Visa alla inlägg skrivna juni 2020
Fasadmålning, sommarbad och första cykelturen
Sex vardagsbilder på vad vi sysslat med de senaste dagarna:
Hej från skyliften! Vi hyrde en skylift på tisdag för att enklare kunna måla de högsta punkterna på fasaden. Jag var kanske inte den bästa i världshistorien på att styra en skylifte (krockade med väggen två gånger haha) men jag var tydligen den morgonpiggaste i världshistorien eftersom jag började måla halv sju på morgonen.
Tidigare under veckan hade jag målat från marknivå så långt jag nådde och på tisdagen målade vi övre våningen. Så nu har vi en hel del omålade partier i mittemellannivå som man kan nå med stege. Jag och svärmor gjorde ett hästjobb och stod i skyliften till halv nio på kvällen då äntligen alla fönster på övre våningen var målade. Och sedan dess har jag vägrat att titta på en målarpensel, kanske efter midsommar orkar jag igen.
Och så har jag släpat ut vårt lilla plastbadkar från Ikea och fyllt det med vatten. Som Elvira njöt av att sitta utomhus och skvätta vatten runt sig! Hon är kanske den som lider mest av sommarvärmen så det var skönt att se att det gick att göra henne nöjd och glad och sval.
I onsdags stekte jag spenatplättar enligt Hannas recept. Jag är verkligen ingen plättstekare så blev tvungen att ta bild när jag faktiskt fick en plätt att se ut som den ska.
Spenatplättar till lunch tänker ni, då blev det säkert något nyttigare till middag. Pyttsan heller. Jag var och midsommarhandlade på eftermiddagen så jag hade verkligen noll matinspiration när jag kom hem. Så istället packade jag en korg med smörgåsar, kvarg, rabarbersaft och bullar och så åkte vi ner till stranden och åt middag på rutig picknickfilt. Elvira fick två klämmisar fyllda med blåbär, banan, piimä och lite grötpulver. Eftersom hon inte fick någon bulle till efterrätt så passade hon på och fyllde munnen med sand istället.
Men det viktigaste av allt! Femåringen har lärt sig att cykla! Eftersom han har kunnat hantera sin sparkcykel i flera år så är jag säker att han egentligen kunde cykla hur bra som helst redan ifjol men nu var han mogen att våga. Hela släkten köpte cykeln (en grön Puky-cykel från Polkuped) som en gemensam födelsedagspresent i mars och i måndags åkte vi till grusplanen, lastade cykeln ur bilen och så släppte jag nästan genast taget om styrpinnen. Och då cyklade han. Själv. Som om han aldrig har gjort annat.
God maskrossaft
Igår testade jag att göra saft på maskrosor. Jag har tänkt på det i flera veckor men det har inte blivit av så jag var ganska skeptisk innan om det skulle bli till något alls. För jag har levt i tron att man ska plocka säsongens första maskrosor för annars blir saften besk. Ungefär som att man ska plocka de första brännässlorna om man vill koka soppa. Men det fungerade hur bra som helst med maskrosor plockade i mitten av juni (vi hade i och för sig en kall vår och de första maskrosorna dök upp i slutet av maj).
Jag plockade så många maskrosblommor som jag orkade och sedan drog jag loss kronbladen (allt det gula, inget grönt) och sköljde dem under kallt vatten. Jag kokade upp 1 liter vatten med 5,5 dl strösocker och rörde sedan ner kronbladen (ungefär 6 dl blad). Det fick småkoka under lock i en timme och sedan rörde jag ner saften från 1 och en halv citron. Den färdiga saften silas så man slipper dricka blad och citronkärnor. Saften förvaras cirka en vecka i kyl, eller kan frysas ner i rena glaskärl. Späds ut med vatten (kanske 1:5 ratio?) Färdigt!
Jag tyckte maskrossaften smakade ungefär som honung med en hint av citron. Femåringen drack upp ett stort saftglas på förmiddagen så saften fick godkänt av både stora och små.
