Sportlovsäventyr och loppisguide i Närpes
Vi avslutade februari månad med att jag och barnen åkte till Bergö för att fira lite sportlov. Bilens bagageutrymme var fullastad med olika former av vintersportutrustning och gosedjur. Sexåringen pulkade, skidade och skrinnade (och planerade sin NHL-karriär) medan jag och tvååringen inte var så sportsliga av oss.
Redan innan vi åkte till Bergö lovade jag barnen att vi skulle åka på en eftermiddagsutfärd till Närpes. Så på torsdag bar det av söderut, första sträckan från Bergö är ju alltid landsvägsfärja över till Molpesidan och det är ju alltid spännande. Barnen fick varsin peng och jag lovade dem att det skulle bli loppis, fika och Halpahalli (alltså allt man behöver i livet). Första stoppen blev loppis eftersom barnens pengar brände i fickorna.
Röda korset lopptorg. Närpesvägen 32. Tors och fre 11-18, lör 11-15
I källaren under Euronics i Närpes centrum finns Röda korsets lopptorg. Det var lite halt för en tvååring att gå nerför den sandade slänten till ingången men bara vi kom in så visade det sig vara ett stort lopptorg med mycket saker i hyllorna.
Röda korsets lopptorg är ett donationsloppis så det fanns sånt som finns på de flesta donationsloppisar: mycket husgeråd och kläder. Från den här hyllan köpte jag en Bergö-mugg.
Längre in i lokalen fanns ett utrymme med möbler o.dyl och till vänster på den här bilden fanns det mycket tyger och symaterial. Som ni ser på skyltarna så råkade det vara halva priset på allt i butiken (och intäkterna gick oavkortat till offren i Ukrainakrisen). Jag tror att de hade haft halva priset också veckan innan vi var dit så det kan hända att de största godbitarna redan blivit sålda. Johannes hittade i alla fall en leksaksbil och två Lego-filmer och jag köpte lite smått och gott: bl.a. ett par vinterskor till Elvira inför nästa vinter, bilderboken Pannkakstårtan och ett mässingsfat. Relativt låga priser och förstås med halva priset-rabatten så blev det ju ännu lägre den här gången.
Hoppets stjärna second hand shop. Tegelbruksvägen 7A, mån-fre 10-17, lör 10-14.
Nu för tiden finns det bara två loppisar i Närpes och Hoppets stjärna är det andra loppiset, och det är precis som Röda korsets loppis ett donationsloppis. Utöver loppiset i Närpes driver Hoppets stjärna också ett loppis i Vasa centrum. Precis som Hoppets stjärna-loppiset i Vasa så upplever jag att hyllorna är luftigare än på många andra donationslopptorg och prisnivån är också högre. Med det sagt så har jag tidigare bl.a. köpt en underbar väggtermometer i mässing från Hoppets stjärna så jag tycker absolut att man kan göra fynd och köpa vackra saker där, men föremålen är kanske inte så värst stora fynd ur en strikt ekonomisk synvinkel. Johannes köpte såklart fler småbilar och jag nästan tvingade Elvira att köpa ett barnparaply så att hon också skulle ha köpt något.
Efter loppisarna hade jag tänkt åka till Cornelia på fika med barnen, med energinivån var för låg för att packa in oss i bilen igen så vi gick bara över till LivsVinn som ligger vägg i vägg med Hoppets stjärna. Fick flera tips via Instagram om LivsVinn och det var en affär med en affärsidé precis i min smak. De hade en liten caféhörna, men utöver det så säljer butiken svinnvaror (alltså matvaror och andra produkter med utgånget bäst före-datum eller skönhetsfläckar som annars skulle riskeras att slängas). Barnen köpte godis och jag spanade avundsjukt in de krokiga gurkorna som var väldigt billiga.
Sen gick vi över vägen till Halpa-Halli , köpte födelsedagspresenter till min guddotter och sexåringen shoppade upp exakt alla sina pengar på några leksaksbilar till.
Hej på dig lilla Bergö-muggen som jag köpte vid Röda korset. Skönt att inte alltid behöva dricka ur muggar med muminmotiv på.
Loppade dopkläder
För drygt en vecka sedan fick vi vara med på barnens kusins dop! Ingen vill ju vara med på bloggen så alla bilder därifrån åker direkt till fotoalbumet. Men jag måste i alla fall flika in att barnen fick torka vattnet av lillkusinens huvud. Tyckte det var gulligt, och som den hönsmamma jag är så är jag lycklig över att sexåringen vågade (tvååringen vågar vad som helst så henne behöver jag inte vara lycklig över).
Slut på doprapport, ska vi kika istället på vad barnen hade på sig? På samma gång kan ni se det som ett brandtal till varför man ska försöka välja kläder second hand i första hand (för att det är billigare och bättre för miljön):
Sexåringen hade en randig skjorta från H&M (second hand köpt för 2 €), finbyxor från Lindex (second hand köpta för 5 €), fodrade vinterskor från Nike (second hand köpta för 5 €) och en blå fluga från H&M (nyköp).
