Visa alla inlägg skrivna mars 2020
Nu börjar vårdledigheten
Idag, eller snarare i lördags, var en stor dag: min föräldraledighet är nu officiellt slut och min vårdledighet börjar. Jag vet inte ännu hur länge jag ska vara hemma, i Finland får en vårdnadshavare vara hemma tills barnet fyller tre år och har då under den tiden rätt till hemvårdsstöd. Därefter får man vara hemma hur länge man vill såklart, men när yngsta barnet blivit tre så slutar Folkpensionsanstalten stötta ens hemmatid.
Skulle jag inte vara vårdledig skulle alltså idag vara första dagen jag skulle ha återvänt till jobb och första dagen Elvira skulle gå på dagis. Hon skulle säkert haft det hur bra som helst på dagis men nog känns det ju ändå skönt att vi ska vara hemma ett bra tag ännu. Jag tänkte inleda vårdledigheten med att ha en riktig pysseldag med femåringen och koka chokladmannagrynsgröt till lunch (nej, jag vet inte om det är gott och det låter väldigt onyttigt, men receptet dök upp i min Facebook-feed och jag tog det som ett tecken på att det skulle bli dagens lunch).
Skulle inte bli förvånad om pysseldagen kommer att innehålla en hel del hamapärlor. Och massa urklipp ur Landbygdens folk! Femåringen fick en tjock bunt LF-tidningar igår så snart är nog hela huset strösslat av "fina" bilder på traktorer, kor och bönder.
Ett trädgårdsinlägg fullt med frågor
Varning! Det här inlägget innehåller deprimerande bilder på risiga träd och buskar. (Jag lovar att alla mår väldigt bra, det är bara så här all växtlighet ser ut i Finland i slutet av mars.)
Eftersom vi köpte ett hus som stått på samma ställe i över hundrafemtio år så fick vi även en trädgård på köpet. Det måste ju vara en av de största och bästa fördelarna med att köpa ett redan existerande hus: de redan existerande buskarna, träden och blommorna?! Vi har liksom inte behövt plantera två ekar och vänta i åttio år på att de ska vara högre än huset, de är redan nu stora och fina. Vi har inte behövt stå och vänta i tre år på att vinbärsbuskarna ska ge sin första skörd, en månad efter att vi hade flyttat in så dignade alla bärbuskar av mogna bär och så vidare och så vidare. Successivt har vi grävt bort någon buske här och där, till exempel när en grävmaskin behövde ha svängrum i samband med att vi byggde en ny farstukvist och dränerade runt huset. Men det mesta av trädgården har lämnat orört och jag har alltid tänkt "nästa sommar" och "nästa sommar", men nu tror jag att den första sommaren när det faktiskt ska hända något med trädgården är snart här?!
Idag inledde vi trädgårdsfixandet med att beskära en av de tre syrenhäckarna vi har. Femåringen var en utmärkt trädgårdsassistent och hanterade sekatören som ett proffs. Stort tips till alla föräldrar som inte vet vad de ska göra med sina barn nu när man ska ha social distancing: ge dem en sekatör och en buske.
Sen stod jag och tittade på våra söndriga vinbärsställningar läääänge. Tidigare ägare har gjort ordentliga ställningar som nu tyvärr murknat, och så finns det lite hemmabyggsfix i buskarna: ett söndrigt cykelhjul och rep i olika färger som hållit upp vinbärsgrenar. Jag har spanat in svindyra buskställningar på nätet som bestod av åtta pinnar. Och jag inbillar mig att jag skulle kunna göra något liknande själv? Men jag vet som inte alls hur jag ska göra? Jag tror att impregnerat virke är en dålig idé att sticka ner i jorden nära buskar? Vad ska man ha istället? Vanliga bräder man tjärar? Jag skulle vilja ha rundstavar i ramen runt buskarna eftersom jag tänker att vatten rinner bättre av träet och inte lämnar kvar på ytan? Funkar det med vanliga kvastskaft? Sen borde jag ju beskära vinbärsbuskarna och jag har youtubat mig fram till att jag ska beskära dem på hösten. Men sen fattar jag ingenting? Vissa youtubare beskär ju hur som helst? Andra har massa regler kring var man får använda sekatören? Och borde man smeta något på snittytan så att busken inte blir dålig?