Barnens kläder - inhemskt, second hand och gulligt
Varifrån köper ni era barnkläder? Våra barn har en garderob som är en salig mix av loppisfynd, butiksköp och presenter. Elviras garderob innehåller också några låneplagg från släktingar och urväxta plagg från moderskapsförpackningen.
De här plaggen är några av de senaste som landat i barnens garderober:
Barnens farmor köpte ett par nyckelpigeleggings från Dolce vita design till Elvira i present. Men gissa vem som blev avis? Det var bara att handla ett par nyckelpigeleggings till Johannes också så att ordningen blev återställd. Jag får runda bebisar så leggingsmodellen har inte fungerat när de var riktigt små (läste att modellen nu är bredare runt magen i de minsta storlekarna!) men nu passar de bra och är omtyckta av båda barnen. Så pass omtyckta att jag fick sätta mig ner och beställa varsitt par till.
Och jag gillar verkligen att köpa saker som är lokalt gjorda. Kom ihåg att göra det ni också om ni har ekonomisk möjlighet! Understöder man inte lokala företag så slutar de existera. 
Och på tal om lokala barnklädesinköp som jag gjorde i våras: Elvira fick flera jättefina klänningar och jag insåg att vi inte hade ett enda par bebisstrumpbyxor. Jag köpte två par från webbshopen Lykkeliten som finns i Larsmo. Strumpbyxorna är av det spanska märket Cóndor och så fina! Mycket finare än strumpbyxorna jag tittade på i de vanliga klädaffärerna och dessutom i samma prisklass.
Jag köper sällan nyproducerade kläder från fast fashion-kedjorna till barnen. Men underkläder och sockor brukar jag köpa. Och nu som då slinker det ner något annat i varukorgen. Senaste året har det blivit två par mjukisbyxor från Lager 157 till femåringen (hela och rena collegebyxor till femåringar är omöjligt att hitta på loppis), en gullig fluga från H&M och några nya plagg från Lindex (älskar Lindex!).
När det närmade sig juni kom jag på att snart ettåringen behövde somrigare kläder. Ett normalt år skulle jag ha hållit utkik efter passande kläder under vårens loppisrundor och när sommarvärmen anlände så skulle jag bara ha plockat fram en färdig sommargarderob som kostat några tior. Men eftersom nästan alla loppisar fortfarande är stängda så blev det nyköpt från Lindex den här gången. Bland annat de här urgulliga blåa hängselshortsen (reklamlänk). Längtar efter att Elvira ska börja tulta omkring i hängselshorts. Varning på förhand: det finns en risk att det kommer dyka upp mååånga suddiga bilder på en gående shortsbebis.
Målar hus och skrubbar diskhon
Det känns som att vi inte gör annat än målar hus och går till färgaffären och handlar färghinkar. I verkligheten gör vi nog annat, men vi hade så duktiga målare hos oss under tisdag och onsdag så målandet gick med ett huj och det mesta av fasaden är nu målat ett varv med vitt. 
På några ställen finns det grönt kvar på fasaden. till exempel den lilla triangeln till vänster på gaveln. Men exakt all beige färg är nu helt borta. Så vi har bara två fasadfärger just nu! Framsteg från när vi hade tre haha.
Idag hade vi vilodag med målandet och istället städade jag köket och diskhon. Under matpausen i målandet tyckte en av målarna att min diskho såg uslig ut och att jag borde hälla klorin för att få bort de bruna beläggningarna. Men som ni säkert kan gissa er till så är klorinflaskan inte så ofta framme hos oss.
Istället hällde jag ett tunt lager matsoda i diskhon, blandade vatten, bordsättika och några droppar diskmedel i en sprayflaska och så sprayade jag blandningen på matsodan. Sedan lät jag det vara kvar medan jag gick ut och plockade två kvistar syren. 
Sedan skrubbar man enkelt bort beläggningen med diskborsten eller en svamp. Färdigt! (Om jag drömmer om ett vitt porslinhandfat i köket? Såklart. Men täcks inte riva ut ett fungerande kök.)
Imorgon tror jag att jag ska öppna den gula färghinken och börja måla fönsterfoder. Kul!
