Snälla barn får många julklappar, eller?

Skrivet av Eivor Bäck 21.12.2019 | 2 Kommentarer

"Finns det några snälla barn?" frågar Tomten och alla barn som varit snälla får julklappar, så brukar det ju vara. Jag märker själv att jag nästan säger de hemska orden "Man ska vara snäll, annars kommer inte Tomten med några paket" till min fyraåring när det närmar sig jul. Varje gång biter jag mig själv i tungan för att stoppa orden. För det är ju inte ett barns snällhet som avgör huruvida barnet får julklappar eller inte, det är familjens ekonomiska situation och hur många givmilda släktingar man har i sin närhet. 

Det är några dagar kvar till jul och jag paketerade in de sista julklapparna igår. Som vanligt när det närmar sig jul (efter att jag fått barn) tänker jag oroväckande mycket på julklappsmängden barn får. Under december månad har en svensk influencer jag följer filmat leksakerna som hon ska paketera och ge till sina barn. Det är otroliga mängder fina nyproducerade leksaker som mottagarna säkert älskar av hela sitt hjärta. Men det är något som skaver hos mig. För även om du har råd att lägga hundrals euro på leksaker så har antagligen inte alla barnets kompisar den möjligheten. Jag vet inte hur det var förr i tiden men jag som 90-talist minns i alla fall att man räknade antalet julklappar och jämförde med sina kompisar. Den med flest paket vann förstås. Johannes är ju bara fyra år men jag märker tendenser redan av att de diskuterar leksaker och jämför sinsemellan. En dag kom han hem från dagis och berättade imponerat att en kompis storebror har en Legoförpackning som kostade hundra euro. Än så länge var han mest imponerad, men det känns som om det inte kommer att ta länge innan han förutom att vara imponerad även kommer att ifrågasätta varför inte han också har lika häftiga och dyra leksaker. 

 Snäll treåring som fick massa paket förra året. Gravid vuxen som också varit snäll.  

Jag vill såklart ge mina barn allt i hela världen. Jag skulle vilja köpa alla Legoförpackningar som finns på Johannes önskelista och se hur hans ansikte lyser upp på julaftonen när han öppnar paket efter paket och hur glad han blir när han inser att han fått allt han önskat sig. Och ja, jag skulle säkert också ha råd med det. Men jag försöker dämpa mitt eget köpsug med att tänka praktiskt: var ska vi förvara alla leksaker? Och framför allt: är det faktiskt vettigt att ett barn får allt hen pekar på? Speciellt när det finns barn, antagligen redan i hans dagisgrupp, vars föräldrar och släkt inte har råd att köpa många och/eller dyra julklappar.     

Johannes var nio månader sin första jul och minns jag rätt så köpte vi ingenting till honom den julen. Året därpå fick han en tågbana i trä, och ifjol fick han en begagnad cykel. Hans julklappsbudget har alltså varierat mellan 0 och 50 euro de senaste fyra åren. Men vi som föräldrar kan aktivt välja att köpa mindre antal julklappar eftersom vi vet att han har många släktingar i sin närhet som väldigt gärna köper julklappar. Julklappssäcken kommer ändå vara proppfull trots att vi inte bidrar så mycket till den om vi säger så. I år blir det inga häftiga julklappar från oss, i paketen finns en Bamsebok (köpt second hand), Spidermancollegebyxor, en doktorväska och hamapärlor+pärlplattor (köpt second hand). Elvira får en pipmugg och ett pussel (och en sovfläta om jag orkar sy en). När jag skrev ut julklapparna i text började det plötsligt kännas som hur mycket som helst i alla fall, kanske den där svenska influencern har gjort mig helt konsumtionsblind. 

Hur tänker ni kring julklappar?