Visa alla inlägg skrivna juli 2020
Rabarberpaj med knäcktäcke
Jag har skördat mina sista rabarberblad för säsongen. Alla tidigare skördar har förvandlats till saft (recept på min rabarbersaft hittar du här), men den här gången blev det paj! En paj med salt knäcktäcke som fick godkänt av hela familjen.
Årets sista rabarberskörd var ganska liten och klen så i äkta sann man tager vad man haver-anda så blev det inte en pajform utan pajen bakades i den minsta ugnsformen jag hade (kanske arton cm i diameter?). Det gick också bra!
Du behöver:
- rabarber
- 150 gram smör
- 3/4 dl vispgrädde
- 3/4 dl ljus sirap
- 2 dl strösocker
- 2 dl havregryn
- 1,5 dl vetemjöl
- 1 krm salt
- 1 tsk vaniljsocker
- 0,5 tsk bakpulver
Skala och skär rabarbern i bitar och lägg i en smord pajform. Smält smöret i en kastrull, rör ner vispgrädde, sirap och strösocker. Låt koka upp under omrörning. Blanda de torra ingredienserna i en skål och vänd ner mjölblandningen i kastrullen. Häll smeten över rabarberbitarna, grädda pajen i mitten av ugnen i 175 grader i cirka 25-30 minuter (tills knäcktäcket blir brunt). Gör man som jag och har en liten form så räcker smeten också till att ringla över några äppelskivor som man sedan gräddar i ugnen enligt samma princip som rabarberpajen. Det blir också gott!
Servera pajen varm med vaniljglass eller vaniljsås.
Hemma hos oss serverades pajen med en stor kanna vaniljsås. Vaniljsås måste ju vara meningen med livet?!
Ettårsfotografering
Jag försökte fotografera ettårsfoton av min ettåring häromdagen. Jag minns att jag försökte det samma med Johannes när han var ett år och att det var ganska... utmanande. Hur brukar ni göra med era ettårsfoton? Lyxar ni till det med en riktig fotograf eller försöker ni också med den mer hemlagade stilen? Jag vet ju att det blir ungefär tusen gånger bättre med en professionell fotograf men det får bli någon gång senare när vi inte ska leva på en lön och ett hemvårdsstöd de kommande åren.
Okej så det började ganska bra när jag provfotograferade. Gullig korgstol i barnstorlek, snygg stickad klänning från Newbie och en nyfiken bebis som pekade på kakelugnen.
Tänkte det skulle bli gulligt om hon höll i sin kanin som hon fick av sin storebror när han kom för att hämta henne från BB när hon var två dagar gammal. Det blev inte gulligt. Det blev kastigt.
Sen försökte vi med hennes cykel från Polkuped. Den ville hon äta upp.
Bästa bilden blev när hon hittade brorsans trafikpysselbok. Minns att vi fick fota hennes brors ettårsfoton flera gånger innan vi hade en enda bild som blev bra och det verkar bli likadant den här gången. Bättre lycka nästa gång alltså.
Hemester: Nanoq i Jakobstad
Vi har haft min mamma på besök i två dagar och eftersom det varken var simstrandsväder eller sparka-fotboll-på-gräsmattan-väder så bestämde vi oss för att gå på museum! Vi valde Nanoq, Finlands första arktiska museum, som finns i Jakobstad. Eftersom jag inte är uppvuxen i trakterna så har jag aldrig besökt Nanoq, så det enda jag visste på förhand var att där finns en uppstoppad isbjörn.
Inne i det största huset finns, förutom den uppstoppade isbjörnen, en stor utställning med föremål som rör Arktis, Antarktis och polarexpeditioner. Jag fastnade såklart framför montern för Andrées polarexpedition. Ni har väl läst Bea Uusmas bok Expeditionen. Min kärlekshistoria? Om inte så ska ni göra det genast.
I år finns även en temautställning med norrskensfotografier tagna av Ove Lillas. Alla fotografier är tagna på platser i närområdet.
