Det stora blogginlägget om vår fasadfärg
Måla hus hörni, kanske det jobbigaste i världen? Alltså själva målandet är ju inte så farligt (så länge man får stå med båda fötterna på marken medan man målar), då är det ju till och med lite mysigt. Men allt det där före som att välja rätt nyans bland femtiomiljarder olika ncs-koder... Nog det jobbigaste i världen. Nu kommer ett riktigt långt blogginlägg om vårt hus och fasadfärg.
När vi köpte vårt hus för några år sedan så var det ljusbeige med vita detaljer, brunt tak och mörkgrön stenfot. På några ställen hade någon målat över de torraste partierna med en rosa nyans. Huset var alltså i behov av ett nytt lager färg och vi ville på samma gång passa på att byta kulör så att vi inte behövde bo i ett brunbeige hus (alltså inget fel med beigea hus men ni fattar!).
Vi vet inte vilka färger huset haft tidigare. Men på den här svartvita bilden från 1973 så verkar huset ha vita knutbräder och någon ganska ljus fasadfärg. Fönsterspröjsen kanske är faluröda (som uthuset på bildens högra sida)? Eller bruna (som taket)? Eller mörkgröna? Stenfoten är målad (antagligen i den mörkgröna färgen som jag målade över förra månaden).
Lägg också märke till den liggande panelen på husets nedre våning. Någon gång efter att bilden tagits har någon lagt stående panel på nedre våningen och bytt ut alla fönster.
På en del snickerier och under vita färglager under taket så ser man rester av en väldigt gul färg. Så någon gång har delar av huset varit väldigt gult. 
När vi skulle välja fasadfärg hade vi några önskningar. Vi ville ha en rolig färgkombination och inte alltför mjäkiga färger. Vi ville gärna ha en ganska kraftig gul färg på knutbräderna eller snickerierna eftersom uthusets dörrar är målade i typ gulockra. Och såklart en lite mer gammaldags känsla på färgvalet eftersom huset ändå är över hundrafemtio år gammalt.
Som vi smygtittade på hus i nejden, diskuterade färgval och sparade inspirationsbilder! Sen var vi på semester i Hjo och såg det här snygga huset. Det är till dags dato den finaste färgkombinationen jag har sett. Dörr och fönsterspröjs går i brunrött, det gula är någon form av mild gul och så är själva fasaden målad i en ljus nyans som skiftar i grönt.
Och sen provmålade vi och provmålade och provmålade. Och alla som tittade på provmålsbitarna var överens om en ljusgrön nyans som i vissa ljus skiftade i grått. Och så skrapade vi fasad och målade. Jag hade bara två veckor semester den sommaren så mest gjorde sambon det i släptåg med en treåring så vi kom bara halvvägs innan vintern kom.
Eftersom allt ser fint ut på sommaren så blev det ganska mysigt när syrenen blommade.
Men sen när det blev mörkt på hösten och snöigt på vintern så blev det bara jättefult. Skiftningen i grått som syntes på provmålningen kom aldrig fram på vintern utan fasaden såg mer ut som mintglass. Säkert en kombination av den jättevita snön och den gula färgen som drog fram fel gröna nyans.
Som jag har diskuterat färger med alla. Och som vi har provmålat bräder och stått ute i alla väder. Och aldrig hittat någon perfekt färgnyans (ja förutom den gröna som fortsättningsvis ser jättefin ut på provbiten). Och som vi har diskuterat om det är värt att testa en lite annan grågrön nyans och om vi ska måla om det gula i en mildare nyans.
Så jag har fortsatt spara ner fina fasadbilder när jag ser dem. Som till exempel det här huset som Lisa och Patrik bor i i den svenska tv-serien Bonusfamiljen.
Och allt mer har vi börjat luta åt att måla fasaden vit. Det är ganska tråkigt, men också ganska safe. Det kommer ju inte bli någon stor överraskningsfärgsskiftning i höst och huset slipper vara mintglassigt stora delar av året. Vi har tung trafik cirka två meter från huset så den stora risken med ett vitt hus är att vägdammet gör fasaden jättesmutsig pronto. 
I tisdags strök jag ett lager varm vit färg ovanpå den mintgröna och konstaterade att he dågar.
Vi målar vårt hus med Virtanens 4 öljyn maali (här ser ni en byggnadsvårdsfilm på finska där de har provmålat ett hus med olika linoljefärger och även Virtanens färg finns med så där kan man enkelt lära sig lite mer om färgtypen). Färgen är jättelättarbetad och ganska dryg och fastnar också bra på bland annat våra fasadstegar, stuprör osv. Virtanen målfärg finns inte i alla järn- och byggaffärer, vi köper vår färg från Inredning Sisustus Wargendahl här i Nykarleby.
Och färgkoder då?
- Den gula runt fönstren är Teknos 7753 (motsvarande ncs-kod 2337-Y26R)
- Den mörkröda (går nästan i brunt) är 0293 i Tikkurilas Vanhan ajan värit 2015-färgkatalog och är enligt Tikkurila en traditionell kulör för trägolv (fantiserar att vi målat trägolvet inne i huset och så har vi haft en skvätt färg kvar vi smetat på fönsterspröjsen. Vi har alltså inte gjort det, men bara tanken är mysig).
- Den mintgröna är Teknos T7016 (motsvarande ncs-kod 1907-G74Y)
- Den vita är Teknos T7050 (motsvarande ncs-kod 404-Y21R)
Målartalkotorsdag
Igår var femåringen på sitt första kompiskalas (inget senare i inlägget kommer handla om det, men det var en stor milstolpe i hans liv som såklart ska få lite plats i bloggen!). Medan han var på kompiskalaset inledde jag det stora projektet att måla om huset.