Många kläder som sexåringar har slits ju rejält så på loppis har jag ofta svårt att hitta "vanliga" vardagskläder i fint skick. Ofta är tröjorna noppiga, byxknäna nötta och t-skjortorna fläckiga. Undantaget är finkläderna. Ni vet, de som man köper inför julfesten och någon släktings 60-årskalas och så används de en gång innan de plötsligt har blivit för små. Tycker nästan alltid att jag hittar skjortor i nyskick på loppisar. Min sexåring hatar skjortor och finkläder men jag brukar ändå alltid köpa hem vita skjortor och ibland nån lite mer färgglad skjorta för nu som då behövs de ju ändå. Brukar betala nån euro för dem och sen säljer jag dem vidare för samma peng när vi inte längre behöver dem.
Skorna från Nike var ett av höstens bästa köp. Sexåringen har sina turkosa Kuoma-vinterskor hela tiden men plötsligt ska man nånstans där turkosa vinterstövlar kanske inte passar perfekt. De svarta vinterskorna var helt oanvända och var väl värda femman vi betalade.
Tvååringen hade en blommig klänning från Polarn o Pyret (second hand köpt för 15 €), glittriga läderskor (second hand köpta för 1,50 €), strumpbyxor från Cóndor, från Lykkeliten (nyköp) och en grå kofta från Zara (second hand köpt för 1,50 €)
Alla sexåringens festkläder plockade jag bara fram ur klädskåpet eftersom jag försöker tänka framåt när jag handlar kläder second hand och alltid köpa kläder i nästa storlek. Men det var värre för tvååringen. Varken skor eller nån klänning hade vi hemma så när Jimmy skulle jobba i Kokkola en dag kom vi med för att gå på loppisar. Dagen innan vi åkte såg jag en facebook-annons om en jättefin sammetshängselkjol från Lindex som jag så gärna hade köpt, den var precis min klädsmak för barn. Det är en av de största nackdelarna med att handla second hand: man kan inte alltid köpa det som man själv tycker är snyggt utan man får utgå från utbudet och ibland köpa det som är minst fult haha.
Från SPR-loppiset i Kokkola köpte vi ett par glittriga finskor och sen vid loppiset Aikakone hittade vi Polarn o Pyret-klänningen. Jag skulle hellre köpt en långärmad klänning och så tyckte jag att priset var alldeles för högt egentligen men vi hade varken tid eller ork att åka till fler loppisar. Så då blev det att betala 15 € för den blommiga klänningen (men allt är ju relativt, en ny Pop-klänning kostar drygt 40 €). Strumpbyxorna är nyköp från Lykkeliten, pärlestrumpbyxor från spanska Cóndor. Jag köpte flera i flera storlekar för två år sedan och de har varit så bra. Fin kvalitet och dessutom är de i samma prisklass som fast fashion-kedjornas strumpbyxor.
Loppisköpta kläder alltså, bra grej! Och ärligt talat så tror jag (eller snarare vet jag) att en av de största anledningarna till att vi har haft ekonomisk möjlighet att jag är vårdledig i flera år är att jag handlar nästan alla barnens kläder, sportutrustning, ytterkläder, skor, möbler, vagnar och leksaker second hand.
Du gillar kanske också…
♥ Loppishaul: barnkläder
Flakabrä, skidtävling och sportlovsplaner
Var ska man börja? Det är krig i Europa och ändå fortsätter ens liv som vanligt. Så knäppt. Jag försöker att inte maniskt gå in på nyhetssidor utan begränsa det till några gånger per dag. Barnen har inte förstått läget ännu, men jag funderar en hel del på vad jag ska säga när frågvisa sexåringen snappar upp läget.
Och förutom kriget var det den där pandemin. Vi hade ju corona i början av månaden. Alla återhämtade sig på några dagar, men det var såklart jag som blev sjukast. Var helt utan energi där ett tag och så var jag med om en bisarr grej medan jag var sjuk som gjorde mig riktigt ledsen och sen fick jag som sista corona-symptom en spännande mellanblödning och nu har jag fortfarande ingen ork eller energi.
Vet själv att en hel del också beror på att jag snart varit hemma på heltid i tre år, träffat minimalt med vuxna under tiden och blivit lite knäpp av att bara vistas hemma hela tiden. Ett litet barn är givetvis ett mysigt sällskap men nog kan vi ju alla vara överens om att man också mår bra av att få träffa andra sorter än de som häller ut alla hamapärlor på golvet och springer efter en och skriker "mammamammamamma". Längtar till att jag ska börja jobba så att jag dels får träffa kollegor och dels har en ekonomi när man faktiskt kan göra något på fritiden. Dagdrömmer om att ha råd med barnvakt så att jag och Jimmy äntligen kan göra något tillsammans bara han och jag en vanlig vardagskväll utan att barnen ska med i släptåg.
