Visa alla inlägg skrivna september 2020
Bröllopsinspiration och vår bröllopsplanering
Idag tänkte jag ge er en inblick i vår bröllopsplanering. Det finns ju en miljontals olika sätt att gifta sig på och minst lika många sätt att dekorera en bröllopsplats. Om jag skulle beskriva hur mitt ultimata bröllop skulle se ut så skulle det vara bohemiskt, intimt, avslappnat, strösslat med en drös vintagedetaljer, men också innehålla några traditionella element som en fin vit långklänning, kyrklig vigsel (helst vid "min" kyrka), bröllopsvals till levande musik och en skicklig toastmaster som styr bröllopsfesten.
Efter att jag slutade med mina fnysningar och höjda ögonbryn i slutet av augusti och gick med på att vi skulle gifta oss så bestämde vi på samma gång att det skulle ske så snabbt som möjligt. Så det fanns inte riktigt någon tid för save the date-kort, alkoholhandlar-resor till Tallinn eller brudklänningsprovningar vid någon fin brudklänningsaffär. Utan vi snarare satte oss ner och försökte komma fram till hur mycket vi ville fira och vilka element i samband med ett bröllop som är viktigast för oss.
Min partners största mardröm är ett sånt där stort bröllop där bröllopsparet sitter längst fram vid ett eget bord och ska pussas varje gång någon klirrar med glasen. Så jag kokade ner mina viktigaste önskningar kring bröllopet till två: att vi skulle ta bröllopsporträtt med en riktig fotograf och att jag ville ha en ring. Alla andra önskningar strök jag. Och så övertalade jag min partner att vi skulle fira så pass mycket att vi bjöd våra närmaste familjer på mat så att vi kunde berätta för alla på samma gång att vi gift oss.
Eftersom det inte skulle bli någon stor fest så försvann såklart massor av momenten på en bröllopsplanering. Vi fyllde i hindersprövningen och bokade tid för vigsel vid Magistraten. Vi besökte alla Jakobstads guldsmedsaffärer på jakt efter en ring. Ringde runt till närmaste släkten och bjöd dem på middag. Beställde en brudbukett. Jag provbakade bröllopstårtan och i sista minuten bestämde vi oss för att ha en cateringfirma att sköta huvudrätten. Handlade alkoholfri skumpa vid Prisma. Och så beställde jag hem en stor påse med klänningar från Bubbleroom och även om jag hade en hellång vit klänning bland alla alternativ så valde jag en mer praktisk knälång klänning i en grönblå nyans.
Mina bröllopsinspirationsbilder finns sparade på min Pinterest. Det är också därifrån skärmdumparna i det här blogginlägget kommer.
Vegetarisk lasagne med röda linser
Förra fredagens middag blev lasagne på röda linser. Jag gör några vegetariska storkok i månaden och försöker hela tiden hitta nya go to-rätter. Den här lasagnen kommer nog dyka upp fler gånger på vårt middagsbord!
Så här gjorde jag:
Jag la ugnen på 225 grader.
Jag hackade 2 små gula lökar. Lökhacket stekte jag mjukt i olja i en kastrull. Jag sköljde 2,5 dl röda torkade linser i kallt vatten (använde en finmaskig sil) och la linserna i kastrullen tillsammans med 2 förpackningar krossade tomater (jag använde krossade tomater med örtkryddning, 370 gram per tetraförpackning) och 3 dl vatten. Jag skalade 2 stora morötter och rev dem på rivjärn. Morotsrivet, 1 grönsaksbuljong och lite tomatpure (2 msk kanske?) rörde jag ner i kastrullen. Såsen fick sedan puttra i cirka 10 minuter och jag rörde om då och då. När såsen hade kokat färdigt kryddade jag den med svartpeppar och oregano. Eftersom min ettåring också åt av maten kryddade jag inte med salt.
Ursprungsreceptet gjorde en snabb ostsås genom att blanda 2,5 dl creme fraiche med 1 dl riven ost i en kastrull och värma tills osten smält (såsen ska inte koka) och sedan krydda med salt och peppar. Jag hittade en halv burk matlagningsgrädde i kylskåpet så jag minskade på creme fraiche-mängden och rörde ner matlagningsgrädde. Det gick också bra!
Sedan byggde jag ihop lasagnen på klassiskt vis: längst ner i smord ugnsform kommer ett lager sås, sedan lasagneplattor, sås och ostsås i några varv och sista varvet avslutas med ett lager ostsås och lite riven ost överst.
Lasagnen gräddas i mitten av ugnen i cirka 20 minuter.