Jag målade fram till hörnet där nya farstun börjar. Mina ben skakade hela tiden jag målade brädorna under taket. Jag är verkligen mer team stå-på-marken-och-måla-så-långt-jag-når än team stege.
Mitt målande igår kan ses som en liten prolog inför dagens målartalko. Eller jag målade inte så mycket idag utan var mer en extra resurs och kokade mat till bebisen, hämtade mera färg, täckte för stenfoten...
Och hämtade två papperskassar med lunch från Juthbacka restaurang! Så skönt att inte behöva stå i köket och fixa lunch. Och så gott det var! De har alltid så god mat (och enorma portioner). Dessutom fick vi pannkaka med sylt och grädde till efterrätt och jag har fortfarande min efterrättsportion i kylen = perfekt kvällsbit. 
Och nu ser huset ut så här! Med reklambladspapper tejpat på stenfoten, en barnvagn, en bortglömd saftbricka och mera alltsköns diverse. Blir en ordentlig plockrunda på gården innan pannkaksbiten alltså.
Nu är det bara kortsidorna kvar. Och andra långsidan. Och övre våningen. Och knutbrädor, snickerier och fönsterspröjs. Och så ett varv färg till. Bara femtioelva talkodagar till då (stackars han jag bor meds släktingar som måste komma och måla femtioelva gånger till! Och lyckliga mina släktingar som bor så pass långt borta att de slipper komma och måla!)
Jag har fixat vår stenfot!
De senaste två veckorna har jag haft ett byggprojekt. Jag! Som inte kan nånting alls! Innan jag skriver ett ord mer om saken så vill jag påpeka att det säkert finns flera glada och duktiga byggarmän som knappt kan sitta stilla på skrivbordsstolen eftersom de laddar för att skriva en lång kommentar om hur jag borde ha gjort istället. Till dem vill jag säga ja ja, jag kunde säkert ha gjort på andra (bättre?) sätt men nu blev det så här. Och husgrunden är redan gjord så ni får spara era "hjälpande" kommentarer till någon annan istället.
Tillbaka till byggprojektet: vår stenfot.
Någon tidigare ägare tyckte att det var fint att måla kilastenarna mörkgröna (alla österbottningar med något byggnadsvårdsintresse gapar nu i skräck). Min gissning är att man kanske genom ett färglager ville få fram känslan att stenfoten inte är gjord av stenblock utan istället en slät rappad grund. En byggare i vår närhet gissade att någon murat mellan stenarna så taffligt att man dolt det med ett färglager. Eller så tyckte de helt enkelt att det var snyggt.
Hur som helst så satt den gröna färgen fast ordentligt. Jag googlade efter möjliga lösningar att få bort färgen för allra helst skulle jag ju vilja ha fram kilastenarna. Det mesta verkade hopplöst, mest tror jag på att smeta in hela stenfoten i ett tjockt lager linoljesåpa, plasta in den i några dagar och sedan förhoppningsvis kunna dra av färgen i stora sjok. Men jag är alldeles för lat för att orka ens försöka plasta in en stenfot. Så då valde jag det nästa bästa alternativet: att byta kulör på grunden.
Mellan stenarna satt lösa sjok av gammalt bruk som jag plockade bort och så borstade jag bort smuts och målfärgsflagor med en vanligt stålborste. På vissa ställen hade någon bara hällt ut några deciliter betong över stenarna. Det märktes alltså att huset har haft en hel del ägare och alla har säkert haft sin egna hemmasnickrade lappningstekniker.
Jag valde i alla fall lappningstekniken murbruk och åkte till närmaste järnaffär och handlade vad jag behövde. Hon i kassan skrattade och sa att det hördes att jag inte hade gjort det här förut. Och det har jag ju såklart inte gjort. Jag har inte ens lagt fast en sån där murbruksblandare på en borrmaskin tidigare eller ens tittat på murbruk. Men jag fick fast murbruksblandaren och jag lyckades blanda murbruk i rätt konsistens. Är fortfarande förvånad. Försökte peppa mig själv med Pippi Långstrumps ord "Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert".
Eftersom vi har många meter stenfot och jag har dåligt tålamod så gjorde jag murandet i tre omgångar. Med en bra podd i öronen så gick det förvånansvärt bra.
Efter att murbruket torkat i några dagar så tvättade jag stenfoten med målartvätt. Det var kanske lite onödigt med tanke på hur gammal färgen antagligen är men tyckte att det var lika bra att göra ett ordentligt grundarbete. Kände mig som en galen vetenskap som utrustade mig med gummihandskar, ögonskydd och munskydd men ville inte dra i mig alltför många kemikalier eftersom jag fortfarande ammar.
Och sen var det äntligen dags för färg! Vaknade redan klockan fem igår för jag var så ivrig att få börja måla. På förmiddagen fick jag några timmar ostört målande, på eftermiddagen fick jag måla med en sovande bebis i barnvagnen till höger om mig och en cyklande femåringen som var överallt.
Proffstips från mig om ni ska måla en stenfot: använd en gammal redan förstörd målarpensel. Det är ingen vits att lägga tio euro på en ny fin pensel från målaffären. Stenfötter kan man tyvärr inte måla med svepande rörelser, istället får man mest trycka dit färgen med duttande rörelser = förstörd pensel.
Och nu är det målat och klart! Eller nästan, jag målade inte längst ner där stenfoten möter asfalten. Ska måla det med en smalare pensel så jag inte klottar hur mycket som helst på stadens asfalt. Färgen blev lite gråare när den torkade, och nu ska vi vänja oss vid att inte längre ha en grön stenfot. Men det blev bra! Och tänk att jag kunde!