Nu är det slut med tutt!
Nu har vi nåt en stor milstolpe i tvååringens liv: tutten (nappen) är borta!
Båda mina barn har varit riktiga tuttbarn (åtminstone efter att vi tvingat i den de första veckorna de fanns i livet), och det har säkert underlättat att jag alltid ammat dem med amningsgummi (gummigrej som gummigrej liksom). Men med Johannes så var vi otroligt noggranna att alltid pilla ut nappen ur munnen så fort han somnade med tanke på tänder osv. Med andra barnet så var det först vid en av de vanliga tandsköterskekontrollerna som jag kom ihåg att det ju faktiskt finns nåt som heter öppet bett. Och sen dess har jag haft lätt ångest över att mitt yngre barn är väldigt förtjust i sin tutt. Dagarna har gått och hon har passerat åldern när storebror slutade med napp men hon har bara tuttat på.
Men så bestämde vi oss för två onsdagar sedan att nu skulle tutten bort. Vi gömde de två tuttarna vi hade kvar. Och det gick! Lite sviktade vår principfasthet när hon två dagar senare fick nästan fyrtio graders feber. Som tur var glömde hon att be om tutten då för isåfall skulle vi nog ha gett med oss bums.
Våra barn är inte uppväxta med att få leksaker i mataffärerna men när man har slutat med tutt är det självklart att man ska få helt själv välja en leksak. Jag plockade en vagn full med mat medan den andra föräldern och Elvira gick runt på leksaksavdelningen och bara tittade och tittade på alla leksaker.
När vagnen var full med mat fick jag också se alla leksaker. Såklart vill ju en tvååring ha det mesta och förstår inte riktigt konceptet "en leksak". Men vi köpte den leksak som fick hennes ögon att glittra mest.
Det blev Greta Gris trädkoja! Bitarna ser nästan ut som Duplo, går att bygga ihop med Duplo, är lika dyra som Duplo men heter tydligen Bloxx. Gissa vem som kommer ägna resten av sina barns barndom åt att försöka hålla Bloxx- och Duplo-bitar åtskillda.
I samma veva som tutten försvann slutade vi också med blöja. Så nu borde vi sätta oss i bilen och åka till Prisma igen, för har man slutat med blöja så ska man också fritt få välja en leksak från mataffären. Det är sen gammalt.
Att vara vårdledig är att:
Jag har varit vårdledig med båda barnen. Med Johannes orkade jag knappt två år innan jag kände att jag verkligen behövde träffa andra vuxna människor och ha en annan uppgift i livet än att bara vara förälder. Med Elvira är planen att jag ska hålla ut tills hon fyller tre år. Men det är väldigt kämpigt ibland. Tror jag varje dag den senaste månaden tänkt att hon borde få gå i dagis så att hon skulle få träffa fler barn och ha pedagogiskt utbildade vuxna runt sig, och inte bara en mamma med dåligt tålamod.
Idag tänkte jag blogga lite ofiltrerat om att vara vårdledig. Att jag älskar mina barn och att min vårdledighet är ett gemensamt beslut för familjens bästa just nu borde jag väl inte behöva säga men jag klämmer in det här för säkerhets skull.
Så här är det att vara vårdledig:
Att aldrig dricka lattes på stan
Är inte det här bilden alla har av föräldrar som är hemma med barn: Att föräldrarna strosar runt på stan med barnet sittandes i en snygg Bugaboo-vagn, de klämmer på mysiga kuddar på H&M Home, äter fräscha sallader tillsammans med andra daglediga föräldrar och dricker lattes. Många lattes, minst två per dag.
Nu har jag ju varit vårdledig under en pandemi med Elvira så det har inte blivit många stads-besök. Och under de få besöken har Elvira mest velat klättra ur vagnen, det har blivit uppvärmd barnmat på ABC eftersom de har fräscha skötrum och man själv är svettig och varm av att försöka styra sin stora Emmaljunga-barnvagn bland smala butiksgångar. Inte en enda latte har jag druckit. Och inte blev det några lattes när jag var hemma med Johannes heller.
P.s. Vet ni hur mycket en latte kostar? Vi kommer komma in på penga-området senare i det här blogginlägget men jag kan redan nu avslöja att man inte har råd att köpa två lattes per dag. En bryggkaffe per dag går, om man dricker den hemma och har köpt kaffepaketet när Citymarket har specialerbjudande på kaffe.
Närmast min bildbank på bloggen kom till en latte: en kopp pulvercappucino som jag drack hemma tillsammans med sexåringen som fick saft i sin kopp.
Att inte behöva jobba på sitt jobb
Jag har ett bra jobb som jag ibland längtar tillbaka till. Tänk att ha kollegor, kaffepaus och heltidslön! Men när man är vårdledig slipper man gråtfyllda lämningar på dagis, bilresor till arbetsplatsen när det är snöstorm, stressiga arbetsdagar och att nattetid plötsligt vakna av en mardröm som handlar om att man har glömt en viktig deadline på jobbet. Dessutom så använder man inte upp sina piggaste timmar på dygnet för en arbetsgivare, istället är det ens gulliga tvååring (och alla grannar) som får uppleva när mamma dansar i köket halv elva medan hon kokar makaroner.
