Doppresenter
Jag lovade er ett inlägg om doppresenter så här kommer det. Köper man present till en nyfödd eller hens familj så kan det löna sig att kolla upp om det finns något speciellt som saknas så att inte alla råkar ge samma sak. Till en nyfödd är ju små gulliga Newbie-kläder en klassiker, likaså något mjukt gosedjur. Men när det kommer till dop, eller namngivningsfest för den delen, vill man kanske ge något mer bestående än gulliga kläder som kommer att bli för små alldeles för fort.
Jag gjorde ett kollage med saker som passar perfekt som doppresent (reklamlänkar):
- Porslin och bestick är ju en klassiker som alltid fungerar eftersom barnet snart ska börja få sina första smakportioner och då kommer en egen tallrik och bestick till användning. Både Elvira och Johannes har fått mumin-matsetet från Arabia när de döptes.
- Ett gosigt mjukisdjur eller en speldosa behöver varje barn. Tror man att kvoten mjukisdjur redan är fylld så passar t.ex. Kay Bojesens nalle superbra, även om det kanske är ett saftigt alternativ för plånboken.
- Jag rekommenderar inte att något spädbarn ska leka med knivar men en fickkniv (som får användas om tio år) är en lite annorlunda, men rolig present.
- Designklassiker är kanske lite tråkigt men förhoppningsvis uppskattat i framtiden. Jag la in en Nappula-ljusstake i kollaget, men också t.ex. Festivo-ljusstakarna och ett smycke från Kalevala fyller denna funktion.
- Inredning som kan användas i flera år. Förvaringskorgen från Ferm Living och ekorr-planschen är två exempel på inredning som kan finnas i ett barnrum i många år.
Här är Elviras doppresenter. Hon fick porslin, ljusstakar, två halsband, gosedjur, tavla för gipsavtryck m.m. Det bruna röret innehåller en personlig födelsetavla. Storebror fick också presenter efter dopet: en bok och några leksaker - väldigt uppskattat! Det märktes att han blev lite sotis på sin lillasyster som fick så många presenter. Som tur är var en av presenterna inlindade i bubbelplast så han fick plastet, för bubbelplast är en av hans favoritleksaker.
När Johannes döptes fick han porslin och bestick, fotoalbum, spargris, speldosa, doptavla med mera. Han fick också pengagåvor och en del av dem användes när vi köpte en matstol och en del lades in på hans sparkonto.
Figurerna från Willow Tree tycker jag är perfekta doppresenter. Johannes fick en skyddsängel som doppresent och jag köpte en likadan till min guddotter. Elvira fick denna fina ängel i doppresent. Willow Tree-figurerna finns i många olika former, så jag rekommenderar att gå till en fysisk affär så man kan klämma lite på dem innan man bestämmer sig för vilken figur som är den rätta. Här i nejden finns figurerna bl.a. på Herlers bokhandel i Nykarleby, More than coffee i Vasa och Petterssons trädgård i Esse.
Helgplaner och loppisfynd
Åh vad skönt det är med helg. Vi hade från början planer om att bege oss ut i naturen och ta oss till Långsjön vid Fäboda, men vädret är inte riktigt på vår sida denna helg. Igår kom höstens första snöblandade regn och det verkar bli ungefär samma väder idag. Istället tror jag att jag ska plocka fram symaskinen, jag har någon gardin som ska fållas och Johannes har ett par byxor som ska sys om. Får vi riktigt tråkigt åker vi säkert till Jakobstad för att handla blöjor och gå på en loppisrunda.
Jag älskar förresten att gå på loppis och fynda leksaker till mina barn. Det finns ju alltid så mycket som är i fint skick, speciellt för de yngsta barnen eftersom tidigare ägare inte hunnit nöta upp leksakerna och kläderna. I veckan anordnades ett tvådagars bordsloppis här i Nykarleby och jag hittade så många fina saker. Johannes fick en röd Bruder-traktor och Elvira den lilla Babblarnafiguren. Pusslena och boken lägger jag undan i förrådet, perfekt att ta fram någon riktigt tråkig dag när alla leksaker upplevs som tråkiga. Eller så blir det till och med varsin julklapp till barnen. Allt på bilden gick för tretton euro, och då var traktorn den dyraste posten på sju euro.
