Vagnramp
För någon vecka sedan använde jag hammare och spik för första gången sedan träslöjden i högstadiet. Eller åtminstone var det första gången sedan högstadiet som jag letade fram virke, planerade, sågade och gjorde alla delmoment från idé till färdig träprodukt; en barnvagnsramp. Jag använde spillbitar från husrenoveringen och målfärg från fönstermålandet ifjol. Eftersom vi har bara en ingång så gick det inte att gömma undan rampen utan den blev placerad mitt vid huvudentrén. Och för att inte skruva i den nybyggda trappan och inte heller gnida rampen mot trappstegen spikade jag fast klossar under rampen. Jag är kanske inte jättestolt över åbäket, men det var väldigt välbehövligt. Jag vet inte hur andra människor gör för att få in sina barnvagnar men jag hatar verkligen att skumpa in vagnen genom att dra upp den ett trappsteg i taget. 
No more skumpande för vår Emmaljunga-vagn.
Planeringstips: veckokalender
Jag älskar att skriva listor och hålla koll på livet med hjälp av kalender. Någon gång har jag försökt mig på en gemensam Google-kalender för hela familjen men ingen fyller i den. När dagisbokningsappen fungerar smidigt och det går att föra över bokningar direkt till en kalender kommer jag övergå till en elektronisk kalender, men tills dess är det pappersversionen som gäller i detta hus. Vi har inget fullspäckat schema, men han jag bor med jobbar olika tider varje dag, och nu med en bebis hemma så är det rådgivningstider mest hela tiden. Jag har sneglat på de klassiska familjekalendrarna som säljs via jultidningarna, men jag tycker att rutsystemet är så litet. Ni kan gissa hur glad jag blev när jag hittade en veckokalender för år 2020 på Flying Tiger Copenhagen.
Veckokalendern är i storlek A4 och som ni ser på pärmen kan man skriva upp om man har konstsim på torsdagsmorgonen, men det tror jag aldrig att jag kommer att skriva i en kalender. Snarare blir det väl mest att fylla i fredagsmys i fredagsrutan.
I juli hoppas jag att det mest blir simstrand och semester som får ta plats i rutorna. Kalendern kostade fyra euro och jag kommer att riva ur en sida i taget och lägga upp veckans schema på kylskåpet. Känner man sig pysslig och har papper och en penna är det ju hur enkelt som helst att göra en egen veckokalender, men nu slapp jag kämpa med att rita raka linjer.
Dopveckan
Denna vecka är ingen vanlig vecka för det är dopvecka! Konceptet födelsedagsvecka är väl ganska välkänt (man firar hela veckan att man blir ett år äldre), men under dopveckan så är det minimalt med firande och maximalt med städande och bakande på gång. På söndag döps Elvira i församlingshemmet och efteråt blir det kaffebjudning hemma hos oss. Vi blir inte så många gäster och alla hör till den närmaste släkten så jag tänker inte ta så stor stress med iordningställandet. Högsta prio denna vecka är att jag ska dammsuga, baka, inventera besticken och försöka fundera ut hur vi ska möblera så att alla gäster får en egen sittplats.
När Johannes döptes i maj för fyra år sedan hade vi jättefina blombuketter på kaffeborden som innehöll vita pioner och mycket grönt. Denna gång blir det lite höstigare dekoration av obvious reason, så i slutet av veckan tänkte jag se om jag hittar några fina rönnbärskvistar och lite vass.
Något annat jag har tänkt på ganska mycket på senaste tid är utebelysning runt trappan. När jag tröttnar på att baka så ska jag skriva lite om belysning. För jag har hittat så många fina lampmodeller när jag dammsugit internet efter de perfekta lamporna som ska hänga bredvid vår ytterdörr.
Vår (fulsnygga) kakelugn
Nu ska ni få se husets hjärta, vår kakelugn som jag tror härstammar från 1920-talet.
