Jag har fixat vår stenfot!

Skrivet av Eivor Bäck 29.05.2020 | 1 Kommentarer

De senaste två veckorna har jag haft ett byggprojekt. Jag! Som inte kan nånting alls! Innan jag skriver ett ord mer om saken så vill jag påpeka att det säkert finns flera glada och duktiga byggarmän som knappt kan sitta stilla på skrivbordsstolen eftersom de laddar för att skriva en lång kommentar om hur jag borde ha gjort istället. Till dem vill jag säga ja ja, jag kunde säkert ha gjort på andra (bättre?) sätt men nu blev det så här. Och husgrunden är redan gjord så ni får spara era "hjälpande" kommentarer till någon annan istället. 

Tillbaka till byggprojektet: vår stenfot. 

Någon tidigare ägare tyckte att det var fint att måla kilastenarna mörkgröna (alla österbottningar med något byggnadsvårdsintresse gapar nu i skräck). Min gissning är att man kanske genom ett färglager ville få fram känslan att stenfoten inte är gjord av stenblock utan istället en slät rappad grund. En byggare i vår närhet gissade att någon murat mellan stenarna så taffligt att man dolt det med ett färglager. Eller så tyckte de helt enkelt att det var snyggt. 

Hur som helst så satt den gröna färgen fast ordentligt. Jag googlade efter möjliga lösningar att få bort färgen för allra helst skulle jag ju vilja ha fram kilastenarna. Det mesta verkade hopplöst, mest tror jag på att smeta in hela stenfoten i ett tjockt lager linoljesåpa, plasta in den i några dagar och sedan förhoppningsvis kunna dra av färgen i stora sjok. Men jag är alldeles för lat för att orka ens försöka plasta in en stenfot. Så då valde jag det nästa bästa alternativet: att byta kulör på grunden. 

Mellan stenarna satt lösa sjok av gammalt bruk som jag plockade bort och så borstade jag bort smuts och målfärgsflagor med en vanligt stålborste. På vissa ställen hade någon bara hällt ut några deciliter betong över stenarna. Det märktes alltså att huset har haft en hel del ägare och alla har säkert haft sin egna hemmasnickrade lappningstekniker. 

Jag valde i alla fall lappningstekniken murbruk och åkte till närmaste järnaffär och handlade vad jag behövde. Hon i kassan skrattade och sa att det hördes att jag inte hade gjort det här förut.  Och det har jag ju såklart inte gjort. Jag har inte ens lagt fast en sån där murbruksblandare på en borrmaskin tidigare eller ens tittat på murbruk. Men jag fick fast murbruksblandaren och jag lyckades blanda murbruk i rätt konsistens. Är fortfarande förvånad. Försökte peppa mig själv med Pippi Långstrumps ord "Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert". 

Eftersom vi har många meter stenfot och jag har dåligt tålamod så gjorde jag murandet i tre omgångar. Med en bra podd i öronen så gick det förvånansvärt bra. 

Efter att murbruket torkat i några dagar så tvättade jag stenfoten med målartvätt. Det var kanske lite onödigt med tanke på hur gammal färgen antagligen är men tyckte att det var lika bra att göra ett ordentligt grundarbete. Kände mig som en galen vetenskap som utrustade mig med gummihandskar, ögonskydd och munskydd men ville inte dra i mig alltför många kemikalier eftersom jag fortfarande ammar. 

Och sen var det äntligen dags för färg! Vaknade redan klockan fem igår för jag var så ivrig att få börja måla. På förmiddagen fick jag några timmar ostört målande, på eftermiddagen fick jag måla med en sovande bebis i barnvagnen till höger om mig och en cyklande femåringen som var överallt. 

Proffstips från mig om ni ska måla en stenfot: använd en gammal redan förstörd målarpensel. Det är ingen vits att lägga tio euro på en ny fin pensel från målaffären. Stenfötter kan man tyvärr inte måla med svepande rörelser, istället får man mest trycka dit färgen med duttande rörelser = förstörd pensel.  

Och nu är det målat och klart! Eller nästan, jag målade inte längst ner där stenfoten möter asfalten. Ska måla det med en smalare pensel så jag inte klottar hur mycket som helst på stadens asfalt. Färgen blev lite gråare när den torkade, och nu ska vi vänja oss vid att inte längre ha en grön stenfot. Men det blev bra! Och tänk att jag kunde!