Ursprungsreceptet kommer från Portionen under tian, men jag ändrade receptet litet som jag tydligen alltid gör när jag lagar mat. Portionen under tian är en receptsajt med billig vegetariska recept där tanken är att portionspriset ska ligga under tio kronor. Jag har faktiskt aldrig lagat ett enda recept från sidan tidigare, men i fredags var det tydligen dags.
När han friade
Först av allt: Tack så jättemycket för alla gratulationer vi har fått den senaste veckan. Så roligt att så många är glada för vår skull! Jag tänkte dela med mig av lite detaljer från vår bröllopsplanering och bröllopsdag i några inlägg den kommande tiden. Hoppas att ni kommer tycka att det är lika roligt som jag tycker!
Vi kan börja med att spola tillbaka till februari 2017. Jag hade varit till Helsingfors i några dagar för att läsa material till min pro gradu-avhandling. Och när jag kom hem så bestämde vi oss för att förlova oss. Jag har aldrig varit ett stort fan av att vara förlovad i en evighet utan vi förlovade oss med en tanke om att gifta oss ganska snart. Men min partner var inte så sugen på äktenskap och så har vi en nära släkting på hans sida som har förbjudit oss att gifta oss. Så eventuella giftermålstankar placerades långt ner i en låda och jag började allt mer acceptera att jag skulle bli en av de där som "bara" är förlovade för alltid. Mest tråkigt med det tyckte jag ärligt talat var att jag aldrig skulle ha samma efternamn som mina barn.
13 augusti i år hade jag varit tre dagar själv på mina svärföräldrars villa för att plocka blåbär och få vara i fred. Precis som förra gången jag lämnade min partner ensam med våra barn så verkar han uppskatta mig mest när jag inte är närvarande för när de kom och hämtade mig hade de med sig en hembakad chokladkaka och så friade han. Det tog kanske fem dagar innan jag gav honom något annat svar än en fnysning och höjda ögonbryn. 
Typiskt nog har jag inga andra bilder på min kamerarulle från den dagen än massa bilder på Elvira när hon kröp runt på villans verandagolv med sin farbrors Kilimanjaro-hatt på huvudet.
Det hände en grej...
Vi gifte oss i fredags!
Lördagens släktmiddag var egentligen en överraskningsbröllopsmiddag för våra familjer. Jag kommer blogga mer om allt kring bröllopet senare, men nu är jag väldigt upptagen med att titta på min nya ring och äta kalasrester. Vi hörs!
Fiskargubben är installerad!
Ni som har hängt här i sommar vet att jag a) har byggt en tavelvägg och b) lämnat plats på sagda vägg för en klassisk fiskargubbetavla. Vi var till Alajärvi och köpte två halvfula fiskartavlor på ett smutsigt loppis.
MEN! Sen fick han jag bor med en supersnygg fiskargubbetavla av sin faster i trettioårspresent. Och ingen var lyckligare än jag.
Det tomma området i vänstra hörnet visade sig vara perfekt för tavlan. Imponerad av mig själv som lyckades planera så bra utan att ha nån aning om fiskargubbens storlek.
Så nu sitter jag med två extra fiskargubbetavlor. Risken är stor att mina väggar ser ut så här om några år:
Fast det gör kanske inte så mycket, det är ju ganska snyggt med massa rökande gubbar. Känner man sig riktigt nyfiken på fiskargubbetavlan, som ursprungligen är en målning av tyska konstnären Harry Haerendel och heter "Der alte Seebär", så finns det en kvart lång podcast från Sveriges radio om ämnet.
Vecka 38: innebandy, babypoesi och släktmiddag
Har ni märkt att det är höst riktigt på riktigt nu? I veckan som kommer ska jag embracea hösten och plocka fram alla stickade tröjor och städa undan alla sommarklänningar. Och så ska jag äta massa moussaka och dricka baljor med te. Men det är inte veckans enda program. Ska vi ta en titt vad vi har på gång? På samma gång får ni en inblick i vad en småbarnsfamilj tydligen sysslar med.
När det fortfarande var somrigt ute. Bilden har duktiga Bildström fotograferat när de var hemma hos oss och fotade och filmade. Ni kommer få höra mer om det senare!
Måndag: Äntligen måndag! Jag och Elvira ska skrota hemma hela dagen, kanske tar vi en promenad men det är väl allt vi gör. Förra veckan fotade jag äntligen lite lampor och småmöbler och la upp på en loppisgrupp så om jag har lust fortsätter jag med det projektet när Elvira sover. När dagisbarnet kommer hem är det fort dags för middag innan han har innebandyträning för femåringar. De är hemskt gulliga de där femåringarna när de spelar match och ingen bryr sig om vilket lag de tillhör utan alla kastar sig mot bollen, ja, förutom de som står på andra sidan plan och pratar om något helt annat än innebandy. Och min femåring som hittills mest suttit på scenkanten i gymnastiksalen och sett på vad de andra sysslar med.
