvc och frågade om hjälp, men det fanns inget mer jag riktigt kunde göra hemma och så kändes det ju tryggare att någon som är utbildad kring kroppen tog hand om problemet innan jag drog sönder en fingerled. Efter nästan två timmar och gipssågar och hela köret så fick de upp locket med en tång och fingret kom loss. Så otroligt tacksam för hjälpen! Elvira fick flera leksaker och redan när vi gick ut genom dörrarna var det som att hon redan hade glömt bort vad som hade hänt. (Den genomsvettiga mamman som hade hållit fast sitt gallskrikande barn har inte glömt.)
Men lock-incidenten inträffade faktiskt på onsdagseftermiddagen och dröm-vårdledighetsveckan inleddes ju redan förra veckan vid bondgårnde, onsdag klockan 10, så hela lock-spektaklet hör ju faktiskt inte ihop med veckan med dröm-vårdledighet jag hann ha. Nu är vi väl tillbaka i den där vanliga, tråkiga, fattiga och jobbiga vårdledigheten igen. Kul så länge den drömmiga varade!
Gör egna kylskåpsmagneter
När Johannes var ungefär fyra år hade han en riktigt enorm pärl-period. Han pärlade och pärlade med Hama-pärlor och han ville alltid att det han pärlade skulle vara symmetriskt. La man en grön pärla uppe i högra hörnet, så skulle det också vara en grön pärla uppe i vänstra hörnet. Trots att det var ett himla pillande för att allt skulle vara symmetriskt så producerade han pärlplattor på löpande band. När jag hade strukit en skokartong full så bestämde vi att vi måste göra något med alla (eller åtminstone en del av alla) pärlbilder och vi gick till Herlers bokhandel och köpte magneter. En klick lim från en varm limpistol på magneten som sedan trycktes fast mot pärlplattan och vips hade vi en kylskåpsmagnet. Vi delade ut kylskåpsmagneter till hela tjocka släkten där ett tag. (Tur att alla i tjocka släkten är så gammeldags att de inte har integrerade kylskåp utan alla har de klassiska vita dörrarna som magneter fäster på.
Pärlorna har vilat ett tag men strax före påsk så plockade jag fram pärllådorna, googlade söta mönster på kaniner och gjorde mallar. Här var en söt version som Johannes ratade eftersom han tyckte att nosen och ögonen var konstigt placerade på påskkaninen. Tur att jag hade lånat mönstret från nätet så att han inte kritserade mina pärlningskunskaper.
Denna kanin-variant fick godkänt och sedan pärlade han. Och pärlade. Och jag gav honom godismuta när orken tröt. Sen strök jag. Och strök. Och gav mig själv godismuta när orken tröt.
Kaninerna fick magneter på baksidan och sedan fick de hoppa i påsar och vips så hade vi påskpresenter.
Påsken är över men nog kan man pärla kylskåpsmagneter ändå. Vill man inte bara fylla pärlformerna med pärlor så brukar jag gå till nätet och leta efter olika hama-pärlsmönster. De flesta mönster utgår från en klassisk fyrkantig platta. Bara genom att googla så brukar det dyka upp hur mycket som helst. Och på instagram brukar bl.a. beadsbyhama och anja_takacs lägga upp mönster på olika hama-figurer.
Morsdag och barnens dag
Förra söndagen var det morsdag. När jag försökte natta Elvira på lördagen började hon mumla något om att hon hade ritat en teckning med vattenpölar. Och på söndagen kom hon springande med teckningen i högsta hugg och berättade samma ramsa om vattenpölar.
Johannes hade hem en blomma som morsdagspresent från förskolan. Jag försökte fråga honom vad det var för nåt men han hade tydligen ingen aning om vad de hade planterat. Som tur var skickade pedagogerna ut ett Wilma-meddelande till klassen på kvällen och informerade om att det var en Dahlia (precis som jag hade hoppats!). Sen fick jag också en massagepistol som Elvira är rädd för och jag inte vill använda. Tror den som köpte den kommer använda den flitigast.
