Visa alla inlägg skrivna 2020
Tre finlandssvenska böcker
Blogginlägget innehåller reklamlänkar.
Senaste dagarna har jag läst tre finlandssvenska böcker som getts ut i år. Jag har haft sådan tur att alltid när jag stiger in i biblioteket den senaste tiden så har minst en nyutgiven finlandssvensk bok väntat på mig i nyheter-hyllan.
Hanna Ylöstalos Silver är en roman som handlar om att växa upp. Läsaren får följa med huvudpersonen Silver när hon lämnar sin barndomsby och flyttar till en storstad för att inleda studier vid universitetet. Boken handlar om flickgemenskap, vänskap och klass.
Karin Collins Under isen är författarens andra deckare som precis som den första utspelar sig i Hangö. Boken utspelar sig i ett vintrigt Hangö och även om jag kanske inte riktigt är redo för varken snöknarr eller minustemperaturer så är den riktigt bra. Deckaren har ett fint flyt och är en sån där bok som man kan börja läsa en kväll och så tänker man "bara ett kapitel till" och så är plötsligt klockan halv ett och hela boken är utläst.
Siv Storås De oerhörda orden. En bok om Märta Tikkanens författarskap är som namnet antyder en biografi över Tikkanens författarskap. Jag har inte hunnit så långt ännu men den verkar vara riktigt bra och ha ett fint flyt i texten och sympatisk ton.
Efter Storås biografi så ska jag väl kanske ta en paus från finlandssvenska författare. Men inte alltför lång, jag beställde precis hem Peter Sandströms senaste roman Kärleken är ett tamdjur (reklamlänk) från Adlibris. Om du också är sugen på några nya böcker så såg jag att Adlibris (reklamlänk) just nu har en rabattkod på 10 % fram till 13 september med den väldigt finska koden SUPERKYMPPI.
Nykarleby 400 år
Idag firar Nykarleby 400 år. År 1620 gav Gustav II Adolf Nykarleby stadprivilegier.
Staden firade genom att bjuda kommunens alla invånare på sockergrisar. Barnen fick också Nykarleby400-klistermärken som jag tror jag ska spara i deras minneslådor. Och förvarar jag klistermärkena i en låda ökar sannolikheten att de inte plötsligt är fastklistrade på någon dörr.
Jubileumsåret till ära finns det en jordgubbsläsk för Nykarleby. Terjärv läskedrycksfabrik är tillverkaren och den säljs åtminstone vid Mat Inn i Nykarleby centrum.
Ska vi ta en verklighetsbild då också? Allt kan ju inte vara rena kökshanddukar i linne, fina mässingsljusstakar och sånt. Femåringen drack saft ur en av de framplockade finkopparna (och klottade på duken) medan vi vuxna drack ur muminmuggar. Bordet var strösslat av leksakspengar efter att vi spelat Afrikas stjärna och ettåringen hade hunnit slurpa i sig sin klämmis redan innan jag hunnit sätta mig till bords. Som färgglad bonusinredningsdetalj dök en väldigt blå kapsylöppnare upp som kommer från vårt styrelseår i Österbottniska nationen för åtta (!!) år sedan. Den uppmärksamma kanske märker att vi tog en sockergris till ettåringen också. Efter att jag borstat bort så mycket socker som möjligt fick hon tugga på en fot. Hon var väldigt imponerad, men det finns en risk att resten av hennes gris förvandlas till måndagsfika åt den vårdlediga mamman.
Septemberplaner
September är här nu och även om jag inte är riktigt redo att släppa soligt augustiväder och klänningar så börjar det väl bli dags att rota fram både jeans och tjocktröjor och vänja sig vid att det är kallt på morgnarna. Vardagen har börjat ordentligt hos oss nu. Femåringen är inne på sin tredje dagisvecka och den här veckan kör allt kvällsprogram igång. Eftersom jag bara väntar på att den första dagisförkylningen ska dyka upp och leda till att vi får hållas hemma i flera veckor så fokuserar jag mest på att njuta av dagarna jag är ensam med Elvira. Septembers enda plan är att jag ska svärta köksspisen och kanske försöka elda i den. Vi har inte eldat i den en enda gång sedan vi flyttade in så börjar bli dags att kolla om den fungerar.
