Visa alla inlägg skrivna september 2019
Böcker jag ska läsa i höst
Jag är en riktig bokmal. Jag läser väldigt snabbt så det är inga konstigheter om jag både börjar och läser ut en bok på samma dag, och varje år läser jag mellan hundra och hundrafemtio böcker. Jag har haft en läsdipp de senaste månderna och inte läst så mycket som jag brukar, men nu känner jag ett riktigt ordentligt sug efter bra böcker - och det passar ju perfekt eftersom det inte finns något mysigare än att läsa en bra bok när det är mörkt utomhus.
Förra hösten läste jag äntligen Margaret Atwoods dystopi The Handmaids tale.
Jag är givetvis väldigt avundsjuk på alla som fått hänga på Göteborgs bokmässa i helgen och fått titta, känna på och köpa böcker från höstutgivningen. Men jag har försökt bota detta genom att bläddra i förlagens höstkataloger och botanisera bland böckerna i bibliotekets bokhyllor. De här böckerna är jag extra sugen på att läsa i höst (länkarna går till förlagens hemsidor där man kan läsa mer om de olika titlarna):
- Mamma av Adrian Perera. Den här boken ska vi läsa i bokcirkeln jag är med i så jag har redan beställt boken från den lokala bokhandeln. Jag ser väldigt mycket fram emot denna bok! Pereras debutbok White Monkey är en riktigt bra läsupplevelse.
- Vem dödade Bambi? av Monika Fagerholm. Man blir aldrig besviken när man läser en bok av Fagerholm. Jag såg dessutom att boken just nu toppar flera av litteraturkritikernas topplistor i Sverige.
- Klåda av Ellen Strömberg. Den finlandssvenska litteraturen känns väldigt bred just nu och bjuder på massor med bra titlar och jag skulle ha kunnat räkna upp fem till som jag vill läsa i höst. Jag gillade Strömbergs debut Jaga vatten så jag har höga förväntningar på denna bok.
- Den röda rosen slår ut av Liv Strömquist. Jag läser inte så ofta serier, men Strömquists böcker brukar jag alltid sluka. Böckerna är alltid aktuella, tänkvärda och roliga, denna seriebok handlar om kärlek.
- Drömhuset av Veronica Henry. Bokförlaget Printz Publishing brukar vara experter på att importera bra feel good-litteratur och Henrys bok verkar lovande. Som bonus så ser omslaget precis ut som hur vi alla basic bitch-höstmyser.
- Bara lite till av Simona Ahrnstedt. På tal om litteratur som gör att man mår bra så brukar Ahrnstedts romanceböcker vara riktigt bra. Bara lite till utkommer i mitten av oktober, så några veckor till får man vänta på den.
- Gileads döttrar av Margaret Atwood. Uppföljaren till Tjänarinnans berättelse som ju kom ut för över trettio år sedan och som för några år sedan blev en succétv-serie (The Handmaid's tale).
- Vi for upp med mor av Karin Smirnoff. Den första boken vi läser i bokcirkeln i höst är Smirnoffs debut Jag for ner till bror och jag gillade framförallt Smirnoffs språk och satsmelodi som genomsyrade hela boken.
Det här var några böcker som jag kommer att läsa i höst. Vad tänker ni läsa? Tipsa gärna om bra böcker i kommentarsfältet!
Nu är hon döpt
Idag, 29 september på Mickelsmäss, blev Elvira döpt. Nu känns det som om det är på riktigt att hon heter Elvira, även om vi har haft det här namnet på gång sedan år 2015. Det känns som att jag har femtioelva olika möjliga blogginlägg om dopet (vilka namn som stod högst på listan över namnförslag innan hon föddes, att vi inte bjöd på den traditionella smörgåstårtan utan istället hade bakad potatis och skinkröra på menyn, den ursnygga virkade dopklänningen hon döptes i, alla fina doppresenter, mina små loppisfyndade kaffekoppar som jag tvingade alla att dricka ur och som han jag bor med tyckte var alldeles för lull-lull och inte minst mitt försök att baka en sån där modern bokstavstårta..). Men nu ska jag gå ner till köket och äta tårtrester och fylla i diskmaskinen. Lull-lull-kaffekopparna måste dock diskas för hand så det skjuter jag på tills imorgon.