Jag tog med sjuåringen och åkte och hämtade en morsdagsbukett från Floristgaraget (och två pioner till mig själv. Vet inte om det är tragiskt eller smart att köpa morsdagsblommor till sig själv, men så blev det i år. Fick ju i alla fall en blomma jag tycker om då. Så jag lutar åt att det var väldigt fiffigt).
Vi paketerade in morsdagspresenten till min mamma i spindelmannen-papper, la blombuketten på köksbordet och åkte till Juthbacka restaurang. Vi hade ursprungligen tänkt åka till Vasa för att äta morsdagslunch tillsammans med min familj, men efter att ha läst de olika restaurangernas morsdagsmenyer så fick hela min familj komma till Nykarleby istället. Det var helt klart godast och mest prisvärd meny på Juthbacka, och dessutom tycker jag att herrgården är så mysig.
Mums så gott! Bredvid dessertbordet fanns ett skåp fyllt med godis, gissa hur glada barnen var i det skåpet?! Minst lika bra som godisaffären i Pippi. Sen avslutade vi morsdagslunchen med trappfika hemma hos oss där Elvira fick bjuda på sina pepparkakor.
Det var vår morsdag det, men dagen efter kom det en ännu bättre dag: Barnens dag. Johannes tog ledigt från förskolan (ja, man kan ju diskutera om man ska få ta ledigt från förskolan bara för att åka till Vasa, men alla andra tar ju ledigt för att åka på slalomresor och solsemestrar så nu tog han ledigt för att åka på sin resa. Till Vasa.)
Vi inledde med att gå på Tokmanni och se på deras leksaksavdelning i en evighet, tog ett snabbt stopp vid Comboliina och sedan åkte vi och hälsade på barnens kusin. Och så blev det dagens höjdpunkt: Hoplop tillsammans med min guddotter och hennes mamma. Elvira är fortfarande i det skedet att hon inte riktigt vill klättra ännu, men hon trivdes fantastiskt i Lottas famn så Lotta fick bära henne uppför alla hinder, rutscha ner med henne i famnen och sedan göra om det. Igen och igen. Och igen. Jag fick hoppa på de stora studsmattorna tillsammans med min guddotter. Och Johannes hittade en kompis så de spelade innebandy och lekte tillsammans i tre timmar.
Efteråt åkte vi till Combo och eftersom Johannes var med letade vi efter kläder till honom och han kunde säga vad han ville ha. Annars brukar han rata hälften av vad jag köper när jag kommer hem och visar vad jag hittat. Hem kom vi med massa kläder som han sa att han ville ha när han spelar fotboll i sommar. Att spela fotboll verkar vara det enda som han vill göra i sommar, och då behöver man såklart kläder för det. För att alla skulle orka åkte vi till ny-Prisman och åt varsin hamburgare på Hesburger och pratade om dagen. Alla var överens om att det hade varit en bra dag. Och eftersom jag köpte fyra barnbiljetter till Hoplop (så att inträdet skulle bli lite billigare) så måste vi snart ha Barnens dag igen. Inte mig emot.
Påsk, sjukstuga och pepparkakor
Men hallå! Hade tänkt höra av mig tidigare men så blev det påsk och så blev alla sjuka och så..., vi kikar på vad som hände:
Strax före påsk kom sjuåringen hem med världens gulligaste förskole-pyssel. Han hade också massa andra fina påsksaker med sig. Konstaterade att mitt påskpyssel som jag gjorde i samma ålder var ungefär 1000 % sämre än hans. Mitt pyssel var mest tunt silkespapper klistrat på Enilett-askar så att trycket lyste igenom. Och hans är liksom tovade grejer med ulliga gulliga rumpstumpar?! Bra jobbat av förskolepersonalen som jag misstänker hade hjälpt till en hel del med kaninens tillblivelse.