Vi inledde september med att åka till tandläkaren. Ganska tydligt tecken på att vardagen är här. Hos oss blir alla bebisar kallade till ett första tandläkarbesök när de är under ett år gamla. På grund av Covid-19 blev Elviras tandläkarbesök uppskjutet men igår var det dags. Hon fick en gul tandborste och så satt hon nöjt i tandläkarstolen en stund. Och jag fotade henne så att storebror (som ännu inte vågat sitta i stolen) ska få se att det inte är något farligt.
En träsoffa eller en sänggavel
Vi har ingen sänggavel. Vår säng är ett sånt där högt åbäke gjort av madrasser på ben och sängen ser dessutom också ut som ett åbäke. Genom åren har jag kikat på sänggavlar men de är överlag ganska dyra, åtminstone med tanke på att de egentligen är en helt onödig inredningsdetalj. När vi bodde i lägenhet så var jag inne på en mer fyrkantig stoppad modell, men nu - eftersom vi bor i ett gammalt hus - vill jag ha en sänggavel som passar den stilen.
Så jag har de senaste åren hållit upp ögonen efter någon dörr eller liknande som skulle passa att diy:a om till en sänggavel. Igår dök en gammal träsoffa upp i en facebookloppisgrupp. Johannes sover ju i en antik träsäng och soffan påminde en hel del om sängen.
Idag åkte vi till Komossa och hämtade träsoffan. Planen var att använda soffryggen som sänggavel. Soffan är lite för smal för att ha rum med madrassen så tanken var att vi skulle ta loss själva soffryggen och efter lite trälim på några lösa delar och ett nytt lager färg skulle den bli en riktigt snygg sängända med en gammaldags känsla. Soffan hade förvarats i ett uthus i många år men var ändå i fint skick förutom lite flagnande färg och att sofflocket var försvunnet. Men eftersom den var i mycket bättre skick än förväntat känns det dumt att ha sönder en fungerande och fin möbel. 
Jag frågade på Instagram och de flesta var rörande överens om att det är okej att förvandla en gammal möbel till något nytt. Men jag är ändå lite tveksam. Jag tycker absolut att det är bra att förvandla söndriga möbler eller sådana möbler som idag inte har något användningsområde till en möbel som kommer till användning. Att bara spara på gamla möbler för att de är just gamla och mer ett hantverk än dagens ikea-möbler tycker jag inte är så superviktigt. Möbler är ju till för att användas. Men jag har ändå svårt att ta fram sågen. Idag lyfte vi in soffan i svärföräldrarnas garage så nu ska jag sova på saken i några dagar och försöka komma fram till om vi har rum med en till kökssoffa (det har vi egentligen inte) eller om den ska förvandlas till den där efterlängtade sänggaveln.
Det årliga glassbesöket vid Kuddnäs
I fredags var jag och Johannes till Kuddnäs. Zacharias Topelius barndomshem är ju bara ett stenkast från oss så vi brukar gå dit en gång per år och äta glass i caféet. Okej, brukar och brukar... Jag tror att det här är andra året vi gör det. Men jag tänker mig att det är en tradition vi ska hålla i liv åtminstone tills han flyttar hemifrån.
Kuddnäs storrenoverade de för två år sedan och jag har inte varit in till museet sedan innan Johannes kom. Så jag är ganska sugen på hur det ser ut därinne nu för tiden. De stänger för säsongen sista augusti, så har vi tråkigt på söndag vet jag vilket museum vi ska besöka.
Elvira var med till Kuddnäs men hon fick sova i vagnen medan vi åt glass. Så som plåster på såren så köpte vi en present till henne. I caféet säljs Nykarleby hemslöjds produkter och jag och femåringen enades om att hunden var en perfekt ersättning för den missade glassen.
När vi kom hem vaknade Elvira och fick sin hund. Den var en stor favorit ändå tills hon började försöka dra loss små luddbitar och äta upp dem. Så nu får hon bara leka med hunden när hon är riktigt mätt haha.
Hallförvaringen är här nu!
Julafton kom tidigt i år! Tidig måndagmorgon ringde snickeriet och meddelade att våra hallmöbler var färdiga. Vi har måttbeställt en hög garderob och en sittbänk med förvaring.
