Visa alla inlägg skrivna augusti 2022
Juthbackamarknaden 2022
Äntligen blev det en Juthbackamarknad! Efter två års corona-paus konstaterade vi att det kändes som att det var lite mindre besökare än förr om åren (åtminstone var det inte lika trångt som det brukar bland de parkerade bilarna här inne i centrum). Men nog fanns det ändå mängder av besökare (och mängder av skräp till salu), precis som vanligt.
På fredagen tog jag en flätad korg med mig och gick en stund på marknaden. Som tur var så gick jag hem innan det stora åskvädret drog in över staden.
P.s finns det något mer obehagligt än gamla dockor på loppmarknader? Ibland undrar jag om det faktiskt finns en potentiell köpare till vissa saker (som typ läskiga gamla dockor). Men jag såg faktiskt en marknadsbesökare som höll i gammalt avskavt dockhuvud som jag antar att hen hade köpt vid något försäljningsbord.
På fredagen fyllde jag min flätade korg med fyra föremål: en mässingsbricka, två mässingsljusstakar (den trearmade är för små ljus) och en emaljskål från Italien. Jag har försiktigt börjat samla på små mässingsljusstakar nu när jag har så många normalstora redan.
På lördagen gick vi också en stund på marknaden, och då var barnen också med. Vi tittade på de bord jag inte hade sett på fredagen, hämtade ballonger från stadens punkt och stod länge och väl vid försäljningsstånden som säljer leksaker. Jag hann precis i vimlet berätta till de jag kände att jag bara köpt småsaker, klipp till fem minuter senare och jag köper en Rörstrand-servis i typ 30 delar. Till mitt försvar så hade jag köpt kannan i serien när vi var på loppisrace till sjöbyarna tidigare i sommar så det var ju självklart att jag måste köpa fler delar. Så nu har vi två finserviser och jag måste köpa ett vitrinskåp till. Hoppsan.
Hej augusti och vardagsliv
Tjugonde augusti och det är första gången i augusti som jag känner att jag faktiskt har rejält med tid att sätta mig ner och blogga om att vardagslivet har startat med rivstart hemma hos oss. Sista veckan i juli började jag jobba (för första gången på över tre år, hjälp!). Jag återgick till mitt arbete som jag hade innan föräldraledigheten, som löneräknare på en stor bokföringsbyrå. Det är fantastiskt med kaffepauser, kollegor och arbetsuppgifter och dessutom underbart att få åka hemifrån varje dag utan att varken packa en extraväska till barnen eller ens behöva ta i beaktande någon annans toa- och lunchbehov.
Där stod de, jobbväskorna, i en hög på trappen och väntade på att få komma med till arbetet.
Veckan efter, alltså den första dagen i augusti, började dagis, sommareftisverksamhet och jobb för resten av familjen. Jimmy fick sköta inskolningen på dagis och jag var nog ärligt talat lite fundersam kring hur det skulle gå. Treåringen är ju trots allt ett corona-barn som har träffat andra barn i sin egen ålder väldigt sporadiskt och dessutom blir det långa dagisdagar när vi båda föräldrar jobbar kontorstider i Jakobstad och pendlar. Lyckligtvis verkar det hittills (ta i trä) gå fantastiskt. Treåringen trivs, och trots de långa dagarna ägnar hon kvällarna åt att sjunga och leka, medan de resterande 75 procenten av familjen mest sitter i soffan och stirrar rakt fram och längtar tills man får gå och sova.
Jag hann ta några bilder till det privata fotoalbumet av den nyblivna dagisungen innan handen kom fram och hon tyckte att jag tog för många bilder.
Lite jobbigt tycker jag att det är att Elvira nästan alltid har varit sist kvar på dagis (av alla barn på dagisets alla (!) avdelningar) när vi kurvat in på parkeringen halv fem på eftermiddagarna. Jag tycker själv inte att det är extremt sent men alla andra verkar ha något magiskt arbete där de lyckas pussla så att barnen kan hämtas tidigare än så. Nu är det ju förstås fortfarande lite semester- och sommarlovstider för barnen så förhoppningsvis är hon inte ensam kvar varje gång. Hon tar ju såklart inte skada av det (det är säkert mysigt att få vara sist kvar med en pedagog och få hjälpa till med att plocka in uteleksakerna i förrådet), men det känns ju nog lite jobbigt att dagis måste ha öppet "bara för oss". Nåja, tanken är att jag ska jobba 80% i höst (partiellt vårdledig för att Johannes börjar ettan), så förutom att han får en skoldag utan föris- och eftisverksamhet tänker vi att Elvira samma dag får en helt dagisfri dag.
Rivstarten med dagsprogram för hela familjen kröntes med att vi förra helgen klämde in ett försenat trettioårsfirande vid Glasbruket för Jimmys kompis, sjuåringen hade sin första fotbollscup i Jakobstad lördag och söndag och så var jag hela söndagen på en baby shower (mitt livs första!). Jamen ni hör ju, helt logiskt att blogg-tiden inte riktigt har funnits där.
Och nu i tisdags nådde vi ju dessutom milstolpen att sjuåringen hade sin första skoldag. Det var nog en större grej för mamman än för honom, han hade ju redan varit i sommareftisverksamhet några veckor och förskolan finns i samma byggnad som lågstadiet, så egentligen var nästan ingenting nytt för honom. Värre är det för mamman som nu ska försöka rota fram sina inplastningsskills från tiden när jag plastade in några av mina gymnasieböcker (för 10+ år sen!).
Så nu är det fullt fokus på att vänja sig vid att vi alla har riktiga jobb/dagsprogram och att jag måste ställa alarmklockan på telefonen inför varje morgon. Tänkte också skriva att jag måste vänja mig vid att ha mascara, men ärligt talat så tror jag att jag redan den fjärde arbetsdagen glömde att sminka mig. Tur en bara sitter framför datorskärmen dagarna i ända.