Fotbollskalas, andra kalas och broccolisoppa

Skrivet av Eivor Bäck 22.03.2022 | 0 Kommentarer

Skulle jag beskriva de senaste veckorna med ett ord så skulle det bli: kalas. För oj vad det har kalasats. Hann ju med två kalas på sportlovet och det har bara fortsatt.

Första (och viktigast) är såklart att min sexåring blev min sjuåring. Jag och Elvira dukade till eftermiddagskalas lagom tills den nyblivna sjuåringen kom hem från eftis. Avslutade födelsedagen med att åka till McDonalds i Jakobstad och födelsedagsbarnet fick både chokladmilkshake till hamburgaren och mjukglass till efterrätt. Överlag hade han haft en rätt så dålig födelsedag tyckte han men milkshaken och mjukglassen gjorde att allt avslutades på topp och "världens sämsta födelsedag" förvandlades till "världens bästa födelsedag". Tänk vad lite snabbmat på en torsdag kan göra. 

Dagen efter klädde vi på oss finkläderna och glitterskorna och gick till FAF för en överrasknings-hamburgermiddag för barnens faster som fyllde år. Barnen var mest fascinerade av biljardbordet. 

Jag hade en stickad tealfärgad klänning som ursprungligen kommer från Bubbleroom men som såklart är loppad. P.s. ser ni att jag har klippt bort 20 cm av mitt hår?? Gick till frissan tillsammans med Elvira för hemmaföräldrar utan barnvaktsmöjligheter måste ta med ungen till allt, och hon grät och gallskrek i panik de första tio minuterna, sen mutade jag henne med Youtube kids. Har ju inte klippt mig sedan april 2019, då var Elvira i magen så då var hon åtminstone tyst men då hade jag såklart med mig storebror. 

Och två dagar efter hamburgerkalaset var det dags för sjuåringens kalas för släkten. Sjuåringen fick fotbollskläderna från oss i födelsedagspresent (finns i H&M:s nätbutik) och tyckte så mycket om den att han tyckte att de passade som festkläder. Och de matchade ju till och med fotbollstårtan. Tvååringen fick på nåder låna ett par röda fotbollsshorts av storebror så hon fick också vara med på temat.

Och ja... fotbollstårtan... Suck. Jag hatar att baka tårtor, och vill mest gråta när det är bakningsdag. Nästa år är jag ju inte längre föräldraledig så då hoppas jag att vi kan beställa en riktig tårta från ett riktigt konditori och jag inte behöver sitta vaken halva natten och försöka pussla ihop tunna sexkantade sockermassa-bitar till något som åtminstone lite ska likna fotbollsmönster. Var så trött på tårtan att jag vägrade smaka på den och sjuåringen hatar ju tårta så han ville inte heller äta. Men hade i höstas köpt nya spritsmunstycken i metall som jag invigde, så själva gräddspritsandet var hur roligt som helst. 

Vi avslutade kalashelgen med att gå på promenad och ladda inför nästa kalashelg. 

Men innan kalashelgen blev det lite vardag. Tvååringen och hennes gosedjur fick komma med mig till hvc för att ta blodprov. Hon har missförstått nåt när vi har kallat gosedjuret för "Bambi" (det är ett rådjurskid) så nu hävdar hon att den heter Bomben och skriker åt oss varje gång vi pratar om Bambi. 

Och så gjorde jag och Elvira soppa tillsammans. Jag har varit så dålig på att koka mat tillsammans med tvååringen, ibland får hon ju vara med i köket när jag gör något matrelaterat men jag har inte haft nån ork att liksom koka tillsammans. Men nu gjorde vi soppa tillsammans, alltså riktigt tillsammans-tillsammans där vi båda hade förkläden och hon fick skala lök, skära broccolibuketter, klicka i smör och duka bordet. 

