Ett lyckat besök till Kuddnäs museum

Skrivet av Eivor Bäck 30.05.2023 | 0 Kommentarer

På Kristi himmelsfärdsdag gjorde jag och barnen något jag pratat om i flera år: vi besökte Kuddnäs. Kuddnäs museum invigdes 1934 och har innan dess haft en hel del uppgifter och människor boende i sig, men mest känt är det för att Zacharias Topelius föddes och växte upp i huset. Kuddnäs finns ett (medellångt) stenkast från oss så det är riktigt pinsamt att erkänna att jag senast var inne i muséet för nio år sedan. Ni som läst bloggen ett tag vet att vi har som tradition att varje sensommar cykla till caféet och äta glass, men att äta glass och sedan cykla hem är inte riktigt samma sak som att besöka ett museum. 

Kuddnäs har öppet sommartid varje dag i juni och juli kl 10-17 (förutom midsommarafton och midsommardagen då det är stängt), och varje dag i augusti kl 12-17. 

Det är alltid lite spännande att ta med sig barn till museum med gamla saker. Men det gick bra! I uthuset fanns bland annat en häftig gammal brandvagn att spana på, men att det rejäla bakbordet i bagarstugan användes för både bakande och obduktioner eftersom Zacharias pappa var provinsialläkare höll jag tyst om. 

Och när det var svårt för treåriga ben att stiga över tröskeln ner till stentrappan så höll storebror fint i handen.  

Japp, där hänger han: sagofarbrorn, även känd som Zacharias Topelius. Tavlan är en kopia av Albert Edfelts målning som ingår i Helsingfors universitets samling. 

Och där hänger bandet som jag har cirka tio närbilder på i telefonen. För de som inte genast förstår vad det är för ett band så är det ett broderat spjällband som hänger från spjället på kakelugnen. Spjällband är något som jag har länge haft på min lista över saker jag vill hitta på loppis men hittills har jakten varit fruktlös. Det här bandet måste ju ha livets vackraste hänge?!

Vi kan ju fortsätta på temat inredningsdetaljer-jag-såg-i-Kuddnäs-som-jag-vill-ha-i-mitt-eget-hem: ett sånt där litet metallställ att ställa i hörnet som eldgaffeln kan stå på. Praktiskt och snyggt.

Kuddnäs är inrett som ett borgarhem från 1800-talets första hälft, och det känns ju inte orimligt att också vårt hus (byggt 1863, bebott de första åren av en överstinna, placerat cirka trehundra meter fågelvägen från Kuddnäs) skulle ha kunnat ha sådana här inredningsdetaljer. Jag inreder ju inte vårt hem med enbart 1800-tals grejer men jag tycker om tanken att ha saker som som speglar de tidsåldrar vårt hus har funnits. 

Den där gulliga tavlan! Skulle inte ha något emot att ha den hemma heller.

I sovrummet står en säng som det sägs att tsar Alexander I sov i när han besökte Nykarleby år 1819. (Han övernattade inte vid Kuddnäs utan vid ett hus vid torget, men sängen flyttades senare till Kuddnäs.)

Stänkmålade väggar. Så snyggt. 

Kuddnäs genomgick en omfattande renovering för några år sedan och det märks t.ex. på att tillgängligheten är förbättrad inne i muséet så att man kan ta sig genom rummen på nedre våningen med rullstol. Utseendemässigt har muséet dock inte ändrats (om jag nu kommer ihåg rätt). 

I köket stannade vi till länge och såg på de olika köksredskapen och funderade på vad de skulle användas till. Jag försökte få barnen fascinerade över att sockertoppen var över åttio år gammal, men barn och tidsuppfattning är ju lite sisådär som ni vet. De har en gammelfarmor som är långt över nittio, så hur skulle nu en så pass ung sockertopp intressera ens lite.

Här och där i muséet gömde sig myror, som till exempel här i stockväggen på väg uppför vindstrappan. Jakten på myrorna var så omtyckt av barnen! I nästan varje rum fanns det en myra på ett mer eller mindre tydligt gömställe och det gjorde förstås att orken bibehölls längre medan jag beundrade spjällband och sänghimmeln över tsar-sängen. 

När man besöker Kuddnäs ska man inte missa trädgården. Lusthuset, där familjen sommartid firade alla namnsdagar, kan man kika in i genom glaset i ytterdörren. Och bakom boningshuset finns välkrattade grusgångar och flera blomsterrabatter. Och mellan trädgården på baksidan och åbranten finns en rejäl gräsplätt som lämpar sig fint för barn som har lite extra spring i benen som behöver springas ut. 

Det var fortfarande vår i luften och tulpanstjälkarna bar endast på stängda knoppar. Nu har de säkert hunnit slå ut. 

Står man vid lusthuset ser Kuddnäs ut så här. Så fint med den vita rappade fasaden, de mörka fönsterspröjsen och pelargoner på varje fönsterbräda. 

Sen gick vi till det gula huset där sommarcaféet Café Emelie finns (det måste ju vara döpt efter Zacharias Topelius fru Emelie?!) och avslutade besöket med varsin glass. Såklart. 

I café-byggnaden säljer Nykarleby hemslöjd sina produkter, vilket är allt mellan himmel och jord, eller som i det här fallet mellan örhängen och stickasockor. Elviras favorithund köpte vi därifrån för några år sedan. 

Ett riktigt toppenbesök, rekommenderar er alla att besöka Kuddnäs i sommar.