Visa alla inlägg skrivna 2021
Födelsedagspresent från mig till mig
Jag har gjort så många dåliga köp på facebook-loppisgrupper att jag numera är väldigt försiktigt och sällan handlar därifrån. I regel är alltid allt i sämre kvalitet än vad säljarna hävdar, men inte orkar man ju vägra köpa föremålet sen när man står på nåns trapp och inser att klädpåsen med barnkläderna "i gott skick" är noppiga och har fläckar som inte går bort. Förra veckan såg jag i en facebook-loppisgrupp ett foto av flera inredningsföremål samlade bredvid varandra. Bilden var inte så värst skarp men där bakom en finsk flagga så skymtade jag delar av en ljusstake i klarglas. Och jag bestämde mig för att chansa.
Vi körde till en av grannbyarna för att köpa ljusstaken och jag var ganska säker på att jag skulle komma hem med en ljusstake som nog var fin men säkert hade en spricka nånstans eller en glaskant bortslagen.
Hem kom jag med den här vackra art deco-ljusstaken från finska Riihimäki som var hel. Lite sned och luftbubblig förstås, men så har den ju sett ut sedan den blev tillverkad på 1930-talet. Det skulle inte förvåna mig om precis en sån här ljusstake fanns i vårt hus för nittio år sedan. Kanske stod en sån ljusstake på kakelugnens kant eller på ett sidobord ovanpå en spetsduk. När biblioteket är färdigt ska den få stå i vår bokhylla. Eftersom min födelsedag bara var några dagar bort när vi hämtade ljusstaken och jag redan visste att jag bara skulle få en tråkig present deklarade jag högt att det här var min födelsedagspresent från mig själv till mig själv. Och vilken födelsedagspresent sen, precis vad jag ville ha.
Såna här glasprodukter verkar förresten vara otroligt omoderna just nu. I antikaffärer värderas de ännu högt, men liknande ljusstakar och askfat i klarglas från finska glasbruk är till salu vecka in och vecka ut på loppisarna jag besöker och de verkar aldrig hitta ett nytt hem oavsett hur låga prislapparna är. Men jag är som ni kan gissa väldigt glad i min nya ljusstake. Nu är det bara att vänta på bokhyllan så den har nånstans att stå.
Du gillar kanske också…
♥ Senaste veckornas loppisfynd
♥ 8 tips för en lyckad loppisförsäljning online
Födelsedagskaffe på halloween
I lördags blev jag 31. Ingen kris i sikte, åtminstone inte förrän Elvira på lördagsmorgonen informerade mig om att jag fyller 38 (siffror är inte hennes starka sida). Jag tycker inte att 38 är någon ålder, men att jag kommer att bli så gammal om sju år gav mig nog en liten minikris samtidigt som jag öppnade presenterna (jag fick en yogamatta som jag hade köpt till mig själv från Rusta för två veckor sedan).
Johannes har i flera veckor undrat när det ska bli halloween och jag har inte riktigt vågat avslöja till honom att det inte är så festligt och häftigt som han tror. Åtminstone vi brukar aldrig fira på något sätt, och inte heller finns det någon tradition i Nykarlebys daghem och skolor av att klä ut sig. Jag har i två år tänkt för mig själv att det kanske skulle vara roligt att hänga upp något spöke i trädgården eftersom vi bor mitt i centrum och mycket folk går förbi vårt hus varje dag. Men hittills har det bara lämnat som en vag plan i bakhuvudet, kanske nästa år!
Men så mycket halloween blev det i alla fall att jag pimpade födelsedagskaffebordets bakverk och plockade fram en halloween-ljuslykta. Alltid något!
Jag gjorde det verkligen lätt för mig (och det ska man ju om man kan!). Jag klippte ut ett läskigt ansikte i en bit papper och hade det som form när jag pudrade kakao över cheesecaken, på kokosbollarna la jag kristyr-ögon och pinnochiotårtan fyllde jag med grön grädde. Passligt läskigt för alla inblandade.
