Årets första bok, skidåkning och sjukstuga

Skrivet av Eivor Bäck 17.01.2022 | 0 Kommentarer

De första januariveckorna har passerat och jag har inte ens förstått att det är ett nytt år. Vardagen rullar på även om den är lite annorlunda med ännu mer hemmatid än vanligt (och då var det redan mycket av den varan förra året!). 

Riktigt i början av januari läste jag årets första bok. Mhairi McFarlanes Det kommer aldrig vara över för mig. Det var jättelänge sen jag läste något av McFarlane, men den var bra! McFarlane är ju typ som min generations Marian Keyes, lättsamt och dråpligt men tar också upp allvarliga ämnen. Efter det har jag mest läst Bamse för sexåringen och Lotta på Bråkmakargatan för tvååringen. 

På trettondagen skruvade vi ihop en julklapp: ett änglaspel. Johannes har i många år tittat avundsjukt på mormors och jag har spanat på gamla hos Missionstugan i Jakobstad men aldrig köpt något eftersom alltid någon smådel saknas. Tur tomten visste precis vad vi behövde! Jag lät tvååringen vara delaktig i att blåsa ut ljusen. Det var roligt ända tills hon svedde luggen. Då var inte mammasamvetet i bra skick kan jag lova!

Med undantag för att vi träffade min mans familj vid nyår så har vi suttit i självvald hemmakarantän sedan julafton. Min man har jobbat hemifrån och vi andra har också skrotat hemma. Så även om incidenstalen skenade i Österbotten efter jul kunde vi med (relativt) gott samvete åka och hälsa på mina föräldrar sista helgen innan förskolestart.  

På Bergö skidade de yngre familjemedlemmarna med varierande resultat. Tvååringen älskade det fram till att hon ramlade första gången och sen var det inte lika roligt. Sexåringen ångade på både runt det riktiga skidspåret och skidspåret mormor trampade upp runt deras hus. 

De sista riktigt kalla och krispiga vinterdagarna inföll helgen efter trettondagen. Jimmy hade hem en värstingkamera från sitt jobb som han satt och lärde sig. Tur för mig att han kunde öva på att fota vårt hus en kall söndagskväll. Sen blev det så varmt att snön började smälta och så blåsigt att granbollen som hängde från taket ramlade ner.   

Om ni minns så skulle vi plocka fram mina boklådor strax innan nyår och det resulterade i att vi rensade högra delen av kattvindsförrådet. Det mesta var elektronikskräp som nu står farstun och väntar på att få åka till ekorosk. Men jag har också försökt sälja bort sånt som är i bra skick men inte kommer till användning här. Det går så där. Inte minst eftersom jag var till Jakobstad förra måndagen och kom hem med, förutom massa mat, både ett skidpaket till tvååringen och en till Madonna-ljusstake. Det hjälper ju inte så mycket att rensa när man sedan köper nya (begagnade) saker. Ljusstaken köpte jag förresten hos loppiset Anahand vid busstationen som just nu har slutförsäljning eftersom de stänger verksamheten i slutet av månaden. 

Efter helgens Bergöresa och måndagens resa till Jakobstad på matuppköp så fortsatte 75% av familjen med den självvalda hemmakarantänen. Sexåringen måste såklart gå i förskolan men vi andra hålls hemma och min man jobbar mest på distans. Såklart är det ju inte fantastiskt att hållas hemma hela tiden men när vi har möjlighet att följa rekommendationerna rätt så strikt så gör vi det. Fredagkväll hade vi trots det sjukstuga med en tvååring som hade nästan fyrtio grader. Som tur var är hon som vanligt nu igen och vi ska gå en kort promenad i det blåsiga vädret. Tror vi alla behöver få känna lite blåst i ansiktet efter att hållits hemma och tittat på omväxlande Babblarna och skidskytte på tv två dagar i streck.