Visa alla inlägg skrivna november 2019
Min helg i bilder
Söndagkväll och två ur familjen har redan somnat. Jag och Elvira är fortfarande vakna, jag står vid ståskrivbordet och bloggar, hon sitter i BabyBjörn-sittern, pratar för sig själv och gungar. Hon har lärt sig att vifta med fötterna så att hela stolen gungar i en hiskelig fart, tur att det finns bälte i stolen. Eftersom helgen börjar ta slut kommer en recap på vad vi sysslat med senaste tiden:
Min helg började redan på fredag när jag bakade morotskaka och kokosbollar medan Elvira sov sin eftermiddagslur i vagnen. Jag testade ett recept där man skulle rosta kokosflingorna i stekpanna (därför de är så gula), men jag vet inte om den rostade smaken sist och slutligen ens märktes.
På kvällen spelade sambon träningsmatch i Stjärnhallen. Så vi åkte dit och såg på. Att se på innebandy med en frågvis fyraåring är ibland utmanande. Jag kan ju inga innebandyregler så jag försöker mest svara på ett sånt sätt att jag får inbakat att man ska heja på alla.
På lördagen blev det dags för födelsedagstårta. Jag bakade mitt livs första (?) tårtbotten och så dekorerade fyraåringen tårtan med godisfluff gjort på fyraåringens favoritgodis (röda racerbilar) och kiwi. Mina föräldrar kom på besök så Johannes visade upp sina nya leksaker, vi provgick Nykarlebys nya bro och ljusparken och åt köttfärslimpa.
Sen hade vi en riktigt typisk småbarnsföräldernatt tror jag. Elvira som var förkyld på lördagen fick 39 graders feber mitt i natten och när jag nästan hade somnat om kommer fyraåringen in i sovrummet och tror att det är morgon för att han känner sig pigg.
Jag inledde söndagen med att gå genom Johannes ytterkläder. Det börjar ju bli så kallt att det är dags att plocka fram vinterhalare, tjockare handskar och så vidare. Det är lika jobbigt varje gång att tvinga honom att prova sig igenom garderoben. Men jag är lika lycklig varje gång över att jag har ganska bra framförhållning och redan handlat hela säsongens kläder second hand. Ur IKEA-påsen plockade jag fram en begagnad mörkgrön Kaxs-halare som satt perfekt.
På eftermiddagen var jag ensam hemma tre timmar (eller Elvira sov hela tiden i vagnen så det räknas knappt som att hon var hemma). Jag åt tårtrester, drack te och både började och läste ut boken Mamma av Adrian Perera. Sen skrubbade jag duschgolvets kakelfogar med rotborste och tallsåpa. Och när familjen var samlad igen kokade jag pållagröjtin (som tydligen endast folk från Bergö och Kantlax säger?!), jag antar att ni andra säger helmigröt.
Nu är det amningsdags och hittar jag inget bra på tv får jag väl gå och sova som den trötta småbarnsförälder jag är. Imorgon är det ny vecka, och jag har så mycket roligt på gång! Det ska bli allt från bokcirkelträff till bloggevent, från kompisträff till yogatimme.