Lidl hade massa halloween-godis och -snacks i hyllorna när jag var dit förra veckan. Vampyrtänder och ögonglober kom jag hem med och hällde i godisskålarna. Och så köpte jag flera påsar potatisbitar formade som spöken och pumpor som man skulle ha i ugnen. Efter att vi kalasat och varit en sväng till skolan för att leka av oss på deras fotbollsplan så åt vi potatisspöken, zombiebajsbollar (kycklingbullar), koagulerat blod (lingonsylt) och häxans svampröra. Sen var både halloween- och födelsedagsfirandet slut.
Jag hade sagt till alla inbjudna att man fick klä ut sig om man ville. I slutändan var det bara tvååringen som ville. 
Där stod hon i en grön drak(?)dräkt och spanade efter gästerna. Vi hittade dräkten på loppis i fredags, väl spenderade 2,50 €.
Du gillar kanske också…
♥ Tvåårskalas i trädgården
♥ Lego-tårtan är klar!
Bilderböcker vi älskar (0-3 år)
I våras bloggade jag om ett axplock av våra favoritböcker för barn i ålderspannet 3-6 år. Här kan ni läsa det blogginlägget. Nu när det är höst blir det fler böcker lästa hemma hos oss, så idag blir det ett nytt blogginlägg med några av våra favoritböcker, den här gången för mindre barn (typ 0-3 åringar).
Jag lägger in ett åldersspann i bloggrubriken men som ni säkert vet så finns det ingen åldergräns för när vissa böcker passar barn. Ett av det som påverkar mest hurudana bilderböcker man kan läsa för barn är barnens tålamod, har de svårt att sitta still är det svårt att läsa texttyngda böcker. Med Johannes övade vi massor på att läsa tillsammans så han orkade redan som väldigt liten lyssna på långa böcker. Elvira har inte riktigt tålamodet, det ska fortfarande bara vara några meningar per uppslag, annars stiger hon upp och går och leker med sin doktorsväska.
En hel bokhög med favoritböcker.
Några av barnens allra första bokfavoriter i livet. Leka tittut är en kortare variant av Vira vaknar, men den här versionen hör till serien "nalleböcker" där alla sidor är tjocka och som gjorda för att tuggas, dreglas och bläddras av små tjocka bebisfingrar. Johannes var så fascinerad av den typ tjugo år gamla Prinsen av Brabant som vi lånade från hans fasters bokhylla, den har färgglada bilder och går på rim. Samma författare, Dick Bruna, är även upphovsperson till Miffy-böckerna som också de är väldigt småbarnsanspassade.
Och på tal om rim, det finns ju många fina bilderböcker som innehåller ramsor och rim som man kan läsa högt för sina bebisar. En av våra favoriter är Rassel prassel poesi av Hanna Lundström och Maija Hurme. Den har också så mysiga illustrationer, perfekt bokgåva till ett nyfött barn. På bild finns inte Råttan Bettan och masken Baudelaire men den behöver också nämnas för den är också ypperlig finlandssvensk babypoesi, när jag gick på babypoesi med Elvira så använde sig kursdragaren av flera av Sandelins dikter.
Många böcker riktade till små barn innehåller aktiviteter för barnet så att de ska fokusera längre på boken. Här kommer tre olika varianter:
Fint besök på bondgården är en en bok där varje sida har en ljudknapp som barnet kan trycka på. Vems bajs är det? innehåller flikar där det bakom varje flik gömmer sig ett djur som nyss har bajsat. I Knacka på! består vartannat uppslag av en dörr som man ska knacka på innan man på nästa uppslag ser vad som finns innanför dörren. Sen finns det också böcker med magneter, flikar på bokkanten man ska dra i m.m.
Man kan ju inte prata om bilderböcker utan att nämna tidlösa klassiker som man själv läste som barn. Det är ju något speciellt att återuppleva sina barndomsfigurer tillsammans med sitt barn. Böcker om Pettson och Findus, Mumintrollet och Max har vi läst flitigt. Till exempel de "vanliga" Pettson och Findus-böckerna och Mumin-böckerna har ju ofta mycket text per sida, men det finns småbarnsanpassade varianter som fungerar mer som pekböcker eller har kortare historier.
