Visa alla inlägg skrivna oktober 2020
Bröllopsfrågestund: vigsel vid magistraten
Förra veckan ställde ni frågor via bloggen och Instagram kring vårt bröllop. Tänkte beta av några av frågorna ikväll!
Grattis Måste man ha vittnen med till magistraten? Tänk om man inte har det/ kommer från annan ort och inte har någon passande på plats... Kostar det?
Tack så mycket! En vigsel vid magistraten (heter idag egentligen Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata) är avgiftsfri om man gifter sig vid servicestället en vanlig vardag under kontorstid. Däremot kostar det om man vill ha en vigsel utanför tjänsteplatsen och/eller tjänstetiden. Man måste boka tid cirka en vecka på förhand och åtminstone när vi skulle boka tid fanns det bara vigseltider på fredagar vid serviceställena i Vasa och Jakobstad.
När man gifter sig behövs det två vittnen som är över femton år gamla. Det här var faktiskt ett stort problem för oss. Det skulle ha varit mycket smidigare att ha vigseln i Jakobstad men vi kände ingen som kunde ställa upp som vittnen en vanlig fredag. Ibland kan personal på magistraten fungera som bröllopsvittnen men eftersom det är coronatider och många ur personalen jobbar hemifrån så fanns inte den möjligheten. Därför gifte vi oss i Vasa eftersom både Jimmys kompis och min syster studerar och råkade ha ledig fredagförmiddag.
Andra Coronarelaterade problem med vigsel vid magistraten är att man egentligen får ta med sig så många gäster som helst men nu rekommenderades det så få deltagare som möjligt (sex personer läste jag någonstans även om det säkert varierar från plats till plats beroende på vigsellokalens storlek). Eftersom vi redan var fyra personer utan vittnen (jag, Jimmy och våra två barn) så var det t.ex. inte möjligt att ha med våra familjer.
Nygifta! Bilden är tagen vid vattnet nedanför Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas serviceställe i Vasa.
Hur fungerar det rent praktiskt att viga sig vid magistraten? Har läst lite om det, men inte satt mig in i det dessto mer. Hur upplevde ni det? Hade ni velat ha något extra tänker musik, textläsning?
Rent praktiskt så fyller man i hindersprövningen, bokar vigsel elektroniskt och dyker upp på utsatt tid. Klart! De som gifter sig ska ha med identitetsbevis, körkort fungerar fint. Och två vittnen. Jag tyckte att vigseln var otroligt kort och gick så snabbt. Vi hade med kamera och stativ och hade tänkt filma vigseln, men det glömdes bort. Och den filmen skulle väl ha varit typ två minuter lång varav majoriteten skulle ha varit när Johannes räckte över ringasken. Jag skulle gärna ha haft en kyrklig vigsel med ingångsmusik, egna löften och kanske en duktig solist som skulle sjunga en fin akustisk version av någon poplåt. Men ett snabbt och smidigt sätt att gifta sig på var det absolut! Inte så högtidligt dock.
Skärmklipp från Myndigheten för digitalisering och befolkningsdatas hemsida. Det här var alltså hela ceremonin. Sen var vi gifta. Tyckte förresten att sista stycket (efter att man bytt ringar) kändes väldigt modernt och vettigt.
Du gillar kanske också…
♥ Sneek peak på våra bröllopsporträtt
♥ Vår vigsel och bröllopsmiddag
Pärlspöke, höstfotografering och bröllopstårta
Sånt vi har sysslat med sedan vi hördes sist:
I fredags hade Johannes ledig dag från dagis så vi startade halloweenpysslandet med hamapärlor. Så skönt att Internet finns så man kan googla fram mönster till söta spöken. Spindeln i nätet lyckades vi faktiskt bygga helt utan Internet-hjälp, och så hittade vi några pärlor som lyser i mörkret som vi hade som spindelögon. Succé!
Ska se om vi också orkar göra en spök-girlang eller något liknande innan helgen. Jag är ingen halloweenfirare egentligen, men en spök-girlang behöver man väl alltid?!
