Visa inlägg taggade med 'barnrum'
Femåringens rum
Imorse skjutsade jag femåringen till sin farfar för fågelholksbygge och när jag kom hem tog jag ett djupt andetag, öppnade dörren till barnrumskaoset och sedan tömde jag rummet på alla leksaker och möbler (förutom sängen och klädskåpet, jag är ju faktiskt inte Hulken).
Plötsligt kändes rummet ganska stort och trevligt. Sedan sorterade jag de olika leksakshögarna, rev fantasilegobyggen, vek kläder i klädskåpet, slängde bort söndriga pärlplattefigurer och rensade ut bilderböcker vi inte läst på ett tag.
Tada! Färdigt!
Ja, eller nästan färdigt. Den här åbäkiga högen vet jag inte var de ska förvaras. Bruder-traktorer och kärror tar så ofantligt mycket rum?! Och snart ska tydligen samlingen utökas med en pisskärra för femåringen har spanat in en sån på Ostrocenter och nu samlar han pengar i en tupperwareburk.
Lyfte tillbaks samma möbler, men snart ska Elvira få ärva den öppna förvaringshyllan eftersom den är perfekt för bebisar. Och så tänker jag att en byrå med dörrar ska få flytta in i Johannes rum. Jag är inne på Findit och Tori varje dag men än så länge har jag inte hittat något passande trots att jag är redo att slipa, måla och byta beslag. Eller ja, jag hittade ett superfint linneskåp i Jyväskylä, men trots att bensinen är svinbillig just nu så känns det kanske lite onödigt att åka så långt för ett gammalt skåp. Så letandet fortsätter och Elvira får fortsätta att ha sina bebisleksaker i en plastlåda.
Vaggan
Någon gång i slutet av åttiotalet byggde min morfar en vagga till sina barnbarn. Jag vet inte när han gjorde den, men jag vet att första barnbarnet som sov i vaggan är född i februari 1990. Jag föreställer mig att morfar tillbringade mörka novemberkvällar år 1989 med att svarva knoppar, borra hål i medarna och sandpappra kanterna. Han åt säkert mormors mat, jag föreställer mig att det var saltfiskan å pärona, och efter en kopp kaffe efter maten gick han ut till hobbyrummet. Det där rummet som man måste gå ut genom ytterdörren och sedan runt stugknuten innan man kommer till trappen som leder in. Det där rummet som alltid luktar lite målfärg och motorolja. Kanske drog morfar det sista lagret lack över vaggan långt innan barnbarnet var född, kanske var han en obotlig tidoptimist som överräckte en vagga som fortfarande luktade starkt av lack och var lite klibbig i ytan.
Hur det än gick till egentligen så har morfars barnbarn sovit i vaggan. Skivan som fungerar som sängbotten är full av namn. De första skrivna i stora blåa bokstäver av min mormor (hon var kanske osäker på om det skulle bli så många barnbarn så det var bäst att använda stor stil), resten med varierande handstilar i svart tusch. När Johannes föddes kom mina föräldrar körande med vaggan i bilbaksätet till Åbo. Och strax innan Elvira föddes stod vaggan färdigbäddad i vårt sovrum.
När Elvira var nyfödd sov hon mest mellan oss i sängen. Så den här bilden är ytterst stagead. Dels bar jag ut vaggan i vårt allrum och dels var det en av få gånger hon som nyfödd låg i vaggan. Men ganska snart började hon sova allt mer i vaggan och de senaste månaderna har hon sovit både eftermiddagstuppluren och hela nätter i vaggan. Och så gott som hon har sovit! Jag tänker mig att morfar från himlen vaggar sängen ibland och det gör att hon sover så bra. Önskar att morfar hade fått träffa mina barn, önskar att jag kom ihåg min morfar så att jag inte måste gissa mig till om han drack kaffe eller om han kunde svarva sängknoppar.
Igår släpade jag ut vaggan ur sovrummet igen och tog en bild (eller nåja, kanske fyrtio). Även om det ibland kanske inte märks från dag till dag att mitt barn förändras kan vi alla konstatera att på åtta månader har det hänt en hel del. Även om hon hade mer hår på huvudet som nyfödd än som åttamånaders. Nu ska vaggan få flytta tillbaka till mormors vind i väntan på en ny användare, och morfars andra barnbarnsbarn ska börja sova i en större säng.
DIY förvaringskorg med pompoms
När jag var till Tammerfors stod jag på H&M Home och tittade på en förvaringskorg som hade en kant av små fluffiga pompombollar. Och likt en medelåldersman utan konstintresse som ser en abstrakt målning så tänkte jag "det där kan jag göra lika bra själv".
H&Ms produktbild över sina förvaringskorgar (länk).
Flätade förvaringskorgar är jätteinne just nu och finns i de flesta inredningsaffärer. Jag köpte en budgetvariant från Hongkong som var fyrtio centimeter hög och som var gjord av flätat sjögräs och hade svarta läderhandtag. Jag betalade 2,99 euro för korgen som var på rea.
Jag gjorde några pompoms av ett mörkrött garn. Jag gissar att alla har gjort minst en sån här garnboll i syslöjden i lågstadiet. Om man inte längre kommer ihåg hur man gör garnbollar så finns det hur många tutorials som helst på Youtube (den här till exempel). Här får man ju själv välja storlek på bollarna och garnfärg vilket kan ändra slutresultatets utseende rejält. Jag valde att klippa ut kartongskivor med en yttre diameter på 6,5 cm (inre cirkelns diameter var ca 2 cm), vilket gav ganska stora bollar. Jag knöt fast bollarna med dubbel sytråd och lämnade en ganska lång svans kvar som jag sedan använde när jag sydde fast garnbollarna på korgen.