Det finns mängder av bilderboksserier riktade till mindre barn och de innehåller ofta många böcker i en serie. Fastnar barnet för en viss bilderboksfigur är det så smidigt att biblioteket ofta har hela serien, då får man som läsare lite variation och barnet får se sin favoritfigur i olika händelser. De här tre böckerna på bilden är våra favoritserier men det finns många andra serier som är minst lika bra. Knöl & Bök och dammråttorna handlar om när syskonen Knöl och Bök har det ostädat i sitt rum (det finns också böcker om när de kissar på golvet, och när Knöl tar hem en hund och Bök är så allergisk mot pälsdjur att han måste åka ambulans). Pino och katten är en av över tjugo böcker i serien om Pino. Pino-böckerna har varit så omtyckta hemma hos oss, och det bästa av allt: några av böckerna finns även på Youtube så när ens barn är så stort att man introducerar rörligt material är det en bra serie att börja titta på.
Sen kan man inte skriva om bilderböcker för yngre barn utan att nämna Babblarna. Babblarna slog genom stort när Johannes var liten och det var då de första böckerna kom. Som vi har läst böckerna, och som jag har tejpat böckerna. En del sidor består numera mer av tejp än vanlig boksida.
En del av de böcker jag tipsat om i det här blogginlägget finns inte längre i bokhandlarna, men ofta har biblioteken äldre böcker som inte längre säljs i handeln. Och så lönar det sig alltid att hålla koll på bilderböcker på loppisar.
Du gillar kanske också…
♥ Bilderböcker vi älskar (3-6 år)
♥ Julböcker
Tvårätters på stan, söndagsplättar och födelsedagsvecka
Bloggade senast om hur man inte har råd att dricka lattes på stan när man är vårdledig förälder. Klipp till: dagens blogginlägg kommer innehålla bilder från en tvårättersmiddag på stan. Tydligen har man (jag) råd med sånt i alla fall.
Jag och min guddotters mamma åt lax på Rosso på fredagskvällen. Både maten och servicen tror jag att det är bäst att jag inte uttalar mig om, men sällskapet var bra. Och pannacottan jag åt till efterrätt var helt okej. 
Vi hann fönstershoppa lite också! Det här blommiga golvkudden tycker jag är fin. Är det okej att smyga in den på barnens önskelista inför jul? Hann också köpa en stor godispåse från den nya godisaffären i Espen. Och vinterskor till Elvira från loppis!
På något sätt så har det blivit tradition hemma hos oss att vi äter plättar varannan söndagskväll. Inte mig emot, speciellt inte när jag aldrig behöver steka plättarna! Igår åt vi plättar med banan, blåbär och nutella. Inget slår vildsmultron som plättillbehör men gårdagens var också riktigt bra.
Idag är det måndag och det innebär att min födelsedagsvecka har börjat. Jag firar såklart inte hela veckan, men använde det som ursäkt till att äta upp de sista sju bitarna i den här chokladplattan medan Elvira sov sin dagsvila.
Att vara vårdledig är att:
Jag har varit vårdledig med båda barnen. Med Johannes orkade jag knappt två år innan jag kände att jag verkligen behövde träffa andra vuxna människor och ha en annan uppgift i livet än att bara vara förälder. Med Elvira är planen att jag ska hålla ut tills hon fyller tre år. Men det är väldigt kämpigt ibland. Tror jag varje dag den senaste månaden tänkt att hon borde få gå i dagis så att hon skulle få träffa fler barn och ha pedagogiskt utbildade vuxna runt sig, och inte bara en mamma med dåligt tålamod.
Idag tänkte jag blogga lite ofiltrerat om att vara vårdledig. Att jag älskar mina barn och att min vårdledighet är ett gemensamt beslut för familjens bästa just nu borde jag väl inte behöva säga men jag klämmer in det här för säkerhets skull.
Så här är det att vara vårdledig:
Att aldrig dricka lattes på stan
Är inte det här bilden alla har av föräldrar som är hemma med barn: Att föräldrarna strosar runt på stan med barnet sittandes i en snygg Bugaboo-vagn, de klämmer på mysiga kuddar på H&M Home, äter fräscha sallader tillsammans med andra daglediga föräldrar och dricker lattes. Många lattes, minst två per dag.