Att inte prestera något
Jag är säker på att när några av er läser den här underrubriken så tänker ni "men du uppfostrar ju ditt barn, det är livets viktigaste jobb". Och det kanske stämmer. Men när man jobbar på ett arbete så gör man sina specifika arbetsuppgifter och levererar och presterar. Och sen när man kommer hem gör man alla sysslor som rör familj och hus. Som hemmaförälder försvinner ju hela arbets-grejen och kvar är bara hemmasysslorna. De som man tidigare snabbt och effektivt gjorde kvällstid tar plötsligt hela dagen.
Jag har väldigt prestationsbaserat självförtroende (gissa två gånger varför jag har varit utbränd?) och jag märker hur värdelös jag känner mig när jag inte presterar nåt. Ibland lyckas jag tömma alla tvättkorgar på samma gång, men dagen efter finns det smutstvätt där igen. När man heltidsjobbade kom man åtminstone hem till ett städat hem på kvällarna om det var städat när man låste dörren på morgonen. Nu känns det som att man byggt ett snyggt sandslott och två sekunder sedan kommer en tornado.
Alltid ostädat. Och är det städat i ett rum så är det hundra procent sannolikhet att tvååringen i samma stund står och häller ut en burk hama-pärlor i ett annat rum.
Att bara vara någons mamma
Jag har haft två flaskvägrande helammande barn och så länge jag ammade var vi ju väldigt fysiskt bundna till varandra. Det gick inte att vara borta en längre stund eftersom jag var deras enda möjlighet till föda. Och det var jättejobbigt (för mig), speciellt med första barnet. När de slutade amma så var jag inte lika fysiskt bunden till dem men som den vårdlediga föräldern är jag barnets första och största tröst, lekkompis och uppfostrare. Jag är mamma i huvudsak och ofta känns det som att det är det enda jag är.
Sen är det ju mysigt när man tittar på Teletubbies tillsammans och barnet kryper nära. Det är fint att man är den personen i hela världen som ens barn litar mest på. Det är fantastiskt att se sitt barn växa upp och skulle vi ha fört barnen till dagis vid nio månaders ålder skulle antagligen dagispersonalen vara de som upplevde barnens första steg.
Att tjäna 2 €/h
Nu har vi ju sån tur i vår familj att min man anses tjäna lite så vi får inte bara hemvårdsstöd, vi får också tilläggstöd! Med det sagt så landar drygt 300 euro per månad in på mitt konto. Jag "jobbar" ju heltid med mitt barn, så det betyder ju att timlönen landar på knappt 2,50 euro/h (före skatt). Nu är jag och den andra föräldern gifta och har typ gemensam ekonomi så att jag tjänar dåligt påverkar inte mig specifikt. Men nog känns det ju piss varje månad när man får över sitt lilla bidrag och det täcker inte ens månadens matbudget.
Genom att jag är hemma så tjänar vi förstås pengar också: vi behöver inte äga två bilar (och allt vad det innebär med försäkringar, bensin och lånekostnader), vi har inga dagisavgifter och jag har tid och möjlighet att leta kläder och leksaker till barnen på loppisar. Pengarna vi sparar är alltså flera hundralappar per månad så min timlön skulle egentligen kunna ses som dubbelt så hög. Men vi kan ju vara överens om att det ändå inte är så mycket pengar.
Vill inte tänka på hur mycket de här loppisköpta kläderna jag handlade ifjol för typ fyrtio euro skulle ha kostat nya. Sparade in minst 100 euro på den loppisrundan.
Att se sitt hus i dagsljus
Om man jobbar heltid och kontorstider så är man under höst, vinter och vår borta från sin bostad nästan alla dygnets ljusa timmar. En av de största fördelarna med att vara vårdledig tycker jag är att jag får hänga i vårt hus på dagarna. Kalla dagar kan jag elda i spisen så att det inte är svinkallt när resten av familjen kommer hem. Jag kan fundera på tapetval i dagsljus. Jimmy kanske inte håller med om det positiva i den här punkten för hänger man i sitt hus i dagsljus ser man också alla saker man vill förändra. Och sen när ens partner kommer hem så finns det plötsligt en milslång att-renovera-lista på kylskåpet.
Att vara ensam
Vi flyttade fyrahundra kilometer norrut från vår studiestad när Johannes var ett halvt år. Det betydde att jag inte hade någon gravidgrupp eller något sånt trevligt att hänga med under föräldraledigheten. Vi gick på olika barn-träffar och träffade barn i hans ålder (och vuxna i min ålder haha) men mest satt vi själva i hyreslägenheten. Och även om det är helt okej att hänga med ett litet barn så är det inte samma sak som att träffa vuxna människor som kan säga mer än en treordsmening.
Jag har trivts tusen gånger bättre hemma med Elvira och det är främst att vi bor i hus nu. Det känns inte lika ensamt och deprimerande som när vi satt i en hyreslägenhet medan Jimmy auskulterade i Vasa. Nu får vi dagarna att gå på ett annat sätt när vi kan fixa hemma, har mer utrymme inne att röra oss på och gungor på vår egna gräsmatta. Men nog är det fortfarande ensamt och deprimerande. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt på hur annorlunda mycket skulle vara om vi bodde nära min släkt och mina vänner. Tänk att kunna hoppa upp på cykeln med Elvira och cykla till mina mor- och farföräldrar för en eftermiddagskaffe. Eller kunna få en timmes barnpassning mitt på dagen av mina föräldrar så att jag skulle kunna klippa håret. Och min guddotters förälder har varit hemma med barn hela tiden jag har varit hemma med Elvira, om vi hade bott nära varandra skulle vi kunnat gå på barnvagnspromenader tillsammans.