När vi var på visning var jag inte så förtjust i färgen, och ärligt talat tycker jag inte den är supersnygg ännu. Den där glansiga bruna färgen gör det svårt att välja en snygg mönstrad tapet tycker jag. Helst skulle jag ha en vit (rund) kakelugn, och till den kan man ju välja vilken tapet som helst utan att det skär sig. Men har man en kakelugn som funnits i huset i generationer så kan man ju inte riva ner den bara för att den inte riktigt passar ens estetiska öga. Och jag börjar faktiskt vänja mig vid den. Jag hörde av husets tidigare ägare att det finns en till likadan kakelugn i Nykarleby, nedersta raden kakelplattor är högre på den, men det beror nog på att golvet i vårt hus har höjts någon gång så att inte hela kakelugnen syns.
Om ni inte såg det på håll så ser ni här att dekorationerna liknar förvånansvärt mycket på Edvard Munch tavla "Skriet". Får se om de kommer ge våra barn mardrömmar i framtiden.
Ett stort tips för nördiga byggsvårdare som är intresserade av kakelugnar är att gräva ner sig i det finländska Nationalbibliotekets samlingar. Via denna länk hittar man t.ex. inskannade broschyrer från Åbo Kakelfabrik (Turun kaakelitehdas) och tror ni inte att jag hittade en bild på en nästan exakt likadan kakelugn som den vi har? Själva luckan sitter lite annorlunda placerat och Skriet-figurerna ser lite annorlunda ut i skissen, men annars är de lika likadana som enäggstvillingar.
Enligt de inskannade broschyrerna så kostade kakelugnen strax över 2000 fmk på 1920-talet. Tack Nationalbiblioteket att ni ger mig information om vår kakelugn (eller åtminstone en kakelugn som är väldigt lik).
Ett foto i timmen
Jag tänkte inleda bloggkarriären med ett klassiskt inlägg: Ett foto i timmen. Denna blogg kommer ju handla en hel del om vardagslivet, och finns det något mer vardagligt än att hänga med en småbarnsmamma en vanlig regnig tisdag? Tänkte väl inte det. Nu kör vi.
6.04. Jag har legat vaken sedan nattamningen klockan 3 men jag har bara scrollat genom hela internet och det har varit alldeles för mörkt i sovrummet för att ta någon bild. Jag tänker dessutom att de som sover i sovrummet kanske skulle vakna av kamerablixten och mumla "integritetskränkande" innan de somnar om. Men fyra minuter över 6 stiger jag upp. Det är mycket tidigare än den senaste veckorna så jag är väldigt förvånad över hur mörkt det tydligen har blivit på morgonen. Efter att jag har stigit upp går jag ner i köket, råkar trampa på en skål med hamapärlor som fyraåringen har lagt strategiskt mitt i vägen och så hämtar jag pumputrustning till en mjölkpump och pumpar mjölk (jag donerar bröstmjölk till sjukhuset).
6.48. Frukostdags. Jag har laddat upp med smörgåsar och te. Eftersom alla nektariner var slut så blev dagens frukt en tomat. Det är också gott. Frukostbilden blev dessutom hemskt gul, så den får ni klara er utan.
7.01. Jag väcker fyraåringen. Plockar ur diskmaskinen och fyller den igen. Tvättar sängkläder.
7.39. Fyraåringen och hans pappa cyklar iväg till dagis och jobb. Jag sätter mig vid datorn och korrläser tre blogginlägg som ska publiceras under dagen.
10.05. jag har hängt upp tvätt, börjat packa ihop kläder, druckit te, scrollat på Instagram och framförallt så har jag väntat på att Elvira ska vakna. Men nej nu räcker det, nu väcker jag mitt sovande barn. Hon är skitlycklig genast hon slår upp ögonen. Vi byter blöja och ammar. Den ena sockan har mystiskt försvunnit under natten.
11.55. Elvira har somnat i famnen efter att vi ammade. Vi har fyraåringen på dagis två-tre dagar i veckan och mitt mål på dagisdagarna är att mysa så mycket jag kan med spädbarnet. Helst skulle jag ha henne i famnen hela tiden, men för att undvika syskonrivalitet sparar jag de fjantiga rösterna och gosandet till dagisdagar, kvällar och förstås amningsstunderna. Så nu passar jag på och njuter.