Tisdag: Det verkar bli fint väder och jag har några plåtlister runt fönstren som ska målas. Tänkte att jag skulle måla det sista förra veckan men när jag kommit halvvägs dök det upp ett plötsligt störtregn som inte hade synts på någon vädersajt. Så är vädret bra så ska jag försöka hinna klämma in årets sista måltimmar. Jag har zumba på kvällen. Jag är verkligen ingen dansmänniska men nånting ska man ju göra och alla andra jomppaprogram jag kunde tänka mig gå på krockade med andra familjemedlemmars program. Jag brukar sitta i bilen på parkeringen i en kvart efteråt och scrolla instagram för att slippa nattningsrumban hemma, men ändå kommer jag alltid hem precis när det är dags för grötmatning och tandborstning.
Onsdag: Stadsbiblioteket ordnar i samarbete med Arbis babypoesi på förmiddagen och som den lilla kulturtant jag är är det självklart att jag släpar dit Elvira. Hon är ju ett år och två månader så hon vill inte direkt ligga still på rygg medan man läser ramsor för henne och killar henne under foten som de exemplariska åttamånadersbebisarna. Men hon tycker det är kul ändå. Sambon har träningar på kvällen så jag får det roliga uppdraget att försöka natta båda barnen innan han kommer hem. Vet inte om han också sitter på parkeringen och scrollar instagram, men han kommer alltid hem när båda barnen ligger i sina sängar?!
Torsdag: Jag och Elvira har föräldrabarn-yoga i Vasa. Eftersom det är en finsk klass så är det språkbad för mig. Och eftersom alla andra ett- och tvååringar kan gå är det en se-och-lär-bad för Elvira. Jag räknar kallt med att det här sammanhanget kommer att inspirera henne så mycket att hon kommer att börja gå. Förra torsdagen åkte vi nästan raka spåret hem efter yogan, förutom en halvtimmes loppisshoppande i Smedsby. Så den här veckan kan det bra hända att vi lämnar i Vasa och lunchar och går på stan.
Fredag: Johannes har ledig dag från dagis och vi ska storhandla och syssla med festförberedelser till lördagen (eller ja, fest och fest, släktmiddagsförberedelser). Sambon har träningar på eftermiddagen så jag och Johannes brukar duka fint och ha fredagsmiddagen färdig tills han kommer hem.
Lördag: I år fyller två i hushållet trettio år och vi tänkte egentligen fira noll procent. Men sen kom vi fram till att vi ändå ville samla våra familjer och bjuda på mat och tårta. Och med tanke på att man inte har någon aning om hur coronaläget ser ut när jag fyller i slutet av oktober bestämde vi oss för att det säkert blir bra att samla familjerna redan nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska bjuda på men jag har ju hela veckan på mig att bestämma. Jag ska åtminstone baka någon moussetårta som efterrätt.
Söndag: Äta kalasrester.
Tjocka frukostplättar
Jag är ingen plättstekare. Någon gång gör jag spenatplättar, enligt Hannas recept, men oftast blir det våfflor eller ugnspannkaka hemma hos oss. Allt för att jag ska slippa stå och steka plättar. Men nu har jag hittat ett recept som jag orkar stå och steka: tjocka frukostplättar.
Så här gör jag:
Jag smälter ca 30 gram smör och låter det svalna. Jag blandar 2,5 dl vetemjöl med 2 tsk bakpulver, 0,5 krm salt, 2 msk strösocker och 1 tsk vaniljsocker i en skål. Jag rör ner 2,5 dl mjölk, smöret och 1 ägg. Viktigt att inte blanda för mycket. Sedan steker jag plättarna i smör. Och de blir helt okej. Inte så där jättefluffiga som man tänker amerikanska pannkakor är, men nog tjockare än vanliga plättar. Och femåringen äter tills vi säger stopp. En sats räcker perfekt åt tre personer om man har en mysig lördagsfrukost.
Jag hade inte tänkt blogga om det här så den enda bilden jag hade i telefonen såg ut såhär. Nåja, ni kan föreställa er en instagrammig plättbild istället.
Tre finlandssvenska böcker
Blogginlägget innehåller reklamlänkar.