I lördags åkte vi till Kuddnäs och jag försökte fotografera barnen i stickade tröjor. Det gick sådär. Ett av barnen ville helst gömma sitt ansikte bakom ett stort lönnlöv eller titta bort. Men se här när Johannes försöker lära Elvira hur man gör Imse Vimse-spindeln. Guld! Ska bara ha min man att photoshopppa bort det gråa underlägget under deras rumpor.
Och så ville jag ha en instagrammig bild av när jag och min dotter gick hand i hand på grusgången. En bild hann vi ta! Sen insåg min dotter att det var grus på grusgången och hon satte sig ner och lekte med stenarna och vägrade stiga upp igen.
Lärarföräldern jobbar hemifrån den här veckan och det betyder dels att jag kan måla när han har håltimme (yes! idag målade jag en dörr!) och dels att vi kan fika tillsammans på eftermiddagen. Idag åt vi varsin bit av vår bröllopstårta (ja, den har varit frusen sedan vi gifte oss). Kladdkakebotten, apelsinmousse och vitchokladmousse. Jag ska ägna den ett blogginlägg snart. Lovar!
Du gillar kanske också…
♥ Vad vi PYSSLAT med på senaste tid
♥ Fasadmålning, sommarbad och första cykelturen
8 tips för en lyckad loppisförsäljning online
I höst har jag rensat ut några möbler, lampor och inredning som jag har sålt online. Pengarna från försäljningen förvarar jag i en burk och de ska gå till en snabb sovrumsrenovering i höst. Eftersom jag främst sålt skrymmande saker så har jag valt att sälja allt via nätet.
Tori.fi och huuto.fi är finskspråkiga säljsajter och används flitigt runt om i landet. Här i Österbotten upplever jag att findit.fi är mer populärt, antagligen eftersom hela sajten är svenskspråkig och det finns många svenskspråkiga försäljare och köpare. Jag brukar överlag sälja mest via Facebook-loppisgrupper. Och det finns hur många Facebook-loppisgrupper som helst med olika inriktningar. En del är inriktade på möbler, en del på barnkläder, andra på sakernas stil, och många har det geografiska läget som utgångspunkt. Har man t.ex. dyra märkeskläder eller antikt Arabia-porslin lönar det sig att leta fram de (finskspråkiga) nischade loppisgrupperna. Då får man oftast ut mer pengar än om man lägger upp föremålen i en bredare loppisgrupp. I de nischade grupperna finns köpare som verkligen uppskattar ett visst märke och är villiga att betala för det. Många loppisgrupper på Facebook har stränga regler och de varierar från grupp till grupp. Läs reglerna och följ dem.
Jag brukar plocka ihop ett gäng saker och sedan lägga några timmar en eftermiddag på att fotografera och lägga ut annonser. Det känns smidigare att göra allt på en gång. Här kommer mina åtta bästa tips när man vill sälja saker online:
1. Ta snygga och tydliga bilder! Suddiga foton är ett stort no no, ingen ser ju föremålets skick om hela bilden är otydlig. Undvik också tvätthögarna i bakgrunden, obäddade sängar eller annat. Ser det ut som om föremålet förvarats i en sunkig knarkarkvart vill ingen köpa det. 
2. Var tydlig med föremålets skick! Är varorna oanvända och har fortfarande prislapparna kvar, nämn det i annonsen! Har tallrikarna använts och det finns repor i dekoren, nämn det i annonsen! Har du klippt bort tvättlapparna på kläderna, nämn det i annonsen! Säljer du dammiga retro-lampor som du själv köpt second hand men aldrig testat om elen fungerar, nämn det i annonsen! När köparen får varan i sin hand kommer hen se skicket och då är det bättre att köparen blir positivit överraskad än att hen upplever att hen betalt för mycket för en vara.
3. Mät! Ta några mått av föremålet och nämn dem i annonsen. Höjd på lampan, diametern på glasskålen, mått på vinterjackan. Trist om någon köper dina dockhusmöbler i tron att det är fullstora möbler.