Och på tal om Jimmy: har ni sett vilket otroligt fint flakabrä som han fick av sin farmor i födelsedagspresent?! Jag har inte hittat rätt plats åt det ännu, men just nu hänger det där bredvid vitrinskåpet. Tur att jag hade en grön och en sandfärgad glasvas där i skåpet som matchade.
Igår var vi i alla fall på skidtävling här i Nykarleby. Så skönt att en del saker kan återgå till det mer normala nu, och att t.ex. Onnirundan kan ordnas efter två års paus. Det var sexåringens första skidtävling och så bra det gick! Tvååringen skulle ha kunnat ställa upp i det lilla loppet för de minsta barnen men i lördags när vi försökte skida med henne vägrade hon skidor överhuvudtaget och gick bara stavgång bredvid spåret så vi bestämde oss för att vänta ett år till. Hon var jättelycklig i alla fall för hon fick träffa igelkotten och äta varm grillkorv.
Nu har vi sportlov, jag, sexåringen och tvååringen. Jag och tvååringen har förstås alltid lov, men det ska bli skönt att ha en tredje person hemma. Nu t.ex. äter de frukost tillsammans och gosar under en filt och tittar på film medan jag kan skriva det här. Skönt att slippa att ha en tvååring klängades på mig som tjatar hål i huvudet. Vet inte hur sportigt sportlovet kommer att bli, men imorgon ska vi åtminstone äta fastlagsbullar och i mitten av veckan ska vi åka till Bergö och hälsa på barnens morföräldrar, ska bli underbart att få lite miljöombyte i några dagar och förhoppningsvis försvinner en del av min lappsjuka då haha.
Nu är den här, coronan
Nu kom dagen när jag får skriva ett riktigt ordentligt corona-blogginlägg. Med tanke på att den här pandemin har pågått i två år av mina barns liv och antagligen är det som det kommer skrivas om i historieböckerna när man nämner 20-talet så måste jag ju skriva ner hur det var när vi var sjuka i covid. Våren 2020, när pandemin kom, tog vi Johannes ur dagis i samband med att skolorna stängde ner, men till hösten så började han gå i dagis igen och sedan dess har vi levt rätt så normalt och aldrig varit överdrivet försiktiga nån gång. Men förstås har vi följt restriktionerna och tagit de rekommenderade vaccinationerna.
Minns ni mars 2020? Så här såg pastahyllorna ut vid Prisma i Vasa. Alla bunkrade pasta, jäst och wc-papper.
Sedan jag började äta min reumamedicin igen har jag ju hört till riskgrupp eftersom min medicin påverkar mitt immunförsvar negativt. Så när smittotalen i corona steg i trakten efter julledigheterna har vi försökt vara lite mer försiktiga eftersom jag (som väl alla andra) helst inte vill bli smittad. Johannes har ju gått i förskolan men vi har undvikit folksamlingar, försökt handla vid smarta tider, jag skickade ut barnen att leka i snön när farföräldrarna kom förbi så att de kunde träffas utan att vara inomhus osv. Det har ju mest handlat om att köpa oss tid för med tanke på hur många som just nu verkar vara sjuka i covid och speciellt när det blev bestämt att familjekarantänen skulle slopas i februari så har det känts som en tidsfråga innan vi blev sjuka. Och sjuka blev vi.
På måndagen testade den ena föräldern positivt. Symptomen var lite diffusa och kunde nog också bero på att tvååringen sovit dåligt de senaste nätterna vilket ju inte direkt har gjort oss vuxna och pigga och glada, så själva testet var bara ett för-säkerhets-skull-test. Men så var det plötsligt två streck där i alla fall. Typiskt. Familjekarantänen slopades ju passligt nog på måndagen så egentligen kunde vi andra göra precis vad vi ville, men har man en person i hushållet med Corona så vill man ju inte direkt leva loppan fastän man själv är frisk. Så vi höll oss hemma. Jag och sexåringen testade negativt, och eftersom det skulle göra varken från eller till så testade vi inte tvååringen. Men frisk och glad var hon i alla fall.
