Oreange testheader ps2

Mata bröstmjölk med tesked

Skrivet av Eivor Bäck 11.11.2019 | 4 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Igår försökte vi inleda projektet att få i vår bebis mjölk utan att jag är närvarande. Elvira är fyra och en halv månad och hon har bara ammat i hela sitt liv. Det fungerar helt okej, och är betydligt mindre smärtsamt jämfört med förra gången. Men det finns ju onekligen problem med att jag är Elviras enda källa till mat. Jag har ju inte tänkt dö eller försvinna men allas liv skulle bli betydligt smidigare om jag skulle kunna lämna henne med resten av familjen om jag ska vara borta längre än en timme. (Här började jag skriva en lång förklarande text om att jag bara lämnat Elvira en timme i gången hittills (bokcirkelträffar och en gång när jag var på familjegymnastik med fyraåringen). Men sen raderade jag allt. Mammor får vara borta från sina barn, till och med flera timmar i sträck oavsett anledning! Herregud Elviras pappa var ju borta från henne ett dygn redan när hon var fyra timmar gammal.)

Farsdagen till ära skulle han jag bor med få förstagångsmata Elvira med nappflaska. Det gick absolut inte alls. Vi testade också att fylla en liten medicinspruta med mjölk, mata henne med tesked och ha henne att dricka ur en liten mugg. Allt gick katastrofalt dåligt och kanske en procent mjölk svalde hon medan resten landade på hennes tröja. Idag matade jag henne med en tesked och hon svalde kanske 10 milliliter på lika många minuter. Det fungerade alltså, men det känns ju inte hållbart att börja ge henne en hel måltid på det sättet, hon skulle ju hinna bli hungrig igen innan hon fått i sig hela ransonen. 

Någon som har ett superbra mata bebis-tips? 
IMG 20191109 113942

En fyra månaders bebis som väldigt glatt ammar och väldigt förvånat och kränkt spottar ut all mjölk som inte kommer direkt från ett bröst.
P.s. Mitt favoritplagg från moderskapsförpackningen var denna härliga prickiga body. Tyvärr har den nu en gul fläck som inte går bort i tvätten. R.i.p. snygg-bodyn. 


Namn på barn

Skrivet av Eivor Bäck 03.11.2019 | 3 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Snygga barnnamn är ju hur enkelt som helst att komma på. Jag kan rabbla upp säkert tio stycken som är fina, men sen när man ska bestämma namn till sitt barn blir huvudet helt tomt. Det är ju inte bara det att namnet ska vara fint, det ska ju passa den skrynkliga krabaten också. Så här bestämde vi namnen på våra barn:

2015 - Vi väntar vårt första barn och vi tar inte reda på könet. Vi går på flera extra ultraljud men ärligt talat så är det svårt för en förstagångsförälder att tolka de svartvita flimriga bilderna. Dessutom är alla ultraljudssköterskor och -läkare finskspråkiga så de pratar konsekvent om fostret som "hän" och vi har ingen aning om det är en han eller hon de pratar om. Vi går på känsla och känner på oss att det är en tjej i magen. Det finns många fina flicknamn och jag vill helst att hon ska hetta Hanne (norska eller namn med norsk känsla är ju så fint!) medan han jag bor med tycker mest om namnet Elvira. Pojknamn tänker vi inte på eftersom 1) pojknamn överlag är tråkigare och fulare och 2) det är ju en flicka vi väntar. I förlossningspappren vi lämnar in till TYKS måste vi skriva upp två namn ifall det blir nöddop och vi väljer Erik och Victoria (eftersom de två namnen har burits i tre rakt nedåtstigande led på varsin sida av släkten) och vi är säkra på att de kommer bli andranamn. Det blir mars och Johannes föds. Vi har inga pojknamn på någon lista. I familjerummet på TYKS bollar vi namn. Vi är överens om att namnet ska fungera i flera länder på flera språk (alltså inte innehålla t.ex. å, ä eller ö eller stavas på ett sådant sätt att finskspråkiga och svenskspråkiga uttalar det olika). Jag föreslår Adrian som jag läser i en roman på BB men sist och slutligen bestämmer vi oss för Johannes. Det uppfyller alla våra kriterier, och är ju ursprunget till namnet Hanne som jag länge pratade om. Namnet kanske känns lite nittiotaligt ibland, men framförallt början av 1900-talet när Johannes var det vanligaste pojknamnet i Finland i flera decennier. Det här innebär att vi har många Johannes längre bak i släkten (som vi inte ens var medvetna om när vi valde namn). Den enda som reagerar lite negativt är min mormor som utbrister att vi valt ett "gubb-namn" och det har hon ju rätt i, för hennes generation är namnet Johannes ett namn som gubbar har. 