Nu har jag ju varit vårdledig under en pandemi med Elvira så det har inte blivit många stads-besök. Och under de få besöken har Elvira mest velat klättra ur vagnen, det har blivit uppvärmd barnmat på ABC eftersom de har fräscha skötrum och man själv är svettig och varm av att försöka styra sin stora Emmaljunga-barnvagn bland smala butiksgångar. Inte en enda latte har jag druckit. Och inte blev det några lattes när jag var hemma med Johannes heller.
P.s. Vet ni hur mycket en latte kostar? Vi kommer komma in på penga-området senare i det här blogginlägget men jag kan redan nu avslöja att man inte har råd att köpa två lattes per dag. En bryggkaffe per dag går, om man dricker den hemma och har köpt kaffepaketet när Citymarket har specialerbjudande på kaffe.
Närmast min bildbank på bloggen kom till en latte: en kopp pulvercappucino som jag drack hemma tillsammans med sexåringen som fick saft i sin kopp.
Att inte behöva jobba på sitt jobb
Jag har ett bra jobb som jag ibland längtar tillbaka till. Tänk att ha kollegor, kaffepaus och heltidslön! Men när man är vårdledig slipper man gråtfyllda lämningar på dagis, bilresor till arbetsplatsen när det är snöstorm, stressiga arbetsdagar och att nattetid plötsligt vakna av en mardröm som handlar om att man har glömt en viktig deadline på jobbet. Dessutom så använder man inte upp sina piggaste timmar på dygnet för en arbetsgivare, istället är det ens gulliga tvååring (och alla grannar) som får uppleva när mamma dansar i köket halv elva medan hon kokar makaroner.
Att inte prestera något
Jag är säker på att när några av er läser den här underrubriken så tänker ni "men du uppfostrar ju ditt barn, det är livets viktigaste jobb". Och det kanske stämmer. Men när man jobbar på ett arbete så gör man sina specifika arbetsuppgifter och levererar och presterar. Och sen när man kommer hem gör man alla sysslor som rör familj och hus. Som hemmaförälder försvinner ju hela arbets-grejen och kvar är bara hemmasysslorna. De som man tidigare snabbt och effektivt gjorde kvällstid tar plötsligt hela dagen.
Jag har väldigt prestationsbaserat självförtroende (gissa två gånger varför jag har varit utbränd?) och jag märker hur värdelös jag känner mig när jag inte presterar nåt. Ibland lyckas jag tömma alla tvättkorgar på samma gång, men dagen efter finns det smutstvätt där igen. När man heltidsjobbade kom man åtminstone hem till ett städat hem på kvällarna om det var städat när man låste dörren på morgonen. Nu känns det som att man byggt ett snyggt sandslott och två sekunder sedan kommer en tornado.
Alltid ostädat. Och är det städat i ett rum så är det hundra procent sannolikhet att tvååringen i samma stund står och häller ut en burk hama-pärlor i ett annat rum.
Att bara vara någons mamma
Jag har haft två flaskvägrande helammande barn och så länge jag ammade var vi ju väldigt fysiskt bundna till varandra. Det gick inte att vara borta en längre stund eftersom jag var deras enda möjlighet till föda. Och det var jättejobbigt (för mig), speciellt med första barnet. När de slutade amma så var jag inte lika fysiskt bunden till dem men som den vårdlediga föräldern är jag barnets första och största tröst, lekkompis och uppfostrare. Jag är mamma i huvudsak och ofta känns det som att det är det enda jag är.
Sen är det ju mysigt när man tittar på Teletubbies tillsammans och barnet kryper nära. Det är fint att man är den personen i hela världen som ens barn litar mest på. Det är fantastiskt att se sitt barn växa upp och skulle vi ha fört barnen till dagis vid nio månaders ålder skulle antagligen dagispersonalen vara de som upplevde barnens första steg.
Att tjäna 2 €/h
Nu har vi ju sån tur i vår familj att min man anses tjäna lite så vi får inte bara hemvårdsstöd, vi får också tilläggstöd! Med det sagt så landar drygt 300 euro per månad in på mitt konto. Jag "jobbar" ju heltid med mitt barn, så det betyder ju att timlönen landar på knappt 2,50 euro/h (före skatt). Nu är jag och den andra föräldern gifta och har typ gemensam ekonomi så att jag tjänar dåligt påverkar inte mig specifikt. Men nog känns det ju piss varje månad när man får över sitt lilla bidrag och det täcker inte ens månadens matbudget.
