Visa alla inlägg skrivna maj 2022
Maj månads nätshopping
Jag är ingen stor nätshoppare. Dels är jag ingen stor shoppare överlag (hej vårdledighet i kombination med någon sorts miljömedvetenhet) och dels så tycker jag att det är så krångligt att handla saker på nätet om de ska skickas tillbaka. Så de gånger jag handlar något från nätbutiker så har jag tänkt på det i flera månader och dessutom behöver jag en lockande rabattkod i min mejlinkorg som hjälper mig att fatta köpbeslutet.
Men sen när handlandet är gjort så är det alltid så otroligt roligt att öppna paketen som kommer! Fast jag har både beställt och betalt paketen själv så är det barnsligt roligt att öppna paket. Hoppas jag inte är den enda vuxna människan med denna känsla.
I maj månad dök det upp två paket. Låt oss titta vad jag hade shoppat!
Paketet med silkespapper och det härliga oh la la!-klistermärket är från Lykkeliten, en nätbutik (från Österbotten!) som är mest känd för sina stickmönster men som också säljer en del barnkläder. De hade en rabattkod på 30 procent i början av månaden på sina produkter och då passade jag på och köpte något till Elvira som jag har haft på att-köpa-listan i månader.
Jag tror att jag har tipsat om de här strumpbyxorna tidigare. De är från spanska Condor och jag tycker kvaliteten är riktigt bra. De är typ lika dyra (eller kanske lite billigare) än andra "fest"-strumpbyxor till barn som säljs på de vanliga klädkedjorna här. Jag köpte tre par till Elvira (två vita i olika storlekar och ett par i färgen lin) så nu har hon strumpbyxor de kommande åren.
I det röda Adlibris-paketet gömde sig tre böcker. Jag handlade såklart också det här paketet med rabatt när Adlibris hade tio procent på alla böcker. Jag brukar mest låna böcker från biblioteket och läsa böcker i appar, och de böcker jag har hemma är ofta loppisköpta. Så det var trevligt med några sprillans nya böcker för omväxling. Utbudet på engelskspråkiga böcker är inte så stort på varken bibliotek, bokappar (finns många engelskspråkiga ljudböcker men inte lika många som man kan läsa) eller på loppishyllorna. Köpte "the tiktok-sensation" The Love hypothesis och två andra contemporary romance-böcker. The Charm Offensive har jag redan läst och den var gullig (rätt så lik Red, White & Royal Blue om det finns någon annan här som läser romance).
En vecka med dröm-vårdledighet
Det är ju ingen hemlighet att jag har det ganska tråkigt och bedrövligt som vårdledig. Det är ensamt, jobbigt, fattigt och tråkigt, samtidigt som man (åtminstone jag) aldrig känner mig tillräcklig och konstant går runt med dåligt samvete över att jag borde leka mer, lyssna mer och städa mer. Den här gången som vårdledig har det ju dessutom varit en pandemi i två år av tiden vilket har gjort att vi mest bara suttit ensamma hemma. Det känns som att alla andra har det så drömmigt och fint på sin vårdledighet, de har kompisar med barn i samma ålder som de lunchar hos varje vecka, släktingar som bor nära som kan avlasta och på något magiskt sätt har de precis köpt en sprillans ny el-bil som fungerar så bra och är alldeles underbar.
Men vet ni, nu i en vecka har jag haft en sån där dröm-vårdledighet! (Japp, väldigt passande eftersom vårdledigheten tar slut om en månad, och jag kommer bara komma ihåg hur fantastiskt det var. Note to self: kom ihåg hur många gånger du grät av frustration och trötthet när du ville att nån skulle vara med Elvira i några timmar så att hon fick träffa en annan vuxen och du skulle få andas ifred//kissa utan sällskap/göra vad som helst utan en tvååring i släptåg men det inte fanns någon att ringa till.)
Började förra veckans onsdag med utflykt tillsammans med församlingens små och stora-grupp till Storstara gård utanför Jakobstad. Så kul vid bondgården! Elvira gav kossorna hö, åkte hästvagn, tittade på åsnor och picknickade. Bäst var 1) gårdskatterna och 2) ett yngre barn som satt i barnvagn. Dessutom var det ju den allra första riktigt varma vårdagen så det var så härligt med en utfärd.
Ni ser att katterna var den stora favoriten. Vet inte varifrån hon fått sitt kattintresse för alla hon delar gener med är väldigt anti-katt.
Den andra föräldern var ju tvungen att jobba hemifrån så att vi kunde åka till bondgården (vi kämpar på med att ha bara en bil i familjen). Och eftersom han jobbade hemma så fick Elvira sova sin dagsvila efter utfärden och jag kunde ta bilen och åka söderut till Vasa. Åt en försenad 30-årsmiddag med Johannes gudmor på Faros. Så trevligt att få sitta ner själva en stund och prata om allt möjligt utan att bli avbrutna av barn.