Kanelbullens dag
Glad kanelbullens dag!
Vi firade denna speciella dag med att gå en förmiddagspromenad till närmaste affär och köpa varsin rosa kanelbulle. Sen åt vi kanelbullarna innan lunch. Jag blir kanske inte årets mamma, men fyraåringen älskade påhittet med bullar före lunch. Och eftersom han varit hemma alla dagar från dagis denna vecka p.g.a ögoninflammation och förkylning så tyckte jag att vi behövde något som piggade upp.
Någon annan som tänker äta kanelbullar denna dag? Eller gjorde du som oss och har redan hunnit äta en bulle?
Det maffiga dopinlägget
I söndags döptes vår Elvira Victoria och nu kommer världens kanske maffigaste inlägg om dop. Är ni redo?
Projektledaren i familjen, aka jag, visade vilken kamera vi skulle titta in i efter dopet. Det är också denna projektledare som har styrt projektet dop. Så nu känns det ganska skönt att barnet är döpt och festen är över (och att kylen är full av kalasrester).
Dop eller namngivningsfest?
För oss kändes det självklart med dop. Jag döper gärna mina barn eftersom jag tycker kyrkan gör mycket fint och jag har inget emot att mina barn genom dopet blir en del av den kristna gemenskapen. Är det så att barnen i framtiden väljer att gå ur kyrkan så får det vara så, men medan de är små så är det dethär beslutet som vi har fattat åt dem. Skulle vi valt att ha en namngivningsfest skulle den festen sett nästan exakt likadan ut, men med kanske lite mindre sjungande. För let's face it, det var framför allt prästen som sjöng.
När jag var gravid med ett bf runt midsommar var jag inställd på att ha ett tidigt dop i juli så att vi kunde utnyttja sommarvädret och ha dopet i vår trädgård och sedan äta tårta utomhus. Mitt enda krav var att jag ville att husfasaden skulle vara målad innan festen. Men eftersom vi ägnade hela sommaren åt att diskutera färgnyanser och provmåla bräder utan att lyckas fatta ett beslut så är husfasaden fortfarande omålad och det blev inget utomhusdop. Istället blev det ett riktigt klassiskt upplägg: dop i församlingshemmet och kaffe hemma hos oss. Församlingshemmet finns förresten bara ett stenkast från vårt hus så vi la på dopklänningen hemma, virade in Elvira i en filt och gick dit i duggregnet. Smidigt.
Inbjudningskort
Inbjudningskorten blev riktigt vanliga, gjorda i Paint och framkallade vid en fotofirma. Jag brukar alltid göra några extra inbjudningskort, julkort osv för att spara i barnens minneslådor. Johannes fick också ett inbjudningskort som han blev väldigt glad över för då "kunde han titta på det när han flyttar till Jeppo, så att han inte glömmer hur Elvira ser ut".
Traditioner under dopceremonin
Vi valde att ha flera element i dopet som var på pricken likadant i Elviras dop, som vid Johannes, så nu har vi tydligen doptraditioner hemma hos familjen Bäck-Nymark. Båda gångerna sjöng vi psalmerna Det finns en plats (psalm 188) och Tryggare kan ingen vara (psalm 390), prästen torkade av vattnet med samma näsduk som vid Johannes dop och precis som förra gången höll pappan i barnet under dopet och jag hade en rosa kavaj. Vi döpte dock barnen i olika församlingar och med olika präster, vilket märktes eftersom jag tyckte att de två dopen skillde sig lite åt.
Dopklänning
Elvira döptes i den jättefina virkade dopklänningen som min sambo, hans syskon och Johannes har döpts i. När Johannes döptes hade vi gröna sidenband men denna gång köpte jag mörklila sidenband som jag tyckte var riktigt fina, och som passade perfekt med det lite ruggiga höstvädret vi hade.