Genom att jag är hemma så tjänar vi förstås pengar också: vi behöver inte äga två bilar (och allt vad det innebär med försäkringar, bensin och lånekostnader), vi har inga dagisavgifter och jag har tid och möjlighet att leta kläder och leksaker till barnen på loppisar. Pengarna vi sparar är alltså flera hundralappar per månad så min timlön skulle egentligen kunna ses som dubbelt så hög. Men vi kan ju vara överens om att det ändå inte är så mycket pengar.
Vill inte tänka på hur mycket de här loppisköpta kläderna jag handlade ifjol för typ fyrtio euro skulle ha kostat nya. Sparade in minst 100 euro på den loppisrundan.
Att se sitt hus i dagsljus
Om man jobbar heltid och kontorstider så är man under höst, vinter och vår borta från sin bostad nästan alla dygnets ljusa timmar. En av de största fördelarna med att vara vårdledig tycker jag är att jag får hänga i vårt hus på dagarna. Kalla dagar kan jag elda i spisen så att det inte är svinkallt när resten av familjen kommer hem. Jag kan fundera på tapetval i dagsljus. Jimmy kanske inte håller med om det positiva i den här punkten för hänger man i sitt hus i dagsljus ser man också alla saker man vill förändra. Och sen när ens partner kommer hem så finns det plötsligt en milslång att-renovera-lista på kylskåpet.
Att vara ensam
Vi flyttade fyrahundra kilometer norrut från vår studiestad när Johannes var ett halvt år. Det betydde att jag inte hade någon gravidgrupp eller något sånt trevligt att hänga med under föräldraledigheten. Vi gick på olika barn-träffar och träffade barn i hans ålder (och vuxna i min ålder haha) men mest satt vi själva i hyreslägenheten. Och även om det är helt okej att hänga med ett litet barn så är det inte samma sak som att träffa vuxna människor som kan säga mer än en treordsmening.
Jag har trivts tusen gånger bättre hemma med Elvira och det är främst att vi bor i hus nu. Det känns inte lika ensamt och deprimerande som när vi satt i en hyreslägenhet medan Jimmy auskulterade i Vasa. Nu får vi dagarna att gå på ett annat sätt när vi kan fixa hemma, har mer utrymme inne att röra oss på och gungor på vår egna gräsmatta. Men nog är det fortfarande ensamt och deprimerande. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt på hur annorlunda mycket skulle vara om vi bodde nära min släkt och mina vänner. Tänk att kunna hoppa upp på cykeln med Elvira och cykla till mina mor- och farföräldrar för en eftermiddagskaffe. Eller kunna få en timmes barnpassning mitt på dagen av mina föräldrar så att jag skulle kunna klippa håret. Och min guddotters förälder har varit hemma med barn hela tiden jag har varit hemma med Elvira, om vi hade bott nära varandra skulle vi kunnat gå på barnvagnspromenader tillsammans.
Jag tvingar ju ut mig själv på promader men fy vad det är tråkigt att gå sina barnvagnspromenader själv. För barnet sitter eller ligger ju liksom bara där?! Nu har i och för sig Elvira börjat läxa upp mig varje gång jag håller i barnvagnsstyret med bara en hand. "Håll ordentligt" säger hon åt mig då. Men jag skulle nog hellre ha en vuxen som går bredvid mig och som pratar om annat än hur jag håller i vagnen.
Sevendays instagram, höstlov och träsoffan
Den här veckan är det två saker på gång: höstlov i tre dagar och att jag hänger på Sevendays instagram stories hela veckan. Hittills på Sevendays Instagram har jag lagt upp några tillbakablickar på vårt hus, delat med mig av era höstlovsplaner och just nu är det en superspännande omröstning på gång mellan vad som är bäst: gris eller bulle. Några av ämnena som dyker upp på Instagram kokar jag säkert ner till ett blogginlägg också senare.