På tisdagen vaknade vi alla sjuka. Såklart. Tvååringen hade över 39-graders feber och började morgonen med att spy upp den febernedsättande medicinen vi gav henne. Och vi andra var inte så mycket friskare. Vi fick turas om att sova under dagen och jag prickade in mig på ungefär alla symptom: hög feber, trötthet, huvudvärk, muskelvärk, lite hosta... Men när barnen och jag tog medicin innan läggdags på kvällen så blev vi så pass pigga att vi orkade sitta i soffan och prata med varandra och ha en kvällsfest på saft, riskakor och pepparkakor ända till klockan halv tio. Sexåringen var såklart överlycklig över att han fick vara vaken så länge. Som tur var så mådde vi snäppet bättre redan på onsdagen (kanske tack vare kvällsfesten?) och idag på torsdag är det ännu lite bättre. Idag är det bara tvååringen som har behövt en tupplur mitt på dagen (och det behöver hon ju annars också). Jag har under 38 grader i feber och känner mig nu nästan helt som vanligt igen (peppar peppar). Håller den uppåtgående trenden i sig så är vi snart friska igen.
En gång när vi var friska. Och var på väg till Mumindalen.
Trist med corona såklart, så måste ju avsluta med en hög med positiva punkter med det här eländet:
- Skönt att vi alla blev sjuka på en gång. Tisdagen var förstås enormt jobbig för alla och då skulle det inte ha varit dåligt att ha haft en frisk familjemedlem som tagit hand om oss andra. Men nu känns det bra att alla är sjuka på samma gång, sen borde det ju vara över.
- Lättnaden i att ingen av oss verkar bli riktigt sjuk. Jag har ju (såklart!) varit orolig för att någon av oss ska visa sig bli jättesjuk. Nu verkar det ju för oss vara mer som en intensiv förkylning som snabbt går om. Så tacksam över det.
- Barnens farfar var och handlade en påse mat åt oss på onsdagen. Också tacksam över det. Och eftersom han handlar som en vettig människa och inte en gnido vårdledig hemmamamma betydde det att rostbrödet var Fazers goda med frön i, äppeljuicen var ekologisk och de salta kexen var äkta Tuc och inte någon Rainbow-variant. Stor lyx i sjukstugan!
- Vi har kvar vårt smak- och luktsinne. Där ett tag trodde sexåringen att han hade tappat sitt eftersom han hade hört att man kan förlora smak och lukt när man har corona så han hävdade att inget han åt smakade nåt. Men sen insåg han nog efter ett tag att han faktiskt kände smaker. Idag skulle det dock inte ha skadat att tappa luktsinnet temporärt för en av grannkatterna har sin vana trogen kissat på vår ytterdörr igen så nu luktar halva huset katturin.
En gång när grannkatten inte hade kissat på dörren.
Du gillar kanske också…
♥ Tretton månader med pandemin
♥ Därför ska du inte hamstra massa mat och mediciner nu
Det lilla bulle-testet
Förra veckan var det ingen vanlig vecka i vårt hushåll för då fick man både fredagsbulle och lördagsbulle!
På fredagen jobbade Jimmy hemifrån så jag hade möjlighet att åka till Jakobstad för att handla ett par vinterbyxor till mig själv (tyvärr var det visst inte säsong för vinterbyxor för det fanns inga i butikerna jag besökte). Tur i oturen hade Kaffia öppet och jag köpte hem varsin kombinerad fastlags- och kanelbulle till eftermiddagsfikat.
En stor kanelbulle, delad på mitten, fylld med en generös klick hallonsylt och god grädde. Den var riktigt god (och stor). Den smakade kanske inte riktigt lika bra på söndagen när jag åt upp min andra halva, men på fredagen var den toppen. För mandelälskaren fanns det på caféet givetvis också en mandel-variant med mandelmassa inuti och mandelflarn på toppen. Enda minuset var priset, 4,60 € per bulle, vilket nog är i det saftigaste laget. Men vid årsskiftet fick jag 8,43 € mer per månad i vårdbidrag så jag är ju rik nuförtiden.
På lördagen skulle vi få finbesök av en tvåmånadersbebis så jag skickade iväg sexåringen och hans ena förälder till affären för att köpa kaffedopp. Hem kom de med en stor låda med Dumle-munkar. Tydligen hade det glittrat så mycket i sexåringens ögon när han upptäckte bakverket att föräldern inte hade hjärta att säga åt honom att de skulle köpa något annat.
Munklådan innehåller tolv styckfrysta munkar så man tar bara upp så många man behöver och så tinar de på en halvtimme ungefär. Och så trycker man in den stora kartonglådan med resten av munkarna nånstans i frysen (lådan har faktiskt rum i en normal frys med dörrar så man måste inte investera i en boxfrys). Normal munk, glasyr ovanpå och en stor klick saltkaramell-sås i mitten. Jag skulle inte haft något emot om glasyren ovanpå skulle ha smakat mer choklad (det är ju trots allt choklad runt en dumle också), men man kan väl inte få allt. Oavsett var munken god men också otroligt maffig. Efter att man ätit sin munk ville man lägga sig ner i sängen och ta en liten nap. Priset låg på runt 13 € från vår lokala K-supermarket, alltså drygt 1 € /munk.
Slut på bullerecensioner, ni kan säkert läsa mellan raderna och förstå att jag rekommenderar båda.