Efter själva dopceremonin bytte vi om från dopklänningen till en blommig klänning från Newbie som hon fått i present av mina gudföräldrar.
Dekorationer
Och på tal om mörklila. Jag köpte stearinljus i samma lila nyans som sidenbandet. Och så plockade jag fram några av mina mässingsljusstakar och loppisfyndade massa kaffekoppar med gulddekor. Dagen före dopet åkte jag till svärmor och länsade hennes rabatter på bland annat kinesisk kärleksört och gullregn, och så plockade jag lite blommor och vass längs med dikeskanterna. Jag kommer aldrig bli någon florist men att lägga en kvist kärleksört i varje glasvas klarade jag galant. Och att binda ihop en höstig dopbukett gick över förväntan.
Mat och kaffe
Som den gamla servitris jag är så rullade jag bestick inför matserveringen som vi hade hemma hos oss. Jag byggde även upp bufféer på förhand, på Högforsspisen gjorde jag en dryckesbuffé och på köksbänken dukade jag upp en matbuffé.
Vid Johannes dop beställde jag smörgåstårtor av hans gudmor för jag kan inte göra smörgåstårtor. I år skippade vi denna festklassiker och istället körde vi på lite matigare alternativ: första serveringen bestod av bakad potatis, skinkröra, sallad och nygräddat bröd. Efter att jag dekorerat tårtorna och tagit en amningspaus så blev det dags för den andra dukningen. Choklad, vindruvor, kex, kokostoscarutor, äppelpaj och bokstavstårtor bestod den sötare delen av. Också här byggde jag en buffé och gästerna fick gå till köket för att ta åt sig. Att ha massor med kakfat på bordet tar ju mycket plats.
Jag inventerade köksskåpen på förhand och planerade dukning, vilket var välbehövligt. Vi var inte så många gäster, men vi har t.ex. bara ett dussin uppsättning bestick och inga stora fyrkantiga serveringsfat, så i början av veckan räknade jag tallrikar, planerade och ringde runt för att låna det som fattades av tjocka släkten. Jag passade också på att köpa mer av Iittala-glasen på bilden. Vi har haft hur många olika modeller på dricksglas som helst, så nu tog jag dopet som en anledning till att köpa fler glas, så nu har vi sjutton stycken av samma modell.
Presenter
Elvira fick så många fina presenter, vilken tur hon har som har så många omtänksamma personer runt sig! Jag ska föra in presenterna i ett Excel-dokument så att vi också i framtiden minns vem som gav vad. Vi gjorde samma sak åt Johannes vilket var tur för i och med det här dopet har han velat veta alla detaljer om sitt dop, inklusive (eller kanske framförallt...) vem han fick vilka presenter av. Johannes hjälpte mig att öppna presenterna efter kaffet, innan dess fanns presenterna på ett presentbord. Att ha ett presentbord är ett jättebra tips, gästerna vill lägga presenterna någonstans när de kommer och att ha allt samlat på ett och samma ställe är toppen.
Doppresenter är annars något som tydligen inte är hur enkelt som helst efter att flera i släkten på förhand frågat om presentråd (eller så tror de att jag är kräsnare än vad jag är?). Jag tänkte tipsa om lite doppresenter, men jag tror det får bli i ett senare blogginlägg så inte det här blir alltför långt.
Det blir inte som planerat
Det mesta kan man ju planera. Jag gjorde listor, bakade det mesta på förhand och frös ner, tvingade alla i familjen att prova sina festkläder flera dagar i förväg så att det inte skulle dyka upp en oväntad klädkatastrof en halvtimme före dopet och så vidare. Men sen blir ju inte allt som man har tänkt sig ändå. Johannes fick ögoninflammation, jag orkade inte leta fram mina tunna finskedar så vi använde vanliga teskedar och bokstavstårtorna var helt okej - men inte supergoda vilket man ju helst vill att allt man bakar ska vara. Men dagen var ändå väldigt lyckad, och jag är glad över alla som ville fira vår dotters dop med oss.