När jag inte orkade tänka längre på vinbärsställningar så gick jag och femåringen och sopade bort vinterns grus från trottaren. Sen stod jag och tittade på den av våra syrenhäckar som står längst ner på min topplista. Jag skulle vilja gräva bort häcken och trädgårdsgallret och ersätta det med en stenmur och en grind. Skulle vi bo nära mina föräldrar vet jag hur jag skulle gå till väga: jag skulle ringa min pappa och han skulle komma med en grävmaskin och stenar och bara magiskt fixa en stenmur. Nu bor jag inte nära mina föräldrar så istället har jag massor med frågor. Var får man tag på stora stenar? Hur stora stenar orkar man själv lyfta? Ska man hyra en markvibrator för att få en bra grund att placera stenarna på? Hur hög ska en stenmur vara?
Och så har jag givetvis tänkt på snygga grusgångar. Vad är passlig storlek på grus? Kan man få hälsa på hos någon grusfirma och provgå på olika sorters grus för att ta reda på vilken sort som känns bäst? De där skitsnygga rabattkanterna av cortenstål, är de bra? Kommer mina barn ramla på dem och skära upp sina knän?
Vilken tur att det antagligen kommer snöa de kommande dagarna så att jag inte kan fortsätta gå runt i trädgården och fantisera ihop nya projekt som jag inte har någon aning om hur de ska genomföras.
Liten instagramtävling
Ni vet ordspråket "det som göms i snö kommer upp i tö"? Tydligen finns det också en annan variant: "Marimekko-saker man gömt i köksskåpen kommer fram när man vårstädar".
Jag hittade i köksskåpet-jag-aldrig-öppnar en oöppnad Marimekkoförpackning. Jag visste genast vad den innehöll: en såndär fin Oiva anniversary-mugg med gulddetaljer som jag köpt som present till mig själv i höstas. Men jag har ju faktiskt tusen muggar, så istället bestämde jag mig för att lotta ut den på Instagram.
Så vill ni ha en ny kaffemugg med gulddetaljer så får ni klicka er in på Instagram. Har jag varit tillräckligt teknisk så ska det gå fint att klicka på bilden ovanför för att genast slussas till Insta (länk också här).
Trevlig lördag förresten! Jag ska ta alla mina barn med mig och gå på promenad i kvarteren och letar efter nallebjörnar.
Vad jag jobbar med - om fem år
Jag fick en utmärkt fråga av Fina Christina: Vad skulle du jobba med om du fick välja helt fritt? Och här kommer fyra möjliga svar:
Det är tidig onsdagsmorgon i mars. Lärarföräldern ska föra Elvira till dagis och Johannes har redan hoppat upp på sin gröna cykel och trampat iväg mot skolan. Jag tar ut dagens lunchlåda ur kylskåpet och packar ner det i en tygpåse tillsammans med slarviga papperslappar, ett tjockt häfte och en silvrig tunn laptop. När min första deckare publicerades för fyra år sedan så kallade tidningarna mig för "Svenskfinlands Läckberg", men med uppföljaren blev jag "nya Läckberg". Redan ifjol hade mina läsarsiffror gått om den forna deckardrottningen och jag vet att den deckare jag håller på med nu är den bästa jag skrivit hittills och den kommer att göra att läsarsiffrorna skjuter i höjden. Folk älskar fortfarande deckare som utspelar sig i småstadsidyller, speciellt de som också innehåller en hel del vardagsrealism och kärlekstrubbel. Efter de lysande försäljningssiffrorna av min första bok bestämde vi oss för att lägga nästan all royalty på en liten lägenhet i Nykarleby. Jag målade väggarna med kalkfärg, gick bananas på Iittala-affären i Vasa där jag köpte allt fint porslin de hade och så köpte jag ett lyxigt höj och sänkbart-skrivbord. Varje dag går jag till kontoret på morgnarna. Jag sitter i tre timmar och skriver. Efter dagens första skrivpass tar jag en promenad runt Juthbacka för att sedan återvända till ett till skrivpass på tre timmar. Jag försöker att inte jobba så mycket kvällstid eftersom jag också vill vara med mina barn, men nu när jag är i slutet av manuset vet jag att när Elvira tittar på Bolibompa och Johannes sitter med näsan i telefonen så kommer jag att smyga åt mig en halvtimme skrivtid till.