Det blev över förväntan faktiskt. Vi hackade två gula lökar och några vitlöksklyftor och stekte löken i rejält med olivolja och smör. När löken mjuknat så lade vi i två broccolin som vi skurit i bitar och lät dem steka lite till. Sen vatten på för att täcka grönsakerna. Kryddade med två grönsaksbuljonger, lite chilipulver, svartpeppar och salt. Och så kokade alltsammans tills broccolin var mjuk. Mixade med stavmixer och la i 2 dl creme fraiche. Serverade med grynost och ostmackor. Nästa gång lägger jag säkert i några potatisbitar också för det var kanske liiiite för tunnt, men annars godkänt. Den tvååriga kocken åt två skedar. Såklart. Den trettiotvååriga kocken fick äta broccolisoppa i sex dagar i rad. Såklart. 

Och sen blev det helg igen. På fredagen var jag och Jimmy till Jakobstad och åt indiskt vid Delhi house. Det var ju inte det bästa instagram-ljuset direkt men gott var det. Jimmy åt butter chicken och jag åt palak paneer, kycklingen var såklart godast. Kände det på mig redan när jag beställde men man kan ju inte beställa samma rätt, man måste ju ta två olika. Sen avslutade vi med att svänga in via K-supermarket och köpte en Tupla att dela i bilen. Romantiskt. 

På lördagen åkte vi till min syster för då var det dags för hennes kalas. Vi slog två flugor i en smäll, så förutom kalaset så var vi via Vasas sportaffärer och Johannes köpte fotbollsskor och utrustning för sina födelsedagspengar.

Och på söndagen var det dags för det sista kalaset för förhoppningsvis en lång lång tid. Sjuåringen hade sitt första lilla kompiskalas med pulkaåkning i lekparken bredvid oss och glassbuffé.

I många år har vi haft det lite problematiskt kring kalas och andra festligheter och ståhej och han brukar ofta bli sjuk när det är kalasdags. Vi försökte i höstas att han skulle åka på ett kompiskalas men när dagen kom så blev han så orolig och nervös att han timmarna före kalaset fick hög feber, började kräkas och fick lämna hemma. När klockan slog fyra och kalaset tog slut så blev han mirakulöst frisk och febern försvann. Så det har varit med stor tvekan vi har planerat kompiskalaset, vill ju inte tvinga på mitt barn något han inte vill ha men vill inte heller allt för mycket bekräfta hans känsla om att kalas är en "stor grej" för då kanske hindret blir oöverstigligt. Och så kan det ju också kännas bra att få överstökat det första kalaset, sedan är förhoppningsvis inte steget så stort att åka på kalas eller ha kalas igen. I nuläget är ju dessutom alla barn ganska ovana med kompiskalas efter två år med pandemi. I slutändan blev det faktiskt ett kalas (och ingen feber)! 

(Jag brukar ju överlag försöka att inte blogga för privat kring mina barn och deras känslor. Så jag kommer antagligen ta bort den här passagen när sjuåringen blir lite äldre, men jag vet att vi är många föräldrar som har oroliga och försiktiga barn som inte trivs i centrum, så vill nämna det för att visa att det plötsligt kan komma en ljusglimt!) 

Hurra för det! Efteråt sa han till och med att han hade haft roligt. Och jag hade roligt när jag fick planera ihop små tack-för-att-du-kom-på-kalaset-påsar. Hittade papperspåsarna på Tiger. Fyllde dem bara med godis och små utgrävningssatser där man får gräva fram dinousarier (också från Tiger). 

Nu blir det som sagt inget mer kalas på ett tag. Jag är fortfarande jättetrött och energilös. Jag fick ju avlastning av mina föräldrar när vi var dit på sportlovet men det slutade mest i att jag nu är avundsjuk på min man som fick fyra dagar för sig själv i vårt hus. Mmmm... fyra dagar för sig själv. I vårt gulliga hus. Mmmm... Varje gång jag tar med barnen till Bergö säger jag efteråt att han också måste ta med barnen och åka nånstans i några dagar. Hittills har det inte hänt. Men fortsätter att säga det efter varje gång för förhoppningsvis händer det snart. Dagdrömmer medan jag tittar på Bamse i tjuvstaden med Elvira för femtioelfte gången om att vara hemma i fyra dagar själv. Jag har redan planen klar: jag ska äta sån där dyr tonfisksallad från Fresh till lunch varje dag, läsa böcker i sängen, lacka naglarna och måla några möbler. Och kanske, kanske, om jag är riktigt sugen skrubba kakelfogarna i badrummet (knappast va).