Senaste dagarna har jag läst tre finlandssvenska böcker som getts ut i år. Jag har haft sådan tur att alltid när jag stiger in i biblioteket den senaste tiden så har minst en nyutgiven finlandssvensk bok väntat på mig i nyheter-hyllan.
Hanna Ylöstalos Silver är en roman som handlar om att växa upp. Läsaren får följa med huvudpersonen Silver när hon lämnar sin barndomsby och flyttar till en storstad för att inleda studier vid universitetet. Boken handlar om flickgemenskap, vänskap och klass.
Karin Collins Under isen är författarens andra deckare som precis som den första utspelar sig i Hangö. Boken utspelar sig i ett vintrigt Hangö och även om jag kanske inte riktigt är redo för varken snöknarr eller minustemperaturer så är den riktigt bra. Deckaren har ett fint flyt och är en sån där bok som man kan börja läsa en kväll och så tänker man "bara ett kapitel till" och så är plötsligt klockan halv ett och hela boken är utläst.
Siv Storås De oerhörda orden. En bok om Märta Tikkanens författarskap är som namnet antyder en biografi över Tikkanens författarskap. Jag har inte hunnit så långt ännu men den verkar vara riktigt bra och ha ett fint flyt i texten och sympatisk ton.
Efter Storås biografi så ska jag väl kanske ta en paus från finlandssvenska författare. Men inte alltför lång, jag beställde precis hem Peter Sandströms senaste roman Kärleken är ett tamdjur (reklamlänk) från Adlibris. Om du också är sugen på några nya böcker så såg jag att Adlibris (reklamlänk) just nu har en rabattkod på 10 % fram till 13 september med den väldigt finska koden SUPERKYMPPI.
Nykarleby 400 år
Idag firar Nykarleby 400 år. År 1620 gav Gustav II Adolf Nykarleby stadprivilegier.
Staden firade genom att bjuda kommunens alla invånare på sockergrisar. Barnen fick också Nykarleby400-klistermärken som jag tror jag ska spara i deras minneslådor. Och förvarar jag klistermärkena i en låda ökar sannolikheten att de inte plötsligt är fastklistrade på någon dörr.
Jubileumsåret till ära finns det en jordgubbsläsk för Nykarleby. Terjärv läskedrycksfabrik är tillverkaren och den säljs åtminstone vid Mat Inn i Nykarleby centrum.
Ska vi ta en verklighetsbild då också? Allt kan ju inte vara rena kökshanddukar i linne, fina mässingsljusstakar och sånt. Femåringen drack saft ur en av de framplockade finkopparna (och klottade på duken) medan vi vuxna drack ur muminmuggar. Bordet var strösslat av leksakspengar efter att vi spelat Afrikas stjärna och ettåringen hade hunnit slurpa i sig sin klämmis redan innan jag hunnit sätta mig till bords. Som färgglad bonusinredningsdetalj dök en väldigt blå kapsylöppnare upp som kommer från vårt styrelseår i Österbottniska nationen för åtta (!!) år sedan. Den uppmärksamma kanske märker att vi tog en sockergris till ettåringen också. Efter att jag borstat bort så mycket socker som möjligt fick hon tugga på en fot. Hon var väldigt imponerad, men det finns en risk att resten av hennes gris förvandlas till måndagsfika åt den vårdlediga mamman.
Septemberplaner
September är här nu och även om jag inte är riktigt redo att släppa soligt augustiväder och klänningar så börjar det väl bli dags att rota fram både jeans och tjocktröjor och vänja sig vid att det är kallt på morgnarna. Vardagen har börjat ordentligt hos oss nu. Femåringen är inne på sin tredje dagisvecka och den här veckan kör allt kvällsprogram igång. Eftersom jag bara väntar på att den första dagisförkylningen ska dyka upp och leda till att vi får hållas hemma i flera veckor så fokuserar jag mest på att njuta av dagarna jag är ensam med Elvira. Septembers enda plan är att jag ska svärta köksspisen och kanske försöka elda i den. Vi har inte eldat i den en enda gång sedan vi flyttade in så börjar bli dags att kolla om den fungerar.
Vi inledde september med att åka till tandläkaren. Ganska tydligt tecken på att vardagen är här. Hos oss blir alla bebisar kallade till ett första tandläkarbesök när de är under ett år gamla. På grund av Covid-19 blev Elviras tandläkarbesök uppskjutet men igår var det dags. Hon fick en gul tandborste och så satt hon nöjt i tandläkarstolen en stund. Och jag fotade henne så att storebror (som ännu inte vågat sitta i stolen) ska få se att det inte är något farligt.