På långfredagen bakade jag efterrätter, påskpysslade med barnen och sånt inför påsken. Och när klockan närmade sig halv ett på natten panikgömde jag påskpresenterna i postlådan och brände kanterna på ett rutigt papper så hela köket luktade rök. Det är alltid lika klurigt att försöka skriva med en handstil som sjuåringen inte känner igen som min men som ändå är läsbar (kämpar varje jul också). Den här kantiga handstilen var tydligen perfekt för han har inte ens en gång kopplat ihop lappen med mig. Frågade min man om han kunde ta ansvar att gömma påskpresenterna men han var "för trött" och gick och sova mitt i påskstöket, men ändå hade han mage att klaga på att mitt tassavtryck på lappen var en katt-tass och inte en hartass dagen efter. Så ni får inte klaga i kommentarsfältet för då börjar jag gråta (igen).
På påsklördagen körde vi söderut och firade påsk hos mina föräldrar.
Hem kom vi och så började sjukstugan. Först barnen och sedan blev jag också sjuk. På torsdagsförmiddagen var jag ännu så pass pigg att jag var glad över de nybakta semlorna Jimmy hade köpt och de underbara Morris-glasunderläggen vi fick i bröllopspresent. Sen gick det utför, Elvira hade hög feber i en vecka men jag var själv så sjuk att jag inte ens orkade vara orolig.
Nånstans där mitt i sjukstugan orkade jag släpa mig nerför trappan och titta på påskpyntet på köksspisen. Tulpanerna hade dött men påskgräset Elvira hade sått frodades glatt. Elvira fick en antibiotikakur, jag började sakta repa mig och under tiden smälte all snö på gården.
Vårlöken som jag grävde upp och planterade om förra året när vi sådde ny gräsmatta började blomma. Så glad att de överlevde flytten! Har varit ut på gården några gånger för att spana på blommorna men mer än så har jag inte orkat. Har mest bott framför tv:n och olika avsnitt av 90 days och tyckt synd om alla som flyttar till USA och ska försöka bråka på ett språk de inte helt behärskar.
Första dagen jag kände att jag orkade göra något var i fredags. Elvira ville baka pepparkakor så då plockade jag fram deg ur frysen. Raska kast mellan två högtider i det här blogginlägget alltså. Vi bakade två plåtar pepparkakor och jag klappade mig själv på axeln över att jag köpte några förpackningar pepparkaksdeg efter jul när de såldes ut för 15 cent styck. Sen fick jag följa med sjuåringen på hans första disco på kvällen och sen blev det ju morsdag. Men vi tar det nästa gång, eller hur? Kan ju inte blogga om tre högtider i samma blogginlägg heller.
Månskenskräm
När mellanmålsinspirationen tryter (det gör den ganska ofta hos oss) så brukar jag koka kräm. Det är alltid ett säkert kort även om jag alltid lyckas koka lite för tunn saftkräm. Men barnens absoluta favoritkräm är månskenskräm, en vit kräm som man kokar på mjölk. Jag brukar använda nästan en liter mjölk så det är perfekt när man råkat köpa hem för mycket mjölk och bäst före datumet har passerats på en förpackning.
Blanda 9 dl mjölk, 6 msk maizena (majsstärkelse) och 3 msk strösocker i en kastrull. Låt koka upp under omrörning. Låt småkoka i några minuter tills krämen tjocknar (fortsätt röra hela tiden). När krämen tjocknat, ta bort kastrullen från värmen och rör ner drygt 1 msk vaniljsocker (gärna sån där lyxig med svarta prickar så blir krämen också lite prickig). Häll upp krämen i skålar. Låt svalna och servera med t.ex en klick hallonsylt.
Receptet har jag hittat hos Marthaförbundet för länge sedan men de har gjort om sin hemsida så det finns inte längre på nätet. Så det kändes lite som min plikt att skriva ner det och föra det vidare.
Mer mellanmålsinspiration...