*
Jag hade aldrig trott att jag skulle bli headhuntad så när Röda Korset ringde till mig för tre år sedan trodde jag först att det var en busringning och jag var nära att lägga på. Det visade sig att de tydligen på något vänster hade följt mina Instagram-lopprundor och gillat vad de sett av mina loppispyssel med barnen som jag publicerat på bloggen. Efter några samtal och en lång arbetsintervju på huvudkontoret i Helsingfors fick jag uppdraget att utveckla en välgörenhets concept store i lilla Nykarleby. Med inspiration från hur välgörenhetsorganisationer jobbar med second hand i Sverige byggde vi upp en stor butik i en gammal lagerlokal. I dagsläget har vi många besökare per dag och på varje lördag exploderar besöksantalet eftersom Nykarleby är ett passligt resmål för loppisfantaster runt om i Österbotten. Som butikschef är jag spindeln i nätet: ibland står jag i kassan, men mest jobbar jag dels med administration och dels med det kreativa. De välbesökta pysselförmiddagarna för barn är en storfavorit i nejden, senast förvandlade vi tråkiga brickor i nysilver till tavlor och nästa gång ska vi använda oss av allt garn som en sybutik skänkte till oss när de avslutade sin verksamhet. På mitt kontor hänger vintagekläder på en klädhäst och hyllan bredvid är fylld av några väl valda inredningsföremål, i dagarna ska de fotograferas och läggas ut på webbshopen.
*
Jag sitter i bilen och lyssnar på det senaste podcast-avsnittet av Brita och Parisa. Jag förde Elvira till dagis och Johannes cyklade själv till skolan imorse. Nu är jag snart i Jakobstad och jag har precis passerat kossorna som sömnigt står uppradade nära vägen. Efter att ha sett kossorna tillåter jag mig själv att sakta börja tänka på jobbet. Det är kossorna som är min gräns: när jag åker från jobbet klockan fyra på eftermiddagen så slutar jag tänka på jobbet när jag åkt förbi kossorna och på morgnarna är det först efter kossorna som jag får tänka på dagens jobbprogram. Jag tycker så mycket om att jobba på kontor, kanske mest för att man har kollegor och kaffepaus, men också för att det går så tydligt att dela upp jobb och fritid. Jag skulle verkligen hata att ha ett jobb som man tänker på och lever med hela tiden. Innan jag gick på föräldraledigt med Elvira jobbade jag med löneadministration och när jag återvände till jobbet efter vårdledigheten fick jag lära mig ett nytt löneadministrationsprogram som fungerar så otroligt bra. När tekniken fungerar så är en kontorsråttas liv ganska enkelt ska ni veta. Idag väntar kontorsjobb på förmiddagen och eftermiddagen är vikt åt både ett kundmöte på fältet och avdelningsmöte.