Det var lite trångt och rörigt på måndagskvällen. Men på tisdagskvällen kom svärfar förbi och hjälpte till att plocka ihop garderoben.
Okej, ja ni ser ju att det inte är färdigt. Täckskivor till höger och ovanför garderoben saknas ännu. Och sen ska det läggas golv- och taklister runt. Och de svarta handtagen från Ikea ska läggas fast. Men så här nära färdigt har det aldrig varit. Och vi har alltså både hyllplan och klädstång nu. Fantastiskt.
Garderoberna beställde vi från Östmans Snickeri i Maxmo. Bara allt blir helt färdigt ska ni får lite bättre bilder. Men högskåpen är ganska klassiska: ett högt med hyllplan och två höga som har klädstång. Skåpen ovanför blir förvaring för sådant som vi sällan använder. Vi har högt i tak (2,70) så det blir alltid ett ganska stort projekt att få fram saker från de översta hyllorna.
Visst är det okej att plocka fram mässingsljusstakar och sånt pynt fast allt är halvfärdigt? Johannes kom hem från dagis, såg ljusstakarna och konstaterade "nu har mamma tagit en bild till instagram".
Vi beställde också en sittbänk med förvaringslådor. Eftersom vi ville ha samma nyans på sittbänken som på halvpanelen så bestämde vi oss för att måla sockel, skåpdörrar och täckskivor själva. Så idag var jag en sväng via den lokala färgaffären. Lite mer färg så att jag kan måla panelen ett sista varv så att spikpistolens hål inte längre syns. Och så häftgrund och färg till sittbänken.
Ikväll målade jag. Tror jag aldrig har använt häftgrund tidigare, så det var verkligen dags. Bara det torkar blir det dags för den riktiga färgen. Jag ställde tusen frågor när jag handlade och köpte alla penslar de rekommenderade så det kan ju inte bli annat än bra.
Sista sommarlovsdagen
Igår var det traktorrally i stan. Medan femåringen fick åka röd Valtratraktor i traktortåget tillsammans med sin faster och sin stora idol så var jag hemma och slängde ihop en plåt paj (och hällde ut halva nämnda paj över köksgolvet när jag lyfte den ur ugnen).
Men sen åkte vi till stranden! Vi åkte till Vexala så när vi kom fram var pajen fortfarande varm. Och så åt vi middag på stranden. Femåringen byggde sandtorn och grävde vägar och ettåringen åt så mycket sand hon hann.
Perfekt sista sommarlovskväll! Idag börjar allvaret. Femåringen cyklade till dagis med fullpackad dagisryggsäck och jag och ettåringen är hemma ensamma. Tur att det lämnade lite paj kvar från igår så jag inte behöver inleda måndagen med ett storkok.
Helvetinjärvi nationalpark
Nu ska vi backa tillbaka bandet till mitten av juli. Det var mitt i sommaren, fint väder och barnen hade barnvakt. Och jag och han jag bor med åkte till Helvetinjärvi nationalpark. Nationalparken finns i Ruovesi och finns alltså bara två timmar bort från oss. Inte ett så jobbigt avstånd om man som jag tycker om att sitta i bil och titta på andra människors hus och trädgårdar som svischar förbi.
Vi började vår vandring med att gå 2 kilometer av naturstigen (västra stigen) tills vi nådde änden av sjön Iso helvetinjärvi. Där fanns rastplats, en utsiktsplattform och helvetinkolu som jag tror är det området är allra mest känt för. Helvetinkolu är ett smalt pass med höga klippväggar på båda sidorna.
Är man modig kan man välja bort att gå nerför trapporna till sjön där också rastplatsen finns och istället gå nerför det smala och branta passet. Bergsgetter som vi är så valde vi att klättra uppför passet istället.
Vi bestämde oss för att gå en till slinga efter att vi kommit till Helvetinkolu och gick då vidare till Iso ruokejärvi. Det fanns en hel del breda spångar i naturen och vid de brantaste stigningarna hade de byggt stadiga trappor i trä. Vi gick en bit förbi Iso ruokejärvi och sedan svängde vi tillbaka så vi gick på samma stig tillbaka till Helvetinkolu. Där valde vi den östra delen av naturstigen.
