Ettårskalas och kalasborden

Skrivet av Eivor Bäck 27.06.2020 | 1 Kommentarer

Igår hade vi ettårskalas i värmen. Eftersom det fanns några stackare bland festdeltagarna som inte hade semester och inte kunde komma när som helst började vi halv sex på kvällen vilket gjorde att värmen var uthärdlig och att det nästan var skönt att sitta utomhus (i skuggan) i några timmar. 

Elvira älskade att öppna presenter men såklart gillade hon allra mest de tunna silkespappren som var inlindade runt bultbrädans delar. Skulle hon få bestämma skulle hon antagligen fortfarande sitta på den rutiga filten och dra sönder silkespappret i små små bitar. 

Vilket genidrag att få barn mitt i sommaren, för då kan man ha utomhuskalas! Specielt i covid-19-tider kändes det bra att vi var utomhus (fast vi satt vid ett långbord så det var väl egentligen nästan lika stor smittorisk som att vara inomhus och andas varandras utandningsluft). Jag plockade ut två soffbord, slängde ett grått lakan över ett trädgårdsbord och kastade några trasmattor på marken och vips hade jag gjort en buffépunkt mellan våra två stora ekar. 

Jag hade fantiserat om stora lupinbuketter runt bordet men jag hann inte åka och plocka lupiner. Vilken tur att svärmor kom med en stor bukett! Och som tur var hade inte alla blommar blommat ut ännu i dikeskanten bredvid huset så jag fick en bukett med prästkragar och några små lila klockor som jag inte kan namnet på. 

Eftersom jag inte känner en enda person som vill vara med på bloggen så får ni istället lite matbilder från kalaset:

Är tyvärr inte sponsrad av Saarioinens Mango lime-salladsdressing även om den här bilden kanske indikerar det. 

Salta omgången bjöd på surdegsbröd, sallader, kallröktlaxcheesecake och två sorters skinkpaj. Hur mycket det irriterar mig att jag använde den sista biten oblekt bakplåtspapper till första pajen och han jag bor med hade köpt blekt bakplåtspapper så att jag blev tvungen att ha två olika sorter? Kanske ganska mycket hehe.  

Söta omgången på kalaset var en stor besvikelse. Inte minst eftersom de finska jordgubbarna som jag hade hoppats mycket på inte smakade nästan nånting alls. Här var jag nöjd över att jag kunde ha sommarkalas och ha mängder av färska jordgubbar och så var de inte ens goda. Typiskt. Vattenmelonen var också en besvikelse om ni vill veta. Som tur var hade jag kokat god rabarbersaft så åtminstone nånting var bra. 

Nu ska vi ägna de närmaste dagarna åt att förundras över att Elvira redan är ett år, äta kalasrester, leka med alla nya leksaker och bada i den stora poolen som födelsedagsbarnet fick.