*
Jag vet inte om ni vet det, men för länge sen var jag en skrivande människa. Jag deltog i en författarutbildning, jag vann priser (eller nåja, ett hedersomnämnande) och jag hade både anteckningshäften och usb-stickor fyllda med texter, några halvfärdiga romaner och lösryckta idéer. Men efter min utbrändhet och min första graviditet så hittade jag liksom inte orden jag vill använda längre?! Allt blev bara tråkigt och dåligt, eller så var det jag som helt enkelt hade blivit mer kritisk av mig med åldern. När Kulturfonden avslog min stipendiensökan för fem år sedan så bestämde jag mig för att jag nog kanske ändå inte var en skrivande människa, egentligen. Däremot är jag en läsande människa, och medan jag ammade Elvira så läste jag många nyutgivna romaner som hade slarvfel, stavfel och inkonsekvenser i sina intriger. Och ser man ett problem så ska man åtgära det: jag startade mitt företag där jag fungerar som testläsare av de manus som förlagen anser är redo för tryck. Nu har jag kunder både i Finland och Sverige, och jag blir tvungen att tacka nej fler gånger än vad jag tackar ja eftersom manushögarna fullkomligt dräller över mig. Varje vardag sitter jag i mitt kontor/bibliotek på nedervåningen och läser manus. Idag läser jag en dystopi-bok vars intrig påminner väldigt mycket om coronapandemin som sköljde över oss för fem år sedan. Förlaget vill ha mina åsikter om de två omslagsförslagen och vi har en timmes videokonferens där vi bollar tankar och marknadsföringsstrategier. När klockan slår ett stänger jag av datorn för då kommer Johannes cyklande från skolan. Han går i fyran nu, och jag älskar att jag finns hemma när han slutar skolan. Jag vet inte hur mycket han älskar det dock, oftast dricker han ett glas oboy och äter en rostad macka innan han är ute genom dörren och cyklar till Rummelbacken för att hänga med sina kompisar.
*
Slut på jobbfantasier, nu ska jag ta itu med mitt nuvarande jobb: att leka med en niomånadersbebis och laga lunch.
En nalle i fönstret
Jag såg på Instagram teddybjörn i fönstret-initiativet som Föräldrasnack dragit igång i Svenskfinland. Ursprungligen kommer idén att man ska placera en nalle i fönstret från Australien. Tanken är att barn, som antagligen har det svintråkigt eftersom de också måste undvika folksamlingar, kompisar, dagis osv, ska kunna bege sig ut på björnjakt i sin hemstad tillsammans med sina föräldrar.
Surprise surprise så var det mycket roligare att leta efter en nallebjörn och tillbehör än att städa klart köksskåpen. Sorry besticklådan, jag ordnar upp dig en annan dag.
Så nu hänger i hörnet av Gustav Adolfsgatan/Bankgatan i Nykarleby en nalle som är ute på luftballongsfärd. Ja, den röda stolsdynan är ju såklart en luftballong, det ser väl alla?!
Jaja, det var dagens urfåniga pyssel. Jag såg att det fanns en nallebjörn i fönstret vid brandstationen också. Förhoppningsvis dyker det upp fler nallar i trakten, annars får jag och femåringen bara gå måååånga gånger förbi vårt hus de kommande dagarna.
Vårstädning i skåpen
Hej från den andra veckan av självvald isolering! Muminpusslet vi började med förra veckan är nu färdigpusslat så nu har jag gått över till att inleda lite vårstädning här och där.
Igår la jag vintermuminmuggarna på översta hyllan och sommarmuggarna fick komma fram. Så nu är det tydligen vår. Andra vårtecken är alla fåglarna som kvittrade högt när jag var ute på promenad och de fyrkantiga grusuppsopningsmaskinerna som kör på gatorna och trottoarerna utanför vårt hus.
Vårstädningslistan ser ut så här just nu. Grönväxterna har alla fått nya krukor och jord, jag har gått genom alla barnkläder och sorterat, rensat, vikt och lagat. Idag ska resten av köksskåpen städas ordentligt. Det kombinerade mugg- och te-skåpet fick en ordentlig genomstädning igår och idag blir det resten av skåpen. Har ni också nått skåpstädnings-fasen av isoleringen?