Rottingmöbler, ett boktips och vad som händer i veckan
Idag var det så fint väder att jag kånkade ut rottingmöblerna och la dem rakt på gräsmattan framför vinbärsbuskarna. Vi ska ju ha en uteplats (snart hoppas jag!) med utemöbler, ett snyggt stengolv och en gullig smultronrabatt men än så länge blir det att lyfta ut möbler och lägga dem på gräset och sen lyfta in dem i farstun när det blir kväll.
Och ser ni hur mysigt lekstugan har det mellan två enorma blommande körsbärsträd? Tror det bästa vi någonsin har gjort är att lägga lekstugan mellan träden.
Vi tillbringade hela eftermiddagen utomhus. Femåringen övade på att skjuta fotbollen rakt i mål, bebisen sov i vagnen och jag satt i soffan och läste.
Jag läste Nationen av Michaela von Kügelgen. Nationen är en finlandssvensk feelgood-roman som handlar om studieliv. Som tidigare nationsaktiv så kan jag konstatera att det finns en hel del välbekanta element och texten hade ett så bra driv framåt. Tycker Kügelgen har tagit ett stort kliv framåt med sitt författarskap sedan debuten och det är så roligt att de finlandssvenska förlagen har börjat satsa allt mer på feelgood. Är sugen på att läsa den andra nyutgivna finlandssvenska feelgood-romanen Sommardrömmen av Maria Grundvall senare i sommar.
Nu är boken utläst så resten av veckan ska det väl inte bli så mycket slappande i rottingsoffan och istället lite mer fart på. Ganska många meter husvägg ska målas vit. Och så ska vi skruva ihop en gungställning! Vi fick ärva en gungställning från mina släktingar så nu ska den tvättas, bitarna skruvas ihop (den blev helt nermonterad så att den skulle få rum på släpvagnen så just nu består den bara av massa metallstänger) och handla en bebisgunga till Elvira.
Det stora blogginlägget om vår fasadfärg
Måla hus hörni, kanske det jobbigaste i världen? Alltså själva målandet är ju inte så farligt (så länge man får stå med båda fötterna på marken medan man målar), då är det ju till och med lite mysigt. Men allt det där före som att välja rätt nyans bland femtiomiljarder olika ncs-koder... Nog det jobbigaste i världen. Nu kommer ett riktigt långt blogginlägg om vårt hus och fasadfärg.
När vi köpte vårt hus för några år sedan så var det ljusbeige med vita detaljer, brunt tak och mörkgrön stenfot. På några ställen hade någon målat över de torraste partierna med en rosa nyans. Huset var alltså i behov av ett nytt lager färg och vi ville på samma gång passa på att byta kulör så att vi inte behövde bo i ett brunbeige hus (alltså inget fel med beigea hus men ni fattar!).
Vi vet inte vilka färger huset haft tidigare. Men på den här svartvita bilden från 1973 så verkar huset ha vita knutbräder och någon ganska ljus fasadfärg. Fönsterspröjsen kanske är faluröda (som uthuset på bildens högra sida)? Eller bruna (som taket)? Eller mörkgröna? Stenfoten är målad (antagligen i den mörkgröna färgen som jag målade över förra månaden).
Lägg också märke till den liggande panelen på husets nedre våning. Någon gång efter att bilden tagits har någon lagt stående panel på nedre våningen och bytt ut alla fönster.
På en del snickerier och under vita färglager under taket så ser man rester av en väldigt gul färg. Så någon gång har delar av huset varit väldigt gult. 
När vi skulle välja fasadfärg hade vi några önskningar. Vi ville ha en rolig färgkombination och inte alltför mjäkiga färger. Vi ville gärna ha en ganska kraftig gul färg på knutbräderna eller snickerierna eftersom uthusets dörrar är målade i typ gulockra. Och såklart en lite mer gammaldags känsla på färgvalet eftersom huset ändå är över hundrafemtio år gammalt.
Som vi smygtittade på hus i nejden, diskuterade färgval och sparade inspirationsbilder! Sen var vi på semester i Hjo och såg det här snygga huset. Det är till dags dato den finaste färgkombinationen jag har sett. Dörr och fönsterspröjs går i brunrött, det gula är någon form av mild gul och så är själva fasaden målad i en ljus nyans som skiftar i grönt.