Vi beställde båda deras veganska batat-rätt. Det var det godaste jag har ätit på flera år. Vill hädanefter äta det varje dag. Enda minuset var att portionen var rätt så liten för en huvudrätt, speciellt när bataten var det som skulle vara mättande. Så vi åt tre sorters glass till efterrätt för att fylla magarna. Men glass är ju gott så det gjorde inte så mycket.
Och eftersom vi hade haft program och träffat både barn, vuxna och kossor på onsdagen så var vi glatt hemma både torsdagen och fredagen. Vi sådde vårens första och enda sådd: en påse tagetes i mjölkburkar och planterade om grönväxter tills all blomjord jag hade hemma tog slut. Märker själv att jag har mer ork och tålamod att hitta på lite roliga projekt med Elvira om jag också får lite miljöombyte och möjlighet att prata med vuxna ibland. Så några timmar på Faros och en bondgård var tydligen precis så mycket jag behövde för att orka kladdprojektet att plantera tillsammans med en tvååring som bara vill vattna, vattna och vattna.
Av bara farten blev det helg och vi fick åka till Vasa och träffa barnens kusin och handla sommarsandaler på Stadium outlet.
Måndagen kom och vi tog bilen igen och den här gången åkte till Pavis på lunch med en kompis och hennes barn. Första utelunchen var lite blåsig men maten var god och sällskapet bra. Jimmy skulle åka på arbetsresa i några dagar så på vägen hem kurvade vi via Lidl och storhandlade massa saker som barnen tycker är goda.
Började måndagskvällen som gräsänka med att ta med barnen på Johannes fotbollsträning, ge dem risifrutti till kvällsmål och stoppa dem tidigt i säng så jag fick njuta av tystnaden och lugnet.
Tisdagen började precis som jag på förhand hade föreställt mig min vårdledighet: eftersom jag var den enda vuxna hemma så åt vi frukost tillsammans och sedan cyklade vi alla till förskolan, solen sken, alla var glada och jag hade barnens kepsar på cykelstyret. (I verkligheten har Jimmy fört Johannes till förskolan 9 av 10 gånger, och den tionde gången när jag och två barn ska hinna till förskolan till klockan halv nio har det alltid varit blåsigt, gnälligt och stressigt).
Elvira och jag fortsatte cykelfärden till Forsby där Folkhälsans föräldra-barn-grupp hade avslutning med naturbingo, glass, ballonger och en titt på bondgårdsdjur.
Och sedan har jag haft det ganska harmoniskt som enda vuxna med två barn. De har lekt tillsammans, vi har läst massa böcker, vi har ätit av allt gott vi handlade från Lidl (japp, är man hemma själv med mamma så får man fryspizza och chokladpudding till middag utan att mamman ens hade lite dåligt samvete över deras näringsintag), och på kvällarna har jag lagt dem tidigt att sova så att jag ska få äta mintchokladglass i fred (att Elvira sen vaknade halv sex respektive tjugo över fyra på tisdagen och onsdagen behöver vi inte prata om).
Sedan kom ju bakslaget: kan ju inte ha hur drömmig vårdledighet hur länge som helst heller?! Johannes fick en vattenflaska förra veckan och Elvira är ju så fascinerad av allt som är hans. Som den snälla mamma jag är så lät jag henne dricka vatten ur hans flaska när han var på förskolan. Vips så hade hon testat om hennes finger gick att trycka genom vattenhålet. Typiskt nog var hålet så stort att fingret gick in, men så litet att fingret inte gick ut igen.
Så jag försökte lirka och snurra, jag försökte med matolja, jag försökte med tvål, jag försökte med kallt vatten och badstund. Men fingret satt fast. Det tog inte ont, fingret var inte svullet och Elvira var ändå glad (förutom när jag drog i locket) men fingret satt ohjälpligt fast. Kände mig som en idiot när jag ringde till Hvc och frågade om hjälp, men det fanns inget mer jag riktigt kunde göra hemma och så kändes det ju tryggare att någon som är utbildad kring kroppen tog hand om problemet innan jag drog sönder en fingerled. Efter nästan två timmar och gipssågar och hela köret så fick de upp locket med en tång och fingret kom loss. Så otroligt tacksam för hjälpen! Elvira fick flera leksaker och redan när vi gick ut genom dörrarna var det som att hon redan hade glömt bort vad som hade hänt. (Den genomsvettiga mamman som hade hållit fast sitt gallskrikande barn har inte glömt.)
Men lock-incidenten inträffade faktiskt på onsdagseftermiddagen och dröm-vårdledighetsveckan inleddes ju redan förra veckan vid bondgårnde, onsdag klockan 10, så hela lock-spektaklet hör ju faktiskt inte ihop med veckan med dröm-vårdledighet jag hann ha. Nu är vi väl tillbaka i den där vanliga, tråkiga, fattiga och jobbiga vårdledigheten igen. Kul så länge den drömmiga varade!