4. Ha en rimlig prisnivå! Fundera på vad du är villig att sälja sakerna för. Säljer du ganska nya saker kan du antagligen googla fram vad föremålet kostade som ny i butik. Vintage- och retroföremål kan man också enkelt hitta prisnivån på genom att söka efter liknande försäljningar hos Tradera och Blocket (köp- och säljsidor i Sverige). Värde på Arabia och annat ”finare” porslin- och glasföremål hittar man också enkelt genom att googla. Du får sällan mer än nypris eller lika mycket pengar som en professionell second hand-affär när du säljer i loppisgrupp.
5. Var tydlig i annonsen! Var jättetydlig i din annonstext kring allt som gäller föremålet och hur köpet går till. Skriv i annonsen om föremålets märke, kvalitet och material. Är det budgivning på en viss sak så ska du skriva ut när budgivningen avslutas och alla regler kring hur budgivningen går till. Vill du enbart ha betalning i kontanter, nämn det i annonsen. Ska möbeln hämtas från femte våningen utan hiss och köparen måste ha med egna bärare, skriv det. Ju tydligare annons desto mindre missförstånd mellan dig och potentiella köpare.
6. Se till att få betalt! Om du träffar köparen fysiskt så fungerar kontanter som betalning utmärkt. Då byter ju kontanter och föremålet bara ägare. Säljer du online och t.ex. postar föremålet till köparen ska du alltid ha pengarna på ditt konto innan du skickar iväg varan. Alltid! Jag brukar föredra kontanter eftersom jag lägger pengar från loppisförsäljning i en skilld burk. Men nu i Coronatider föredrar jag kontoöverföring och Mobilepay.
7. Håll koll på eventuella merkostnader! Om du postar så kom överens om vem som betalar postavgiften (ofta brukar det vara köparen) och se till att summan blir korrekt. Om du erbjuder dig att föra varan till en viss plats, betalar köparen då extra för att du lägger tid och bensin på att frakta varan? Jag brukar ha som regel att allt ska hämtas från mitt hus. Jag tar endast med mig saker när jag själv har vägarna förbi och jag brukar då komma överens om träff vid t.ex. parkeringen vid ett köpcenter. Är du snäll så kan du absolut skjutsa hem köpen till köparens trappa men var medveten om att du kanske i värsta fall lägger ner mer pengar i bensin än vad du har sålt föremålet för.
8. Bestäm om det är värt energin! När jag säljer online säljer jag aldrig något för en eller två euro. Jag tycker inte att det är värt besväret, men jag vet att många inte håller med. Att fota, mäta, lägga upp bild online, skriva försäljningstext, ha kontakt med potentiella köpare och träffa köparen är inte värt två euro. Min tid är värd lite mer än så. Så jag säljer nästan aldrig t.ex. barnkläder online. Sånt som är värt bara någon euro för jag istället till båsloppis. För då behöver man bara klistra på en prislapp.
Det var mina bästa åtta tips! Jag har ett gäng småknep också, t.ex. fotar jag alltid kläder på en provdocka och jag säljer Marimekko-saker nästan enbart i finskspråkiga facebookloppisgrupper. Men alla småknepen får vi ta en annan gång.
Du gillar kanske också…
♥ Onsdagens loppisfynd
♥ Loppisguide: Jakobstad (del 1)
Frågestund bröllopsedition
De senaste veckorna har jag skrivit några blogginlägg om vårt bröllop men det finns såklart massa saker kvar jag kan skriva om. Så jag tänkte att vi tar en liten bröllopsrelaterad frågestund på bloggen och så dyker svaren upp i ett senare blogginlägg.
Så passa på att ställa alla era bröllopsfrågor! Vad kostade vårt bröllop? Hur kändes det att jag gav min man en jättefin morgongåva och han hade "glömt" att morgongåvor existerar? Vilka cateringbolag rekommenderar jag? Vad hade barnen för kläder på sig? Ska vi åka på någon bröllopsresa? Eller om ni undrar något helt annat, bara att fråga på.
Du gillar kanske också…
♥ Det hände en grej...
♥ Frågestund!
Höstlovsfredag
Här firar vi höstlov och det betyder att vi alla är hemma. Och det i sin tur innebär att jag ägnat stora delar av höstlovet åt att planera projekt och måla. Sådana saker som är mycket enklare att göra när man är två föräldrar hemma och man inte ständigt måste stoppa en ettåring från bus och leta efter en specifik legobit till femåringen.