Jag tvingar ju ut mig själv på promader men fy vad det är tråkigt att gå sina barnvagnspromenader själv. För barnet sitter eller ligger ju liksom bara där?! Nu har i och för sig Elvira börjat läxa upp mig varje gång jag håller i barnvagnsstyret med bara en hand. "Håll ordentligt" säger hon åt mig då. Men jag skulle nog hellre ha en vuxen som går bredvid mig och som pratar om annat än hur jag håller i vagnen.
Muminvärlden: tips inför besöket
Muminvärlden, vårt stora resmål i sommar, var en riktigt stor hit både bland stora och små. Sexåringen var det av våra två barn som tyckte att besöket var mest magiskt men vi vuxna uppskattade också vår resa. Eftersom Muminvärlden brukar vara ett populärt resmål här i Finland tänkte jag idag delade med mig av några tips och saker som kan vara bra att tänka på.
I början och slutet av sommaren är Muminvärlden öppen varje dag mellan kl 11-17 medan den under högsäsongen (1.7-8.8.) har öppet dagligen kl 10-17.30. Vi var nästan fem timmar i Muminvärlden och skulle nog egentligen bra kunnat vara där hela tiden de hade öppet, så ett av de viktigaste tipsen är att ta det lugnt och spana in allt på området i lugn och ro, och att inte boka in så mycket annat program under Muminvärlds-dagen.
Porten och sedan bryggan som leder till Muminvärlden.
Biljetter
Inträdesbiljetter kan förhandsköpas på Muminvärldens hemsida, då är de några euro billigare än vid biljettkassan framför huvudingången. Barn under två år är gratis, men för både barn och vuxna är det samma pris som gäller. År 2021 låg biljettpriset på 31 € per knopp. Åtminstone i år så har de valt att begränsa antalet besökare per dag (på grund av covid) så för att säkert slippa in till Muminvärlden är det bäst att köpa biljetter på förhand. Då köper man till en viss dag, men det går att omboka biljetterna vid behov.
Biljettarmbanden innehåller en QR-kod och man kan ladda ner en app till mobilen som man kan använda under vistelsen. På vissa platser i Muminvärlden finns det vita fyrkanter (ca 30 x 30 cm) med en blå snäcka på, när man rör sitt armband mot snäckan så börjar magiska saker hända. Till exempel inne i Muminhuset i köket så gjorde armbandet att en slev började röra om i grytan.
Den här bilden är tagen inne i Muminhuset. Sekunden efter att bilden togs började visarna i golvuret snurra runt tack vare att sexåringen la sitt armband mot den blå snäckan.
Parkering
I samband med biljettbokningen kan man också köpa parkering för 10 euro. Då ingår parkering vid Muminparkeringen och bussresa till och från Muminvärldens bro. Jag ville inte trängas i en buss (covid...) så vi hittade en gratis parkering vid Kalevanniemen koulu som ligger drygt en kilometer från Muminvärlden och så gick vi. På vägen mot Muminvärlden såg vi några tomma gratis parkeringsplatser vid hamnarna, men de blir säkert snabbt upptagna om det är mycket folk i rörelse. Här finns en karta från 2019 över Nådendals parkeringsplatser och den borde fortfarande vara aktuell.
Mat
Som barnfamilj är det ju viktigt att veta hur läget är med maten. Det går att förhandsköpa lunchbuffé hos restaurang Mammans kök (prisexempel: kostar 16,20 € / vuxen på plats) och utöver det finns det också matställen som serverar pasta, pizza, hamburgare, våfflor och vid Snorkens potatisfabrik finns olika sorters potatisar. Ett ganska brett men nog ganska snabbmatsinriktat utbud alltså. Vi gjorde istället så att vi hade med oss fyllda baguetter, smoothies, frukt och müslistänger och satte oss ner och fikade på gräsmattan bredvid Muminhuset. På väg till Nådendal kör man förbi både ett K-Supermarket och en Lidl som har bra picknickmat. Skulle vi haft bara sexåringen med oss så skulle ett restaurangbesök nog ha fungerat finfint men med en tvååring i vagn så kändes mellanmåls-varianten som ett smidigare alternativ för oss. Tar man med en picknickfilt är gräsmattan en bra plats att slå sig ner (det är nog det också utan filt, men det finns ganska mycket gåsspillning i gräset), men det finns också parkbänkar runt om i området att sätta sig ner på.
Vagn
På tal om barnvagn. Vi hade med oss en sittkärra till Elvira som hon satt i nästan hela tiden och nöjt tittade runt sig och sedan sov en stund i också. Elvira slapp nästan överallt i vagnen, undantaget var egentligen bara Muminhuset som består av fyra våningar och trappor mellan varje och sedan en spiraltrappa ner till syltkällaren. Vid sagostigen slapp man inte över hängbron över Ödsliga bergen med vagn, men då hade de såklart en väg bredvid som passade för vagnar och rullstolar. Om man inte har med egen vagn så kan man hyra en på plats, bredvid huvudingången vid Filifjonkans våffla finns det sittvagnar och dragkärror att hyra för några euron per dag (+ pant).