Museiområdet består av många mindre stugor. Där finns bland annat en kopia av ett nordgrönländskt torvhus, en lappländsk guldgrävarstuga och ett kommandohus från Vinterkriget.
Femåringen trivdes inte bland alla uppstoppade djur och provdockor iklädda stora byltiga pälsar i huvudbyggnaden, men när vi sedan började röra oss på museiområdet bland de olika stugorna tinade han fort upp. Inte minst eftersom det fanns gula och blåa lappar riktade till barn som innehöll frågor och uppdrag, och ett isbjörnsbingo där man skulle leta efter isbjörnsbilder. Femåringen fick bingo och var väldigt nöjd. Men isbjörnsstämpeln på handryggen som man fick som vinst fick jag på min hand.
Och inte fick jag honom övertalad att vara med på bild framför den uppstoppade isbjörnen heller... Hoppas på bättre tur nästa gång vi besöker Nanoq.
Jag har tänkt att vi ska besöka åtminstone ett museum till i sommar i närområdet. Har ni något bra tips?
Pedersöre - Jakobstad - Kantlax
I söndags hade vi en utflyktsdag. Femåringen tyckte redan från morgonen att det lät som en fruktansvärt dålig idé och ville stanna hemma och leka med lego och Bruder-traktorer (han vill alltid det). Men tvingade honom och resten av familjen med på äventyr.
Vi började med att åka via mina svärföräldrar för att låna bil med dragkrok och släpkärra. Sedan åkte vi till Pedersöre för att hämta två rottinghyllor jag köpt dagen innan på Facebookloppis. Redan på vägen till Pedersöre hade femåringen mjuknat och han konstaterade att det var en bra utfärd och att det var grannt i Pedäsi.
Efter hämtade hyllor styrde vi bilens nos mot Jakobstad och så stod vi och hängde på låset till den lokala pizzerian när de öppnade klockan tolv. Pizza och färska jordgubbar från svärmors jordgubbsland blev en perfekt picknick i Skolparken. Hade tänkt äta glass efteråt men hamnade i pizzakoma och sköt upp glassätandet.
Två sekunder efter att den här bilden togs nappade Elvira åt sig ett kebabflarn. Hon var lagom nöjd över att hon fick äta barnmat på burk och torra majskrokar och dricka vanligt trist kranvatten när vi andra hade en mycket roligare picknick. 
Sen gick vi i Skolparken och tittade på blommorna. Det här är enda bilden jag tog.
Efter att ha svängt via hem och jag hade skrubbat av hyllorna med tallsåpa så åkte vi tillbaka till Kantlax med bilen och släpkärran. Åt äntligen glass och sen åkte Johannes och simmade medan jag skulle ta en bild till Instagram. Vissa blev mer lyckade än andra som ni kanske ser........ (Ni behöver inte vara oroliga, jag stod i utkanten av åkern i ett traktorspår. Nuddade knappt ett veteax.)
En tavelvägg blir till
Jag nämnde i ett tidigare blogginlägg att jag funderat på att fixa en liten tavelvägg i ett hörn i matsalen bredvid vitrinskåpet. Det stora problemet med att lägga upp tavlor på väggarna tycker jag är spikhålen. Det är ju inte så kul om man ångrar sig sen och har massa spikhål som gapar tomma överallt på väggarna. Men nu beslöt jag mig för att skärpa mig. Vi har bott här i en evighet nu och jag kan ju inte vara rädda om väggarna för alltid. Speciellt inte de väggar som trots allt består av glasfibertapet och en färgnyans som blev vald och målad redan på 90-talet av tidigare ägare.
Så jag rotade fram alla tavlor, ramar och andra saker jag kunde hitta och så la jag ut allt på golvet. Provplacerade lite på mattan och sedan körde vi bara på känsla när vi spikade fast spikarna.