Jag inledde höstlovet med att köpa en stor målfärgsburk. Hela vårt hus består av gulnade lister och dörrar som säkert någon gång varit målade listvita. Men nu är de gulnade och det är inte så farligt egentligen. Men i farstun har listerna runt dörren och fönstren in till trappan fått en del spikhål vid renoveringen och dessutom finns det trärena delar som behöver ett lager färg eller två. Jag har spacklat igen alla spikhål och sandpapprat när Elvira sovit sin dagsvila men målandet har jag skjutit på till höstlovet.
Målartips: använder du ett färgtråg när du målar så lägg in det i en tjugoliters soppåse och knyt ihop. Sedan använder du tråget som vanligt. När du målat färdigt kan du slänga påsen och tråget går att använda igen och igen.
Ursäkta röran, vi målar om. Idag målade jag det andra varvet vit färg på listerna runt dörren och fönstren. Tror ni mig om jag avslöjar att listerna var i samma nyans som dörren? Så mycket gulnar tydligen vit färg på 25 år. Ja, jag ska också måla om dörren. Men när jag har målat dörren så kommer jag att bli tvungen att måla listerna på andra sidan väggen (likadana lister som på den här sidan). Och då kommer jag bli tvungen att måla trappräcket bredvid listerna. Och sedan staketet runt trappöppningen på övre våningen. Och om jag målar staketet så behöver golvlisterna ett nytt lager färg. Och då ska jag måla dörrlisterna. Och då kommer ju också dörrarna på övre våningen (6 st) behöva målas om. Tror jag bara målar ena sidan av dörren...
Femåringen och hans pappa har bakat kinuskipaj medan jag målade. Perfekt svårighetsgrad för en femåring! Eftersom det är höstlov så öste vi på all strössel vi hade hemma. Det var inte supergott, men femåringen tyckte det var mycket festligt.
Ettåringen har det också bra. Hon tillbringar mycket tid inne i sin brors rum och läser abc-böcker.
Sneak peek på våra bröllopsporträtt
Idag har vi varit gifta i tjugofem dagar. Och jag har fortfarande inte övat på min nya autograf eller skapat en ny mejladress. Men det var inte det jag tänkte blogga om ikväll, utan våra bröllopsporträtt.
Som jag redan har nämnt så fanns det två saker jag verkligen inte ville kompromissa bort när det kom till vårt bröllop: det första var en fin ring och det andra var ordentliga porträttbilder. Vi har typ inga bilder av oss två tillsammans, inte ens någon grynig puss-selfiebild från när vi var nykära tjugotreåringar. Och är det någon gång man ska passa på att ta bilder tillsammans så är det väl när man gifter sig!
Min syster tog några foton av oss efter vigseln och svärmor knäppte några bilder när vi skar bröllopstårtan, men jag ville också ha en professionell fotograf. Jag kontaktade Josefin som driver Josefin Westin photo och fastän jag inte direkt hade bra framförhållning (inget med vårt bröllop hade bra framförhållning haha) så hittade vi ett datum som passade oss båda.
Så den sista måndagen i september, drygt en vecka efter att vi hade gift oss, körde vi ut till Storsand i Monäs och träffade Josefin. Dagen innan hade varit mulen och grå men på måndagen sken solen och ljuset var så fint. Vi började med att fotografera i skogen runt Storsand och efteråt fick jag plocka drösvis med älgflugor ur håret. Men vad gör man inte för att få fina bilder?! Sedan körde vi mot Monäs och fotograferade vid vattnet (nedanför huset där Jimmy vistades massor när han växte upp). Och så avslutade vi på en (tröskad) åker precis när solen försvann bakom trädtopparna och dimman dansade över åkrarna.
Bild tagen av Josefin Westin photo
Dagen efter fick jag ett mejl med sneak peek-bilder från Josefin. Och om några veckor kommer de färdigredigerade bilderna, då ska jag välja ut en att framkalla och hänga på väggen. Jag kan redan nu gissa att det kommer att bli svårt att välja en, så risken finns att vårt hus snart är tapetserat av olika bilder när Jimmy pussar på mig haha.
