No more reuma

Skrivet av Eivor Bäck 21.11.2019 | 1 Kommentarer

Igår var jag till min reumaläkare i Jakobstad och fick livets bästa besked: jag behöver aldrig mer komma dit igen. Jag har haft ont i lederna i halva mitt liv och fick som tonåring dåligt bemötande av sjukvården i Vasa. Läkaren gav mig recept på värkmedicin som skulle räcka i ett år, ignorerade min konstanta stegring med motiveringen att man kan få feber före mensen och menade att jag antagligen hade salmonella (utan att ta ett enda prov och utan att jag hade ett enda salmonella-symptom). När vi påpekade att jag var vegetarian menade han att jag antagligen ätit en jordig morot eftersom det finns salmonella i jorden. Jag sköljer alltså numera alla morötter extremt noga, men ju mer jag tänker på det desto mer skeptiskt blir jag. Det måste ju vara en myt? Hur kan man annars låta småbarn leka i sandlådor och med jord?

Men efter att vi flyttade till Nykarleby har jag fått så bra vård. Jag blev remitterad till en kunnig läkare. De undersökte mig, följde upp, tog prover, punkterade knäleder och la kortisonsprutor och gav mig medicin. Jag har inte haft några problem i över tre år och varit medicinfri i två och ett halvt år. Och nu behöver jag aldrig mer åka dit, men jag vet vart jag ska ringa om jag får besvär. Det är ju något av det viktigaste med vården: att man känner sig hörd och sedd och vet vart man ska vända sig.

Kan nu för tiden sträcka ut armar och ben och bära mina barn utan att det tar ont (och hoppas att jag kan göra det resten av livet). 

Förresten vad är det med läkare och att de säger saker som man inte riktigt vet om det är en förolämpning eller en bra sak? Igår sa läkaren att hon hoppades att hon aldrig mer skulle se mig (jag höll med haha). Samma sak när jag väntade Elvira och ultraljudsläkaren sa för varje kroppsdel han gick igenom vid strukturultraljudet "inget speciellt". Kände mig liksom både glad och förolämpad på samma gång?