Området och husen
Muminvärlden, både området och husen, var så fina! Till exempel Muminhuset hade fått en rejäl inredningsförändring sedan jag var där senast. Istället för de röda banden som avskärmade inredningen så att man kunde gå runt och titta var den nya inredningen mer lekfull och avskärmningen var ett minne blott. Nu kändes Muminhuset mer som ett lekhus än som ett museum.
Aktiviteter och simstrand
Framför Muminhuset har Lilla My varje morgon gympastund som alla får vara med i, vid Teater Emma går en teaterföreställning flera gånger per dag, vid Viloparken kan man lägga sig ner och lyssna på en saga m.m. Det finns alltså en hel del aktiviteter utöver att titta på Muminfigurerna och besöka de olika husen. Bredvid ingången finns broschyrer på finska, engelska och svenska som består av en karta och så står sommarprogrammet och tidpunkter uppräknat. Dessutom finns det en simstrand så det är en bra idé att ta med simkläder och badhandduk.
Muminsouvenirer
Både i Muminvärlden och i gamla stan inne i Nådendal finns Muminaffärer där man kan köpa Muminsouvenirer. Jag hade på förhand peppat mig själv att vi skulle låta barnen helt fritt få välja varsin leksak utan att komma med ett enda dömande ljud även om det var snordyrt. Jag hade redan sett framför mig hur vi skulle komma hemsläpande med varsitt litet Mumingosedjur för nästan tjugofem euro per barn som sedan skulle lämna längst ner i någon leksakskorg. Istället slutade det med att de köpte varsin snöande glob med Muminhuset. Och när man väljer så billiga souvenirer så då får man till och med varsin liten muminballong också! (Elvira tyckte mest om den vita plastpinnen ballongen satt fast på, såklart.)
Nya favoriter.
Svenskan
Muminvärlden är trespråkigt med all information på finska, engelska och svenska. Men det märktes bra att det (kanske på grund av läget just nu) är mest finskspråkiga finländare som besöker Muminvärlden. Under vårt besök hann vi prata lite med Råddjuret, Filifjonkan, Snusmumriken och Alissa. Alla pratade svenska, en del lite bättre än andra men det var tydligt att svenska inte var de flestas modersmål. Och alla vi pratade med (de som tog emot biljetterna, Muminfigurerna osv) sa glatt "Glad Mumindag" när vi skildes åt. Vi gick på Snusmumrikens svenskspråkiga sagostund och det var bara vi och en annan familj som satt runt lägerelden och lyssnade på Snusmumrikens fiskeberättelser. I år finns det en svenskspråkig teaterföreställning vid Teater Emma varje dag (den går kl 15.00 under perioden 1.7-8.8. och kl 14.30 under perioden 9-22.8) och en svenskspråkig sagostund vid Snusmumrikens läger per dag (kl 13.30 1.7-22.8.). Och när vi skulle köpa Muminvykort hade de finaste vykorten med många Muminfigurer samlade på ett kort enbart text tryckt på finska.
Dags för svenskspråkig sagostund med Snusmumriken!
Gratis blöja
En sak som jag reagerade väldigt positivt var när jag tog med Elvira in på ett av skötrummen. Förutom att de givetvis hade alla olika pottor och skötbäddar med muminfigurer på så hade de extra muminblöjor ifall man hade glömt att ta med. Älskar sådana små detaljer som ju gör en känsla av att området inte snålar. Plötsligt kändes varken inträdesbiljetten på 31 euro eller fisket på 4,50 euro per gång dyrt. Vi fick ju en gratis blöja! (Eller okej, jag tog en extra, så två!)
Och när vi nu ändå pratar om blöjor så kan vi ju fortsätta med att prata om en annan småbarns-attiralj, nämligen tuttar. Bredvid köket i Muminhuset så fanns Mamman tuttikattila redo att ta emot alla nappar som barnen ville ge bort.
Coviden då?
Det går väl inte att nämna ett resmål i år utan att nämna hur det fungerar med coronarestriktionerna. Vid porten fanns en skylt om att man skulle använda munskydd och vi hade såklart med varsitt i fickan, redo att lägga på när vi hamnade i kön till ingången. Men ingen använde munskydd! Och då föll vi också för grupptrycket, det var varmt, vi var mesta dels utomhus och vi försökte hålla avstånd. Några enstaka gäster såg jag med munskydd och en del arbetstagare i Muminvärlden, t.ex. häxans barnbarn Alissa (som inte hade någon dräkt över ansiktet) hade visir. Det fanns handsprit, folk försökte hålla avstånd och jag hoppas att alla som kände sig det minsta förkylda hade bokat om sina biljetter. Men t.ex. vid Muminhuset så flockades människor runt Muminfigurerna (såklart!) så där var det absolut inga två meters avstånd och ganska trångt när man skulle gå förbi. Alla barn som ville fick krama och high five:a Muminfigurerna. Man kan säkert diskutera hur bra det egentligen är ur smittspridningssynpunkt, men självklart skulle en viktig del av magin försvinna om man bara kunde hälsa genom vinkningar på två meters avstånd. Men vår sexåring har aldrig varit så mycket för att kramas så vi betraktade dem mest på avstånd.
Har ni något mer ni undrar om Muminvärlden så är det bara att skriva en kommentar så svarar jag i kommentarsfältet! Och Glad Mumindag till er som är på väg till Muminvärlden!