Bild tagen av Josefin Westin photo
Jag förstod på Josefin att nästan alla som gifter sig vill ta sina bröllopsporträtt på bröllopsdagen (då kan man ju ta first look-bilder och brudkamningen är i skick) men vi var riktigt nöjda med att ta våra bilder en annan dag. Barnen hade barnvakt och vi hade inget annat vi borde tänka på. Det fanns inget stressigt tidsschema att förhålla sig till, vi kunde köra till den bästa fotograferingsplatsen utan att vara oroliga över hur vi skulle hinna tillbaka till bröllopsmiddagen och så behövde vi inte vara rädda för att smutsa ner finkläderna. Dessutom vet vi ju alla att de bästa bröllopsfotograferna blir bokade långt på förhand, så om man har noll framförhållning så kan man istället boka dem till en måndag.
Du gillar kanske också…
♥ Bröllopsinspiration och vår bröllopsplanering
♥ Vår vigsel och bröllopsmiddag
Afrikas stjärna på väggen
När jag var liten spelade vi Afrikas stjärna. Rätt så ofta. Så ofta att diamantpappersrundeln blev nött vilket gjorde att man genast visste var Afrikas stjärna fanns på spelbrädet. Så min pappa ritade en bläckstjärna på en vit spelmarker och den fick bli den nya Afrikas stjärna. Nu har vi spelat så mycket med femåringen att även den nya Afrikas stjärna är alldeles söndertummad.
Också själva spelbrädet har sett sina bästa dagar. Istället för att slänga spelet bestämde jag mig för att förvandla spelbrädet till en tavla till matsalens tavelvägg. Papperspengarna får femåringen leka med och tärningen och pjäserna kommer ju alltid till användning eftersom de ju alltid är försvunna ur varje brädspel när det är dags att spela något.
Jag limmade fast en remsa stadig kartong bakom spelet och så hängde jag upp det på tavelväggen med hjälp av en pappersklämma.
En mässingsspik i väggen och sedan upp med tavlan! Den piprökande fiskaren nickade godkännande, han har säkert varit på långfärd till Afrika några gånger i sina dagar och trivdes med att vara nära kontinenten igen.
Eller ja... En minut hann tavlan hänga på väggen innan ettåringen insåg att hon kunde nå nedre kanten och dra ner hela planschen. Barn alltså. Kul.
Du gillar kanske också…
♥ En tavelvägg blir till
♥ Fiskargubben är installerad!
Tankar om Covid-19 och gårdagens biobesök
Hur har ni det idag? Här är det grått och regnigt och den senaste skörden ekollon på trottoaren verkar inte sopa upp sig själv. Vi har alla hållits inne och jag har försökt gå genom alla ytterkläder, vantar osv som finns i hela huset. Vi har ju faktiskt hallgarderober numera och det betyder att alla jackor inte längre behöver bo i IKEA-påsar och i våra sovrumsgarderober. Så jag försöker passa på att verkligen gå genom allt ordentligt och till exempel fundera på om min mans svindyra Parajumper-jacka ska hänga kvar trots att han inte använt den på sju år och han har sagt att han aldrig kommer använda den igen.
Sen tänker jag en hel del på Covid-19-läget här i trakten. I Nykarleby finns det nu några bekräftade fall och ett femtiotal sitter just nu i karantän. Det betyder att smittan inte är långt borta och även om jag inte har så många dagliga kontakter så möter femåringen och lärarföräldern en hel del personer varje dag. Vi följer rekommendationerna och har en stor låda munskydd redo om vi ska röra oss bland folk. Jag passade på att storhandla förra veckan så att vi kan minska på de där småhandlingarna och på det sättet minska på antalet personer man är i kontakt med. Men vi har tänkt att femåringen ska få fortsätta i dagis just nu, det blir höstlov på onsdag så då kommer han vara hemma i ett antal dagar, och sedan får vi se om det dyker upp några nya rekommendationer. Hur har ni gjort?