Oktober tvåtusennitton
Jag blev inspirerad av Kugges blogglista (tio tankar om oktober), så medan Elvira sover eftermiddagssömn och Johannes tittar på Pippi firar jul så kommer här mina tankar om min oktober:
Första tanken under månadens första morgon:
Han jag bor med väckte mig som vanligt och sa "jag tror Elvira vill ha mat" så jag antar att de första tankarna rörde amning. Den femtonde tanken var "var är min telefon?" och det visade sig att den mystiskt krypit under sängen och låg där med en rispa på skärmen.
Jag ska jobba med:
Jag ska inte lönearbeta alls eftersom jag bara ska vara föräldraledig. Men jag donerar bröstmjölk till sjukhuset (skattefri inkomst!) så det jobbar jag med en kvart varje dag. Sen ska jag väl som vanligt arbeta som amatörtågbanebyggare och kojspecialist.
Jag ska skriva:
Blogginlägg! Ikväll ska jag skriva ihop ett långt blogginlägg om dopet och jag har massa annat jag vill dela med mig om.
Maträtt jag vill testa:
En gång åt jag en fantastisk moussaka med smak av kanel vid lunchstället After Eight. Varje gång jag tänker på mat jag vill äta så tänker jag på denna maträtt. Men att googla recept och testa sig fram? Orkar. inte.
Den här boken ska jag läsa:
Bloggade nyligen om böcker jag tänker läsa i höst. I oktober blir det i alla fall Mamma av Adrian Perera, och så har jag precis börjat på Hjärtat av Malin Kivelä så den läser jag säkert ut ikväll. Och så blir det säkert några deckare, men det beror på vad som finns inne på bibliotekets hyllor, Ninni Schulmans nyaste kanske?
Jag har mest lagt tid på detta som nu äntligen förverkligas:
Jag har jobbat stenhårt och tjatat svinmycket om att vi ska åka på en höstlovsresa. Jag vill åka till Stockholm och köpa chai-te på Ica, blir det inte av så tänker jag förverkliga en egen höstlovsresa till typ Ikea i Tammerfors.
En målsättning som är möjlig att nå:
Att slippa mina envisa småförkylningar så att jag kan delta två gånger i rad på starkmamma-jomppan.
Jag är mest kluven till:
Att jag fyller tjugonio (29!) i slutet av månaden. Jag känner mig mycket äldre, men i alla fall, tjugonio?! Kul med presenter i alla fall.
Det här ger mig energi just nu:
Choklad, höstfärgerna och tanken på att vi inte har ett enda måste på hela månaden.
Det här ser jag mest fram emot:
Det var dendär chai-te-förpackningen från Ica... Och Elvira gjorde sina första skratt-liknande ljud igår. Det betyder att hon förhoppningsvis börjar skratta i oktober! Johannes har sin andra dagisfotografering i sitt liv och jag ser fram emot att få se bilderna. Förra gången såg han ut som en besvärad seriemördare så det kan bara bli bättre!
Böcker jag ska läsa i höst
Jag är en riktig bokmal. Jag läser väldigt snabbt så det är inga konstigheter om jag både börjar och läser ut en bok på samma dag, och varje år läser jag mellan hundra och hundrafemtio böcker. Jag har haft en läsdipp de senaste månderna och inte läst så mycket som jag brukar, men nu känner jag ett riktigt ordentligt sug efter bra böcker - och det passar ju perfekt eftersom det inte finns något mysigare än att läsa en bra bok när det är mörkt utomhus.
Förra hösten läste jag äntligen Margaret Atwoods dystopi The Handmaids tale.