Du gillar kanske också…
♥ Vår sommarresa till Muminvärlden
Att klä ut sig till ett troll
Mitt äldre barn har aldrig varit ett sånt barn som gillar att klä ut sig. Redan som liten protesterade han när han skulle klä ut sig till påskhäxa och han har aldrig deltagit i utklädningslekar eller velat gå på maskeradkalas. När jag pratade med honom om det när han kanske var drygt tre år så förklarade han att han ville inte klä ut sig för "han vill inte vara någon annan, han vill vara sig själv." Som jag grät i smyg efteråt då. Glädjetårar över hur han så fint kunde förklara hur det kändes och att han vågade säga stopp. Men också lite ledsna tårar för att fantisera, klä ut sig och låtsas vara någon annan ska ju vara en rolig och lite spännande lek när man är tre år, inget som gör en obekväm.
För några veckor sedan fick vi meddelande om att de på dagis ska klä ut sig till troll i samband med dagisavslutningen. Troll har varit närvarande i mycket av den pedagogiska verksamheten under året och ibland har barnet med lite skräckblandad förtjusning berättat på kvällarna om dagens trollhändelser på dagis. Jag försökte fundera med honom om hurudana kläder troll har och om han vill klä ut sig till ett troll. Troll har tydligen lappar på kläderna och tycker om smycken, och det ville han!
Jag nästan sprang till kyrkans loppis som finns ett stenkast från oss på jakt efter trollkläder. Ut kom jag med lite saker som jag tänkte skulle passa ett troll. Läderväst, brunt yllegarn, en bit jutetyg och några smycken. Allt fick godkänt och jag bara gapade av förvåning.
På morsdagseftermiddagen förvandlade jag tygbiten till ett par byxor och garnnystanet till en svans. Jag tycker överlag att jag är en medelmåttig förälder (det är också okej att vara det!), men när jag satt och sydde fast svansen i byxorna så kände jag att jag faktiskt var en riktigt bra förälder för en gångs skull. Och på kvällen provade han trollklädseln utanpå utekläderna och sprang ett varv på gården.
På tisdag är den stora trolldagen på dagis. Det är såklart inte säkert att han fortfarande vill klä ut sig till ett troll imorgon, men det är också okej. Bara det att han känt sig så bekväm att han vill klä ut sig och glatt provklätt ut sig hemma gör mig alldeles varm i hjärtat.
Du gillar kanske också…
♥ Dagisstart och höstgarderob
♥ Bilderböcker vi älskar (3-6 år)
Barnens julklappar
Ni som har hängt här ett tag vet att jag redan förra året skrev om min syn på julklappar till barn. Det är något som jag alltid reflekterar kring när det närmar sig jul. För jag vill ju ge mina barn allt de önskar sig (och ännu mer). Men det är ju inte hållbart, varken för ekonomin eller miljön, och inte heller ur uppfostringssynpunkt. Innan jag fortsätter blogginlägget vill jag flika in med att vi alla har olika förutsättningar och att det inte finns något rätt eller fel kring julklappar. Vår familjs förutsättningar är att vi har (relativt) god ekonomi och (relativt) många släktingar som också vill ge barnen julklappar.
På Instagram slängde jag ut några frågor kring kombinationen julklappar och barn och jag fick så många kloka svar. Många strävar efter få, men väldigt noga utvalda, klappar. Och många nämnde att de försöker köpa en del av julklapparna second hand. Flera poängterade också att julen är den gång om året när de vill skämma bort sina barn. Och det kan jag verkligen förstå, tur att inga av de här tre sakerna är motsatser!
Flera tipsade dessutom om att föräldrarna kan ge riktade önskemål till släkt så att barnen faktiskt får sådant de behöver, eller för att åtminstone minimera sådana leksaker som lämnar o-lekta. I år har jag önskat av släktingar till barnen pyjamas, höga stickasockor och skidor. Allt är sådant som Johannes behöver, och till och med sagt att han vill ha (!), men som inte hade rum på den slutgiltiga önskelistan eftersom det fanns så många Lego-förpackningar han också ville ha.
Femåringens önskelista var väldigt Lego-fokuserad, precis som vanligt. Innan vi skickade iväg listan till tomten funderade han till och med på att pilla bort alla bilder som inte föreställde Lego och ersätta dem med några till Lego-grejer han också önskade sig.
När jag börjar planera julklappar till mina barn så utgår jag från en ramsa som går "something they want, something they need, something to wear and something to read". Men sen vet jag också att släkten tenderar att köpa mer roligheter så vi köper mer nödvändigheter. 
Årets julklappar till femåringen blev de här (vilken tur att han inte läser bloggen hehe): en gosedjursorm, vinterjacka och halsduk (köpt för halva rea-priset i våras), en bok (loppisfynd) och en låda plus-plus (loppisfynd). Totalt 35 € och inte en enda Lego-grej. Men jag vet att en av Lego-förpackningarna på önskelistan kommer finnas i tomtens säck.