♥ Klappagröjtin på röda vinbär
♥ Tjocka frukostplättar
♥ Bästa julsmoothien
Snö igen och dagisstart
Snöiga hälsningar från Nykarleby! Jag erkänner, jag var en av dem som faktiskt trodde att det var slut på pulkåkning och snöbollskastning och vinterkläder där i mitten av mars. Nu är snön tillbaka med besked även om jag misstänker att det inte blir långvarigt.
Tidigare i veckan var det mindre snö, men tvååringen var lika envis som vanligt. Både på morgonen och på eftermiddagen när vi skulle föra/hämta sjuåringen från förskolan vägrade hon vagnen och pinnade på med sina korta ben. Uppför backen kom hon och båda gångerna sträckte hon upp armarna i luften och skrek "Jee! Jag klarade det!".
I veckan fick vi dagisbeslut och från och med augusti blir det dagisdags för Elvira. Min vårdledighet tar ju slut vid midsommar men vi hoppas på att jag kan hålla semester direkt efter det så att det blir först i augusti som det verkliga småbarnslivet börjar med två heltidsarbetande föräldrar och barn som går på dagis och i skola. (Hur ska vi klara det? Hur klarar nån det?) Men ser mycket fram emot att huset och dess innehåll ser likadant ut på morgonen som när alla återvänder till kvällen.
Och precis där tog Saltkråkan-avsnittet som Elvira tittade på slut så då var det också färdigbloggat. Nu ska vi försöka städa upp några av leksakshögarna och elda i kakelugnen så att vi får någon värme i huset. Ska försöka hinna slänga upp receptet på ett av barnens favoritmellanmål senare idag, för alla småbarnsföräldrar behöver väl mellisinspiration (tyvärr kan de inte alltid äta en banan).
Ny rosa favorit
Här i Nykarleby har nästan all snö och is smält från trottoarerna. Sjuåringen har redan frågat när cykelsäsongen ska inledas men eftersom det finns några hala fläckar kvar och de ännu lovar minusgrader nästa vecka så tänker jag att vi ska vänta ett tag till. Som tur är så är trottoarerna strösslade med grus från vinterns sandningar så man kan dra mönster i gruset när man går till och från förskolan och det gör promenaderna lite roligare.
Johannes cyklade med Pukys balanscyklar från att han var två år och i flera år framåt. Men Elvira försökte i våras när hon var knappt två år och trots att det gick riktigt bra så vägrade hon att ens prova cykla resten av sommaren. Så i år tänkte vi ge henne två alternativ: balanscykel och en "riktig" cykel. Och så i söndags hittade jag en facebookloppis-annons med en cykel. En sån där "gammal begagnad billig grej" som Lotta på Bråkmakargatans pappa skulle ha sagt.
På måndagseftermiddagen fick tvååringen packa en påse med pengar och så åkte vi till Socklot för att köpa en cykel.
Cykeln är en Stoy classic (reklamlänk) som ska passa 3-4 åringar. Tycker själv att det är en riktigt snygg modell, men tvååringar bryr ju sig inte om sånt. Huvudsaken är att det är en cykel med trampor, precis som storebror också har.
Pengapåsen bytte ägare och cykeln fick komma hem med oss i bilens bagageutrymme. Tvååringen ropade halvvägs hem att hon nog ville ha tillbaka sina pengar (vi jobbar alltså ännu på att lära oss hur man genomför affärer), men när vi lyfte ut cykeln och hon fick visa upp den för mommo i ett videosamtal så var hon väldigt nöjd. Nu ska vi bara skruva fast stödhjulen, vänta ut de kommande minusgraderna och så blir det cykelsäsong.
Fotbollskalas, andra kalas och broccolisoppa
Skulle jag beskriva de senaste veckorna med ett ord så skulle det bli: kalas. För oj vad det har kalasats. Hann ju med två kalas på sportlovet och det har bara fortsatt.