Frågor och svar del 1
Godmorgon! Här finns det noll bloggidéer just idag. Den minsta i huset har fått femåringens förkylning och tajmar dessutom in det med tandsprickning lite överallt i munnen. Det finns inget tråkigare än när föräldrar skriver om sina barns sjukdomar så vi hoppar det och istället betar jag av några frågestunds-frågor (p.s. tack att ni ställde frågor så slapp jag känna mig så ensam och impopulär!):
Vad skulle du jobba med om du fick välja helt fritt?
Jag började svara på den här frågan, men den blev så otroligt lång att det helt enkelt blir ett eget inlägg senare veckan. Stay tuned.
Önskar ni flera barn?
Just nu, nej. Jag kände direkt efter förlossningen att jag absolut inte ville gå genom det igen (är jag den enda i världshistorien som hade en, för mig, mer traumatisk andra förlossning än den första?!). Och sen finns det massa praktiska orsaker till varför två barn passar bra: det har inte rum fler barnstolar i bilen, vi har bara tre sovrum osv. Men nästan inga av våra vänner eller släktingar har ännu barn så jag kan ju bara gissa att jag kommer ändra mig så fort alla andra börjar yngla av sig.
Liksom titta på de där små fötterna, ska jag aldrig ha någon med så där små fötter igen?! Gissa om jag snart kommer titta på små bebiskläder och börja sucka längtansfullt över hur små de är och börja påstå att förlossningen var en upplevelse och att jag nog vill göra om det?!
Vad gör du allra helst när du har tid över?
Är i fred. Gud vad jag tycker om att få vara själv. Helst med en bra bok, lite choklad och vetskapen om att jag inte har några måsten på ett bra tag. Senaste tiden när jag har känt att jag har lite extra tid har jag dock gått ner till köket och diskat/städat i matskåpet samtidigt som jag lyssnar på en podd. Och ärligt talat, ganska mycket instagram-scroll blir det ju också när jag har tid över.
Skulle du hellre bara få använda gaffel för resten av livet eller bara använda sked för resten av livet?
Sked. Självklart. Man kan äta allt med sked, men soppor rinner mellan gaffelpiggarna.
Svårt att äta med gaffel.
Skulle du hellre kunna känna smaken av färger eller kunna se dofter?
Känna smaken av färger kanske? Det måste bli krångligt om massa doftbilder dyker upp framför ögonen hela tiden.
Skulle du hellre ha två näsor eller tio öron?
Jag älskar den här frågan. Sofia som ställde den här frågan och de två frågorna ovanför är ett geni. Jag skulle absolut välja tio öron. Dels för att man kan gömma dem bakom håret men framförallt för att då har man mer öron att topsa hehe. Älskar att topsa öron.
Tipsa om en bra TV-Serie!
Jag är tyvärr inte så bra på tv-serier. De senaste månaderna har jag tittat på Paradise Hotel, jättegamla avsnitt av Keeping up with the Kardashians och Love is blind så ganska mycket reality blir det här just nu. Jag försöker hitta en bra tv-serie att titta på med han jag bor med så att vi får ett gemensamt kvällsintresse men det går så där, senast kollade vi The Witcher (rätt så dålig) och Twin (rätt så bra). Så om någon annan har ett tips eller flera så får ni gärna kommentera. Och just det, på fredagarna kollar vi ju alltid på Bäst i test, kanske ingen tv-serie men det bästa som finns på tv på fredagskvällarna just nu.
Twin finns fortfarande på Yle Arenan om någon har missat. Titta och beundra inredningen (och muminmuggarna!)
Rödvinbärskaka med marängtäcke
Idag bakade femåringen med hjälp av sin andra förälder en rödvinbärskaka med marängtäcke. Vi äter den säkert en gång i månaden, eftersom vi har massor med röda vinbär i frysen och för att kombinationen röda vinbär och maräng är jättegott. 