Jag är givetvis väldigt avundsjuk på alla som fått hänga på Göteborgs bokmässa i helgen och fått titta, känna på och köpa böcker från höstutgivningen. Men jag har försökt bota detta genom att bläddra i förlagens höstkataloger och botanisera bland böckerna i bibliotekets bokhyllor. De här böckerna är jag extra sugen på att läsa i höst (länkarna går till förlagens hemsidor där man kan läsa mer om de olika titlarna):
- Mamma av Adrian Perera. Den här boken ska vi läsa i bokcirkeln jag är med i så jag har redan beställt boken från den lokala bokhandeln. Jag ser väldigt mycket fram emot denna bok! Pereras debutbok White Monkey är en riktigt bra läsupplevelse.
- Vem dödade Bambi? av Monika Fagerholm. Man blir aldrig besviken när man läser en bok av Fagerholm. Jag såg dessutom att boken just nu toppar flera av litteraturkritikernas topplistor i Sverige.
- Klåda av Ellen Strömberg. Den finlandssvenska litteraturen känns väldigt bred just nu och bjuder på massor med bra titlar och jag skulle ha kunnat räkna upp fem till som jag vill läsa i höst. Jag gillade Strömbergs debut Jaga vatten så jag har höga förväntningar på denna bok.
- Den röda rosen slår ut av Liv Strömquist. Jag läser inte så ofta serier, men Strömquists böcker brukar jag alltid sluka. Böckerna är alltid aktuella, tänkvärda och roliga, denna seriebok handlar om kärlek.
- Drömhuset av Veronica Henry. Bokförlaget Printz Publishing brukar vara experter på att importera bra feel good-litteratur och Henrys bok verkar lovande. Som bonus så ser omslaget precis ut som hur vi alla basic bitch-höstmyser.
- Bara lite till av Simona Ahrnstedt. På tal om litteratur som gör att man mår bra så brukar Ahrnstedts romanceböcker vara riktigt bra. Bara lite till utkommer i mitten av oktober, så några veckor till får man vänta på den.
- Gileads döttrar av Margaret Atwood. Uppföljaren till Tjänarinnans berättelse som ju kom ut för över trettio år sedan och som för några år sedan blev en succétv-serie (The Handmaid's tale).
- Vi for upp med mor av Karin Smirnoff. Den första boken vi läser i bokcirkeln i höst är Smirnoffs debut Jag for ner till bror och jag gillade framförallt Smirnoffs språk och satsmelodi som genomsyrade hela boken.
Det här var några böcker som jag kommer att läsa i höst. Vad tänker ni läsa? Tipsa gärna om bra böcker i kommentarsfältet!
Nu är hon döpt
Idag, 29 september på Mickelsmäss, blev Elvira döpt. Nu känns det som om det är på riktigt att hon heter Elvira, även om vi har haft det här namnet på gång sedan år 2015. Det känns som att jag har femtioelva olika möjliga blogginlägg om dopet (vilka namn som stod högst på listan över namnförslag innan hon föddes, att vi inte bjöd på den traditionella smörgåstårtan utan istället hade bakad potatis och skinkröra på menyn, den ursnygga virkade dopklänningen hon döptes i, alla fina doppresenter, mina små loppisfyndade kaffekoppar som jag tvingade alla att dricka ur och som han jag bor med tyckte var alldeles för lull-lull och inte minst mitt försök att baka en sån där modern bokstavstårta..). Men nu ska jag gå ner till köket och äta tårtrester och fylla i diskmaskinen. Lull-lull-kaffekopparna måste dock diskas för hand så det skjuter jag på tills imorgon.
Dopklänningen fick hänga på väggen efter dopet. Istället för de mer traditionella ljusblåa och rosa tonerna så har vi valt lite andra färger. När Johannes döptes en solig lördag i maj var sidenbanden gröna, och denna gång valde jag mörklila band och så råkade jag hitta stearinljus i exakt samma nyans.