Namn på barn
Snygga barnnamn är ju hur enkelt som helst att komma på. Jag kan rabbla upp säkert tio stycken som är fina, men sen när man ska bestämma namn till sitt barn blir huvudet helt tomt. Det är ju inte bara det att namnet ska vara fint, det ska ju passa den skrynkliga krabaten också. Så här bestämde vi namnen på våra barn:
2015 - Vi väntar vårt första barn och vi tar inte reda på könet. Vi går på flera extra ultraljud men ärligt talat så är det svårt för en förstagångsförälder att tolka de svartvita flimriga bilderna. Dessutom är alla ultraljudssköterskor och -läkare finskspråkiga så de pratar konsekvent om fostret som "hän" och vi har ingen aning om det är en han eller hon de pratar om. Vi går på känsla och känner på oss att det är en tjej i magen. Det finns många fina flicknamn och jag vill helst att hon ska hetta Hanne (norska eller namn med norsk känsla är ju så fint!) medan han jag bor med tycker mest om namnet Elvira. Pojknamn tänker vi inte på eftersom 1) pojknamn överlag är tråkigare och fulare och 2) det är ju en flicka vi väntar. I förlossningspappren vi lämnar in till TYKS måste vi skriva upp två namn ifall det blir nöddop och vi väljer Erik och Victoria (eftersom de två namnen har burits i tre rakt nedåtstigande led på varsin sida av släkten) och vi är säkra på att de kommer bli andranamn. Det blir mars och Johannes föds. Vi har inga pojknamn på någon lista. I familjerummet på TYKS bollar vi namn. Vi är överens om att namnet ska fungera i flera länder på flera språk (alltså inte innehålla t.ex. å, ä eller ö eller stavas på ett sådant sätt att finskspråkiga och svenskspråkiga uttalar det olika). Jag föreslår Adrian som jag läser i en roman på BB men sist och slutligen bestämmer vi oss för Johannes. Det uppfyller alla våra kriterier, och är ju ursprunget till namnet Hanne som jag länge pratade om. Namnet kanske känns lite nittiotaligt ibland, men framförallt början av 1900-talet när Johannes var det vanligaste pojknamnet i Finland i flera decennier. Det här innebär att vi har många Johannes längre bak i släkten (som vi inte ens var medvetna om när vi valde namn). Den enda som reagerar lite negativt är min mormor som utbrister att vi valt ett "gubb-namn" och det har hon ju rätt i, för hennes generation är namnet Johannes ett namn som gubbar har.
2019 - Vi väntar vårt andra barn och vi tar inte reda på könet. Jag stänger ögonen nästan helt när läkaren vid ultraljudsundersökningarna undersöker fostrets urinblåsa ifall jag råkat lära mig tyda ultraljudsflimmer sedan förra graviditeten. Men vi känner på oss att det är en pojke. Jag mår ungefär lika dåligt som jag gjorde senaste graviditeten, går upp lika mycket i vikt och hjärtslagen är ungefär lika snabba. I anteckningarna på telefonen har jag skrivit en lång lista med pojknamn som passar ihop med namnet Johannes. För det är ju ett nytt kriterie när det är dags för andra barnet: de två namnen ska passa ihop. Jag googlar populära namn på 1920-talet och läser en lång lista på alla Astrid Lindgrens figurer. Mitt absoluta favoritnamn är Nils men där har svärmor sagt veto. I förlossningspappren till MÖCS skriver vi Henry och Victoria eftersom vi är säkra på att det är andranamnen. När Elvira lyfts upp på mitt bröst så ser jag att det är en tjej men måste fråga förlossningspersonalen som svarar "Jag vet inte, jag kollade inte". Sen när de kollar visar det sig att jag såg rätt och jag får skrota hela listan jag har på telefonen och börja tänka på flicknamn igen. Vi pratade om Elvira fem år tidigare och redan på BB-avdelningen är vi ganska säkra. På fotograferingsstället vid sjukhuset finns en namntavla och vi skriver dit Elvira Victoria när vi tar bild på henne. Men vi känner efter i nästan två veckor, diskuterar namnförslag ibland och sedan bestämmer vi oss. Elvira är precis som Johannes ett namn som var populärt (populärare) vid början av 1900-talet och jag har en släkting några generationer bak som bar det namnet. Den som reagerade negativt denna gång var Jimmys gammelfaster som tydligen har dåliga minnen av en Elvira.
Johannes och Elvira.
Eftersom vi inte ska ha fler barn (sånt man är bombsäker på någon månad efter förlossning) så bjuder jag på mina favoritnamn som aldrig blev använda (och som fungerar bra tillsammans med namnet Johannes): Nils, Zacharias, Frans, Sigrid, Rut, Ingrid och Alva.