Elvira önskar inte så mycket ännu, förutom att hon ropar "tottoo" jättehögt så fort man frågar vad hon önskar sig av tomten. Och hon kan ju inte få hur många napp-förpackningar som helst. Dessutom ärver hon en massa leksaker och kläder av sin storebror. Men jag har skrapat ihop en jacka (loppisfynd), ett trätåg (som stått i vår presentlåda i fem år och samlat damm) och så har jag sytt matchande förkläden till henne och hennes docka. Johannes första jular så köpte vi inget alls, eller bara ett paket, men nu när storebror får klappar från oss så känns det lite konstigt att inte ge henne något.
På Instagram frågade jag också hur mycket pengar mina följare väljer att lägga på julklappar per barn. Eftersom alla har olika förutsättningar så varierade såklart svaren från allt mellan 0 till 400 euro. Men majoriteten la under 100 euro (1000 kronor) per barn. Och vi lägger i år strax under 30 euro per barn. Jag antar att ju äldre våra barn är desto mer pengar kommer vi att lägga på deras julklappar, men när barnen är äldre så kommer vi antagligen ha två månadslöner att leva på. Överlag pratar man ju inte så mycket om pengar och jag upplever att nästan den enda bilden man får av andra barns julfiranden är när stora influencers filmar julklappsbergen under granen. Och förstås när ens egna barn återberättar om alla dyra leksaker deras kompisar fått till julklapp... Ibland tycker jag att det känns som att "alla andra barn" får väldigt mycket nytt, fint och dyrt. Men det stämmer ju faktiskt inte fastän det känns så.
Du gillar kanske också…
♥ Snälla barn får många julklappar, eller?
♥ Julafton
Dagisstart och höstgarderob
Förra hösten började jag med ett lyckat koncept som jag ska försöka få att bli en återkommande tradition i vårt hushåll: storstädning av femåringens garderob.
I vårt förråd finns moderskapsförpackningens stora kartonglåda och den är fylld med kläder som jag fyndat på loppis och som ännu är för stora. Så jag lyfte fram lådan och plockade fram allt som nu borde börja passa, Och så tvättade jag rent exakt allt i tvättkorgarna, plockade fram alla ytterkläder, vantar och skor och hällde ut det över parkettgolvet. Sen tittade jag på klädhögen och suckade en stund innan jag tog itu med den.
Jag sorterade upp klädberget enligt klädtyper och gick igenom plagg för plagg och kollade skicket. Det som var söndrigt lappade jag, det som var för litet rensade jag bort, det som femåringen vägrar använda (till exempel den fina tröjan från GANT (otacksamma unge)) la jag i sälja-på-loppis-påsen. Och samtidigt som jag gick igenom kläderna skrev jag en lista med sånt som han behöver. Flera mjukisbyxor till exempel (hopplöst att hitta second hand) och nya regnkläder. De han har får väl duga i höst om jag inte råkar snubbla över ett förmånligt set. Och inneskor om han ska börja spela innebandy.
Så skönt att fått garderoben storstädad! Alla plagg som nu finns i den kan (och vill) femåringen använda och inget är söndrigt eller för litet. Jag borde väl egentligen göra det här varje säsongsbyte men på våren brukar det bara att bli att lassa in t-skjortor och shorts överst i byrålådan.
Dagiskläderna namnade jag och fotograferade så att den andra föräldern inte varje morgon står och undrar vilka kläder som är dagiskläder. Av de 22 plaggen är två tredjedelar köpta på loppis. Regnbyxorna, innebyxorna och Ninjago-kläderna är sprillans nytt medan resten är second hand. Orkar man leta och har lite tålamod hittar man absolut kläder som passar perfekt för dagis, både inomhus och utomhus.
Hos oss är det dagisstart nästa måndag. Och vi är alla taggade och redo, det är bara några fler par byxor till som behövs. Men med det här vädret är det väl ändå mest shortsväder de första veckorna så femåringen kan säkert starta dagis med bara ett par byxor i dagisväskan.
Ettårsfotografering
Jag försökte fotografera ettårsfoton av min ettåring häromdagen. Jag minns att jag försökte det samma med Johannes när han var ett år och att det var ganska... utmanande. Hur brukar ni göra med era ettårsfoton? Lyxar ni till det med en riktig fotograf eller försöker ni också med den mer hemlagade stilen? Jag vet ju att det blir ungefär tusen gånger bättre med en professionell fotograf men det får bli någon gång senare när vi inte ska leva på en lön och ett hemvårdsstöd de kommande åren.
Okej så det började ganska bra när jag provfotograferade. Gullig korgstol i barnstorlek, snygg stickad klänning från Newbie och en nyfiken bebis som pekade på kakelugnen.
Tänkte det skulle bli gulligt om hon höll i sin kanin som hon fick av sin storebror när han kom för att hämta henne från BB när hon var två dagar gammal. Det blev inte gulligt. Det blev kastigt.
Sen försökte vi med hennes cykel från Polkuped. Den ville hon äta upp.
Bästa bilden blev när hon hittade brorsans trafikpysselbok. Minns att vi fick fota hennes brors ettårsfoton flera gånger innan vi hade en enda bild som blev bra och det verkar bli likadant den här gången. Bättre lycka nästa gång alltså.
26 juni 2019 och 2020
26 juni 2019 - jag vaknade halv tre av en värk och hann ta en snabb dusch innan nästa värk. Klockan 02.45 började jag registrera värkarna i någon engelsk contraction-app ungefär samtidigt som jag väckte sambon och han ringde efter sin pappa som skulle vara barnvakt när vi åkte in till förlossningen.