Bergö vandringsled
Sitter ni vid köksbordet denna lördagsförmiddag och inte vet vad ni ska göra så tycker jag att ni ska låta mig bestämma över dagens program. Vädret i Österbotten verkar bli molnigt med lite sol och omkring tio grader, vilket betyder att det är perfekta omständigheter för att bege sig ut till skogs. Ett stort plus är att antalet älgflugor (knack i trä) har minskat eftersom det börjar bli kallt nattetid. Vet ni inte vilken skog ni ska gå till så tycker jag att ni ska ta sikte på Bergö. Jag må vara partisk och det är kanske en av de få vandringsledarna jag gått i mitt liv, men det var en mycket trevlig upplevelse.
Till Bergö åker man med landsvägsfärja. Det kan vara en upplevelse bara det att åka med färja. Vill man visa att man är turist så går man ur bilen och tittar sig nyfiket omkring medan färjan åker sin tiominutersrutt. Vill man leka att man är ortsbo sitter man kvar i bilen och ser uttråkad ut.
Nästan genast man åkt av färjan ser man skylten för vandringsleden. Då är det bara att svänga in för där finns parkeringsplatser. Det finns två vandringsrutter, den kortare på strax över tre kilometer (utmärkt med blåa prickar och band) och den längre som är cirka åtta kilometer lång (röda prickar och band).
För en månad sedan gick vi vandringsleden. Eftersom vi hade en fyraåring och en tvåmånaders bebis med oss så valde vi självklart den kortare rutten och det räckte bra till för en barnfamilj.
Vandringen inleds och avslutas med att man måste gå på vanlig tråkig grusväg men till största delen går man i skog och i skogen finns det massor att titta på. Stigen kantas av konstverk som bergöbon Lars-Göran Söderholm har gjort. De flesta målningar och träskulpturer föreställer djurlivet i skärgården. Även om man tror att man känner till de flesta djuren så lovar jag att man lär sig något nytt. Vi såg t.ex. en fågel med fjädrar på huvudet som vi först trodde var en fantasifågel men som efter en googling visade sig existera i verkligheten och heta härfågel.
Fyraåringen gick nästan alltid först på stigen och spanade efter de olika djuren. Han frågade ofta vad det var för fåglar (eller andra djur) vi såg men han nöjde sig med vilka svar som helst som tur är. Många djur hade sitt artnamn inristat på t.ex. fotstödet så det gick att fuska ifall man inte är superduktig på djur och natur.
Hackspett kunde fyraåringen utan att fråga.
Det gäller att se sig omkring om man ska lyckas upptäcka alla djur.
Ungefär halvvägs kom vi till Kalvskärs träsk där vi tog fikapaus. För ni vet väl om att det är väldigt viktigt med mat när man är i skogen? Allt smakar godare och så är det ju alltid skönt att sätta sig ner och äta en bulle, var man än är.
Vid träsket finns det bord och bänkar, och så finns det även en grillkåta i skogen. Grillkåtan går man inte förbi om man följer den kortare rutten, men det är enkelt att göra en liten avstickare om man vill gå dit och grilla en korv eller två. Vid grillkåtan finns också ett uteklassrum, utedass och en älgskulptur i naturlig storlek.
Elvira satt i bärselen medan vi gick och det gick väldigt bra. Under fikapausen fick hon ligga och sträcka på sig på bordet men annars var hon nöjd med att vara i selen. Stigarna är lättframkomliga och det finns breda spångar vid de våtare partierna, så jag var aldrig nervös över att jag skulle snubbla eller något liknande när jag hade henne i famnen.
Nu ska ni sluta läsa och istället packa ryggsäcken full med bullar och bege er ut till skogs. Trevlig tur!
Snapshots från senaste veckan
Vad vi sysslat med de senaste dagarna:
I måndags började jag med dopförberedelserna och bakade det mesta och städade besticklådorna. Besticklådorna måste ju vara det allra svåraste att hålla ordning i! När jag blir rik och vi renoverar köket så vill jag ha sånadär besticklådor som har massor med inbyggda fack.