Tadaa! Okej så tavelväggen är fortfarande lite halvfärdig och jag var så ivrig att ta bild att jag tog efter-bilden innan jag ens lagt tillbaka fredskallan på blompallen. När ni tänker på tavelvägg så tänker ni kanske på såndär snygga svartvita prints placerade i raka rader. Men jag ville ha en ganska levande och lekfull tavelvägg. Det bor ju trots allt två små barn i vårt hus och jag vill gärna ha en inredning som har lite lekfulla detaljer här och var.
Den riktigt uppmärksamma såg att jag lagt en tavla på andra sidan hörnet och tanken är att tavelväggen ska fortsätta på den sidan men där får det vila några veckor (månader? år?) innan fler tavlor åker upp på väggen. Den tavlan som hittills fått komma upp är en skärgårdsbild målad av G Limonnikov. Jag tyckte att tavlan var helt okej (men inget mer än så) när jag hittade den på loppis men sen googlade jag namnet och det är ju mycket roligare att äga saker med en historia! Så när jag läste att Limonnikov hette Grigorij Maximovitch Limonnikov, var en rysk krigsfånge som blev tillfångatagen och skadad under fortsättningskriget, vårdades i Gamlakarleby och att det för några år sedan fanns sjutton kända tavlor av honom i Finland så köpte jag tavlan såklart genast. Femåringen gillar den också, eftersom den har en ståtlig guldram.
Tavelväggen består nästan bara av loppisfynd. Den översta guldramen i trä har jag köpt på juthbackamarknaden för många år sedan för typ 3 euro. Ljuslampetterna köpte jag i höstas på loppis i Kokkola och jag betalade 10 euro för paret. Ramen med mina barns röda handavtryck har jag köpt på loppis för 1 euro. Klockan i trä köpte jag på Åldringsvännernas loppis i Jakobstad för några veckor sedan för 8 euro. Ramen bredvid klockan köpte jag när jag bodde i Norge för några norska kronor och den har så fint gammalt rundat glas, och inne i ramen har jag lagt en svartvit bild av Harvards roddlag från år 1933 som jag rev ur en tidning, Den stora tavlan med yvig blombukett köpte jag på Retro för 1 euro tidigare i sommar. Båten av stora hamapärlor var femåringens första pärlpyssel han gjorde i dagis. Fårsaxen har jag köpt från Missionsloppis i Jakobstad för 3 euro. Den runda Carl Larsson-tavlan är en samlartallrik i porslin från 1970-talet som föreställer målarens fru Karin Larsson, samlartallrikarna är gjorda i Danmark och har inget värde överhuvudtaget, den här kostade strax under 5 euro på Amidahallen i Jakobstad.
Längst uppe till vänster ser det ganska tomt ut. Det beror på att jag har redan bestämt att en sån där fiskargubbe med pipa-tavla ska hänga där. En sån här alltså. Nu måste jag bara hitta en... Jag har sökt genom de flesta köp- och säljsajter i Finland och efterlyst i Facebookgrupper men än så länge har jag inte hittat någon tavla. Eller okej, blev tipsad om en som fanns i Hollola, men ska försöka hitta en som finns liiiite närmare geografiskt. Överväger nu att ringa in till radio Vega, visst har de något sånt där efterlyser-program..? Om nu inte nån av er som läser bloggen råkar ha en extra på vinden som ni vill sälja förstås.
Tavla med modellerafigurer
Igår började jag fundera på att lägga upp en tavelvägg i matsalen. Och när jag plockade ihop alla mina tavlor och ramar från olika hörn av huset och ur olika lådor så kom jag på att vi har ett halvfärdigt pyssel jag och femåringen.
Pysslandet inleddes redan i oktober 2018 (vadå långsam på att slutföra saker?!). Jag var nygravid och jättetrött och dåvarande treåringen fick blanda ihop de olika modellerafärgerna.
Han modellerade i två timmar! Det var himmelriket för en vuxen som bara ville sitta still, ligga still eller spy. Han stansade ut hur många hundar som helst. Man brukar väl påstå att det inte går att torka modellerafigurer men det gick superbra. Vi la dem på ett bakplåtspapper på vår eldstad och så torkade de på nolltid.