Att vira garn runt en kartongskiva passar perfekt för en fyraåring (själva klippandet och knytandet i slutet kan en vuxen göra eftersom det kräver en vass sax och förmåga att knyta knutar). Nu var min fyraåring hos sina farföräldrar så jag gjorde mina garnbollar samtidigt som jag såg på Witcher och åt lakrits. Det går också bra. 
Jag testade mig fram och beslöt mig för att sy fast sex stora bollar ganska nära varandra (täcker ungefär halva av korgen, på det sättet kan man svänga baksidan fram de dagar man vill ha en flätad korg utan bollar. Men det krävs ju bara några få saxklipp för att befria korgen från bollarna när (om?) man tröttnar.
Sen är det bara att gå in i valfritt råddigt barnrum och börja fylla korgen. Idag hade jag sån tur att garnbollarnas färg matchade den mörkröda sammetstomteluvan som jag inte får packa undan fastän julen är över för länge sedan.
Ny byrå i barnrummet
Fyraåringen har äntligen fått ett nytt klädskåp, eller snarare klädbyrå. I höstas lyfte vi in en vit byrå till barnrummet som tidigare husägare hade lämnat kvar. Men lådorna hade inga stoppar så efter att fyraåringen dragit ut en låda för att hämta en tröja och det slutade med att hela byrålådan låg på golvet (som tur var klämdes inga tår) beslöt vi att det var dags för en ny byrå.
Och hur gör man när man blir sugen på en liten och billig byrå när man bor i Österbotten? Jo, man kikar på IKEAs hemsida och överväger på om det är värt att köra 300 kilometer till Tammerfors för att hämta en enda grej, sen besöker man Jysk och Masku och tittar och klämmer på deras möbler, sen funderar man lite mer. Och när man nästan bestämt sig så ploppar det upp en byrå för en tjugolapp på en Facebookloppisgrupp. Perfekt! (Kanske mindre perfekt för sambon som är den jag skickade iväg för att hämta byrån. Det blir alltid så. Men jag menar, jag har ett spädbarn hemma och jag kan inte backa med släp. Det är fullkomligt logiskt att det är han som får hämta.)
Det blev en träfärgad Malm-byrå från IKEA. Den översta byrålådan är för hög för att fyraåringen ska kunna hämta något därifrån själv, så där tror jag Lego-ritningarna. För snart är alla lego-ritningar sönderlästa hur jag än försöker förvara dem i plastfickor.
Det märktes att byrån inte var sprillans ny, lådorna var lite tröga, det fanns några skruvhål på den ena sidan av byrån, hemgjorda fötter under byrån osv. Men det är ju sånt man ska räkna med när man handlar begagnat. Och vi vet väl alla hur barn behandlar sina möbler, så det kommer ju inte ens svida lite om det råkar dyka upp både hack och tuschstreck. 
Jag gillar kombinationen mellan retrotapeten och (fake)träet väldigt mycket. Den här träfärgen måste dessutom väl vara den finaste färgen IKEA haft på Malm-byråer? Berätta inte åt någon men jag har en till Malm-byrå i samma färg i gästrummet (men en annan storlek). Den byrån loppisköpte jag också. Och givetvis var det sambon som hämtade den också.
Fyraåringens rum
Vi flyttade in augusti 2017 och något jag verkligen längtade efter var att inreda ett barnrum till Johannes. Medan vi bodde i lägenhet så hade han inget eget rum, utan leksakerna fanns i korgar i vardagsrummet och han sov med oss i sovrummet. I början när vi flyttade till hus fortsatte han sova i vårt sovrum, så att det inte skulle bli alltför många omställningar på en gång. Men nu har han bott i ett och ett halvt år i sitt rum och han älskar det (nästan lika mycket som jag).
När jag började planera barnrummets inredning var det två saker jag var säker på: jag vill ha ett färgglatt rum som gärna är lite retroinspirerat. Dessutom ville jag att möblerna skulle inbjuda till lek för ett barn som är så pass ung att hen inte kan t.ex. använda sig av byrålådor utan att klämma fingrar. 
Tapeten såg jag för många år sedan och redan då visste jag att det var den ultimata barnrumstapeten. Tapeteten kommer från Ferm living och heter Dotty. Den klargula retrolampan fick jag köpa av en kollega. Boklådan är ursprungligen en blombänk som jag köpt på loppis i Sverige. Perfekt för barnet att bläddra bland böckerna när det är dags att välja godnattsaga. 
Sängen är släktgods, sambons farmor födde två av sina tre barn i denna säng och den kan dras ut till full längd och är dessutom så pass bred att man har rum att sova bredvid fyraåringen när det är någon orolig natt. Målfärgen på sängen börjar bli lite sliten men jag har svårt att komma mig till att måla den. Den är trots allt lite charmig med nötningarna där man ser var man klättrat ur sängen. Pärtkorgen är också den arvegods och den färgglada leksaksförvaringen är från Lidl.
För några veckor sedan tog jag min favoritbild från rummet. Titta hur fint mina två barn leker!
Mot en av väggarna har vi ställt ett loppisfyndat blombord från 70-talet. I själva baljan finns alla legobitar och bordsskivan fungerar som byggplats och utställningsområde för de olika byggalstren. Har man lust kan man limma fast legoplattor på bordsskivan, men det fungerar minst lika bra utan legoplattor.
Så här ser rummet ut nästan alla gånger jag öppnar dörren. Jag antar att jag inte är den enda som har det så här hemma?