Och vill ni varken äta kombinerade fastlags- och kanelbullar eller dumlemunkar i helgen rekommenderar jag såklart att ni bakar en runebergscheesecake dagen till ära (här har ni receptet).
Nu är det slut med tutt!
Nu har vi nåt en stor milstolpe i tvååringens liv: tutten (nappen) är borta!
Båda mina barn har varit riktiga tuttbarn (åtminstone efter att vi tvingat i den de första veckorna de fanns i livet), och det har säkert underlättat att jag alltid ammat dem med amningsgummi (gummigrej som gummigrej liksom). Men med Johannes så var vi otroligt noggranna att alltid pilla ut nappen ur munnen så fort han somnade med tanke på tänder osv. Med andra barnet så var det först vid en av de vanliga tandsköterskekontrollerna som jag kom ihåg att det ju faktiskt finns nåt som heter öppet bett. Och sen dess har jag haft lätt ångest över att mitt yngre barn är väldigt förtjust i sin tutt. Dagarna har gått och hon har passerat åldern när storebror slutade med napp men hon har bara tuttat på.
Men så bestämde vi oss för två onsdagar sedan att nu skulle tutten bort. Vi gömde de två tuttarna vi hade kvar. Och det gick! Lite sviktade vår principfasthet när hon två dagar senare fick nästan fyrtio graders feber. Som tur var glömde hon att be om tutten då för isåfall skulle vi nog ha gett med oss bums.
Våra barn är inte uppväxta med att få leksaker i mataffärerna men när man har slutat med tutt är det självklart att man ska få helt själv välja en leksak. Jag plockade en vagn full med mat medan den andra föräldern och Elvira gick runt på leksaksavdelningen och bara tittade och tittade på alla leksaker.
När vagnen var full med mat fick jag också se alla leksaker. Såklart vill ju en tvååring ha det mesta och förstår inte riktigt konceptet "en leksak". Men vi köpte den leksak som fick hennes ögon att glittra mest.
Det blev Greta Gris trädkoja! Bitarna ser nästan ut som Duplo, går att bygga ihop med Duplo, är lika dyra som Duplo men heter tydligen Bloxx. Gissa vem som kommer ägna resten av sina barns barndom åt att försöka hålla Bloxx- och Duplo-bitar åtskillda.
I samma veva som tutten försvann slutade vi också med blöja. Så nu borde vi sätta oss i bilen och åka till Prisma igen, för har man slutat med blöja så ska man också fritt få välja en leksak från mataffären. Det är sen gammalt.
Bästa böckerna 2021
År 2021 har varit och farit och det betyder att jag har bytt sida i min läsdagbok och börjat på en ny lista över böcker jag läser under året som går. Under året har jag läst 124 böcker (eller det är åtminstone 124 stycken som jag har kommit ihåg att skriva upp). Sen har jag också läst en mängd bilderböcker för barnen men de tar jag inte med på min lista. Under året som har gått har det blivit några ljudböcker men framför allt läser jag fortfarande fysiska böcker. Men mitt lånesaldo från bibliotekets e-boksapp har nästan varje månad varit fullt (gränsen går vid 8 böcker per månad) och en hel del böcker har jag läst via Nextory också, så jag läser allt mer e-böcker. Under året har jag försökt kämpa mig genom Outlander-serien så det är främst den jag har lånat (och lånat om) från bibliotekets e-boksapp och läst några sidor per kväll men någon gång i somras tog jag paus i projektet.
De här böckerna tyckte jag mest om (utan inbördes ordning):
- Maja Lunde: Przewalskis häst
- Mats Strandberg: Konferensen
- Tone Schunnesson: Dagarna, dagarna, dagarna
- Alexis Hall: Boyfriend material
- Koko Hubara: Bechi
- Moa Backe Åstot: Himlabrand
- Christina Lauren: The Unhoneymooners
Bubblare:
- Diamant Salibu: Tills alla dör. Boken handlar om gängkriget i Stockholms förorter och den gav en bra inblick i ämnet även om den fått en del kritik för att inte ha all korrekt fakta och sakna en siste redigeringsrunda.
- Lena Lindgård: Ljuva känslor i blomsterbutiken Fröken Flora. Lindgårds bok finns bara som ljudbok och för mig så är nog fortfarande en läst bok bättre än en lyssnad. Men jag tycker nog att den bör nämnas i årets boksammanfattning ändå. Boken utspelar sig huvudsakligen i Nykarleby (alltså där jag bor) och är väl en typisk feelgood-roman. Den har fått väldigt goda betyg och jag tyckte också om den (om vi bortser från att den sverigesvenska uppläsaren konsekvent uttalade alla ortsnamn fel).
