Bergö vandringsled

Skrivet av Eivor Bäck 28.09.2019 | 1 Kommentarer

Sitter ni vid köksbordet denna lördagsförmiddag och inte vet vad ni ska göra så tycker jag att ni ska låta mig bestämma över dagens program. Vädret i Österbotten verkar bli molnigt med lite sol och omkring tio grader, vilket betyder att det är perfekta omständigheter för att bege sig ut till skogs. Ett stort plus är att antalet älgflugor (knack i trä) har minskat eftersom det börjar bli kallt nattetid. Vet ni inte vilken skog ni ska gå till så tycker jag att ni ska ta sikte på Bergö. Jag må vara partisk och det är kanske en av de få vandringsledarna jag gått i mitt liv, men det var en mycket trevlig upplevelse. 

Till Bergö åker man med landsvägsfärja. Det kan vara en upplevelse bara det att åka med färja. Vill man visa att man är turist så går man ur bilen och tittar sig nyfiket omkring medan färjan åker sin tiominutersrutt. Vill man leka att man är ortsbo sitter man kvar i bilen och ser uttråkad ut. 

Nästan genast man åkt av färjan ser man skylten för vandringsleden. Då är det bara att svänga in för där finns parkeringsplatser. Det finns två vandringsrutter, den kortare på strax över tre kilometer (utmärkt med blåa prickar och band) och den längre som är cirka åtta kilometer lång (röda prickar och band). 

För en månad sedan gick vi vandringsleden. Eftersom vi hade en fyraåring och en tvåmånaders bebis med oss så valde vi självklart den kortare rutten och det räckte bra till för en barnfamilj. 

Vandringen inleds och avslutas med att man måste gå på vanlig tråkig grusväg men till största delen går man i skog och i skogen finns det massor att titta på. Stigen kantas av konstverk som bergöbon Lars-Göran Söderholm har gjort. De flesta målningar och träskulpturer föreställer djurlivet i skärgården. Även om man tror att man känner till de flesta djuren så lovar jag att man lär sig något nytt. Vi såg t.ex. en fågel med fjädrar på huvudet som vi först trodde var en fantasifågel men som efter en googling visade sig existera i verkligheten och heta härfågel. 

Fyraåringen gick nästan alltid först på stigen och spanade efter de olika djuren. Han frågade ofta vad det var för fåglar (eller andra djur) vi såg men han nöjde sig med vilka svar som helst som tur är. Många djur hade sitt artnamn inristat på t.ex. fotstödet så det gick att fuska ifall man inte är superduktig på djur och natur. 

Hackspett kunde fyraåringen utan att fråga. 

Det gäller att se sig omkring om man ska lyckas upptäcka alla djur.

Ungefär halvvägs kom vi till Kalvskärs träsk där vi tog fikapaus. För ni vet väl om att det är väldigt viktigt med mat när man är i skogen? Allt smakar godare och så är det ju alltid skönt att sätta sig ner och äta en bulle, var man än är. 

Vid träsket finns det bord och bänkar, och så finns det även en grillkåta i skogen. Grillkåtan går man inte förbi om man följer den kortare rutten, men det är enkelt att göra en liten avstickare om man vill gå dit och grilla en korv eller två. Vid grillkåtan finns också ett uteklassrum, utedass och en älgskulptur i naturlig storlek. 

Elvira satt i bärselen medan vi gick och det gick väldigt bra. Under fikapausen fick hon ligga och sträcka på sig på bordet men annars var hon nöjd med att vara i selen. Stigarna är lättframkomliga och det finns breda spångar vid de våtare partierna, så jag var aldrig nervös över att jag skulle snubbla eller något liknande när jag hade henne i famnen. 

Nu ska ni sluta läsa och istället packa ryggsäcken full med bullar och bege er ut till skogs. Trevlig tur!