Nu snabbspolar vi nästan två år för att se fortsättningen av pysslet. Man behöver torkade modellerafigurer, en ram som har långt mellan botten och ruta (jag använde Ikeas Ribba), en limpistol och stadig kartong. Och förstås en femåring som väljer ut de finaste figurerna.
Sen limmar man fast hundarna på kartongbiten och lägger in i ramen. Klart! Kändes väldigt dagispyssligt av oss. Förutom att dagispyssel kanske inte innefattar dyr-ramar från Ikea och att det inte tar två år att få färdigställt...
Rabarberapelsinsaft
Hemma hos oss regnade det hela söndagen, men när det var uppehåll smet jag ut i trädgården och plockade ett knippe rabarber. Jag tycker att vår rabarber har växt dåligt i år och att den fortfarande är så tunn. Men det är säkert jag som misslyckats i mina trädgårdsskötaruppgifter. Nåja, av rabararbern kokade jag två flaskor saft. Jag har experimenterat fram en egen rabarbersaft som innehåller apelsin och citron, och som jag tycker är mycket godare än den klassiska rabarbersaften.
Så nu får ni mitt egna recept på rabarberapelsinsaft: Skölj, ev skala och skär 1 kilo rabarber i bitar. Jag brukar klippa med sax eftersom det går hundra gånger snabbare och man slipper smutsa ner en skärbräda. Rabarberbitarna ska koka i en kastrull med 1 liter vatten tills rabarbern är helt mjuk. Häll upp i finmaskig sil och låt rinna av ordentligt. Rabarberröran som lämnar i silen brukar jag spara, mer om den senare. Häll saften i en ren kastrull. Tillsätt 5 dl strösocker och saften av en (ekologisk) apelsin och en (ekologisk) citron. Låt koka upp och skumma av. Häll upp saften på rengjorda flaskor eller burkar och förvara i kylskåp eller frys. Saften späds ut med vatten vid servering, förhållande typ 1:3-4.
Mitt bästa lifehack på sommaren är att fylla en fjärdedels plastflaska med rabarbersaft och lägga i frysen. Diskussionen om att frysa plastflaskor kan vi ta en annan gång... Precis innan man åker till stranden tar man upp den frusna flaskan, fyller resten av flaskan med kallt vatten och drar till stranden. Den frusna saftbiten gör att innehållet hålls svalt längre, och ungefär när det är picknickdags på stranden har saften smält och blandat sig med vattnet.
Och så var det rabarbern som lämnar i silen. Jag brukar alltid ta till vara den. Oftast brukar jag röra ner några matskedar strösocker och lite vaniljsocker, ibland mixar jag den slät, och sedan fryser jag in röran i små glasburkar och använda som topping till yoghurt och pannkaka, fyllning i marängtårta osv. Idag använde jag den som rabarberbotten i en smulpaj. Ni fattar, fantasin är det enda som sätter gränser.
Rabarbersmulpaj och vaniljglass. Kan det bli somrigare än så?
Finlandssvenska instagramfavoriter
Sakta men säkert har Instagram blivit ett av mina favorit-sociala medier. Här finns så mycket inspiration, fina bilder och kloka tankar. Jag tänkte fredagen till ära bjussa på några av mina finlandssvenska favoritkonton inom området "hus och hem".
@livetochbygget har jag väl följt ungefär sedan de började bygga sitt hus. Och vilket hus sen! Så mysigt. Speciellt mycket älskar jag alla bilder på deras inbyggda garderober. Jag vill också ha såna.
@naverhuset levererar alltid så stämningsfulla bilder. Många av bilderna i flödet lägger fokus på de mindre, men ack så viktiga, inredningsdetaljerna.
@sofiasmode innehåller som namnet redan avslöjar en hel del fina kläder, men också drömmiga trädgårdsbilder, en vacker walk in-closet och snygga stilleben.
@kapteinsgard har flyttat ett stort, vackert stockhus från Vörå till Solf. Och så har de mina favorittapet Rosenvinge från Boråstapeter i köket, bara en sån sak!