Gör egna kylskåpsmagneter
När Johannes var ungefär fyra år hade han en riktigt enorm pärl-period. Han pärlade och pärlade med Hama-pärlor och han ville alltid att det han pärlade skulle vara symmetriskt. La man en grön pärla uppe i högra hörnet, så skulle det också vara en grön pärla uppe i vänstra hörnet. Trots att det var ett himla pillande för att allt skulle vara symmetriskt så producerade han pärlplattor på löpande band. När jag hade strukit en skokartong full så bestämde vi att vi måste göra något med alla (eller åtminstone en del av alla) pärlbilder och vi gick till Herlers bokhandel och köpte magneter. En klick lim från en varm limpistol på magneten som sedan trycktes fast mot pärlplattan och vips hade vi en kylskåpsmagnet. Vi delade ut kylskåpsmagneter till hela tjocka släkten där ett tag. (Tur att alla i tjocka släkten är så gammeldags att de inte har integrerade kylskåp utan alla har de klassiska vita dörrarna som magneter fäster på.
Pärlorna har vilat ett tag men strax före påsk så plockade jag fram pärllådorna, googlade söta mönster på kaniner och gjorde mallar. Här var en söt version som Johannes ratade eftersom han tyckte att nosen och ögonen var konstigt placerade på påskkaninen. Tur att jag hade lånat mönstret från nätet så att han inte kritserade mina pärlningskunskaper.
Denna kanin-variant fick godkänt och sedan pärlade han. Och pärlade. Och jag gav honom godismuta när orken tröt. Sen strök jag. Och strök. Och gav mig själv godismuta när orken tröt.
Kaninerna fick magneter på baksidan och sedan fick de hoppa i påsar och vips så hade vi påskpresenter.
Påsken är över men nog kan man pärla kylskåpsmagneter ändå. Vill man inte bara fylla pärlformerna med pärlor så brukar jag gå till nätet och leta efter olika hama-pärlsmönster. De flesta mönster utgår från en klassisk fyrkantig platta. Bara genom att googla så brukar det dyka upp hur mycket som helst. Och på instagram brukar bl.a. beadsbyhama och anja_takacs lägga upp mönster på olika hama-figurer.
Morsdag och barnens dag
Förra söndagen var det morsdag. När jag försökte natta Elvira på lördagen började hon mumla något om att hon hade ritat en teckning med vattenpölar. Och på söndagen kom hon springande med teckningen i högsta hugg och berättade samma ramsa om vattenpölar.
Johannes hade hem en blomma som morsdagspresent från förskolan. Jag försökte fråga honom vad det var för nåt men han hade tydligen ingen aning om vad de hade planterat. Som tur var skickade pedagogerna ut ett Wilma-meddelande till klassen på kvällen och informerade om att det var en Dahlia (precis som jag hade hoppats!). Sen fick jag också en massagepistol som Elvira är rädd för och jag inte vill använda. Tror den som köpte den kommer använda den flitigast.
Jag tog med sjuåringen och åkte och hämtade en morsdagsbukett från Floristgaraget (och två pioner till mig själv. Vet inte om det är tragiskt eller smart att köpa morsdagsblommor till sig själv, men så blev det i år. Fick ju i alla fall en blomma jag tycker om då. Så jag lutar åt att det var väldigt fiffigt).
Vi paketerade in morsdagspresenten till min mamma i spindelmannen-papper, la blombuketten på köksbordet och åkte till Juthbacka restaurang. Vi hade ursprungligen tänkt åka till Vasa för att äta morsdagslunch tillsammans med min familj, men efter att ha läst de olika restaurangernas morsdagsmenyer så fick hela min familj komma till Nykarleby istället. Det var helt klart godast och mest prisvärd meny på Juthbacka, och dessutom tycker jag att herrgården är så mysig.
Mums så gott! Bredvid dessertbordet fanns ett skåp fyllt med godis, gissa hur glada barnen var i det skåpet?! Minst lika bra som godisaffären i Pippi. Sen avslutade vi morsdagslunchen med trappfika hemma hos oss där Elvira fick bjuda på sina pepparkakor.
Det var vår morsdag det, men dagen efter kom det en ännu bättre dag: Barnens dag. Johannes tog ledigt från förskolan (ja, man kan ju diskutera om man ska få ta ledigt från förskolan bara för att åka till Vasa, men alla andra tar ju ledigt för att åka på slalomresor och solsemestrar så nu tog han ledigt för att åka på sin resa. Till Vasa.)