Första (och viktigast) är såklart att min sexåring blev min sjuåring. Jag och Elvira dukade till eftermiddagskalas lagom tills den nyblivna sjuåringen kom hem från eftis. Avslutade födelsedagen med att åka till McDonalds i Jakobstad och födelsedagsbarnet fick både chokladmilkshake till hamburgaren och mjukglass till efterrätt. Överlag hade han haft en rätt så dålig födelsedag tyckte han men milkshaken och mjukglassen gjorde att allt avslutades på topp och "världens sämsta födelsedag" förvandlades till "världens bästa födelsedag". Tänk vad lite snabbmat på en torsdag kan göra.
Dagen efter klädde vi på oss finkläderna och glitterskorna och gick till FAF för en överrasknings-hamburgermiddag för barnens faster som fyllde år. Barnen var mest fascinerade av biljardbordet.
Jag hade en stickad tealfärgad klänning som ursprungligen kommer från Bubbleroom men som såklart är loppad. P.s. ser ni att jag har klippt bort 20 cm av mitt hår?? Gick till frissan tillsammans med Elvira för hemmaföräldrar utan barnvaktsmöjligheter måste ta med ungen till allt, och hon grät och gallskrek i panik de första tio minuterna, sen mutade jag henne med Youtube kids. Har ju inte klippt mig sedan april 2019, då var Elvira i magen så då var hon åtminstone tyst men då hade jag såklart med mig storebror.
Och två dagar efter hamburgerkalaset var det dags för sjuåringens kalas för släkten. Sjuåringen fick fotbollskläderna från oss i födelsedagspresent (finns i H&M:s nätbutik) och tyckte så mycket om den att han tyckte att de passade som festkläder. Och de matchade ju till och med fotbollstårtan. Tvååringen fick på nåder låna ett par röda fotbollsshorts av storebror så hon fick också vara med på temat.
Och ja... fotbollstårtan... Suck. Jag hatar att baka tårtor, och vill mest gråta när det är bakningsdag. Nästa år är jag ju inte längre föräldraledig så då hoppas jag att vi kan beställa en riktig tårta från ett riktigt konditori och jag inte behöver sitta vaken halva natten och försöka pussla ihop tunna sexkantade sockermassa-bitar till något som åtminstone lite ska likna fotbollsmönster. Var så trött på tårtan att jag vägrade smaka på den och sjuåringen hatar ju tårta så han ville inte heller äta. Men hade i höstas köpt nya spritsmunstycken i metall som jag invigde, så själva gräddspritsandet var hur roligt som helst.
Vi avslutade kalashelgen med att gå på promenad och ladda inför nästa kalashelg.
Men innan kalashelgen blev det lite vardag. Tvååringen och hennes gosedjur fick komma med mig till hvc för att ta blodprov. Hon har missförstått nåt när vi har kallat gosedjuret för "Bambi" (det är ett rådjurskid) så nu hävdar hon att den heter Bomben och skriker åt oss varje gång vi pratar om Bambi.
Och så gjorde jag och Elvira soppa tillsammans. Jag har varit så dålig på att koka mat tillsammans med tvååringen, ibland får hon ju vara med i köket när jag gör något matrelaterat men jag har inte haft nån ork att liksom koka tillsammans. Men nu gjorde vi soppa tillsammans, alltså riktigt tillsammans-tillsammans där vi båda hade förkläden och hon fick skala lök, skära broccolibuketter, klicka i smör och duka bordet.
Det blev över förväntan faktiskt. Vi hackade två gula lökar och några vitlöksklyftor och stekte löken i rejält med olivolja och smör. När löken mjuknat så lade vi i två broccolin som vi skurit i bitar och lät dem steka lite till. Sen vatten på för att täcka grönsakerna. Kryddade med två grönsaksbuljonger, lite chilipulver, svartpeppar och salt. Och så kokade alltsammans tills broccolin var mjuk. Mixade med stavmixer och la i 2 dl creme fraiche. Serverade med grynost och ostmackor. Nästa gång lägger jag säkert i några potatisbitar också för det var kanske liiiite för tunnt, men annars godkänt. Den tvååriga kocken åt två skedar. Såklart. Den trettiotvååriga kocken fick äta broccolisoppa i sex dagar i rad. Såklart.