Om din frys också, så här sju månader efter vinbärsskörden, fortfarande är fullproppad av vinbär så tycker jag att du också ska baka en kaka. Det här behöver du:
- 3 ägg
- 2 ½ dl strösocker
- 1 ½ dl vetemjöl
- 2 tsk bakpulver
- 75 gram smör
- 3/4 dl mjölk
- ½ liter röda vinbär (går också fint med vita vinbär! fast kakbiten blir då ganska färglös med beige sockerkaksbotten, vita bär och vitt marängtäcke men det passar förstås perfekt om man har ett sepiatonat instagram-flöde och hem.)
Smörj och bröa en pajform (eftersom jag hade slängt skorpsmulorna bröade de idag med mannagryn, jag bröar nästan alltid med mandelmjöl eller kokosflingor oavsett vad jag bakar). Pajformen ska vara cirka 25 cm i diameter.
Smält smöret och låt svalna. Blanda mjöl och bakpulver. Dela äggen och vispa de tre gulorna med 1 dl socker vitt och väldigt pösigt (kom ihåg att spara vitorna till senare!). Blanda mjölk och smör och häll ner mjölkblandningen i den pösiga smeten. Vänd till sist ner mjölblandningen. Häll smeten i formen.
Grädda kakan i mitten av ugnen, 175 grader, i cirka 20 minuter.
Medan kakbotten gräddas ska du vispa marängen: Vispa äggvitorna till ett hårt skum i en ren och torr bunke. Tillsätt resten av strösockret (1 ½ dl) lite i taget och fortsätt vispa.
Ta kakan ur ugnen och sänk ugnsvärmen till 125 grader. Täck kakan med vinbären (färska eller frysta går bra, är de frysta så ska bären inte tinas innan). Täck bären med marängen.
Grädda kakan i en timme (eller tills marängen blir spröd).
Jag kan tyvärr inte credda någon för livets rödvinbärskaka eftersom jag inte vet varifrån receptet ursprungligen kommit. Känner du att du är upphovsman får du gärna hojta till. 
Bildbevis på att vi åt rödvinbärspaj också i sensomras. För hur mycket man (jag) än försöker stagea ihop en bild just nu lyckas jag inte frammana varken gröna löv eller färska bär.
Jämställt föräldraskap
Sevendays har temavecka kring Föräldraskap och barn den här veckan och vad passar inte bättre än att jag skriver ett blogginlägg kring föräldraskap och jämställdhet. Ett ämne som jag tänker på ganska ofta.
Utan att ens behöva lägga till ett "men" efteråt så kallar jag mig feminist. Jag är för jämställdhet, jämlikhet och allas lika värde. Det är helt självklart för mig att alla (oavsett kön, ålder, tro, sexualitet osv) ska ha samma möjligheter i livet, och om det behövs är jag för att myndigheter stiftar lagar och bestämmelser som leder till ett mer jämställt och jämlikt samhälle. Jag stödjer till exempel att familjeledigheten ska förnyas där fler föräldraledighetsdagar öronmärks till barnets pappa.
Men att leva jämställt, vad svårt det är! Speciellt nu när jag är föräldraledig om dagarna så faller en stor del av det dagliga hushållsjobbet på mig och eftersom jag fortfarande ammar är det jag som är mer bunden till hemmet och bebisen. Jag försöker trösta mig med att leva jämställt nog för mig egentligen inte betyder millimetersnoggrannhet kring hushållsysslor. Snarare handlar det för mig om att båda föräldrarna kan, och gör ibland, alla saker kring hem, hushåll och barn. Genom att ibland göra den andras sysslor så ökar det respekten kring vad den andra gör för hemmet och barnen.
