Nu är den här, coronan

Skrivet av Eivor Bäck 10.02.2022 | 1 Kommentarer

Nu kom dagen när jag får skriva ett riktigt ordentligt corona-blogginlägg. Med tanke på att den här pandemin har pågått i två år av mina barns liv och antagligen är det som det kommer skrivas om i historieböckerna när man nämner 20-talet så måste jag ju skriva ner hur det var när vi var sjuka i covid. Våren 2020, när pandemin kom, tog vi Johannes ur dagis i samband med att skolorna stängde ner, men till hösten så började han gå i dagis igen och sedan dess har vi levt rätt så normalt och aldrig varit överdrivet försiktiga nån gång. Men förstås har vi följt restriktionerna och tagit de rekommenderade vaccinationerna. 

Minns ni mars 2020? Så här såg pastahyllorna ut vid Prisma i Vasa. Alla bunkrade pasta, jäst och wc-papper. 

Sedan jag började äta min reumamedicin igen har jag ju hört till riskgrupp eftersom min medicin påverkar mitt immunförsvar negativt. Så när smittotalen i corona steg i trakten efter julledigheterna har vi försökt vara lite mer försiktiga eftersom jag (som väl alla andra) helst inte vill bli smittad. Johannes har ju gått i förskolan men vi har undvikit folksamlingar, försökt handla vid smarta tider, jag skickade ut barnen att leka i snön när farföräldrarna kom förbi så att de kunde träffas utan att vara inomhus osv. Det har ju mest handlat om att köpa oss tid för med tanke på hur många som just nu verkar vara sjuka i covid och speciellt när det blev bestämt att familjekarantänen skulle slopas i februari så har det känts som en tidsfråga innan vi blev sjuka. Och sjuka blev vi.

På måndagen testade den ena föräldern positivt. Symptomen var lite diffusa och kunde nog också bero på att tvååringen sovit dåligt de senaste nätterna vilket ju inte direkt har gjort oss vuxna och pigga och glada, så själva testet var bara ett för-säkerhets-skull-test. Men så var det plötsligt två streck där i alla fall. Typiskt. Familjekarantänen slopades ju passligt nog på måndagen så egentligen kunde vi andra göra precis vad vi ville, men har man en person i hushållet med Corona så vill man ju inte direkt leva loppan fastän man själv är frisk. Så vi höll oss hemma. Jag och sexåringen testade negativt, och eftersom det skulle göra varken från eller till så testade vi inte tvååringen. Men frisk och glad var hon i alla fall. 

På tisdagen vaknade vi alla sjuka. Såklart. Tvååringen hade över 39-graders feber och började morgonen med att spy upp den febernedsättande medicinen vi gav henne. Och vi andra var inte så mycket friskare. Vi fick turas om att sova under dagen och jag prickade in mig på ungefär alla symptom: hög feber, trötthet, huvudvärk, muskelvärk, lite hosta... Men när barnen och jag tog medicin innan läggdags på kvällen så blev vi så pass pigga att vi orkade sitta i soffan och prata med varandra och ha en kvällsfest på saft, riskakor och pepparkakor ända till klockan halv tio. Sexåringen var såklart överlycklig över att han fick vara vaken så länge. Som tur var så mådde vi snäppet bättre redan på onsdagen (kanske tack vare kvällsfesten?) och idag på torsdag är det ännu lite bättre. Idag är det bara tvååringen som har behövt en tupplur mitt på dagen (och det behöver hon ju annars också). Jag har under 38 grader i feber och känner mig nu nästan helt som vanligt igen (peppar peppar). Håller den uppåtgående trenden i sig så är vi snart friska igen. 

En gång när vi var friska. Och var på väg till Mumindalen. 

Trist med corona såklart, så måste ju avsluta med en hög med positiva punkter med det här eländet:

- Skönt att vi alla blev sjuka på en gång. Tisdagen var förstås enormt jobbig för alla och då skulle det inte ha varit dåligt att ha haft en frisk familjemedlem som tagit hand om oss andra. Men nu känns det bra att alla är sjuka på samma gång, sen borde det ju vara över. 

- Lättnaden i att ingen av oss verkar bli riktigt sjuk. Jag har ju (såklart!) varit orolig för att någon av oss ska visa sig bli jättesjuk. Nu verkar det ju för oss vara mer som en intensiv förkylning som snabbt går om. Så tacksam över det.

- Barnens farfar var och handlade en påse mat åt oss på onsdagen. Också tacksam över det. Och eftersom han handlar som en vettig människa och inte en gnido vårdledig hemmamamma betydde det att rostbrödet var Fazers goda med frön i, äppeljuicen var ekologisk och de salta kexen var äkta Tuc och inte någon Rainbow-variant. Stor lyx i sjukstugan! 

- Vi har kvar vårt smak- och luktsinne. Där ett tag trodde sexåringen att han hade tappat sitt eftersom han hade hört att man kan förlora smak och lukt när man har corona så han hävdade att inget han åt smakade nåt. Men sen insåg han nog efter ett tag att han faktiskt kände smaker. Idag skulle det dock inte ha skadat att tappa luktsinnet temporärt för en av grannkatterna har sin vana trogen kissat på vår ytterdörr igen så nu luktar halva huset katturin. 

En gång när grannkatten inte hade kissat på dörren. 

Du gillar kanske också…
♥ Tretton månader med pandemin
♥ Därför ska du inte hamstra massa mat och mediciner nu