Och sen blev det helg igen. På fredagen var jag och Jimmy till Jakobstad och åt indiskt vid Delhi house. Det var ju inte det bästa instagram-ljuset direkt men gott var det. Jimmy åt butter chicken och jag åt palak paneer, kycklingen var såklart godast. Kände det på mig redan när jag beställde men man kan ju inte beställa samma rätt, man måste ju ta två olika. Sen avslutade vi med att svänga in via K-supermarket och köpte en Tupla att dela i bilen. Romantiskt.
På lördagen åkte vi till min syster för då var det dags för hennes kalas. Vi slog två flugor i en smäll, så förutom kalaset så var vi via Vasas sportaffärer och Johannes köpte fotbollsskor och utrustning för sina födelsedagspengar.
Och på söndagen var det dags för det sista kalaset för förhoppningsvis en lång lång tid. Sjuåringen hade sitt första lilla kompiskalas med pulkaåkning i lekparken bredvid oss och glassbuffé.
I många år har vi haft det lite problematiskt kring kalas och andra festligheter och ståhej och han brukar ofta bli sjuk när det är kalasdags. Vi försökte i höstas att han skulle åka på ett kompiskalas men när dagen kom så blev han så orolig och nervös att han timmarna före kalaset fick hög feber, började kräkas och fick lämna hemma. När klockan slog fyra och kalaset tog slut så blev han mirakulöst frisk och febern försvann. Så det har varit med stor tvekan vi har planerat kompiskalaset, vill ju inte tvinga på mitt barn något han inte vill ha men vill inte heller allt för mycket bekräfta hans känsla om att kalas är en "stor grej" för då kanske hindret blir oöverstigligt. Och så kan det ju också kännas bra att få överstökat det första kalaset, sedan är förhoppningsvis inte steget så stort att åka på kalas eller ha kalas igen. I nuläget är ju dessutom alla barn ganska ovana med kompiskalas efter två år med pandemi. I slutändan blev det faktiskt ett kalas (och ingen feber)!
(Jag brukar ju överlag försöka att inte blogga för privat kring mina barn och deras känslor. Så jag kommer antagligen ta bort den här passagen när sjuåringen blir lite äldre, men jag vet att vi är många föräldrar som har oroliga och försiktiga barn som inte trivs i centrum, så vill nämna det för att visa att det plötsligt kan komma en ljusglimt!)
Hurra för det! Efteråt sa han till och med att han hade haft roligt. Och jag hade roligt när jag fick planera ihop små tack-för-att-du-kom-på-kalaset-påsar. Hittade papperspåsarna på Tiger. Fyllde dem bara med godis och små utgrävningssatser där man får gräva fram dinousarier (också från Tiger).
Nu blir det som sagt inget mer kalas på ett tag. Jag är fortfarande jättetrött och energilös. Jag fick ju avlastning av mina föräldrar när vi var dit på sportlovet men det slutade mest i att jag nu är avundsjuk på min man som fick fyra dagar för sig själv i vårt hus. Mmmm... fyra dagar för sig själv. I vårt gulliga hus. Mmmm... Varje gång jag tar med barnen till Bergö säger jag efteråt att han också måste ta med barnen och åka nånstans i några dagar. Hittills har det inte hänt. Men fortsätter att säga det efter varje gång för förhoppningsvis händer det snart. Dagdrömmer medan jag tittar på Bamse i tjuvstaden med Elvira för femtioelfte gången om att vara hemma i fyra dagar själv. Jag har redan planen klar: jag ska äta sån där dyr tonfisksallad från Fresh till lunch varje dag, läsa böcker i sängen, lacka naglarna och måla några möbler. Och kanske, kanske, om jag är riktigt sugen skrubba kakelfogarna i badrummet (knappast va).