Dopklänningen fick hänga på väggen efter dopet. Istället för de mer traditionella ljusblåa och rosa tonerna så har vi valt lite andra färger. När Johannes döptes en solig lördag i maj var sidenbanden gröna, och denna gång valde jag mörklila band och så råkade jag hitta stearinljus i exakt samma nyans.
Bergö vandringsled
Sitter ni vid köksbordet denna lördagsförmiddag och inte vet vad ni ska göra så tycker jag att ni ska låta mig bestämma över dagens program. Vädret i Österbotten verkar bli molnigt med lite sol och omkring tio grader, vilket betyder att det är perfekta omständigheter för att bege sig ut till skogs. Ett stort plus är att antalet älgflugor (knack i trä) har minskat eftersom det börjar bli kallt nattetid. Vet ni inte vilken skog ni ska gå till så tycker jag att ni ska ta sikte på Bergö. Jag må vara partisk och det är kanske en av de få vandringsledarna jag gått i mitt liv, men det var en mycket trevlig upplevelse.
Till Bergö åker man med landsvägsfärja. Det kan vara en upplevelse bara det att åka med färja. Vill man visa att man är turist så går man ur bilen och tittar sig nyfiket omkring medan färjan åker sin tiominutersrutt. Vill man leka att man är ortsbo sitter man kvar i bilen och ser uttråkad ut.
Nästan genast man åkt av färjan ser man skylten för vandringsleden. Då är det bara att svänga in för där finns parkeringsplatser. Det finns två vandringsrutter, den kortare på strax över tre kilometer (utmärkt med blåa prickar och band) och den längre som är cirka åtta kilometer lång (röda prickar och band).
För en månad sedan gick vi vandringsleden. Eftersom vi hade en fyraåring och en tvåmånaders bebis med oss så valde vi självklart den kortare rutten och det räckte bra till för en barnfamilj.
Vandringen inleds och avslutas med att man måste gå på vanlig tråkig grusväg men till största delen går man i skog och i skogen finns det massor att titta på. Stigen kantas av konstverk som bergöbon Lars-Göran Söderholm har gjort. De flesta målningar och träskulpturer föreställer djurlivet i skärgården. Även om man tror att man känner till de flesta djuren så lovar jag att man lär sig något nytt. Vi såg t.ex. en fågel med fjädrar på huvudet som vi först trodde var en fantasifågel men som efter en googling visade sig existera i verkligheten och heta härfågel.
Fyraåringen gick nästan alltid först på stigen och spanade efter de olika djuren. Han frågade ofta vad det var för fåglar (eller andra djur) vi såg men han nöjde sig med vilka svar som helst som tur är. Många djur hade sitt artnamn inristat på t.ex. fotstödet så det gick att fuska ifall man inte är superduktig på djur och natur.
Hackspett kunde fyraåringen utan att fråga.
Det gäller att se sig omkring om man ska lyckas upptäcka alla djur.
Ungefär halvvägs kom vi till Kalvskärs träsk där vi tog fikapaus. För ni vet väl om att det är väldigt viktigt med mat när man är i skogen? Allt smakar godare och så är det ju alltid skönt att sätta sig ner och äta en bulle, var man än är.
Vid träsket finns det bord och bänkar, och så finns det även en grillkåta i skogen. Grillkåtan går man inte förbi om man följer den kortare rutten, men det är enkelt att göra en liten avstickare om man vill gå dit och grilla en korv eller två. Vid grillkåtan finns också ett uteklassrum, utedass och en älgskulptur i naturlig storlek.