Vi inledde med att gå på Tokmanni och se på deras leksaksavdelning i en evighet, tog ett snabbt stopp vid Comboliina och sedan åkte vi och hälsade på barnens kusin. Och så blev det dagens höjdpunkt: Hoplop tillsammans med min guddotter och hennes mamma. Elvira är fortfarande i det skedet att hon inte riktigt vill klättra ännu, men hon trivdes fantastiskt i Lottas famn så Lotta fick bära henne uppför alla hinder, rutscha ner med henne i famnen och sedan göra om det. Igen och igen. Och igen. Jag fick hoppa på de stora studsmattorna tillsammans med min guddotter. Och Johannes hittade en kompis så de spelade innebandy och lekte tillsammans i tre timmar.
Efteråt åkte vi till Combo och eftersom Johannes var med letade vi efter kläder till honom och han kunde säga vad han ville ha. Annars brukar han rata hälften av vad jag köper när jag kommer hem och visar vad jag hittat. Hem kom vi med massa kläder som han sa att han ville ha när han spelar fotboll i sommar. Att spela fotboll verkar vara det enda som han vill göra i sommar, och då behöver man såklart kläder för det. För att alla skulle orka åkte vi till ny-Prisman och åt varsin hamburgare på Hesburger och pratade om dagen. Alla var överens om att det hade varit en bra dag. Och eftersom jag köpte fyra barnbiljetter till Hoplop (så att inträdet skulle bli lite billigare) så måste vi snart ha Barnens dag igen. Inte mig emot.
Påsk, sjukstuga och pepparkakor
Men hallå! Hade tänkt höra av mig tidigare men så blev det påsk och så blev alla sjuka och så..., vi kikar på vad som hände:
Strax före påsk kom sjuåringen hem med världens gulligaste förskole-pyssel. Han hade också massa andra fina påsksaker med sig. Konstaterade att mitt påskpyssel som jag gjorde i samma ålder var ungefär 1000 % sämre än hans. Mitt pyssel var mest tunt silkespapper klistrat på Enilett-askar så att trycket lyste igenom. Och hans är liksom tovade grejer med ulliga gulliga rumpstumpar?! Bra jobbat av förskolepersonalen som jag misstänker hade hjälpt till en hel del med kaninens tillblivelse.
På långfredagen bakade jag efterrätter, påskpysslade med barnen och sånt inför påsken. Och när klockan närmade sig halv ett på natten panikgömde jag påskpresenterna i postlådan och brände kanterna på ett rutigt papper så hela köket luktade rök. Det är alltid lika klurigt att försöka skriva med en handstil som sjuåringen inte känner igen som min men som ändå är läsbar (kämpar varje jul också). Den här kantiga handstilen var tydligen perfekt för han har inte ens en gång kopplat ihop lappen med mig. Frågade min man om han kunde ta ansvar att gömma påskpresenterna men han var "för trött" och gick och sova mitt i påskstöket, men ändå hade han mage att klaga på att mitt tassavtryck på lappen var en katt-tass och inte en hartass dagen efter. Så ni får inte klaga i kommentarsfältet för då börjar jag gråta (igen).
På påsklördagen körde vi söderut och firade påsk hos mina föräldrar.
Hem kom vi och så började sjukstugan. Först barnen och sedan blev jag också sjuk. På torsdagsförmiddagen var jag ännu så pass pigg att jag var glad över de nybakta semlorna Jimmy hade köpt och de underbara Morris-glasunderläggen vi fick i bröllopspresent. Sen gick det utför, Elvira hade hög feber i en vecka men jag var själv så sjuk att jag inte ens orkade vara orolig.
Nånstans där mitt i sjukstugan orkade jag släpa mig nerför trappan och titta på påskpyntet på köksspisen. Tulpanerna hade dött men påskgräset Elvira hade sått frodades glatt. Elvira fick en antibiotikakur, jag började sakta repa mig och under tiden smälte all snö på gården.
Vårlöken som jag grävde upp och planterade om förra året när vi sådde ny gräsmatta började blomma. Så glad att de överlevde flytten! Har varit ut på gården några gånger för att spana på blommorna men mer än så har jag inte orkat. Har mest bott framför tv:n och olika avsnitt av 90 days och tyckt synd om alla som flyttar till USA och ska försöka bråka på ett språk de inte helt behärskar.
Första dagen jag kände att jag orkade göra något var i fredags. Elvira ville baka pepparkakor så då plockade jag fram deg ur frysen. Raska kast mellan två högtider i det här blogginlägget alltså. Vi bakade två plåtar pepparkakor och jag klappade mig själv på axeln över att jag köpte några förpackningar pepparkaksdeg efter jul när de såldes ut för 15 cent styck. Sen fick jag följa med sjuåringen på hans första disco på kvällen och sen blev det ju morsdag. Men vi tar det nästa gång, eller hur? Kan ju inte blogga om tre högtider i samma blogginlägg heller.