Tvättmaskinen piper och jag blir jättehungrig så när klockan närmar sig tolv lägger jag ner henne i sängen. Elvira vaknar nästan genast jag lagt ner henne. Hon sitter i babysittern medan jag äter (blomkålssoppa och knäckebröd, det var fancyig lunch idag).
12.45. Efter lunch städar vi upp Lego, ammar igen och klär på oss för att åka på stark mamma-jomppa. Jag har hittat en socka, tyvärr matchade de inte.
15.07. Vagnen hade tydligen punktering så jag tog bilen till sportplan istället. När vi kommer hem hinner jag bara lyfta ut babyskyddet och väskan på trottoaren innan jag ser Johannes som kommer cyklande från dagis.
15.46. Fyller på med ved i brasan. Sen är det riktigt typiska vardagssysslor som gäller: hänga tvätt, äta lasagne, amma.
17.46. Nu är vi på väg till dagis för föräldramöte. Johannes är på familjegymnastik med sin farmor så vi tar med oss Elvira på föräldramöte med starka förmaningar till henne att om hon inte uppför sig så måste hon och jag sitta i bilen och vänta medan mötet pågår.
18.47. Föräldramötet är över och Elvira sov nästan hela tiden. Johannes har en superbra dagisavdelning och pedagoger som vi är så nöjda med. Kan man skippa storbarnsavdelningar, förskola och skola och bara ha honom på 3-4-årsavdelningen resten av livet?
20.05. Packar klart till barnen. Imorgon ska vi åka till mina föräldrar och vara där i fem dagar. I väskan lägger jag också en loppisfyndad bok som jag hoppas att mottagaren kommer att tycka om, trots att den är svartvit och från åttiotalet.
21.08. Elvira sitter i babysittern och är glad, Johannes sover i sin säng och jag försöker göra dopinbjudan i Paint. Ja, vi har både Photoshop och Lightroom på datorn, men jag använder mig alltid av Paint. Jag inte räkna hur många annonser, spritetiketter, omslag osv jag gjorde i Paint under studietiden.
22.10. Det kommer aldrig något bra på tv på kvällarna? Jag kollar Paradise Hotel istället via mobilen när jag gått och lagt mig. Somnar efter fem minuter.
Det var den dagen. Så här mycket text och bilder (och omnämnande av tvätt) tror jag aldrig ett inlägg kommer innehålla igen. Eller tyckte ni om att hänga med en helt vanlig dag? Tryck på hjärtat så vet jag vad ni gillar :)
Världens godaste äppelpaj
I den här bloggen kommer ni snart lära er att eftermiddagsfikat är obligatoriskt. Ni vet känslan, klockan närmar sig tre och man känner ett starkt behov av en muminmugg fylld med kaffe och något gott till. Eller nu ljuger jag lite, jag dricker sällan kaffe, men något sött som tilltugg till en stor mugg te har jag typ aldrig tackat nej till.
I söndags bakade fyraåringen med assistans av sin pappa en ruskigt god äppelpaj. Receptet hittade jag på Yayanaomis blogg och jag kan verkligen rekommendera det. Äppelpaj är ju det perfekta höstfikat!
Vi åt äppelpajen med vaniljsås (för att vaniljsås är den godaste såsen), men jag tror att det skulle ha varit snäppet ännu godare om man bytt ut vaniljsåsen till lättvispad grädde. Ni kan ju testa båda och höra av er om vilket tillbehör som passar bäst.
Fyraåringens rum
Vi flyttade in augusti 2017 och något jag verkligen längtade efter var att inreda ett barnrum till Johannes. Medan vi bodde i lägenhet så hade han inget eget rum, utan leksakerna fanns i korgar i vardagsrummet och han sov med oss i sovrummet. I början när vi flyttade till hus fortsatte han sova i vårt sovrum, så att det inte skulle bli alltför många omställningar på en gång. Men nu har han bott i ett och ett halvt år i sitt rum och han älskar det (nästan lika mycket som jag).