Elvira satt i bärselen medan vi gick och det gick väldigt bra. Under fikapausen fick hon ligga och sträcka på sig på bordet men annars var hon nöjd med att vara i selen. Stigarna är lättframkomliga och det finns breda spångar vid de våtare partierna, så jag var aldrig nervös över att jag skulle snubbla eller något liknande när jag hade henne i famnen.
Nu ska ni sluta läsa och istället packa ryggsäcken full med bullar och bege er ut till skogs. Trevlig tur!
Snapshots från senaste veckan
Vad vi sysslat med de senaste dagarna:
I måndags började jag med dopförberedelserna och bakade det mesta och städade besticklådorna. Besticklådorna måste ju vara det allra svåraste att hålla ordning i! När jag blir rik och vi renoverar köket så vill jag ha sånadär besticklådor som har massor med inbyggda fack.
Elvira har blivit tre månader gammal och legat i babygymmet. Zoomar ni in runt halsen så skulle man kunna tro att jag tappat en mjölpåse runt halsen. Det har jag inte gjort, utan det är potatismjöl som ska hjälpa mot de röda och vätskande vecken hon har runt halsen. Vi putsar och tvättar och pudrar potatismjöl så ofta vi kan och längtar tills hon blir mer rörlig, då kommer några av dubbelhakorna förhoppningsvis försvinna.
Jag har känt mig småförkyld hela veckan men en kväll gick jag en kvällspromenad med barnvagnen och en podd i öronen. Nykarleby är rätt så fint. Jag kom hem precis när det hade börjat skymma, och det kändes faktiskt lite skönt med skymning, även om jag inte alls är redo för höst och mörker.
Johannes var massor på dagis denna vecka, men en heldag hade vi tillsammans och då pärlade vi som vanligt. Säger ni annars hamapärlor eller indianpärlor? Jag är uppvuxen med att prata om indianpärlor men försöker låta bli att säga det för 1) Johannes förstår inte vad jag menar och 2) det känns ganska rasistiskt? Någon som vet varför man ens säger indianpärlor?
Idag var jag till Vasa på mamma-baby-yoga. Så mysigt! Men det skulle onekligen vara trevligt om något liknande skulle ordnas lite närmare geografiskt. Två timmar körtid för en timme yoga (där en del av tiden - åtminstone denna gång - ändå går ut på att sittamma medan de andra yogar) blir saldot varje fredag. Efter yoga passade jag på att beta av några ärenden när vi ändå var i storstan: köpte sidenband till dopklänningen vid Eurokangas, handlade en vit t-skjorta till fyraåringen från Halpa-Halli, bytte en klänning på KappAhl, använde ett fyra euros presentkort vid H&M på nya fingervantar till mig själv, köpte åtta dricksglas på Iittala outlet så att alla som kommer på dop får ett eget glas att dricka ur, osv...
Jag gick lite på loppis också och spanade in Arabia-porslinsutbudet vid Hoppets stjärna. Jag handlade några kaffekoppar och assietter till dopkaffet. Jag har besökt två loppis i Jakobstad i torsdags och två loppis i Vasa idag på jakt efter koppar och fat. På tre av fyra ställen köpte jag exakt likadana kaffekoppar, vad är oddsen för det? Har någon med en stor kaffeservis åkt runt och donerat några koppar här och några koppar där?
Avslutade fredagen med att måla maränger med hushållsfärg och baka hallongrottor.
Snyggvasen från Marimekko (sommarens loppisfynd)
Inlägget innehåller reklamlänkar.
Förra veckan var jag till Marimekko och köpte en inflyttningspresent till min lillasyster. Och när jag var inne i butiken passade jag på att kika på randiga små bodysar och snyggporslin. Fyraåringen var mest nyfiken på en trollhasselkvist som de hade i en vas, han tyckte nog att det skulle vara mer korrekt med en blomma eller två istället för en knotig gren. När jag gick runt i affären påmindes jag om ett av sommarens bästa loppisfynd så när jag kom hem plockade jag fram det ur vitrinskåpet.