Men skulle jag tipsa om bara en bok så blir det nog Maja Lundes Przewalskis häst. Jag läste den i våras till en bokcirkel och jag vet inte om jag skulle ha kommit på att läsa den själv. Men den var så bra! Maja Lunde har också skrivit Blå och Binas historia som båda är uppbyggda på samma sätt med flera olika berättelser från tre tidsåldrar som berättas parallellt. De har jag inte läst, men är verkligen sugen nu efter Przewalskis häst!
Har du läst någon bra bok ifjol? Tipsa gärna i kommentarsfältet!
Du gillar kanske också…
♥ Bästa böckerna 2020
♥ Bästa böckerna 2019
Årets första bok, skidåkning och sjukstuga
De första januariveckorna har passerat och jag har inte ens förstått att det är ett nytt år. Vardagen rullar på även om den är lite annorlunda med ännu mer hemmatid än vanligt (och då var det redan mycket av den varan förra året!).
Riktigt i början av januari läste jag årets första bok. Mhairi McFarlanes Det kommer aldrig vara över för mig. Det var jättelänge sen jag läste något av McFarlane, men den var bra! McFarlane är ju typ som min generations Marian Keyes, lättsamt och dråpligt men tar också upp allvarliga ämnen. Efter det har jag mest läst Bamse för sexåringen och Lotta på Bråkmakargatan för tvååringen.
På trettondagen skruvade vi ihop en julklapp: ett änglaspel. Johannes har i många år tittat avundsjukt på mormors och jag har spanat på gamla hos Missionstugan i Jakobstad men aldrig köpt något eftersom alltid någon smådel saknas. Tur tomten visste precis vad vi behövde! Jag lät tvååringen vara delaktig i att blåsa ut ljusen. Det var roligt ända tills hon svedde luggen. Då var inte mammasamvetet i bra skick kan jag lova!
Med undantag för att vi träffade min mans familj vid nyår så har vi suttit i självvald hemmakarantän sedan julafton. Min man har jobbat hemifrån och vi andra har också skrotat hemma. Så även om incidenstalen skenade i Österbotten efter jul kunde vi med (relativt) gott samvete åka och hälsa på mina föräldrar sista helgen innan förskolestart.
På Bergö skidade de yngre familjemedlemmarna med varierande resultat. Tvååringen älskade det fram till att hon ramlade första gången och sen var det inte lika roligt. Sexåringen ångade på både runt det riktiga skidspåret och skidspåret mormor trampade upp runt deras hus.
De sista riktigt kalla och krispiga vinterdagarna inföll helgen efter trettondagen. Jimmy hade hem en värstingkamera från sitt jobb som han satt och lärde sig. Tur för mig att han kunde öva på att fota vårt hus en kall söndagskväll. Sen blev det så varmt att snön började smälta och så blåsigt att granbollen som hängde från taket ramlade ner.
Om ni minns så skulle vi plocka fram mina boklådor strax innan nyår och det resulterade i att vi rensade högra delen av kattvindsförrådet. Det mesta var elektronikskräp som nu står farstun och väntar på att få åka till ekorosk. Men jag har också försökt sälja bort sånt som är i bra skick men inte kommer till användning här. Det går så där. Inte minst eftersom jag var till Jakobstad förra måndagen och kom hem med, förutom massa mat, både ett skidpaket till tvååringen och en till Madonna-ljusstake. Det hjälper ju inte så mycket att rensa när man sedan köper nya (begagnade) saker. Ljusstaken köpte jag förresten hos loppiset Anahand vid busstationen som just nu har slutförsäljning eftersom de stänger verksamheten i slutet av månaden.
Efter helgens Bergöresa och måndagens resa till Jakobstad på matuppköp så fortsatte 75% av familjen med den självvalda hemmakarantänen. Sexåringen måste såklart gå i förskolan men vi andra hålls hemma och min man jobbar mest på distans. Såklart är det ju inte fantastiskt att hållas hemma hela tiden men när vi har möjlighet att följa rekommendationerna rätt så strikt så gör vi det. Fredagkväll hade vi trots det sjukstuga med en tvååring som hade nästan fyrtio grader. Som tur var är hon som vanligt nu igen och vi ska gå en kort promenad i det blåsiga vädret. Tror vi alla behöver få känna lite blåst i ansiktet efter att hållits hemma och tittat på omväxlande Babblarna och skidskytte på tv två dagar i streck.
Mitt 2021
Det kan ju inte bli ett nytt år utan att jag fyller i en traditionell blogglista där jag sammanfattar mitt år. Här kan ni läsa listan om mitt 2020 och här är listan om mitt 2019.
Gjorde du något 2021 som du aldrig gjort förut?
Det känns inte som det. År 2021 var året jag fortsatte vara vårdledig och hemmaförälder, fortsatte vara en typ som läser massa böcker, fortsatte ha råddigt hem.
Några bilder från min instagram under år 2021, ni vet av de hörn som inte är råddiga.
Genomdrev du någon stor förändring?