Och sen provmålade vi och provmålade och provmålade. Och alla som tittade på provmålsbitarna var överens om en ljusgrön nyans som i vissa ljus skiftade i grått. Och så skrapade vi fasad och målade. Jag hade bara två veckor semester den sommaren så mest gjorde sambon det i släptåg med en treåring så vi kom bara halvvägs innan vintern kom.
Eftersom allt ser fint ut på sommaren så blev det ganska mysigt när syrenen blommade.
Men sen när det blev mörkt på hösten och snöigt på vintern så blev det bara jättefult. Skiftningen i grått som syntes på provmålningen kom aldrig fram på vintern utan fasaden såg mer ut som mintglass. Säkert en kombination av den jättevita snön och den gula färgen som drog fram fel gröna nyans.
Som jag har diskuterat färger med alla. Och som vi har provmålat bräder och stått ute i alla väder. Och aldrig hittat någon perfekt färgnyans (ja förutom den gröna som fortsättningsvis ser jättefin ut på provbiten). Och som vi har diskuterat om det är värt att testa en lite annan grågrön nyans och om vi ska måla om det gula i en mildare nyans.
Så jag har fortsatt spara ner fina fasadbilder när jag ser dem. Som till exempel det här huset som Lisa och Patrik bor i i den svenska tv-serien Bonusfamiljen.
Och allt mer har vi börjat luta åt att måla fasaden vit. Det är ganska tråkigt, men också ganska safe. Det kommer ju inte bli någon stor överraskningsfärgsskiftning i höst och huset slipper vara mintglassigt stora delar av året. Vi har tung trafik cirka två meter från huset så den stora risken med ett vitt hus är att vägdammet gör fasaden jättesmutsig pronto. 
I tisdags strök jag ett lager varm vit färg ovanpå den mintgröna och konstaterade att he dågar.
Vi målar vårt hus med Virtanens 4 öljyn maali (här ser ni en byggnadsvårdsfilm på finska där de har provmålat ett hus med olika linoljefärger och även Virtanens färg finns med så där kan man enkelt lära sig lite mer om färgtypen). Färgen är jättelättarbetad och ganska dryg och fastnar också bra på bland annat våra fasadstegar, stuprör osv. Virtanen målfärg finns inte i alla järn- och byggaffärer, vi köper vår färg från Inredning Sisustus Wargendahl här i Nykarleby.
Och färgkoder då?
- Den gula runt fönstren är Teknos 7753 (motsvarande ncs-kod 2337-Y26R)
- Den mörkröda (går nästan i brunt) är 0293 i Tikkurilas Vanhan ajan värit 2015-färgkatalog och är enligt Tikkurila en traditionell kulör för trägolv (fantiserar att vi målat trägolvet inne i huset och så har vi haft en skvätt färg kvar vi smetat på fönsterspröjsen. Vi har alltså inte gjort det, men bara tanken är mysig).
- Den mintgröna är Teknos T7016 (motsvarande ncs-kod 1907-G74Y)
- Den vita är Teknos T7050 (motsvarande ncs-kod 404-Y21R)
Helgplaner
Fredag hörni! Kul! Vi sitter i bilen och jag svarar "mmmm" på allt alla säger eftersom det tydligen kräver jättemycket koncentration att blogga från mobilen så jag måste stänga öronen. Vi är på väg till mina föräldrar över helgen. Väskorna är fullpackade med shorts, solkräm och gummistövlar så jag håller tummarna för fint väder och en båttur till deras villa. Och så hoppas jag att jag kommer hinna träffa min guddotter och mina äldre släktingar (på ett ordentligt avstånd förstås). Jag har inte träffat någon av dem sedan Covid-19 bröt ut så det är verkligen dags! Femåringen ser kanske mest framemot bergöfärjan hehe, den har vi ju inte heller sett sedan början av mars.