Elvira har blivit tre månader gammal och legat i babygymmet. Zoomar ni in runt halsen så skulle man kunna tro att jag tappat en mjölpåse runt halsen. Det har jag inte gjort, utan det är potatismjöl som ska hjälpa mot de röda och vätskande vecken hon har runt halsen. Vi putsar och tvättar och pudrar potatismjöl så ofta vi kan och längtar tills hon blir mer rörlig, då kommer några av dubbelhakorna förhoppningsvis försvinna.
Jag har känt mig småförkyld hela veckan men en kväll gick jag en kvällspromenad med barnvagnen och en podd i öronen. Nykarleby är rätt så fint. Jag kom hem precis när det hade börjat skymma, och det kändes faktiskt lite skönt med skymning, även om jag inte alls är redo för höst och mörker.
Johannes var massor på dagis denna vecka, men en heldag hade vi tillsammans och då pärlade vi som vanligt. Säger ni annars hamapärlor eller indianpärlor? Jag är uppvuxen med att prata om indianpärlor men försöker låta bli att säga det för 1) Johannes förstår inte vad jag menar och 2) det känns ganska rasistiskt? Någon som vet varför man ens säger indianpärlor?
Idag var jag till Vasa på mamma-baby-yoga. Så mysigt! Men det skulle onekligen vara trevligt om något liknande skulle ordnas lite närmare geografiskt. Två timmar körtid för en timme yoga (där en del av tiden - åtminstone denna gång - ändå går ut på att sittamma medan de andra yogar) blir saldot varje fredag. Efter yoga passade jag på att beta av några ärenden när vi ändå var i storstan: köpte sidenband till dopklänningen vid Eurokangas, handlade en vit t-skjorta till fyraåringen från Halpa-Halli, bytte en klänning på KappAhl, använde ett fyra euros presentkort vid H&M på nya fingervantar till mig själv, köpte åtta dricksglas på Iittala outlet så att alla som kommer på dop får ett eget glas att dricka ur, osv...
Jag gick lite på loppis också och spanade in Arabia-porslinsutbudet vid Hoppets stjärna. Jag handlade några kaffekoppar och assietter till dopkaffet. Jag har besökt två loppis i Jakobstad i torsdags och två loppis i Vasa idag på jakt efter koppar och fat. På tre av fyra ställen köpte jag exakt likadana kaffekoppar, vad är oddsen för det? Har någon med en stor kaffeservis åkt runt och donerat några koppar här och några koppar där?
Avslutade fredagen med att måla maränger med hushållsfärg och baka hallongrottor.
Snyggvasen från Marimekko (sommarens loppisfynd)
Inlägget innehåller reklamlänkar.
Förra veckan var jag till Marimekko och köpte en inflyttningspresent till min lillasyster. Och när jag var inne i butiken passade jag på att kika på randiga små bodysar och snyggporslin. Fyraåringen var mest nyfiken på en trollhasselkvist som de hade i en vas, han tyckte nog att det skulle vara mer korrekt med en blomma eller två istället för en knotig gren. När jag gick runt i affären påmindes jag om ett av sommarens bästa loppisfynd så när jag kom hem plockade jag fram det ur vitrinskåpet.
Jag går ganska ofta på loppis och vanligtvis blir det barnkläder och pocketböcker som slinker ner i handelskorgen, men ibland hittar jag annat (typ inredning och vintageklänningar). I början av juli när Elvira var knappt två veckor fyndade jag den här Marimekkovasen för åtta euro (om min amningshjärna kommer ihåg rätt). Man kan fortfarande köpa sprillans nya i butik, men nu fick jag den lite billigare.
Kärleksörtskvisten fick jag av svärmor igår. Klarglas + lilaröd blomma = finfin höstkombination.
Sist och slutligen hamnade vasen på en (också loppisfyndad) guldbricka. Ibland låter jag fyraåringen bestämma vad vi ska köpa när vi går på loppis. Den superkitchiga porslinshunden med två tillhörande valpar som är gjord i Taiwan är ett exempel på vad en fyraåring tycker är superfint.