Här var det inte tal om att vänta hemma och känna efter. När barnvakten anlänt och han jag bor med flyttat över bilbarnstolen till andra bilen så åkte vi genast mot förlossningen. Klockan 03.39 möttes vi av en så fin soluppgång i Kovjoki. Jag ville stanna och ta en bild men vi vågade inte riktigt chansa så jag fick nöja mig att fota genom en smutsig bilruta. Men ni ser väl hur fint det var ändå. Solen som steg upp som ett stort orange klot, dimsjok som dansade ovanför åkrarna och ur bilens högtalare strömmade det First Aid Kit "The lion's roar".
Klockan 08.28 föddes Elvira.
26 juni 2020 - Som om hon mindes vad som hände i fjol samma datum så passade hon på att väcka oss halv tre, ungefär exakt samtidigt som min första värk för ett år sedan. Hon stod i spjälsängen med stora mörka ögon och vägrade somna om. Som tur var var himlen bleklila och fin när jag gick en nattpromenad med henne i vagnen. Vi mötte två bilar och en svart katt och när vi var nästan hemma igen somnade hon om och sov resten av natten i vagnen.
Halv nio på morgonen fick hon dagens första presenter. En cementblandare och en lastbil som storebror valt ut åt henne på Prisma dagen innan. Att fotografera en bebis som öppnar paket i ett mörkt rum är ungefär lika enkelt som att föda det sagda barnet ett år tidigare (alltså svårt och suddigt, men som tur var ungefär tusen gånger mindre smärtsamt).
Nu är hon ett år. Jag älskar dig lillviris.
Barnens kläder - inhemskt, second hand och gulligt
Varifrån köper ni era barnkläder? Våra barn har en garderob som är en salig mix av loppisfynd, butiksköp och presenter. Elviras garderob innehåller också några låneplagg från släktingar och urväxta plagg från moderskapsförpackningen.
De här plaggen är några av de senaste som landat i barnens garderober:
Barnens farmor köpte ett par nyckelpigeleggings från Dolce vita design till Elvira i present. Men gissa vem som blev avis? Det var bara att handla ett par nyckelpigeleggings till Johannes också så att ordningen blev återställd. Jag får runda bebisar så leggingsmodellen har inte fungerat när de var riktigt små (läste att modellen nu är bredare runt magen i de minsta storlekarna!) men nu passar de bra och är omtyckta av båda barnen. Så pass omtyckta att jag fick sätta mig ner och beställa varsitt par till.
Och jag gillar verkligen att köpa saker som är lokalt gjorda. Kom ihåg att göra det ni också om ni har ekonomisk möjlighet! Understöder man inte lokala företag så slutar de existera. 
Och på tal om lokala barnklädesinköp som jag gjorde i våras: Elvira fick flera jättefina klänningar och jag insåg att vi inte hade ett enda par bebisstrumpbyxor. Jag köpte två par från webbshopen Lykkeliten som finns i Larsmo. Strumpbyxorna är av det spanska märket Cóndor och så fina! Mycket finare än strumpbyxorna jag tittade på i de vanliga klädaffärerna och dessutom i samma prisklass.
Jag köper sällan nyproducerade kläder från fast fashion-kedjorna till barnen. Men underkläder och sockor brukar jag köpa. Och nu som då slinker det ner något annat i varukorgen. Senaste året har det blivit två par mjukisbyxor från Lager 157 till femåringen (hela och rena collegebyxor till femåringar är omöjligt att hitta på loppis), en gullig fluga från H&M och några nya plagg från Lindex (älskar Lindex!).
När det närmade sig juni kom jag på att snart ettåringen behövde somrigare kläder. Ett normalt år skulle jag ha hållit utkik efter passande kläder under vårens loppisrundor och när sommarvärmen anlände så skulle jag bara ha plockat fram en färdig sommargarderob som kostat några tior. Men eftersom nästan alla loppisar fortfarande är stängda så blev det nyköpt från Lindex den här gången. Bland annat de här urgulliga blåa hängselshortsen (reklamlänk). Längtar efter att Elvira ska börja tulta omkring i hängselshorts. Varning på förhand: det finns en risk att det kommer dyka upp mååånga suddiga bilder på en gående shortsbebis.
Att leva på hemvårdsstöd - några spartips
Elvira är nu äldre än nio månader och min enda inkomst är hemvårdsstödet. Till skillnad från vanlig lön som kanske är hemlig (?!) och föräldrapenning som baserar sig på den hemliga lönen så är hemvårdsstödet väldigt ohemligt eftersom alla kan googla fram eurosumman. Om man är hemma med ett barn under tre år får man år 2020 341,69 euro per månad från FPA (före skatt, förskottsinnehållningen ligger på 25 %), så på kontot landar ca 256 euro i månaden. Du blir inte superrik på att vara hemma med barn alltså. Med tanke på alla permitteringar och grejs i landet så kanske det också finns någon annan som inte känner sig superrik just nu.
Så här kommer lite spartips från yours truly:
- Gå genom alla kontoutdrag från flera år tillbaka och sortera upp utgifterna och inkomsterna. Jag gör varje januari en budget över varje månad, och baserar siffrorna på tidigare års ekonomi-excelfiler. Att det dyker upp både en stor elräkning och försäkringsräkning i december är alltså aldrig en "spännande" överraskning eftersom jag redan i januari lagt in det i decembers budget. Det kanske inte sparar in massa pengar, men du slipper bli förvånad när räkningarna kommer. Och har du en budget som du följer så vet du också hur mycket pengar som det är okej att använda när du ska köpa en ny vinterjacka.