Men jag känner mig ganska låg och ledsen över att jag träffat mina mor- och farföräldrar så lite i år och att det kommer ta länge innan jag kommer träffa dem igen. Min guddotter har fått en liten lillasyster som jag skulle vilja träffa. Och mina barn kommer bara ha kontakt med sin mommo och moffin via telefon ett bra tag framöver. Alla kurser och andra planer är ju inställda i åtminstone några veckor vilket känns lite töntigt att vara ledsen över, men det känns faktiskt riktigt tråkigt. Och så är jag förstås orolig över närståendes hälsotillstånd om de skulle bli smittade. Men jag försöker att inte tänka på det så mycket eftersom jag inte kan påverka det (förutom att välja att inte träffa dem förstås).
Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om förkylningen vi hade för två veckor sedan var covid...? Vi hade ju inte träffat någon med smitta och förkylningssymptomen var inte tillräckligt rätt för att vi skulle bli testade så vi höll oss hemma några dagar efter att vi var symptomfria och sedan har vi bara levt på som vanligt i tron på att det var en vanlig förkylning. Men man vet ju aldrig.
Igår gjorde dock jag och femåringen något som jag på förhand inte visste om det var dumt eller inte. Vi gick på bio och såg filmen Trolls 2. Jultomten gav mig och Jimmy biobiljetter men vi bestämde att jag skulle gå med Johannes. Precis likadant gick det ifjol också, men då gick Jimmy och Johannes istället. Det visade sig att en biosalong tydligen är en av de bästa offentliga platserna under en pandemi. Det var jag, femåringen och en familj på fem personer. Alla vuxna hade masker och så satt vi med rejält säkerhetsavstånd. Sedan åkte vi via McDonalds drive-tru och åt hamburgare på Prismas parkering. Det känns bra att vi åtminstone har gjort en rolig grej i höst, speciellt ifall resten av året kommer innebära mycket hemmatid för femåringen.
Vi avslutade gårdagens äventyr med att köra via Larsmo där jag hämtade en vinterhalare till Johannes som jag hade köpt via en Facebookloppisgrupp. Tips från coachen: Facebook-loppisgrupper går det fortfarande svinbra att handla från. Betala genom t.ex. Mobilepay och ha säljaren att lägga ut inköpen i postlådan/på trappen.
Vår vigsel och bröllopsmiddag
Idag är det prick tre veckor sedan vi gifte oss. Vad passar då inte bättre än en liten tillbakablick? Så här gick det till när vi gifte oss:
Fredag 18 september: Alarmklockan ringer ganska tidigt och jag dukar frukostbordet och plockar fram morgongåvan jag köpt. Vi väcker barnen och äter frukost. Vid frukosten berättar vi för femåringen att vi ska åka till Vasa idag för att vi ska gifta oss. Ettåringen sitter bredvid och äter gröt och bryr sig inte ett dugg, och femåringen bryr sig inte så mycket heller. Jag kontrollerar packningen typ fem gånger så att jag säkert har med mig ringarna. Innan vi lämnar Nykarleby kör vi via floristen för att hämta min brudbuketten och sedan styr vi bilen mot Vasa.
Vi parkerar på Brändö, utanför ett fyrkantigt högt myndighetshus. Där väntar min syster och Jimmys kompis på oss eftersom man ska ha två vittnen med sig när man gifter sig. Hela processsen med att alla ska tvätta händerna (pga coronarisk) och hänga av sig jackorna tar längre tid än vad det tar att gifta sig. En ung tjej är förrättare och själva ceremonin tar kanske fem minuter. Johannes håller i ringasken och pratar med Jimmys kompis om Super Mario Lego och min syster tar några bilder. Elvira försöker plocka orangea små bär ur min brudbukett. Och sen är vi gifta!
Efter vigseln tar vi några bilder nedanför myndighetshuset. Sedan åker vi in till centrum för att äta lunch tillsammans med vittnena på Niska. Elvira äter spagetti och klottar ner hela sin klänning. Johannes pillar bort all ruccola från sin pizza och lägger den på en hög på salladsassietten. Jag glömmer nästan min brudbukett när vi ska gå. Sen är det bara tillbaka till Nykarleby och jag sminkar av mig, försöker fläckbehandla Elviras finklänning och sedan står jag resten av dagen i köket.
