Visa alla inlägg skrivna mars 2020
Inställt pizzakalas
I söndags skulle det ha varit den nyblivna femåringens kalas. Jag vet inte hur länge vi har pratat om hurudant kalas han ska ha, och han har varit bombsäker hela tiden på att han vill ha ett Rax-kalas (ja, restaurangen Rax). Så stor salladsbuffé, skinka och ananas-pizza och snurrglass med olika sorters strössel har stått högst på önskelistan. Först föll någon deltagare bort på grund av skidresa, sedan några till på grund av smittoförsiktighet och i igår morse fick vi ringa runt till de sista tappra kalasdeltagarna och berätta att hela kalaset är inställt eftersom femåringen själv hostar och är förkyld.
Ja ja, kylskåpet var ju ändå fullt med ingredienser så jag svängde ihop en pizzadeg och hackade ihop en tråkig sallad i alla fall och så hade vi pizzakalas på tre personer. Femårspresenten (en sprillans ny grön cykel) som hela släkten skramlat ihop står fortfarande gömd i uthuset och så får vi väl försöka ha Rax-kalas någon annan helg. Och det kanske är lika bra eftersom jag ännu inte riktigt kommit på en bra lösning kring hur jag ska göra egen mjukglass. (Tänkte låta vanlig vaniljglass smälta lite och sedan vispa med elvisp.. Och om man lägger halvsmält glass i en spritspåse med stort munstycke så borde man väl få ganska mycket snurr?!)
Frågestund!
Nej men hörni, ska vi ta en liten klassisk frågestund? Jag tänker att det är sånt riktiga bloggare sysslar med och jag försöker ju inbilla mig själv att jag är en riktig bloggare. You know the drill, man ställer frågor i kommentarsfältet och så kommer det ett inlägg med svar senare. Ställer ni inga frågor så blir jag tvungen att likt Blondinbella på stories ställa frågor till mig själv. Så dyker det upp några frågor på knagglig engelska om mitt kärleksliv och min otroliga framgång så vet ni att det är bara jag själv som har skrivit frågorna.
Till exempel kan ni fråga hur jag kan vara så oansvarig att jag låter min bebis ligga mitt i en legohög.
Därför ska du inte hamstra massa mat och mediciner nu
Jag har ju redan (kanske lite halvironiskt) bloggat om vad jag skulle göra om jag hamnade i Coronakarantän och med de senaste dagarnas händelser i Finland så känns det som om en karantän och att man själv insjuknar faktiskt kan bli verklighet. Något av det viktigaste att ha hemma är mat så att man klarar sig i några dagar. Har man mat hemma så behöver man inte gå och handla och riskera att smitta andra. Det här gäller alltid, oavsett om det är Coronatider eller inte. Vi har alltid mat i skafferiet så att vi skulle klara oss några dagar. Det samma gäller t.ex. febernedsättande till barnen och värkmedicin till oss vuxna. Drabbas vi av magsjuka så vill jag inte direkt börja sjukdomsperioden med att släpa mig till apoteket och affären. Marthaförbundet har gjort en sammanställning över hurudan mat som utgör ett bra reservförråd. Vi har kanske inte allt som står på Marthaförbundets lista, men t.ex. havregryn, pasta, konserver, linser, kött och bär har vi alltid hemma. Det är kanske inte blir någon supergod och fancyig mat, men mätt blir man i alla fall (ja, jag är medveten om att jag är priviligerad som alltid har råd att ha ett matlager hemma).
I eftermiddags var jag in till Prisma i Vasa för att handla lite kalasingredienser inför söndagens femårskalas. Med mig hade jag en sovande bebis och jag var inställd på en snabb handling, jag behövde bara lite bakningsgrejer, skinka, salladsingredienser och ett paket blöjor. Men jag orkar inte ens beskriva hur fullproppad parkeringen var och hur mycket folk det var i affären. Nu är jag inte alltför ofta in till Prisma på fredagseftermiddagar så jag vet inte om det alltid brukar vara tomt på många hyllor men med tanke på kundmängden och vad de hade i sina kundvagnar verkade det som om många förberedde sig på en flera månaders lång exil på en öde ö. Riset var slut, pastan var slut, flera sorters konserver var slut, alla sorters jäst var slut, kötthyllorna gapade tomma och flera brödlådor var länsade. Jag orkade inte kolla hur läget var med toalettpappret men jag kan gissa mig till att det också var slut. (Vad är det med finländare och toalettpapper???? Det är den mest orimliga saken att bunkra upp med, flera toalettpappersorter produceras väl dessutom i Finland så jag har svårt att se hur t.ex. importstopp skulle påverka toalettpappersutbudet.)