Själva naturstigen (den på 4 kilometer) var ganska bred och vi såg många barnfamilj och till och med några barnvagnar. De längre stigarna är kanske lite mer utmanande för riktigt små barn, men vi gick förbi ett barn i femårsåldern som kämpade på duktigt.
Jag är ju inte motionerande av mig men jag tyckte att det gick riktigt bra att vandra i Helvetinjärvi nationalpark. Vi hade ljummet väder och både banan och choklad i ryggsäcken så vår vandring på drygt tio kilometer gick smidigt. Mitt vandringssällskap hade med sig en arsenal av kameror så vi stannade ganska ofta, så vi var strax över fyra timmar i nationalparken.
Bäst på hela vandringen var såklart att vi fick vara själva och slapp tänka på mattider och blöjbyten. Vi har varit tillsammans i sju år men eftersom min partner inte tycker om att fira saker och ingen av oss kommer ihåg vårt förlovningsdatum så låtsas jag att vandringen i Helvetinjärvi var vårt årsdagsfirande. Ganska mysigt att fira genom att ge sig ut i naturen.
Dagisstart och höstgarderob
Förra hösten började jag med ett lyckat koncept som jag ska försöka få att bli en återkommande tradition i vårt hushåll: storstädning av femåringens garderob.
I vårt förråd finns moderskapsförpackningens stora kartonglåda och den är fylld med kläder som jag fyndat på loppis och som ännu är för stora. Så jag lyfte fram lådan och plockade fram allt som nu borde börja passa, Och så tvättade jag rent exakt allt i tvättkorgarna, plockade fram alla ytterkläder, vantar och skor och hällde ut det över parkettgolvet. Sen tittade jag på klädhögen och suckade en stund innan jag tog itu med den.
Jag sorterade upp klädberget enligt klädtyper och gick igenom plagg för plagg och kollade skicket. Det som var söndrigt lappade jag, det som var för litet rensade jag bort, det som femåringen vägrar använda (till exempel den fina tröjan från GANT (otacksamma unge)) la jag i sälja-på-loppis-påsen. Och samtidigt som jag gick igenom kläderna skrev jag en lista med sånt som han behöver. Flera mjukisbyxor till exempel (hopplöst att hitta second hand) och nya regnkläder. De han har får väl duga i höst om jag inte råkar snubbla över ett förmånligt set. Och inneskor om han ska börja spela innebandy.
Så skönt att fått garderoben storstädad! Alla plagg som nu finns i den kan (och vill) femåringen använda och inget är söndrigt eller för litet. Jag borde väl egentligen göra det här varje säsongsbyte men på våren brukar det bara att bli att lassa in t-skjortor och shorts överst i byrålådan.
Dagiskläderna namnade jag och fotograferade så att den andra föräldern inte varje morgon står och undrar vilka kläder som är dagiskläder. Av de 22 plaggen är två tredjedelar köpta på loppis. Regnbyxorna, innebyxorna och Ninjago-kläderna är sprillans nytt medan resten är second hand. Orkar man leta och har lite tålamod hittar man absolut kläder som passar perfekt för dagis, både inomhus och utomhus.
Hos oss är det dagisstart nästa måndag. Och vi är alla taggade och redo, det är bara några fler par byxor till som behövs. Men med det här vädret är det väl ändå mest shortsväder de första veckorna så femåringen kan säkert starta dagis med bara ett par byxor i dagisväskan.
Båtutfärd och blåbärsskörd
I lördags var vi på båtutfärd till Stubben.
På vägen dit och vägen tillbaka körde vi förbi Storskäret där en båk står ståtligt och blickar över havet. Den här gången tog vi inte i land och gick till båken, men förhoppningsvis blir det en båtutfärd till någon annan gång!
På Lillskäret finns fyren Stubben som var vårt utflyktsmål. Det var fint väder så vi gick även och tittade på stenkumlet och jungfrudanserna som finns en bit från fyren.
Sen åkte vi tillbaka till fastlandet och åt hamburgare.
Dagen efter, på söndag, styrde vi bilens nos mot samma destination. Men istället för båt och flytväst blev det istället gummistövlar och bäraskar och så gick vi till skogs och plockade några liter blåbär. Och idag åkte vi till Nykarleby El-affär och köpte en frysbox på trehundra liter så nu kan vi plocka massa blåbär till.