Något som jag försöker sträva efter är att vi inte i vår familj ska reproducera de traditionella könsrollerna allt för mycket. Det ska inte vara mamman som gör all mat och pappan som alltid klipper gräset. Men det är så lätt att fastna i traditionella hjulspår hur mycket man än spjärnar emot?! Hur gör ni till exempel? Jag vet hur man tömmer askan ur spisen, men jag gör det typ aldrig fast jag nog är prick lika bra på att trycka igång askdammsugarens knapp. Och han jag bor med vet hur man tittar på kläders tvättrådslappar, men han gör det typ aldrig även om hans ögon ser tvättsymboler lika tydligt som mina ögon. Jag vet att jag redan när Johannes var nyfödd mumlade något om att båda föräldrarna ska kunna göra allt och att jag skulle lära mig byta däck på bilen. Men det har gått typ fem år och hur många sommar-/vinterdäcksbyten som helst, men jag har ännu inte ens rört varken domkraft eller hjulbultar (eller vad det nu heter). Ja ja, det får väl bli vårens mål: att röra en domkraft och en hjulbult (eller vad det nu heter).
Men sen finns det en annan del i föräldraskapet och i att dela liv och hem med någon som är svårmätt eftersom det inte handlar om antal nattningar, antal serverade portioner, antal föräldradagar och antal skruvade hjulbultar: att vara en närvarande, snäll och omtänksam förälder. Ingen har väl missat undersökningen som den svenska tidningen Kamratposten gjorde för några år sedan när de frågade barn vem de helst vände sig till om de var ledsna. 46 % av de tillfrågade svarade mamma, 22 % kompis, 17 % ingen alls och på fjärde plats (7% av de tillfrågade) pappa. Jag kan inte se något sorgligare än att mina barn hellre lämnar ledsamheten inom sig än vänder sig till sin pappa?! Därför är det ju svinviktigt att pappan är närvarande: läser sagor, torkar snoriga näsor, kokar makaroner, kramar, packar dagisväskan, lyssnar noggrannt på historier vid matbordet, bygger lego osv osv.
Efter att ha läst många historier på instagramkontot @mansbebisar där svenska kvinnor vittnar om att de inte vill/kan/vågar lämna sina män eftersom de inte vill att barnen ska bli vanvårdade varannan vecka (de veckorna de är hos sin pappa) så är jag ännu mer inställd på att båda föräldrarna ska kunna göra allt. Jag har inga planer på att varken skiljas eller dö, men om något skulle hända mig så vill jag att mina barn ska bo i ett hem där de får rena kläder, hälsosam mat och kramar. Det betyder att båda föräldrarna ska veta hur tvättmaskinen, stekpannan och ömhet fungerar och kan använda det i praktiken.
Business as usual
Hej, hur har ni det? Här är allting typ som vanligt trots att Finland nu är i undantagstillstånd. Vi har ett förkylt barn (trooor inte att det är corona, men who knows?), fredagsyogan är inställd och lärarföräldern ska börja jobba hemifrån. Men utöver det så är allt som vanligt, och åtminstone hittills verkar vi egentligen inte påverkas varken ekonomiskt eller socialt av undantagstillståndet.
Känner dock på mig att jag kommer bli lite knäpp av att ha alla samlade inom husets fyra väggar hela tiden så har redan ordinerat mig själv en promenad om dagen och gjort upp ett schema. Funderade på att vårstorstäda ett område per dag för att något vettigt ska komma ut ur denna månad.
Så vad har vi gjort i vår lilla bubbla de senaste dagarna?
Vi har klippt och klistrat med olikfärgade pappersbitar...
... och byggt halva muminpusslet tillsammans. Nu har vi byggt alla gula Snorkfröken-luggar, svarta Muminpappa-hattar och färgglada detaljer så nu återstår bara vita bitar med svarta streck på. Kul.
Tänkte att jag kommer fortsätta blogga typ som vanligt? Ni får säkert er dagliga dos av corona-tankar och nyhetsuppdateringar från andra håll. Så här fortsätter allt som vanligt. Om samhället kollapsar och allt blir katastrof p.g.a corona så kommer den här bloggen alltså vara ungefär som den där orkestern som fortsatte spela på Titanic trots att allt var kaos och död.