Nu har det här blivit en lång och onödig inledning till det jag egentligen skulle skriva: det är fullständigt idiotiskt att hamstra mat och medicin i sådana mängder att affärernas hyllor blir helt tomma. Framför allt så kanske du står där om en vecka med massa kött, bröd och färsk jäst som blivit gammal och som du sedan slänger. Allt jag räknade upp är sådana matvaror som går att frysa in så jag hoppas verkligen att de hamnar i frysfacket istället för soppåsen. Sen har kanske någon hamstrare handlat upp precis den specialgrejen som en annan kund verkligen behöver (en viss sorts mjölkersättning till ett allergiskt småbarn, en specifik medicin som en kroniskt sjuk person behöver, den billigare yoghurten till den fattiga familjen). Och det viktigaste av allt som man kan tänka på: det är ju bara en del personer som har möjlighet att handla upp ett stort lager just nu (de med pengar). De som inte har pengar på kontot måste snällt vänta tills lönen eller pensionen trillar in. Och då kanske affärshyllorna står helt tomma eller bara en del varor (kanske de dyrare varianterna) finns att välja bland.
Nu skärper vi oss och slutar hamstra orimliga mängder mat (och toalettpapper). Annars blir det snart ransoneringskuponger och vi måste väl ha så mycket vett i huvudet att vi klarar av att handla rimlig mängd utan att ha små gröna lappar som hjälpmedel.
En femåring, kompisbesök och lite byggkaos
I tisdags fick vi en femåring i huset! Jag blåste upp ballonger kvällen innan och på morgonen väckte vi honom med paket på sängen. Kan fortfarande inte fatta att jag har ett barn som är fem år?! Dagen till ära så var han uppe på sitt rum en stund och kom sedan nersmygande i köket med händerna nedtryckta i collegebyxornas fickor. Jag trodde att han hade pysslat något som han ville visa mig, men nope. Istället utbrast han "tadaaa" och drog fram ett par svarta händer. Jättenoggrannt hade han målat fingertopparna ner till första knogen med svart tusch. Han blev besviken när jag inte reagerade med att ropa "Eeeeeeemil". Elvira bara skrattade, tittade storögt och lärde sig. Och då har Johannes ännu inte sett avsnittet av Emil i Lönneberga där Emil målar sin lillasyster blå i ansiktet för att de leker att hon fått tufys. Fasar för Elviras säkerhet efter att Johannes har sett det avsnittet.
Johannes gudmor och min guddotter var på besök i två dagar och någon som tyckte att det var otrooooligt kul var Elvira. Jag brukar inte rekommendera er att zooma in på mina bilder (p.g.a jag använder bara min telefon och jag brukar kanske inte anstränga mig svinmycket när jag fotar). Men ser ni hur överlycklig min flintskalliga dotter är? Benen har till och med lämnat marken på grund av hur roligt det är med kompis. Min guddotter däremot, måttligt road av att bli fotograferad och att hon måste leka med en liten åttamånadersbebis.
Sen fick vi byggförstärkning av någon som är bra på att lägga panel i rum med många hörn och som bonus äger en spikpistol och vips så har vi panel på väggarna i farstun. Resten av listerna är olagda, men den som väntar på något gott osv. Jag städade bort allt sågspån igår kväll och idag bär det av till färgaffären så att jag kan måla bröstlisterna. Vi (eller snarare jag som den stora velpottan jag är) velade i en evighet kring hur vi ska ha bröstlisterna runt fönster och dörrar och jag vet inte hur många snygga lösningar jag hittat på Instagram. Till sist bestämde jag mig för att fönsterlisten ska rama in fönstret fram till att panelen börjar, och så går bröstlisten längs med panelen och runt nedre delen av fönstret. (Ni får inte säga att det blir fult för jag tror min far får krupp om jag börjar ändra mig en gång till. Och förresten har vi provspikat lister på en annan vägg och det blir svinfint.)