Lördag 19 september: Första morgonen som gift vaknar jag tidigt och ägnar dagen åt att fixa med mat och dekorationer. Klockan halv tre åker vi till Kuddnäs och medan Jimmy och barnen åker till Jakobstad för att hämta varmrätten så dukar jag och ställer i ordning.
Vi hyrde "caféhuset" på Kuddnäs område och åt middag i gula salen. Vi var inte så många, bara fjorton stycken, så jag dukade som en hästsko. Och jag och Jimmy satt i en brudsoffa även om han hade det som ett typexempel på saker han hatar med bröllop. Som tur var klingade ingen i glasen.
Jag dekorerade borden med syrenkvistar och rönnbär. Jag band ihop några kala körsbärskvistar och stack ner bär och blad där det passade. Med tanke på att jag gjorde det på fem minuter så är jag nöjd haha.
Vi hade bjudit våra närmaste familjer på "sextioårsmiddag" klockan fyra hemma hos oss. Gästerna möts av en låst ytterdörren och en skylt där det står att vi har flyttat. Vartefter droppar de in vid Kuddnäs och vi berättar att vi gift oss och så äter vi en trerättersmiddag. Eftersom Jimmy hade en uppgift under dagen (eller nåja två): att hjälpa mig och ha ansvar för underhållningen fanns det exakt noll underhållning. Och inga bröllopselement heller, förutom att vi skar den första biten tårta tillsammans.
Gästerna möttes av en låtsas-svart tavla hemma på vår gård.
Och vid Kuddnäs fanns nästa tavla. Och en femåring med spring i benen.
Till förrätt åt vi laxröra på malaxlimpa och grönsallad. Till varmrätt nötstek, potatisgratäng, rostade rotsaker och pepparsås. Och till efterrätt bjöd vi på tårta. Tårtan bestod av kladdkaksbotten, apelsinmousse och vitchokladmousse. För att vara mitt livs första moussetårtor blev de helt okej. Jag borde ju baka några och skicka med till Jimmys jobb men är nervös för att jag bara hade nybörjartur så har inte vågat bakat dem igen.
He va he. Ganska långt ifrån hur mitt ultimata bröllop skulle se ut, men också bra.
Äppelpaj med knäcktäcke
Nu är verkligen äppelpajerna i säsong och min favorit är en äppelpaj som har ett saltigt knäcktäcke. Jag bakade den i fjol när Elvira döptes och då hade jag bakat den en vecka på förhand, fryst ner och sedan värmde jag den i ugnen precis innan dopkaffet. För något av det viktigaste med en äppelpaj är ju att den är serveras varm (och med vaniljsås såklart).
Du behöver:
- 5 äpplen
- kanel
- kardemumma
- 150 gram smör
- 1/2 dl vispgrädde
- 1/2 dl ljus sirap
- 2 dl strösocker
- 3 dl havregryn
- 1,5 dl vetemjöl
- 0,5 tsk bakpulver
- flingsalt (typ en ordentlig nypa)
Skiva äpplena. Rör ihop kanel och kardemumma (mer kanel än kardemumma) och blanda det med äppelskivorna. Lägg äppelskivorna i en smord pajform. Smält smöret i en kastrull, rör ner vispgrädde, sirap och strösocker. Låt koka upp under omrörning. Blanda de torra ingredienserna i en skål och vänd ner mjölblandningen i kastrullen. Rör om ordentligt. Häll smeten över äppelbitarna, grädda pajen i mitten av ugnen i 175 grader i cirka 25-30 minuter (tills knäcktäcket blir brunt).
Servera pajen varm med vaniljglass, vaniljsås eller lättvispad grädde.
Receptet kommer från Yayanaomi (länk). Fina Christina tipsade mig om att pajen är enkel att förvandla till en glutenfri variant: byt ut havregrynen till glutenfria havregryn och vetemjölet mot sempers finmix. Älskar när "vanliga" recept smidigt kan göras glutenfria!