Riktigt goda wilhelminakex

Skrivet av Eivor Bäck 01.06.2020 | 2 Kommentarer

Vi hade svärfar på besök igår eftersom vi rev ribbor på husets ena kortsida för att ta reda på hur stockarna mådde (de mådde bra, tackar som frågar). Och har man byggbesök måste man ju bjuda på något sött till förmiddagskaffet. Igår blev det Wilhelminakex och jag tror att jag har hittat det ultimata receptet! Wilhelminakex är väl annars min hemsnickrade översättning av finskans Wilhelmiinat, i Sverige pratar man oftare om kolasnittar och sirapskakor. 

Gott! Ni som följer mig på Instagram får en receptupprepning nu. Men de är så goda att receptet tål att upprepas. 

Så här gör jag:

Jag vispar 200 gram rumsvarmt smör med 2 dl strösocker och 2 msk mörk sirap. Sedan vispar jag ner 1 äggula. Jag blandar 5 dl vetemjöl, 1 msk vaniljsocker och 2 tsk matsoda i en skilld bunke och vispar sedan ner mjölblandningen i smörblandningen. Degen blir väldigt smulig och känns den alldeles för torr så kan man röra ner några droppar olja. Använder man en stor äggula så behövs nog ingen olja så här måste man köra lite på känsla. Sen formar man degen till avlånga smala längder på en bakplåtsklädd ugnsplåt. Degen kommer att flyta ut lite så jag brukar alltid ha två längder per plåt och det här receptet räcker till två plåtar (fyra längder). Kexen ska gräddas mitt i ugnen på 175 grader i ca 14 minuter. När plåten kommer ur ugnen skär man genast upp kexen. Klart! Förvaras gärna i plåtburk med smörpapper på grund av mysig känsla. 

Sa ju att de passar bra i plåtburk! 

Dagens förmiddagsfika. Två till mig, två till femåringen. Kexen ska serveras med kaffe i gamla spröda koppar och femåringens saft ska förstås också serveras i kopp. Saftglas är för barnsligt nu för tiden.