Heiman
Till senaste bokcirkel-träffen läste vi Heiman av Ann-Luise Bertell. Jag gillade den mycket och jag kan tänka mig att boken går hem hos ungefär alla finlandssvenskar (åtminstone de bosatta i Österbotten)! Boken utspelar sig hos en släkt under nästan hela 1900-talet, och som läsare får man följa med från lugnsotens kladdiga hostningar, via skyttegravarna i fortsättningskriget, via släktens första student, till en bäddavdelning.
Nu när jag har läst ut boken, packar jag ner den och tar med den till min mamma. Det här är en såndär bok som man läser och ger vidare, det finns nog alltid minst en bekant som skulle tycka om den.
Loppisguide: Jakobstad (del 2)
Eftersom det var sportlov förra veckan så innebar det att lärar-föräldern hade ledigt och det i sin tur betydde att jag fick åka helt själv till Jakobstad för att storhandla mat. Och innan mathandlandet blev det en loppisrunda. Så nu kommer del två bland Jakobstads loppisar, del 1 hittar du här.
Amidahallen. Järnvägsgatan 24. Mån-fre 10-20, lör 10-16, sön 12-18.
Amidahallen kallas också för Lopppishallen (som det står på skyltarna utanför loppiset) är Jakobstadsbornas favoritbåsloppis. Här finns allt mellan himmel och jord, och mycket porslin och barnkläder. Det finns alltid minst ett loppisbord som är fullt av säsongens sportskor för barn (fotbollsskor på sommaren, skidskor och skrinnskor på vintern).
Besöker du loppiset ska du inte missa möbelrummen. Här finns alltid någon fin möbel, den här gången fastnade jag för den bruna byrån ni ser står mot väggen. Min bästa (och tyngsta) möbel köpte jag härifrån (här ser ni en bild på skåpet).
Missionsmagasinet. Kanalesplanaden 4. Tis-Tors 10-18, lör 11-14.
Missionsmagasinet är ett donationsloppis som ligger lite undangömt bakom hotell Epoque. Utöver donationsgrejer (kläder, lite inredningsföremål) finns även nyproducerade grejer som passar bra som present. Urvalet är fint och fräscht, men ganska litet. Ibland kommer man tomhänt härifrån, ibland köper man jättefina mässingsljusstakar för nästan ingenting (true story).
Cityloppis. Strengbergsgatan 5. Mån-Tors 12-18, fre 12-17, lör 10-14.
Cityloppis är ett båsloppis ett stenkast från Jakobstads absoluta centrum. Hit är jag sällan, men här finns framförallt mycket textilier (damkläder, dukar, tyger...). Är man ute efter lite mer speciella kläder (alltså inte bara kläder från fastfashion-klädkedjorna) är det hit man ska gå.
Alla tiders antikt, Strengbergsgatan 5. Tis-Fre 12-18, Lör 10-14.
Alla tiders antikt är inget loppis, utan en antikaffär vilket märks både på ett överlag högklassigare utbud och överlag högre priser än när man besöker ett loppis. Jag hittade ett snyggt skrivbord som skulle passa bra i vårt blivande bibliotek. Och sen stod jag och tittade på en hop presidenttavlor lite för länge. Ångrar att jag inte köpte hem Ståhlberg-tavlan. Nog behöver väl alla en inramad mustaschprydd man i sina hem?
Anahand. Kanalesplanaden 23. Mån-fre 10-19, lör 10-16, sön 12-18.
Anahand är ett båsloppis i Jakobstads absoluta centrum (bredvid Lindex). Genast jag kom in såg jag en klädställning full med färgglada och fräscha retroklänningar. Tipselitips. Annars finns det på hyllorna sånt som finns på de flesta båsloppis: kläder, böcker, porslin osv.
Jakobstads åldringsvänner loppis. Södermalmsgatan 6. Tors-fre 15-19, lör 10-14.