Men nu till höstlovet: vi har haft höstlov måndag-onsdag och förskolebarnet hann knappt vakna på måndagen innan han utbrast att han inte ville ha höstlov. Bra betyg till förskolan, lite sämre betyg till den arma modern. Jag har inte känt mig på topp och Jimmy har varit i jobb och det innebär att vi har varit billösa. Så det blev ett trist höstlov. Men Johannes och jag åkte till Jakobstad och storhandlade mat på måndagskvällen (var så länge sen han och jag gjorde något bara vi två), och så vi köpte pizzabitar och godis från Lidl och satt i bilen på parkeringen extra länge så att vi hann hänga lite mer. På tisdagen fick sexåringen hänga en heldag med sin farfar, så då var jag och Elvira hemma som vanligt så igår kändes det nästan inte ens som höstlov, utan som bara en vanlig vardag. Och idag har det vanliga vardags-temat fortsatte, förutom att det blev bullar till eftermiddagsfika. Jag hade räfsningsplaner men höstens första snö kom och ställde in de planerna. Men på fredagskvällen ska jag åka till Vasa och träffa en kompis (helt själv! Noll barn ska med!) så då är det ju nästan som att mitt höstlov inträffar.
Men det allra mest spännande är att vår kökssoffa har anlänt! Vår förra kökssoffa, en stadig drängsoffa som vi köpte i Boden, sålde jag förra veckan. När vi köpte den hade den flera tyglager (bland annat röd vaxduk och ett fantastiskt handvävt tyg) och längst in var den stoppad med halm (hö?). Jag klädde om den men sen var den med om en kaffeolycka. Och så har den bara stått i matsalen och skämts med en stor brun fläck på tyget. Men nu har den fått åka på nya äventyr (förhoppningsvis till en familj som inte klottar kaffe) och min svärfar kom igår med den vackra ådringsmålade kökssoffan som vi köpte ifjol via facebookloppis och som sedan dess stått i vägen i svärföräldrarnas garage. Nu ska soffan få en ordentlig tvätt, ett sofflock och lite kärlek innan den får flytta in i matsalen.
Behov av tvätt, sofflock och lite kärlek. Sen kommer den få bo i vårt hus för alltid.
Lyckan när man får en egen ryggsäck
I flera veckor tycker jag varje dag har varit likadan: tråkig, långsam och händelselös. Men de senaste dagarna har det hänt så mycket jag skulle vilja blogga om: vi har haft slutgranskning på vår farstukvist, jag har igen tittat på tapeter till biblioteket och har numera tre finalisttapeter, jag och Elvira var till Vasa på storshopping osv osv. Jag borde kanske börja blogga som man gjorde år 2006 och skriva minst två blogginlägg per dag. Men det viktigaste kommer nu först: Elvira har fått en egen ryggsäck.
Hon vill ju helst börja på förskolan genast och hon har blängt avundsjukt på sin storebrors dinosaurie-ryggsäck i ganska många veckor nu. Så ni kan gissa glädjen när jag plockade fram en liten ryggsäck i tisdags! Ögonen bara glittrade när hon förstod att det var hennes alldeles egna, och genast skulle den provas. Hon var så noggrann med att spännet över bröstkorgen skulle knäppas och mannekängade för resten av familjen på kvällen. Hoppas bara att hon inte tror att ryggsäcken innebär att det snart är förskolestart, för dit är det trots allt fyra år ännu.
Hon har fått ta med sig ryggsäcken på äventyr, både till ljusparken och till Vasa, och den verkar bli ett stående inslag i hennes outfits så jag misstänker att den inte är ljusbeige så länge till. Men vad gör nu det. Ryggsäcken kommer från det svenska märket Twistshake och när vi ändå är inne på ämnet tänkte jag tipsa om två av deras produkter som vi använder dagligen.
Deras återförslutningsbara klämmisar som man själv kan fylla med smoothies och yoghurt, vi använder numera de större som är 220 ml (reklamlänk) och deras pipmuggar för större barn (reklamlänk). Perfekta att ta med när man ska äta mellanmålet på språng eller om man ska ha picknick på gräsmattan, men vi använder dem flitigt också hemma. Jag hade ju två flaskvägrande bebisar som jag helammade så jag kan inte personligen säga något om deras nappflaskor som är de produkter Twistshake är mest kända för, men jag har hört gott om dem av flera kompisar. Jag har en rabattkod (BBBOGDANOFFS) (ja det låter som om man stammar) (nej, jag vet inte vad jag tänkte på när jag skapade den rabattkoden på reklamlänkssidan) som ger -15% extra rabatt hos Twistshake om ni är i behov av något till barnen.