Nej. Se föregående fråga som indikerar på att allt var som vanligt.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Japp! Barnen fick dessutom sin första kusin. Allra störst var det för tvååringen som tydligen älskar bebisar.
Vilket datum från år 2021 kommer du alltid att minnas?
Inget alls. Känns som att jag ser ett mönster på den här listan: det kommer komma fram till hur tråkigt och inrutat liv jag har (som om ni inte visste det redan?!)
Dog någon som stod dig nära?
Nej.
Vilka länder besökte du?
Det andra pandemiåret i rad innebar såklart att vi höll oss inom landets gränser i år igen. Längst bort var när vi var till Mumindalen (kanske det räknas som ett eget land?!) och på cykelsemester i Uleåborg.
Bästa köpet?
Min platsbyggda bokhylla! Har i och för sig inte haft så mycket nytta och nöje av den år 2021 eftersom den kom i slutet av december, men den kommer ju vara en stor del av mitt liv resten av livet (eller åtminstone så länge vi bor i det här huset). Jag har köpt några riktigt fina saker second hand (ni minns säkert den fina art deco-ljusstaken). Sen har jag varit stormförtjust i mina nya sladdlösa hörlurar (reklamlänk). Okej, jag var kanske inte stormförtjust i att jag hade valt ett par mörkgröna när jag tappade dem i vinbärsbusken i somras, men annars så. Knäppaste saken vi köpte: en stor sten.
Stenen
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jimmy kom hem med en hyacint några dagar före jul. Då blev jag superglad. Sen fick den läggas i farstun eftersom den stank så mycket att Jimmy fick migrän och jag började nästan spy haha. Hade också ett stort moment med min dotter i höst: hon sov över för första gången hos sina farföräldrar och Jimmy hämtade hem barnen dagen efter. När Elvira såg mig så sprang hon mot mig och kastade sig i min famn.
Saknar du något under år 2021 som du vill ha år 2022?
En till inkomst till hushållet haha, men det kommer ju ordnas i år eftersom jag kommer återgå till arbetet.
Vad önskar du att du gjort mer?
Åkt på små miniresor med barnen, träffat släkt och vänner oftare (men med tanke på pandemiläget har det ju varit osmart).
Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig.
Bästa boken du läste i år?
En av mina stora favoriter var Przewalskis häst av Maja Lunde. Jag har inte ens gått igenom år 2021 läslista (såklart jag skiver upp alla böcker jag läser) så det börjar bli dags, då kommer jag säkert på fler bra böcker.
Annat bokrelaterat är ju att jag började lägga upp bilder på böcker jag läser på Instagram. @baraettkapitel till heter jag där.
Största musikaliska upptäckten?
Jag tror det är i år jag har upptäckt Spotify-listan "Work from home". Har den nästan alltid på i bakgrunden när jag inte har nån podcast igång.
Vad var din största framgång på jobbet 2021?
Jag har ju inte direkt jobbat alls 2021, så inget egentligen. Men jag har lurat familjen att det är jobb när jag fotograferar föremål och packar ordrar till min instagramloppis. Och den startade jag ju under våren 2021. En riktigt rolig hobby!
Största framgång på det privata planet?
Att alla hållits hela, rena och mätta. Ärligt talat känns det inte som att jag haft så många framgångar (inte så många bakslag heller), men det är ju också okej. Man måste ju inte prestera och hålla på hela tiden.
Vad spenderade du mest pengar på?
Enligt min excellista för vår ekonomi 2021 så var det ju huset (i våras hade vi ett företag här som hjälpte oss med att jämna upp gården och så sådde vi gräsmatta osv, biblioteket nu i höst förstås och några småsaker här och där). Bokhyllan var det enskilt allra dyraste köpet år 2021.
Sneakpeek på bokhyllan.
Något du önskade dig och fick?
När jag läste listan jag skrev om år 2020 såg jag att jag skrev om att jag skulle ringa och tjata på företaget som hade en synlig tv-kabel i diket bredvid vår tomt. Det gjorde jag, så mycket att de till slut fixade den och jag fick äntligen ett dike utan en synlig kabel.
Något du önskade dig och inte fick?
Att fortsätta vara friskförklarad från min reuma. Men det var ju inte värre än att jag fick återgå till min medicin som fungerar hur bra som helst mot reuman.
Vad gjorde du på din födelsedag 2021?
Ingen i familjen satt i karantän (hurra! när jag fyllde 30 satt ju min man i karantän). Jag fyllde år på en lördag så min familj var hit, vi åt halloweeninspirerat fika och vi gick till skolområdet så Johannes fick visa upp var han leker när han har rast.
Vad fick dig att må bra?
Miljöombyte.
Vem saknade du?
Vänner och familj.
De bästa nya människorna du träffade?
Tror inte jag har träffat nån ny förutom bebiskusinen.