Bloggen kommer inte gapa tom fastän jag kommer checka ut lite, jag tidsinställde ett maffigt blogginlägg om vårt hus och fasadfärg så det kommer dyka upp i helgen.
Körsbärsträden blommade så fint innan vi åkte från Nykarleby. När vi kommer tillbaka efter helgen har de säkert hunnit blomma ut. Jag passade på att knipsa några kvistar och lindade blött hushållspapper runt stammarna. Förhoppningsvis slokar den inte alltför mycket när vi kommit fram.
Målartalkotorsdag
Igår var femåringen på sitt första kompiskalas (inget senare i inlägget kommer handla om det, men det var en stor milstolpe i hans liv som såklart ska få lite plats i bloggen!). Medan han var på kompiskalaset inledde jag det stora projektet att måla om huset.
Jag målade fram till hörnet där nya farstun börjar. Mina ben skakade hela tiden jag målade brädorna under taket. Jag är verkligen mer team stå-på-marken-och-måla-så-långt-jag-når än team stege.
Mitt målande igår kan ses som en liten prolog inför dagens målartalko. Eller jag målade inte så mycket idag utan var mer en extra resurs och kokade mat till bebisen, hämtade mera färg, täckte för stenfoten...
Och hämtade två papperskassar med lunch från Juthbacka restaurang! Så skönt att inte behöva stå i köket och fixa lunch. Och så gott det var! De har alltid så god mat (och enorma portioner). Dessutom fick vi pannkaka med sylt och grädde till efterrätt och jag har fortfarande min efterrättsportion i kylen = perfekt kvällsbit. 
Och nu ser huset ut så här! Med reklambladspapper tejpat på stenfoten, en barnvagn, en bortglömd saftbricka och mera alltsköns diverse. Blir en ordentlig plockrunda på gården innan pannkaksbiten alltså.
Nu är det bara kortsidorna kvar. Och andra långsidan. Och övre våningen. Och knutbrädor, snickerier och fönsterspröjs. Och så ett varv färg till. Bara femtioelva talkodagar till då (stackars han jag bor meds släktingar som måste komma och måla femtioelva gånger till! Och lyckliga mina släktingar som bor så pass långt borta att de slipper komma och måla!)
Riktigt goda wilhelminakex
Vi hade svärfar på besök igår eftersom vi rev ribbor på husets ena kortsida för att ta reda på hur stockarna mådde (de mådde bra, tackar som frågar). Och har man byggbesök måste man ju bjuda på något sött till förmiddagskaffet. Igår blev det Wilhelminakex och jag tror att jag har hittat det ultimata receptet! Wilhelminakex är väl annars min hemsnickrade översättning av finskans Wilhelmiinat, i Sverige pratar man oftare om kolasnittar och sirapskakor.
Gott! Ni som följer mig på Instagram får en receptupprepning nu. Men de är så goda att receptet tål att upprepas.
Så här gör jag:
Jag vispar 200 gram rumsvarmt smör med 2 dl strösocker och 2 msk mörk sirap. Sedan vispar jag ner 1 äggula. Jag blandar 5 dl vetemjöl, 1 msk vaniljsocker och 2 tsk matsoda i en skilld bunke och vispar sedan ner mjölblandningen i smörblandningen. Degen blir väldigt smulig och känns den alldeles för torr så kan man röra ner några droppar olja. Använder man en stor äggula så behövs nog ingen olja så här måste man köra lite på känsla. Sen formar man degen till avlånga smala längder på en bakplåtsklädd ugnsplåt. Degen kommer att flyta ut lite så jag brukar alltid ha två längder per plåt och det här receptet räcker till två plåtar (fyra längder). Kexen ska gräddas mitt i ugnen på 175 grader i ca 14 minuter. När plåten kommer ur ugnen skär man genast upp kexen. Klart! Förvaras gärna i plåtburk med smörpapper på grund av mysig känsla. 
Sa ju att de passar bra i plåtburk!
Dagens förmiddagsfika. Två till mig, två till femåringen. Kexen ska serveras med kaffe i gamla spröda koppar och femåringens saft ska förstås också serveras i kopp. Saftglas är för barnsligt nu för tiden.