I Jakobstads snyggaste tegelhus finns ett donationsloppis i tre våningar. Hit går jag om det är något specifikt jag är på jakt efter: t.ex. vita kaffekoppar med guldkant till dopet, en gammal taklampa osv. Har du råkat slå sönder en blommig temugg som såldes på Halpa-Halli för sjutton år sedan så lovar jag att det finns en likadan kopp hos Åldringsvännernas. Här finns inga kläder (men nog dukar, gardiner, handdukar osv). I källaren trängs vitvaror med sängar och på vinden finns både soffor och gamla symaskiner.
Om jag satt i Coronakarantän i två veckor
Jag är ungefär lika nervös inför Coronaviruset som inför influensan. För egen del är jag inte orolig, men jag är såklart lite orolig för de som är äldre och eller har någon sjukdom. Däremot är jag inte alls orolig för mina barn (men nu när jag skriver ut det i text så känns det som om jag jinxar något, så lite orolig är jag tydligen i alla fall). Men jag har funderat lite kring karantän. För likt vaccineringar, att hålla hemma halvsjuka barn från dagis och att tvätta händerna noggrannt är det väl sånt man gör för att minska att sjukdomar sprids till de med sämre immunförsvar. Jag har förberett mig så pass mycket på en eventuell karantän att skafferiet är fyllt och det finns både kött och bär i frysen. Vi har nog mat så att vi klarar oss i minst en månad. Däremot är jag ingen sån prepper att jag har välfyllda vattendunkar, men jag har svårt att se hur Coronaviruset skulle stänga av vattenledningarna.
Nå, vad skulle jag göra om jag satt instängd med min familj i två veckor? Antagligen det här:
1. Bli irriterad över att alla är så nära. Som den introverta jag är behöver jag få vara i fred ibland, så jag kan tänka mig att jag både en och tre gånger går och stänger in mig i sovrummet för att få vara i fred och ganska ofta går till nedrevåningen för att "diska" (sitta vid köksbordet och scrolla Instagram, titta på typ Paradise Hotel och smygäta godis).
2. Sortera alla fotografier. Jag har haft det på min att göra-lista i en evighet men kommer mig aldrig för eftersom jag har svårt att radera bilder och svårt att välja ut vilka som ska framkallas. Nu har jag ett ypperligt tillfälle att tvinga hela familjen att stå framför datorskärmen och hjäpa mig välja vilken av de hundratals bilderna som vi tog när Johannes fyllde ett år som vi ska framkalla.
3. Stänga av morgonalarmet på telefonen. Får man inte gå någonstans så behöver man väl inte heller upprätthålla några rutiner? Men känner jag fyraåringen rätt fortsätter han väl vakna någon gång mellan klockan sju och åtta.
4. Äta massa havregrynsgröt. Även om både skafferi och frys är fullt, så insåg jag när jag gick genom matlagret att vi har fyra förpackningar havregryn. Så ganska mycket havregrynsgröt kommer vår kost bestå av.
5. Rensa förrådet. Jag har någon spännande allt möjligt-låda i förrådet och kuvert, pennor och annat "kontorsmaterial" är utspridda i kanske fjorton olika lådor.
6. Känna efter sjukdomssymptom typ varje minut. Känns det inte som om jag har lite ont i halsen? Jag är nog jättesjuk! Och var det där bara en vanlig nysning av dammet som uppstod när jag öppnade allt möjligt-lådan eller är det första tecknet på Corona?
7. Sakna att gå ut. Jag är kanske inte utanför dörren alla dagar när jag är hemma (förutom när jag hämtar posten och ved från vedboden, men det räknas väl nog ändå inte?!). Men om någon säger åt mig att jag inte får gå ut är jag bombsäker på att jag kommer tänka på långpromenader och frisk luft typ hela tiden. (Edit: för att inte sprida false news så kan jag lägga till att man tydligen får gå ut när man sitter i karantän. Typiskt. Inte ens i karantän har man en legit anledning till att undvika motion och frisk luft.)
Jag kommer dagdrömma om hur underbart det var att gå på promenad en slaskig januaridag. Ja, jag kommer helt ha förträngt hur trist himmeln var och att det var både lite halt och slaskigt på samma gång.