Mest stolt över?
Jag har ju inte presterat så mycket i år så det känns inte heller som att jag har nån specifik grej att peka på som jag är stolt över. Men att Elvira har börjat prata?! Nu säger hon saker som nakenfis, Kriminellen och skejdin. Eftersom det är mest mig hon hänger med så får jag väl vara stolt över hennes ordförråd.
Här, mars 2021, kunde hon säga "gå gå macken" och inget mer än det. Nu får man inte tyst på henne, speciellt inte när hon lägger igång och pratar om Frank Flinck och Kriminellen.
Högsta önskan just nu?
Att alla hålls friska.
Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
År 2022 ska jag börja jobba igen (Elvira blir ju tre år i samband med midsommar och i Finland innebär det att all form av föräldraledig är slut då). Det ska bli spännande att se hur det blir att jonglera småbarnsliv med en som börjar ettan och två heltidsarbetande föräldrar. Sen tror jag att jag ska trotsa min snåla sida och byta min billiga tablettmedicin till en dyrare sprutvariant för just nu mår jag dåligt två-tre dagar per vecka och så kan vi ju inte ha det.
Jag har lovat mig själv (och min man) att vi inte ska fixa något husrelaterat alls i år. Vi ska väl lägga några lister som ännu fattas och jag kan tänka mig att plantera lite blommor i sommar, men inget mer än så. Och! I år är året när alla saker i vårt hus ska få en egen plats. Eftersom alltid minst ett rum varit ofärdigt så har vi mest flyttat byggmaterial, möbler som är bra att ha osv från rum till rum beroende på var vi har fixat. Nu ska allt få en plats och det som inte hittar sin plats ska ut. Jag längtar efter att köpa förvaringslådor och en dymo-maskin och börja sortera.
Och ha mindre mjukisbyxor och mer klänningar. Men det tror jag inte blir så svårt.
Juldukning och julen 2021
Vi backar bandet sju dagar och kommer fram till julafton. Jag kände mig mer stressad än ifjol (då började jag ju sy tygservetter på julaftonsförmiddagen haha) men Jimmy påstod att det gick smidigare att ställa iordning i år. Kanske vi äntligen börjar få någon sorts rutin på att fira julafton hos oss?! Knappast va. Men jul blev det i alla fall, alla gästerna fick mat och tomten kom. Toppbetyg alltså.
Jag dukar ju ofta ungefär så här när det är jul. I år blev det granris och torkade apelsinskivor, mässingsljusstakar och ljusstakar i klarglas, olikfärgade stearinljus, servettringar med små grankvistar som Johannes hjälpte till att pilla fast.
Jag är så glad i vårt finporslin som vi köpte för pengar vi fick när vi förlovade oss. Det är från 60-talet och är en Arabiaserie som heter Kekri. Tycker det passar fint på vintern för man kan ju nästan inbilla sig att dekoren är snöflingor. Och på sommaren passar det lika bra för då kan man inbilla sig att dekoren är solrosor.
Men vi konstaterade medan vi dukade att jag måste hålla upp ögonen på loppis efter fler bestick. I år var vi fjorton till bordet (+ en liten gullig enmånadersbebis som bara sov) och vi har exakt tolv uppsättningar knivar och gafflar. Barnen fick barnbestick och så trollade jag ihop serveringsbestick till maten så det gick ju helt okej, men jag vet vad jag ska hålla upp ögonen efter på år 2022 års loppisrundor om vi säger så.
Maten blev bara en dryg halvtimme försenad, vilket passade bra eftersom några av gästerna också blev en dryg halvtimme försenade på grund av snöovädret. Elvira hängde mest över korgen för att titta på sin lilla kusin (alternativt stå bredvid hens föräldrar och informera dem om att hon vill ha bebisen i famnen). Snön föll utanför fönstret. Ni hör ju, hur idylliskt som helst. Och sen kom det bästa: inte bara en, utan två tomtar!
Till nästa år måste vi kanske måla om väggarna i vårt vardagsrum. De är gula och i kombination med gult furugolv, lampljus och ljus från julgranen så blir alla fotografier man tar efter klockan tre på julafton både suddiga och gula. Det här är ungefär den enda suddiga bilden jag har av årets julklappsutdelning (okej, har väl någon till men försöker att inte tvinga hela min och min mans släkt att vara med på bloggen). Elvira var inte ett dugg rädd för tomtarna utan tog glatt emot sina paket och öppnade dem sedan lika glatt.
Jag fick ett julpussel av tomten så på juldagseftermiddagen byggde jag pussel fyra timmar i streck. Och sen när flera köksskåp ändå gapade tomma eftersom allt var i användning på julafton så passade jag på att rensa skåp. Sånt kan man ju göra när barnen leker glatt med sina nya leksaker.
Det var den julen! God jul i efterskott och god fortsättning!