Jag går ganska ofta på loppis och vanligtvis blir det barnkläder och pocketböcker som slinker ner i handelskorgen, men ibland hittar jag annat (typ inredning och vintageklänningar). I början av juli när Elvira var knappt två veckor fyndade jag den här Marimekkovasen för åtta euro (om min amningshjärna kommer ihåg rätt). Man kan fortfarande köpa sprillans nya i butik, men nu fick jag den lite billigare.
Kärleksörtskvisten fick jag av svärmor igår. Klarglas + lilaröd blomma = finfin höstkombination.
Sist och slutligen hamnade vasen på en (också loppisfyndad) guldbricka. Ibland låter jag fyraåringen bestämma vad vi ska köpa när vi går på loppis. Den superkitchiga porslinshunden med två tillhörande valpar som är gjord i Taiwan är ett exempel på vad en fyraåring tycker är superfint.
Vagnramp
För någon vecka sedan använde jag hammare och spik för första gången sedan träslöjden i högstadiet. Eller åtminstone var det första gången sedan högstadiet som jag letade fram virke, planerade, sågade och gjorde alla delmoment från idé till färdig träprodukt; en barnvagnsramp. Jag använde spillbitar från husrenoveringen och målfärg från fönstermålandet ifjol. Eftersom vi har bara en ingång så gick det inte att gömma undan rampen utan den blev placerad mitt vid huvudentrén. Och för att inte skruva i den nybyggda trappan och inte heller gnida rampen mot trappstegen spikade jag fast klossar under rampen. Jag är kanske inte jättestolt över åbäket, men det var väldigt välbehövligt. Jag vet inte hur andra människor gör för att få in sina barnvagnar men jag hatar verkligen att skumpa in vagnen genom att dra upp den ett trappsteg i taget. 
No more skumpande för vår Emmaljunga-vagn.
Planeringstips: veckokalender
Jag älskar att skriva listor och hålla koll på livet med hjälp av kalender. Någon gång har jag försökt mig på en gemensam Google-kalender för hela familjen men ingen fyller i den. När dagisbokningsappen fungerar smidigt och det går att föra över bokningar direkt till en kalender kommer jag övergå till en elektronisk kalender, men tills dess är det pappersversionen som gäller i detta hus. Vi har inget fullspäckat schema, men han jag bor med jobbar olika tider varje dag, och nu med en bebis hemma så är det rådgivningstider mest hela tiden. Jag har sneglat på de klassiska familjekalendrarna som säljs via jultidningarna, men jag tycker att rutsystemet är så litet. Ni kan gissa hur glad jag blev när jag hittade en veckokalender för år 2020 på Flying Tiger Copenhagen.
Veckokalendern är i storlek A4 och som ni ser på pärmen kan man skriva upp om man har konstsim på torsdagsmorgonen, men det tror jag aldrig att jag kommer att skriva i en kalender. Snarare blir det väl mest att fylla i fredagsmys i fredagsrutan.
I juli hoppas jag att det mest blir simstrand och semester som får ta plats i rutorna. Kalendern kostade fyra euro och jag kommer att riva ur en sida i taget och lägga upp veckans schema på kylskåpet. Känner man sig pysslig och har papper och en penna är det ju hur enkelt som helst att göra en egen veckokalender, men nu slapp jag kämpa med att rita raka linjer.
Dopveckan
Denna vecka är ingen vanlig vecka för det är dopvecka! Konceptet födelsedagsvecka är väl ganska välkänt (man firar hela veckan att man blir ett år äldre), men under dopveckan så är det minimalt med firande och maximalt med städande och bakande på gång. På söndag döps Elvira i församlingshemmet och efteråt blir det kaffebjudning hemma hos oss. Vi blir inte så många gäster och alla hör till den närmaste släkten så jag tänker inte ta så stor stress med iordningställandet. Högsta prio denna vecka är att jag ska dammsuga, baka, inventera besticken och försöka fundera ut hur vi ska möblera så att alla gäster får en egen sittplats.