2019 - Vi väntar vårt andra barn och vi tar inte reda på könet. Jag stänger ögonen nästan helt när läkaren vid ultraljudsundersökningarna undersöker fostrets urinblåsa ifall jag råkat lära mig tyda ultraljudsflimmer sedan förra graviditeten. Men vi känner på oss att det är en pojke. Jag mår ungefär lika dåligt som jag gjorde senaste graviditeten, går upp lika mycket i vikt och hjärtslagen är ungefär lika snabba. I anteckningarna på telefonen har jag skrivit en lång lista med pojknamn som passar ihop med namnet Johannes. För det är ju ett nytt kriterie när det är dags för andra barnet: de två namnen ska passa ihop. Jag googlar populära namn på 1920-talet och läser en lång lista på alla Astrid Lindgrens figurer. Mitt absoluta favoritnamn är Nils men där har svärmor sagt veto. I förlossningspappren till MÖCS skriver vi Henry och Victoria eftersom vi är säkra på att det är andranamnen. När Elvira lyfts upp på mitt bröst så ser jag att det är en tjej men måste fråga förlossningspersonalen som svarar "Jag vet inte, jag kollade inte". Sen när de kollar visar det sig att jag såg rätt och jag får skrota hela listan jag har på telefonen och börja tänka på flicknamn igen. Vi pratade om Elvira fem år tidigare och redan på BB-avdelningen är vi ganska säkra. På fotograferingsstället vid sjukhuset finns en namntavla och vi skriver dit Elvira Victoria när vi tar bild på henne. Men vi känner efter i nästan två veckor, diskuterar namnförslag ibland och sedan bestämmer vi oss. Elvira är precis som Johannes ett namn som var populärt (populärare) vid början av 1900-talet och jag har en släkting några generationer bak som bar det namnet. Den som reagerade negativt denna gång var Jimmys gammelfaster som tydligen har dåliga minnen av en Elvira. 

IMG 20190819 140515 320

Johannes och Elvira. 

Eftersom vi inte ska ha fler barn (sånt man är bombsäker på någon månad efter förlossning) så bjuder jag på mina favoritnamn som aldrig blev använda (och som fungerar bra tillsammans med namnet Johannes): Nils, Zacharias, Frans, Sigrid, Rut, Ingrid och Alva. 


28 oktober 2018 och 2019

Skrivet av Eivor Bäck 28.10.2019

28 oktober 2018 - För exakt ett år sedan var det två röda streck på den där stickan. Jag kände det på mig redan i mitten av oktober när jag blev svullen och kände mig konstig i kroppen. Tydligaste tecknet var när jag inte fick fast knappen på utebyxorna när vi skulle gå på höstlovsäventyr i skogen vid Storsand. Men jag är van vid att min intuition inte stämmer alla gånger så jag sköt upp testet (att jag "känt på mig" fel kön på mina barn båda gångerna är tydligt tecken på att kvinnlig intuition bara är ett påhitt). Jag hade den oöppnade förpackningen med graviditetstest i badrummet i flera dagar tills jag på söndagsmorgonen inte kunde hålla mig längre. Strecken syntes genast.  

Sen dess har jag burit dig under mitt hjärta, pajat på min växande mage och viskat nonsensord till dig. Och sen kom du till oss, en så självklar del av familjen från första stund. Du är överlycklig när du vaknar varje morgon, du tittar beundrande på din storebror och alla hans traktorer som han visar upp för dig och du skrattar hackigt när man rör försiktigt på din mage.

fyra månader

28 oktober 2019 - Idag är du fyra månader och två dagar. Tänk att det var du hela tiden i min mage. ❤