- Börja planera och spara långt på förhand. Det var ju ingen överraskning för oss att min inkomst skulle vara pissliten. Så vi har redan sparat varje månad i över ett år.
- Och hur sparar man då? Genom att t.ex. välja bort onödiga utgifter. Typiskt onödiga grejer att lägga pengar på, men som jag JÄTTE-gärna skulle lägga pengar på om jag hade är: HBO-abonnemang, frisörbesök, gymkort, snygga kläder, Bugaboo-barnvagn, blommor, fredagsbiff, fredagsvin, kaffemaskin, grön sammetssoffa, växthus, torktumlare. Nu får jag klara mig utan alla de här sakerna, och jag överlever.
Lyxig lunch som man inte äter när man är vårdledig (om det inte är jullunch som ens snälla arbetsplats bjuder på förstås. Då äter man glatt (och fotograferar till bloggen)).
- En av våra stora utgifter varje månad, som också är relativt enkel att påverka, är matkostnader. Här har jag skrivit ett långt blogginlägg om matkostnader.
- Typ alla familjer där ena partnern är på hemvårdsstöd jag någonsin pratat med har sagt att de valt att amortera mindre på bostadslånet, alternativt bara betala lånets ränta.
- Kolla upp med FPA om du har rätt till andra förmåner än hemvårdsstödet. Förra gången jag fick hemvårdsstöd bodde vi i hyreslägenhet och den andra föräldern studerade: vi hade rätt till vårdtillägg och bostadsbidrag. Den här gången har vi rätt till några euro i vårdtillägg och så har jag sagt upp femåringens dagisplats som vi inte använder nu p.g.a regeringens rekommendationer (femtio euro netto till i vårdpenning i månaden).
- Typiskt Lyxfällan-tips är väl att man ska sälja bort allt man äger. Jag är väl kanske inte så extrem i mitt tips eftersom det ju är trevligt att ha en soffa att sitta i och en tv att titta på. Men urväxta barnkläder, lästa böcker och köksredskap man aldrig använder kan med fördel säljas på loppis. Jag brukar ha en burk jag lägger alla årets loppisförsäljning i, det brukar bli några hundralappar varje år.
Börja med att samla ihop det du tänker sälja och fundera på om det är bättre att sälja via t.ex. en lokal Facebookloppisgrupp, en säljsajt på nätet eller ett båsloppis. Båsloppis tycker jag alltid är smidigare eftersom man slipper fotografera allt och stämma träff med potentiella köpare. MEN båsloppis har ju alltid en hyra, och det är trist om man i slutändan säljer för så liten summa att hyran översstiger försäljningen.
- Öka inkomsterna. Tänk efter vad du kan och gör pengar på det. Är du bra på att baka tårtor - gör en business av det. Det här tycker jag själv är svårt, jag kan ingenting och dessutom orkar jag inte lägga tid och energi på Skatteförvaltningens regler kring hur man ska betala skatt vid hobbyverksamhet. Men överväger att öka antalet blogginlägg och då och då skriva ett adlink-blogginlägg. Tänker att det kanske inte stör er läsning så mycket, ni kan ju hoppa över inlägget om det inte alls passar er (?).
- Handla begagnat. Man ska ju inte bara sälja på loppis, utan också försöka fynda. Typisk grej som man kan köpa billigt är barnkläder.
I höstas gick jag genom årets innedagisgarderob. Nästan alla dagiskläder kom raka spåret från loppis, förutom en del av byxorna och tightsen. Byxor utan hål på knäna är typ omöjligt att hitta second hand. Vi kan utgå från att alla tights och t-skjortor kostar 5 euro styck i affär, och alla långärmade, collegetröjor och byxor har ett snittpris i affären på 15 €. En ny dagisgarderob skulle alltså kosta tvåhundra euro, jag har snarare betalt typ en femtiolapp. Och don't even get me started på barnytterkläder. Köper du i fel säsong kan du fynda fina vinterhalare, oanvända fotbollsskor osv för ett bra pris.
- Sist men absolut inte minst: ha ett ordentligt samtal med partnern kring ekonomi. Har man t.ex. en separat ekonomi där båda betalar lika mycket i månaden till hushållskassan så kanske hemvårds-föräldern blir tvungen att ta av sina sparade pengar för att kunna betala sin del varje månad. Och det är faktiskt inte okej. Vet inte hur mycket han jag bor med tycker om att jag fläker ut vår privatekonomi på bL0gGeN (jag har försökt vara ganska allmän hittills), men vi har ett system med gemensam ekonomi och egna fickpengar. Så trots att jag nu har en liten inkomst har jag fortfarande en egen summa så att jag även i fortsättningen har möjlighet att köpa nya skor, luncha ute och göra roliga saker. Det blir väldigt skevt om bara partnern med lönearbete har råd att göra roliga saker.
Har ni något bra spartips när man är vårdledig? Dela gärna med er i kommentarsfältet! Man måste fylla i en mejladress för att kommentaren ska skickas, men ni kan ju hitta på en mejladress om ni vill vara anonyma.