När Johannes döptes i maj för fyra år sedan hade vi jättefina blombuketter på kaffeborden som innehöll vita pioner och mycket grönt. Denna gång blir det lite höstigare dekoration av obvious reason, så i slutet av veckan tänkte jag se om jag hittar några fina rönnbärskvistar och lite vass.
Något annat jag har tänkt på ganska mycket på senaste tid är utebelysning runt trappan. När jag tröttnar på att baka så ska jag skriva lite om belysning. För jag har hittat så många fina lampmodeller när jag dammsugit internet efter de perfekta lamporna som ska hänga bredvid vår ytterdörr.
Vår (fulsnygga) kakelugn
Nu ska ni få se husets hjärta, vår kakelugn som jag tror härstammar från 1920-talet.
När vi var på visning var jag inte så förtjust i färgen, och ärligt talat tycker jag inte den är supersnygg ännu. Den där glansiga bruna färgen gör det svårt att välja en snygg mönstrad tapet tycker jag. Helst skulle jag ha en vit (rund) kakelugn, och till den kan man ju välja vilken tapet som helst utan att det skär sig. Men har man en kakelugn som funnits i huset i generationer så kan man ju inte riva ner den bara för att den inte riktigt passar ens estetiska öga. Och jag börjar faktiskt vänja mig vid den. Jag hörde av husets tidigare ägare att det finns en till likadan kakelugn i Nykarleby, nedersta raden kakelplattor är högre på den, men det beror nog på att golvet i vårt hus har höjts någon gång så att inte hela kakelugnen syns.
Om ni inte såg det på håll så ser ni här att dekorationerna liknar förvånansvärt mycket på Edvard Munch tavla "Skriet". Får se om de kommer ge våra barn mardrömmar i framtiden.
Ett stort tips för nördiga byggsvårdare som är intresserade av kakelugnar är att gräva ner sig i det finländska Nationalbibliotekets samlingar. Via denna länk hittar man t.ex. inskannade broschyrer från Åbo Kakelfabrik (Turun kaakelitehdas) och tror ni inte att jag hittade en bild på en nästan exakt likadan kakelugn som den vi har? Själva luckan sitter lite annorlunda placerat och Skriet-figurerna ser lite annorlunda ut i skissen, men annars är de lika likadana som enäggstvillingar.
Enligt de inskannade broschyrerna så kostade kakelugnen strax över 2000 fmk på 1920-talet. Tack Nationalbiblioteket att ni ger mig information om vår kakelugn (eller åtminstone en kakelugn som är väldigt lik).
Ett foto i timmen
Jag tänkte inleda bloggkarriären med ett klassiskt inlägg: Ett foto i timmen. Denna blogg kommer ju handla en hel del om vardagslivet, och finns det något mer vardagligt än att hänga med en småbarnsmamma en vanlig regnig tisdag? Tänkte väl inte det. Nu kör vi.
6.04. Jag har legat vaken sedan nattamningen klockan 3 men jag har bara scrollat genom hela internet och det har varit alldeles för mörkt i sovrummet för att ta någon bild. Jag tänker dessutom att de som sover i sovrummet kanske skulle vakna av kamerablixten och mumla "integritetskränkande" innan de somnar om. Men fyra minuter över 6 stiger jag upp. Det är mycket tidigare än den senaste veckorna så jag är väldigt förvånad över hur mörkt det tydligen har blivit på morgonen. Efter att jag har stigit upp går jag ner i köket, råkar trampa på en skål med hamapärlor som fyraåringen har lagt strategiskt mitt i vägen och så hämtar jag pumputrustning till en mjölkpump och pumpar mjölk (jag donerar bröstmjölk till sjukhuset).