Medan jag skrev det här blogginlägget somnade alla andra familjemedlemmar och jag blev akut sugen på kanelbullar när jag laddade upp picknick-bilden från telefonen över till bloggen så nu måste jag gå och undersöka vad som finns i godislådan i köket. Hörs snart igen! Ska sova på om det blir bibliotekstapet-inlägg eller husrenoverings-inlägg till näst här på bloggen.
Madicken och en ny tavla
Blev så glad imorse när jag loggade in på bloggen och fick börja med att godkänna kommentarer till mitt förra blogginlägg! Det är inte så ofta det dyker upp riktiga kommentarer här eftersom man måste uppge en mailadress så var så roligt att mötas av något annat än en mängd spam-kommentarer om viagra. Tack för det!
Jag och Elvira kom precis hem från att ha lämnat Johannes på förskolan. Det duggade lätt när vi cyklade dit och hällregnade när vi cyklade hem så nu ser jag ut som en dränkt katt. Elvira tittar på Madicken på SVTplay (avsnitten i säsong 2 kan man se i Finland) och Madickens pappa har precis gett en dammsugare till Madickens mamma i trettioårspresent. Och jag försöker övertala mig själv om att jag vill städa. Imorgon ska vi till Vasa för att luncha med min syster och mitt i den mentala städövertalningen försöker jag också komma fram till om jag ska ringa och boka ett loppisbord nånstans i Vasa när vi ändå ska åka dit. Förra höstens loppisförtjänst använde jag till att fräscha upp vårt sovrum (väl investerade pengar) och jag skulle inte ha något emot att ta itu med ett annat rum i höst. Ja, biblioteket är fortfarande lite på gång men det finns ingen chans att en loppisförsäljning ger de tusenlappar som behövs för den förvandlingen.
Jag tömde matsalen på alla möbler i helgen och storstädade. Som avslutning förlängde jag tavelväggen med två nya tavlor (och började nästan gråta för att jag inte fick hjälp så jag spikade den ena spiken för långt till höger men det är en annan historia). Den broderade svarta tavlan köpte jag från Ånyo-loppiset i Kronoby i somras och det är en ny storfavorit. Tänker att den passar fint ihop med sjömannen och hans långresor till Afrika. Ramaffärens stämpel på tavlans baksida står det 1872 på men kan det stämma? Skrev man inte "över" som öfver på den tiden? Stämmer det så är tavlan bara nio år yngre än vårt hus, och är det bara en stämpel med årtalet när ramaffären startade sin verksamhet är det också okej. Fin är den i alla fall tycker jag.
Det är alltså så här spännande mitt liv är just nu. Håller andan när tjurarna kommer rusande mitt i picknicken på Petrus Karlssons äng och Madickens familj snabbt försöker klättra upp i björkarna. Och gråter nästan när jag hänger upp tavlor. Denna dagen, ett liv.
Du gillar kanske också…
♥ Sovrumsförvandlingen
♥ Fiskargubben är installerad
6 saker på Instagram som jag stör mig på
Utan närmare presentation, här kommer sex saker jag stör mig på på Instagram (visst ska det vara två på där?)
Här sitter jag på trappen, surfar och stöööör mig.
1. Möhippor och babyshowers
Det har varit så otroligt skönt att vi levt i en pandemi i ett och ett halvt år med restriktioner kring hur stora folksamlingar man får träffa för det har betytt få möhippor och babyshowers (eller om de har skett så har ingen vågat visa bilderna på sociala medier). Inga bilder på stora presentberg och blöjtårtor, inga bilder på överraskade blivande mammor som gråter för de är så glada, inga bilder på kuk-sugrör och matchande bride-squad-kläder. Så. Skönt. Önskar ju förstås alla blivande föräldrar och människor som ska gifta sig roliga fester med sina närmaste människor. Det är mest bilderna på Instagram som jag snabbt klickar mig förbi. Kul att ni har roligt, men tråkigt för mig att bli påmind om saker jag inte fått. Okej, jag kanske inte skulle vilja ha kuk-sugrör men ni fattar säkert vad jag menar.