@malarsgarden renoverar en gammal bondstuga i Österbotten och de gör det på ett så fint och stilenligt sätt! Alla har väl någon gång drömt om att rusta upp en röd bondstuga? Åtminstone jag. Så kul att följa Målarsgården så känns det som att man får vara med på ett hörn, utan att själv smutsa ner sina händer.
@tinnila. Man kan inte göra en sammanställning av finlandssvenska hus och hem-instagramkonton utan att nämna Tinnila. Hon är en av de i Svenskfinland med absolut störst följarskara. Och det förstår man verkligen! Snygga bilder i flödet och en personlig röst i bildtexterna och i stories.
@gullukka leverarar bilder från sina bostäder i Åbo och Kimito och vilka bilder sen! Man vill ju krypa in i varje bild, inte minst de med Morris-tapeterna.
Det finns många finlandssvenska instagramkonton som fokuserar på inredning och jag skulle kunna skriva ett hur långt blogginlägg som helst. Den här gången blev det sju favoriter. Tycker ni om sådana här instagramtips får ni gärna trycka på hjärtat under blogginlägget så dyker det upp fler inlägg. Och så får ni gärna följa mitt egna inrednings-instagramkonto: @bogdanoffs.
Keramikkruka och väggpendyl
Jag var på en kort loppisrunda förra veckan också. Jag var på jakt efter en gammal sax (kom hem med fyra stycken!) men nu tänkte jag visa mina två favoritfynd, båda från Åldringsvännernas loppis i Jakobstad.
En stor West germany-vas. Den ska få stå i hallen och fungera som paraplyhållare. Betalade åtta euro för den så det kanske var lite överpris, men en sprillans nytt riktigt paraplyställ kostar ganska mycket mer än så.
En väggpendyl från Westerstrand Urfabrik. Ofta är ju sådana här klockor förgyllda, men den här var i behandlat trä. Den skulle säkert bli superläcker om man målade den svart, men jag tror att jag är för feg och dessutom passar träfärgat hemma hos oss. Tyvärr var glaset framför visarna söndrigt. Men klockan fungerar och jag känner en klockfantast i Jimmys släkt så det skulle inte förvåna mig om han har några extra klockglas på lager. Annars får den helt enkelt hänga på väggen utan glas.
Två båthus, ett får och en skranglig brygga
I lördags beväpnade vi oss med en solrosbukett, packade finkläderna i en plastpåse och åkte till mina föräldrar på examenskalas. Min syster har fått dubbelexamen så hela lördagseftermiddagen gick åt till att äta tårta och alla dagar efter det har vi ätit tårtrester. Mums! Här på Bergö har det egentligen inte hänt så mycket de senaste dagarna, vi har hållits nära tårtlådorna och sett halva Colorado Avenue. Jag har sett filmen förut, men inte med mina nya Nykarlebyfärgade glasögon. Nu känner jag plötsligt igen både platser och människor. Där är ju det där fina huset med de perfekta färgkoderna! ropade jag. Och titta, den där människan är ju din gamla historialärare! Min sambo var måttligt road, men jag är tyvärr en filmpratare och tydligen allra mest när jag känner igen Munsala kyrka.
Annars har vi passat på när vi har barnpassningsmöjlighet att varje kväll åka på fotograferingsrunda. Han jag bor med har en hel arsenal med actionkameror, drönare och andra fiffiga teknikgrejer. Men jag kan ingenting så jag håller bara i min nya kamera, riktar den åt något håll och trycker på avtryckaren. En hel del bilder på båthus, får och bryggor har det blivit, det är ju trots allt det Bergö består mest av.
Nu är det bara dags att fundera ut nästa steg i den här nya fotograferings-grejen. Att lära mig vad gyllene snittet är? Eller börja förstå mig på kamerans olika knappar och funktioner? Eller börja använda mig av något bildredigeringsprogram? Eller köpa en snygg väska att ha kameran i (röstar såklart på det sista alternativet haha).