När jag började planera barnrummets inredning var det två saker jag var säker på: jag vill ha ett färgglatt rum som gärna är lite retroinspirerat. Dessutom ville jag att möblerna skulle inbjuda till lek för ett barn som är så pass ung att hen inte kan t.ex. använda sig av byrålådor utan att klämma fingrar. 
Tapeten såg jag för många år sedan och redan då visste jag att det var den ultimata barnrumstapeten. Tapeteten kommer från Ferm living och heter Dotty. Den klargula retrolampan fick jag köpa av en kollega. Boklådan är ursprungligen en blombänk som jag köpt på loppis i Sverige. Perfekt för barnet att bläddra bland böckerna när det är dags att välja godnattsaga. 
Sängen är släktgods, sambons farmor födde två av sina tre barn i denna säng och den kan dras ut till full längd och är dessutom så pass bred att man har rum att sova bredvid fyraåringen när det är någon orolig natt. Målfärgen på sängen börjar bli lite sliten men jag har svårt att komma mig till att måla den. Den är trots allt lite charmig med nötningarna där man ser var man klättrat ur sängen. Pärtkorgen är också den arvegods och den färgglada leksaksförvaringen är från Lidl.
För några veckor sedan tog jag min favoritbild från rummet. Titta hur fint mina två barn leker!
Mot en av väggarna har vi ställt ett loppisfyndat blombord från 70-talet. I själva baljan finns alla legobitar och bordsskivan fungerar som byggplats och utställningsområde för de olika byggalstren. Har man lust kan man limma fast legoplattor på bordsskivan, men det fungerar minst lika bra utan legoplattor.
Så här ser rummet ut nästan alla gånger jag öppnar dörren. Jag antar att jag inte är den enda som har det så här hemma?
Välkomna till bloggen!
Hej och välkomna till min blogg!
Det är med ett litet pirr i magen jag sitter och skriver bloggens första inlägg. Jag har laddat upp med en stor kopp te och smygäter ett chokladkex så tyst jag kan så att fyraåringen som sitter och bygger lego i rummet bredvid inte ska höra knastrandet. Det är flera år sedan jag bloggade senast och då fungerade bloggen framförallt som en dagbok över min då nyfödda barns utveckling och vårt liv hemma. Nu ger jag bloggandet ett nytt försök, jag är riktigt taggad och jag hoppas att ni vill följa med på denna blogg-resa.
"Hemma hos Bogdanoffs" kommer att handla en hel del om vardagslivet och sånt som jag tycker om, så ni kan förvänta er inlägg om böcker, loppisfynd, barnkläder och så något cheesecakerecept då och då. En av huvudrollsinnehavarna i bloggen kommer att bli vårt hus. För två år sedan flyttade vi in i ett hus som är byggt under 1860-talet, och det är även därifrån bloggnamnet kommer (en av de tidigaste ägarna hette Bogdanoff). Sedan inflytt har jag (sporadiskt) dokumenterat vårt hus på Instagram, men nu genom bloggandet får jag ett medium där jag kan brodera ut texten om tapeter, inredningstankar och annat husrelaterat. Som min kloka pappa brukar säga så är att äga ett hus något som ger en projekt för resten av livet, och ni kommer att få hänga med på en hel del hus- och inredningsrelaterade inlägg. Nästa sommar kommer vi att sätta tänderna i trädgården, som jag längtar!
Som många andra småbarnsföräldrar har jag kamerarullen full av bilder på barn, någon suddig bild på (förhoppningsvis) goda recept jag hittat i tidningen och fina naturfoton som jag tagit under barnvagnspromenader, men bilderna på mig själv lyser med sin frånvaro. Jag misstänker att ni sällan kommer se bilder på mig, men jag inleder så starkt som jag kan med en bild tagen förra veckan vid ett solrosfält i Socklot.
Välkomna! Hoppas ni stannar!