2. Folk som reser utomlands
Vi lever i en pandemi. Hur svårt kan det vara att hållas hemma i några månader???
Innan pandemin: vi reste till Sverige på höstlovsresa. Längtar tills vi kan göra det igen.
3. Viktresor
Kroppar ser ut på olika sätt och det får de göra, och olika kroppar får visas på sociala medier. Men jag klarar inte av folk som skriver om sin viktresa på sociala medier. Speciellt de som ackompanjerar sin text med före- och efterbilder och förebilden är en svartvit normkropp där människan har ett ledset ansiktsuttryck och efterbilden alltid är en normkropp i bikini vid en turkos sandstrand. Ett, sluta åka till Södern för att ta Instagram-bilder, vi är i en pandemi och två, sluta skryt om din kropp, du kommer inte få en medalj.
4. Säga A men inte B
Det här upplevde jag som ett större störningsmoment på Facebook förr i tiden. En kryptisk bild från sjukhussängen och i kommentarsfältet skriver man "jag kan inte säga mer just nu" eller "jag berättar sen" som svar på alla oroliga frågor. Extra störigt: att man aldrig berättar sen vad som har hänt.
Om bilden inte är tagen från en sjukhussäng så är den ofta tagen i skogen med kryptiska texter om nya stigar och man vet inte om människan ska skiljas, har fått en allvarlig sjukdom eller om hen bara vill få lite uppmärksamhet.
5. Ingen reklammarkering
Jag är positivt inställd till marknadsföring i sociala medier och jag gör också reklam ibland. Finns så många som jobbar med sociala medier som marknadsför olika företag och struntar i att göra korrekta reklammarkeringar. Så irriterande. Oftast ser man ju ändå igenom vad som är reklam och då känns det bara oproffsigt att man inte följer reklamreglerna.
6. Brand rep
När vi ändå är inne på oproffsig marknadsföring i sociala medier: företag som söker brand rep (brändilähettiläs). Ett så vanligt fenomen för mindre finländska företag som marknadsför sig via sociala medier. Det går ut på att vem som helst får ansöka om att marknadsföra företaget i en tidsperiod (ofta 1-3 månader). Som ersättning får man produkter från företaget och marknadsföringen går ut på att man ska posta flera inlägg på Instagram varje månad med bild på produkterna. Överlag en jättebra deal för företaget, och en jättedålig deal för den som blir brand rep som gör massa marknadsföring för några produkter (som dessutom räknas som beskattningsbar inkomst så du ska sen betala konkreta eurosar till Skatteförvaltningen). Ser jag ett företag söka brand reps så slutar jag handla från dem.
Bubblare: att dölja gilla-markeringar. Jag märker själv att jag blir glad när många gillar det jag lägger upp på sociala medier och nedstämd när hjärta-markeringarna lyser med sin frånvaro. Så jag borde egentligen dölja gillamarkeringarna så att jag inte kan hålla på och jämföra olika siffror. Men de enda som verkar dölja gilla-markeringar är wannabe-influencers som döljer antalet gillamarkeringar när det går dåligt för en bild och lämnar fram siffrorna på de bilder när de visar upp sitt barn, står på blommande sommarängar och annat där de har fått många hjärtan och därför ser bra ut i marknadsföringspunkt. Och sån vill man ju inte va.
Bild som fått många likes. Och det fattar man ju, vem gillar inte kalasbord?!
Snälla säg att ni också stör er på nåt på Instagram!
Glad kanelbullens dag!
Glad kanelbullens dag! Hoppas ni fått äta minst en bulle idag!
Vi åkte från Bergö idag så i Kvevlax svängde vi in via Aroma och köpte en påse bullar. Så fort vi kom hem till vårt kyliga hus i Nykarleby gjorde Jimmy eld i spisen och jag tände ljus och blandade saft. Bullarna var lika goda som de såg ut. Och så bra att kanelbullens dag firas just idag, med tanke på hur regnigt det varit hela dagen behövdes nog en bulle för att pigga upp.
Mums! Och det bästa av allt: bullarna var så stora att ingen fick äta mer än en halv var, vilket betyder att jag kan fira kanelbullens dag i morgon också.