6.48. Frukostdags. Jag har laddat upp med smörgåsar och te. Eftersom alla nektariner var slut så blev dagens frukt en tomat. Det är också gott. Frukostbilden blev dessutom hemskt gul, så den får ni klara er utan.
7.01. Jag väcker fyraåringen. Plockar ur diskmaskinen och fyller den igen. Tvättar sängkläder.
7.39. Fyraåringen och hans pappa cyklar iväg till dagis och jobb. Jag sätter mig vid datorn och korrläser tre blogginlägg som ska publiceras under dagen.
10.05. jag har hängt upp tvätt, börjat packa ihop kläder, druckit te, scrollat på Instagram och framförallt så har jag väntat på att Elvira ska vakna. Men nej nu räcker det, nu väcker jag mitt sovande barn. Hon är skitlycklig genast hon slår upp ögonen. Vi byter blöja och ammar. Den ena sockan har mystiskt försvunnit under natten.
11.55. Elvira har somnat i famnen efter att vi ammade. Vi har fyraåringen på dagis två-tre dagar i veckan och mitt mål på dagisdagarna är att mysa så mycket jag kan med spädbarnet. Helst skulle jag ha henne i famnen hela tiden, men för att undvika syskonrivalitet sparar jag de fjantiga rösterna och gosandet till dagisdagar, kvällar och förstås amningsstunderna. Så nu passar jag på och njuter.
Tvättmaskinen piper och jag blir jättehungrig så när klockan närmar sig tolv lägger jag ner henne i sängen. Elvira vaknar nästan genast jag lagt ner henne. Hon sitter i babysittern medan jag äter (blomkålssoppa och knäckebröd, det var fancyig lunch idag).
12.45. Efter lunch städar vi upp Lego, ammar igen och klär på oss för att åka på stark mamma-jomppa. Jag har hittat en socka, tyvärr matchade de inte.
15.07. Vagnen hade tydligen punktering så jag tog bilen till sportplan istället. När vi kommer hem hinner jag bara lyfta ut babyskyddet och väskan på trottoaren innan jag ser Johannes som kommer cyklande från dagis.
15.46. Fyller på med ved i brasan. Sen är det riktigt typiska vardagssysslor som gäller: hänga tvätt, äta lasagne, amma.
17.46. Nu är vi på väg till dagis för föräldramöte. Johannes är på familjegymnastik med sin farmor så vi tar med oss Elvira på föräldramöte med starka förmaningar till henne att om hon inte uppför sig så måste hon och jag sitta i bilen och vänta medan mötet pågår.
18.47. Föräldramötet är över och Elvira sov nästan hela tiden. Johannes har en superbra dagisavdelning och pedagoger som vi är så nöjda med. Kan man skippa storbarnsavdelningar, förskola och skola och bara ha honom på 3-4-årsavdelningen resten av livet?
20.05. Packar klart till barnen. Imorgon ska vi åka till mina föräldrar och vara där i fem dagar. I väskan lägger jag också en loppisfyndad bok som jag hoppas att mottagaren kommer att tycka om, trots att den är svartvit och från åttiotalet.
21.08. Elvira sitter i babysittern och är glad, Johannes sover i sin säng och jag försöker göra dopinbjudan i Paint. Ja, vi har både Photoshop och Lightroom på datorn, men jag använder mig alltid av Paint. Jag inte räkna hur många annonser, spritetiketter, omslag osv jag gjorde i Paint under studietiden.
22.10. Det kommer aldrig något bra på tv på kvällarna? Jag kollar Paradise Hotel istället via mobilen när jag gått och lagt mig. Somnar efter fem minuter.
Det var den dagen. Så här mycket text och bilder (och omnämnande av tvätt) tror jag aldrig ett inlägg kommer innehålla igen. Eller tyckte ni om att hänga med en helt vanlig dag? Tryck på hjärtat så vet jag vad ni gillar :)