Jämställt föräldraskap
Sevendays har temavecka kring Föräldraskap och barn den här veckan och vad passar inte bättre än att jag skriver ett blogginlägg kring föräldraskap och jämställdhet. Ett ämne som jag tänker på ganska ofta.
Utan att ens behöva lägga till ett "men" efteråt så kallar jag mig feminist. Jag är för jämställdhet, jämlikhet och allas lika värde. Det är helt självklart för mig att alla (oavsett kön, ålder, tro, sexualitet osv) ska ha samma möjligheter i livet, och om det behövs är jag för att myndigheter stiftar lagar och bestämmelser som leder till ett mer jämställt och jämlikt samhälle. Jag stödjer till exempel att familjeledigheten ska förnyas där fler föräldraledighetsdagar öronmärks till barnets pappa.
Men att leva jämställt, vad svårt det är! Speciellt nu när jag är föräldraledig om dagarna så faller en stor del av det dagliga hushållsjobbet på mig och eftersom jag fortfarande ammar är det jag som är mer bunden till hemmet och bebisen. Jag försöker trösta mig med att leva jämställt nog för mig egentligen inte betyder millimetersnoggrannhet kring hushållsysslor. Snarare handlar det för mig om att båda föräldrarna kan, och gör ibland, alla saker kring hem, hushåll och barn. Genom att ibland göra den andras sysslor så ökar det respekten kring vad den andra gör för hemmet och barnen.
Något som jag försöker sträva efter är att vi inte i vår familj ska reproducera de traditionella könsrollerna allt för mycket. Det ska inte vara mamman som gör all mat och pappan som alltid klipper gräset. Men det är så lätt att fastna i traditionella hjulspår hur mycket man än spjärnar emot?! Hur gör ni till exempel? Jag vet hur man tömmer askan ur spisen, men jag gör det typ aldrig fast jag nog är prick lika bra på att trycka igång askdammsugarens knapp. Och han jag bor med vet hur man tittar på kläders tvättrådslappar, men han gör det typ aldrig även om hans ögon ser tvättsymboler lika tydligt som mina ögon. Jag vet att jag redan när Johannes var nyfödd mumlade något om att båda föräldrarna ska kunna göra allt och att jag skulle lära mig byta däck på bilen. Men det har gått typ fem år och hur många sommar-/vinterdäcksbyten som helst, men jag har ännu inte ens rört varken domkraft eller hjulbultar (eller vad det nu heter). Ja ja, det får väl bli vårens mål: att röra en domkraft och en hjulbult (eller vad det nu heter).
Men sen finns det en annan del i föräldraskapet och i att dela liv och hem med någon som är svårmätt eftersom det inte handlar om antal nattningar, antal serverade portioner, antal föräldradagar och antal skruvade hjulbultar: att vara en närvarande, snäll och omtänksam förälder. Ingen har väl missat undersökningen som den svenska tidningen Kamratposten gjorde för några år sedan när de frågade barn vem de helst vände sig till om de var ledsna. 46 % av de tillfrågade svarade mamma, 22 % kompis, 17 % ingen alls och på fjärde plats (7% av de tillfrågade) pappa. Jag kan inte se något sorgligare än att mina barn hellre lämnar ledsamheten inom sig än vänder sig till sin pappa?! Därför är det ju svinviktigt att pappan är närvarande: läser sagor, torkar snoriga näsor, kokar makaroner, kramar, packar dagisväskan, lyssnar noggrannt på historier vid matbordet, bygger lego osv osv.
Efter att ha läst många historier på instagramkontot @mansbebisar där svenska kvinnor vittnar om att de inte vill/kan/vågar lämna sina män eftersom de inte vill att barnen ska bli vanvårdade varannan vecka (de veckorna de är hos sin pappa) så är jag ännu mer inställd på att båda föräldrarna ska kunna göra allt. Jag har inga planer på att varken skiljas eller dö, men om något skulle hända mig så vill jag att mina barn ska bo i ett hem där de får rena kläder, hälsosam mat och kramar. Det betyder att båda föräldrarna ska veta hur tvättmaskinen, stekpannan och ömhet fungerar och kan använda det i praktiken.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar